Här talar eleverna om sina upplevelser av personal som är ute efter att få makt över dem. Eleverna ger exempel på personal som fattar straffande beslut för små förseelser; det kan gälla en för sen an- komst på ett par minuter, eller att eleverna inte har tillräckligt stä- dat i rummet. Pojkarna beskriver även en kvalitetsskillnad mellan maktutövande personal och personal som håller på reglerna. Det första alternativet beskrivs som en tillämpning av reglerna som ett straff i samband med en enskilds personals ilska mot en elev. Ele- verna beskriver ofta att denna typ av handling har föregåtts av en ordväxling mellan elev och personal, varefter personalen i ren ilska tar till ett straff. Som exempel beskriver man situationer där det förekommit en ordväxling och eleven tar till en svordom, för vilket personalen kan ge en reprimand i form av poängavdrag eller indra- gen aktivitet. Av eleverna upplevs detta som ett sätt att utöva och markera sin överlägsenhet och makt. Eleverna beskriver att en så- dan maktutövning skapar hat, vilket mycket väl kan resultera i fy- sisk misshandel av personalen, d v s en sådan personal slår man gärna på. Men det får även effekten av en bekräftelse att det är ”vi och de”. Att eleverna inte känner sig respekterade, snarare hatade. Behandlingen ses uteslutande som ett straff i dessa situationer. Det ökar på hatet och motståndet mot behandlingsinsatserna och mot att överhuvudtaget befinna sig på institutionen.
Det är vissa man gillar och vissa … X, han är så falsk. (Är han? På vilket sätt då?) Nej, när vi skall ha skattning av bete- endet [som det har varit under dagen]. Så vi går in på rummet och när vi är där själva så lägger han fram en massa grejer och påstår att man har gjort fel. Han trycker ner en och säger att man har gjort fel och att man behandlar andra fel och sånt. Och man kan inte göra nånting. Du vet personalen måste ju stå på deras sida. Så vänder jag mig till min kontaktman så blir det bara skit av det, det är ändå jag som drabbas. (Du menar att han egentligen inte fyller i bedömningarna kor- rekt?) Nej, han skriver sittställning 2. Ja, han … fabulerar och hittar på. Hur vi sitter vid matbordet och när vi kollar på film. Om man är trött och sitter lite såhär [visar], då är det en 2:a. (Säger dom till då det inträffar, under dagen?) Neej … Nej, dom skriver i liksom på kvällen, och har du en dålig kontaktman kan du ju få 2:or, 3 är medel, då är du normal.
Man vågar inte ... problemet är att de flesta killar, dom vågar inte säga vad de verkligen känner, förstår du. För då kan du få fan, du kan få nej i blocket eller isolering för dina åsikter. Men jag skiter i det. Och det är ju ingen människa som mår bra av och gå och liksom vara rädd att han ska tappa blocket eller missa blocket. Då blir man hatisk till slut, om du går och bär inom dig så här hela tiden ...
Jag blev ju glad av att jag fick kontakt med familjen. Men det avtar ju mer och mer, jag känner att jag blir kallare och kalla- re. Jag bryr mig inte så mycket om dem längre (Hur kommer det sig?) Jag vet inte det alltså. Om jag stänger av det – utan- för då kan de inte man straffa mig härinne längre. För att om jag missar ett block då får jag inte besök av familjen och sånt.
Svekfullhet
Svek beskrivs som en central aspekt i relationen till personalen. Pojkarna berättar ingående om olika upplevelser av svek. En av de
mest typiska situationerna som beskrivs handlar om personal som inte står för det man har sagt, t ex lovat ordna någon aktivitet och sedan inte gör det. Upplevelser av känslomässiga svek är svårare för eleverna att formulera, eftersom de inte gärna vill erkänna en känslomässig sårbarhet. Men de visar sig i elevernas beskrivningar i situationer där personal upplevs svika ifråga om närvaro och kon- tinuitet, t ex att inte informera eleven om att man skall vara borta från jobbet, t ex på semester, vid sjukfrånvaro eller att man skall sluta på jobbet. Det får ofta eleverna att känna sig värdelösa och oviktiga för behandlaren.
Flera gånger hörde jag förväntansfulla elever som i intervju eller samtal med mig uttryckte att de väntat på sin kontaktperson men blev så besvikna när kontaktpersonen t ex inte dök upp, tillfäl- ligt skulle arbeta på en annan avdelning eller inte hälsade speciellt på eleven när han/hon kom in på avdelningen.
(Men om du skulle säga ... din kontaktperson X1,du sa att hon var rätt så bra ändå?) Ja, först, ja. Jag trodde ... jag lita på hon. Hon kunde prata. Men sedan så … hon snacka bara lik- som men det hände inget, hon förstörde mer. Hon kunde inte stå för det hon hade sagt så. Och en dag började hon dra till- baka det hon hade sagt och lovat mig nu liksom.
-Neej, det har jag inte sagt, det har jag inte gjort liksom … Ja ... ja, man har ju inte så mycket att säga till om så. Nej, jag hade inget förtroende för henne efter det, sen försvann ju hon. Vete fan vart hon tog vägen… och sen helt plötsligt kom X2 då. (Fick du någon information om att hon var bor- ta?) Nej, sen förstod vi [eleverna] det. Hon kom inte på tre eller fyra månader.