Perspektivet vården i min studie visar resultaten utifrån min informant som arbetar inom vårdsektorn. Kategorierna som jag fått fram i denna del är Kontroll, Tillit och Ståndtagande. Min studie visar på autonomi och auktoritet som vården har. Den bottnar i förtroendet till den medicinska vetenskapen som råder i samhället och till professionens kunskap. Vårdsektorns självständighet i att diagnostisera och bestämma behandlingsåtgärder. Vårdens auktoritet i att professionen har medicinsk vetenskaplig kunskap som skapar kontroll.
Kontroll
Expertsystemens kontrollegenskaper ligger i professionens autonomi och auktoritet. Självständigheten att diagnostisera och bestämma behandlingsåtgärder, auktoriteten genom att professionen har medicinsk vetenskaplig kunskap som skapar förtroende både inom och utanför vården. Studien visar på att i diagnostiseringen finns en inbyggd legitimitet vilket kan leda till
kategorisering av patienter. Musses beskrivning av utmattningssydrom ger en bild kring kategorisering i definition av diagnosen.
/.../ jag tror att dom här personerna måste lära känna sig själva på nåt sätt så att den här samtalsterapin på nåt sätt eller den här personen dom får förtroende för o kan diskutera med tillsammans så kommer dom fram till varför den här personen har hamnat där eller om man kan se ett mönster i hur man gör i arbetet eller hemma så man försätter sig om man hamnar i stress o man inte kan så att säga påverka att komma ur man tar på sig en massa saker det där hinner jag nog och det där nog Ställer krav på sig själv att det där borde jag fast Så man kanske kan visa på en helt orimlig situation som kanske ingen kan klara av eh å när dom får den medvetenheten eh om hur det har blivit så och hur dom kanske kan hantera annorlunda så så tror jag att dom blir annorlunda eh dels att dom inte vill hamna där igen men också att dom blir tvungna att lära känna sig själv lite grann i i processen
Tillit
I min analys framkommer problematik kring att det skapas en mängd specialiseringar och i det fler valmöjligheter. I min studie framkommer vikten av att markera sin egen profession. I det skapas konkurrens och det uppstår konflikter, som till exempel vem bör handskas med problemet? Läkare och läkevetenskapens kunskap och hjälp är viktigt för att en individ ska bli frisk igen. Specialist professionerna behövs i olika grad, vid olika diagnoser, men varje profession har sin uppgift i arbetet med individen. När jag frågade Musse om de fick någon utbildning i stresshantering svarade han att de inte fick det, vidare sa han så här;
/.../ det ligger väl det stagnerar väl i andra yrkesgrupper som psykologer och terapeuter, kuratorer och så så att jag tror, att kanske mer på ett samarbete än att vi skulle ta upp den delen i vår utbildning som redan är väldigt lång på det ytterligare men det skulle kunna funka bättre även om inte vi är utbildade i det så kanske vi samarbeta närmare med andra yrkesgrupper som är mer kompetenta på just det och det skulle vi kunna dra lärdom av och utnyttja i våra samtal men just i våran utbildning finns det inte nåt sånt
Detta illustrerar hur fördelningen mellan och inom varje specialisering formas redan i utbildningsskedet och som ger varje specialist gren en självständighet. Det ger legitimitet till deras kunskap som inte behöver ifrågasättas. Vårdinstansen ges kontroll att tala om för patienten hur han/hon ska bli frisk och vilka behandlingar denne ska genomgå.
/.../Samtalsterapin på nåt sätt eller den här personen dom får förtroende för o kan diskutera med tillsammans /.../ ända vägen att komma vidare att att dom på nåt sätt fick lära känna sig själva och sina begränsningar hur dom skulle vara för att komma tillbaks och inte hamna i samma spår igen så att säga
Ståndtagande
Samtidigt som det framkommer samarbete mellan professionerna lyser ett revirtänkande mellan olika expertsystem i samhället fram, det vill säga vem bör och hur bör man handskas med problemet. I konkurrensen om resurser skapar professionerna sig ett eget rum genom att markera åtskillnad. Fragmentariseringen leder till flera motsättningar, bland annat skapas en mängd
specialiseringar och i det fler valmöjligheter. Detta kan leda till ifrågasättande av läkarens auktoritet, läkarens makt och läkarens autonomi. För att vidmakthålla dessa markerar man sin egen profession gentemot andra. I min studie framkommer att en förändring av samhällets stödinstanser borde ske eftersom de inte fungerar som de borde. Musse tycker inte att helheten kring samhällets stödinstanser fungerar som den skulle kunna göra. Min informant efterlyser bättre samarbete både inom vården och andra organisationer i vårdsektorn.
Problematiken mellan olika instansers fungerande stöd har pendlat och förändrats rätt så mycket. Så att i en period hade mycket försäkringskassan en bättre förståelse för att folk mådde så här pass dåligt att de inte kunde jobba. Dom acceptera att det ändå var en form av åkomma, sjukdom som dom ändå kunde få var sjukskriven för. När vården sen fick lite större förståelse att dom finns har å andra sidan försäkringskassan svängt istället med att sparkar ut så många som möjligt. Man tillåter liksom inte folk att vara sjuka på samma sätt utan nu är det mer ekonomi börjar misstro folk istället.
Ett sätt att komma ifrån det här problemet är enligt Musse att lyfta fram företagshälsovården som är mer involverad och jobbar mot företagen med att engagera arbetsgivare, patienten och försäkringskassan.