Denna kategori blir en motkategori mot de övriga. Det visar att det alla upplever inte arbetslöshet lika negativt utan att man kan må ganska bra samtidigt. Dock vill jag påpeka att samtliga informanter längtar efter ett fast jobb. Det betyder att alla hellre ville arbeta med något istället för
att vara arbetslösa. Det som skilde de informanter som trivdes med sin arbetslöshet var att de klarade av att hantera den nya ”fritid” de fått, de fyllde den med andra aktiviteter som de inte kunnat ägna sig åt som förvärvsarbetande. Det kan dessutom ha varit något de längtat efter. Det är osäkert vilken ekonomisk situation dessa personer hade i förhållande till de som inte trivdes som arbetslösa, men även dessa personers arbetslöshet hade fått ekonomiska konsekvenser.
Man 48, Jag skulle väl kunna säga, om man ser rent till proportionerligt så att säga, summan pengar man har att tillgå är naturligtvis mindre. Det säger sig självt, men det är också relativt enkelt att anpassa sin ekonomi efter sin nya situation.
Man 48 som tidigare arbetat som ekonom menar att det är mer eller mindre självklart att privatekonomin försämras när en person går ut i arbetslöshet men att det samtidigt går att anpassa sig till den nya situationen och därmed lättare hantera bortfallet av pengar bättre. Just denna anpassning kan till den nya ekonomiska situationen kan avlasta den övriga frustrationen och göra tillvaron enklare för den arbetslöse.
En annan tolkning till varför dessa personer trivs med att vara arbetslösa kan vara att de kanske inte haft lika starka band till sitt arbete eller i alla fall inte identifierat sig lika starkt med arbetet eller haft någon uppskattning och kärlek till det.
Man 48, Ö så att det jag upplever inte mig mindre värd eller nånting för att jag inte har ett jobb. Många identifierar sig tydligen så fullkomligt med sina jobb så de är ingenting om de inte har sitt jobb, det är det dom är helt enkelt.
Man 48 beskrev även beskrev arbetsklimatet i hans tidigare arbetsliv som otrevligt och ansåg att det var lugnare att vara arbetslös. Att bli arbetslös behövde inte heller bara vara negativt utan en möjlighet att omskola sig eller i alla fall byta yrke.
Man 48, Det är ett ganska rått spel som man håller på med i det vanliga arbetslivet faktiskt, och det är ganska, det är det som är behagligt, det sköna i alltihopa att kliva av. Allting ska bara rulla på, det ska gå fortare och fortare på nåt vis och man ska prestera mera helst.
Flera informanter har uttryckt att de finner sig i situationen som arbetslös relativt väl men inte lika starkt som Man 48. Det finns tecken på att en del informanter menar att det börjar ske en normalisering av arbetslöshet. Kvinna 55 berättar,
Kvinna 55, Mm, ja mina nära vänner dom tycker ”å vad kul att du är på arkivdata”, för det tycker jag är faktiskt rätt roligt så att dom tycker inget och mina barn till exempel säger inte, ”mamma arbetslös” utan det där finns inte. Vi pratar inte så mycket om det, utan det är andra saker när vi träffas.
Kvinna 55 beskriver hennes arbetslöshet som något som inte är centralt i hennes liv och att bemötandet från hennes närmaste inte får någon konsekvens av arbetslösheten. Det betraktas som något som inte är inte helt ovanligt. Just den inställning som den arbetslöse och dess närmaste omgivning intar till arbetslöshet som fenomen tycks ha stor inverkan på hur personen väljer att hantera sin situation. Ju mer normaliserad arbetslösheten blir desto mindre allvarligt blir
det att drabbas av den. Detta leder till att den arbetslöse faktiskt kan acceptera sig själv som arbetslös och trivas med det.
Systemkritik
Denna kategori uppkom efter att tre informanter starkt uttrycker en systemkritik. Den riktas främst mot AMS arbetsmetoder. Här har informanterna klagat på att AMS hårt styr de arbetslösa och mer eller mindre tvingar dem att lyda om de inte ska bli avstänga från A-kassan. De upplever att denna hårda kontrollutövning gör dem livegna och tvingade att lyda.
Kvinna 55, /…/ ja det känns sådär tss meningslöst liksom, eftersom det inte är ett jobb och jag inte påverka min lön och jag kan inte påverka nånting, utan jag står ju där jag står på nåt sätt inför alla regler och bestämmelser.
Man 48, Som nu är man är helt bunden till de här bestämmelserna och reglerna. Det är inte det att det är illvilja från arbetsförmedlingens i sitt myndighetsutövande heller utan de är så illa tvungna att göra det. Men även en enkel kallelse till ett möte på arbetsförmedlingen föranleds av en tilläggstext där man, som är formulerad som ett litet hot om man inte infinner sig så kan man riskera att bli av med sitt, sin A-kassa och så vidare va. Så det finns ju där i bakgrunden.
Det som de arbetslösa tvingas göra känner de är onödiga saker som framstår som meningslösa. Exempelvis att söka fem jobb i månaden när det inte finns fem lämpliga jobb att söka är något som flera reagerat mot.
Man 38, Dom som är inskrivna i aktivitetsgarantin har ju ett krav på sig att man ska söka fem jobb i månaden, tror jag att det är, och det har väl hänt att man har diskuterat lite gran om hur det har gått på jobbfronten då men ofta har det varit en ganska ironisk, sarkastisk jargong eh att det här är ju liksom nånting som inte funkar, man söker jobb som man vet att man inte kommer få ändå. Och såna grejor att e det funkar inte riktigt med e den här (…) det är ett krav asså är det ju.
En person uttryckte sitt missnöje med att tvingas delta i en arbetsmarkandspolitisk åtgärd. Han ansåg att han kunde använda tiden till, för honom mer värdefulla saker. Andra har dock uttryckt stor uppskattning att få delta i en åtgärd som låter de arbetslösa utföra ett meningsfullt arbete.
Relationen med AMS har också beskrivits i andra perspektiv. Ett ofrivilligt beroende/bundenhet har lyfts fram. De säger att de inte är fria på något sätt utan tvingade att uppfylla kraven som ställs på dem. Dessa hårda tag som flera av informanterna beskriver det som, leder till en undran om AMS misstror de arbetslösa.
När AMS utövar makt och kontroll mot de arbetslösa blir det också enkelt för de arbetslösa att skylla sitt tillstånd på AMS. Om de känner att de inte kan handla fritt på eget bevåg så kan problemen flyttas till AMS istället. Sammantaget leder denna situation till en ökad risk för frustration hos en arbetslöse som redan befinner sig i en frustrerande situation.