Arbetslöshet och identitet är ett väldigt stort fält som inrymmer mer än jag skulle ha möjlighet att ta upp i denna uppsats. Det går att problematisera mera genom att fördjupa sig i exempelvis ålder och etnicitet hos den arbetslöse. Andra faktorer som ekonomi, utbildning och yrkeslivshistoria eller kanske till och med klass skulle också vara intressanta ingångar för att närma sig arbetslöshet och identitet. I denna studie har jag dock enbart valt att fokusera på långtidsarbetslösa personer, det vill säga människor som varit arbetslösa längre än ett år. Jag vill i denna uppsats närma mig
arbetslösheten allmänt och kommer främst att fokusera på vad avsaknaden av ett arbete betyder, samt hur normer formar identitet och upplevelsen att vara arbetslös.
Tidigare forskning
Den tidigare forskningen om arbetslöshet kan delas upp i två kategorier. Dels finns den forskningen som bedrevs på 1930-talet under den ekonomiska depressionen och dels den moderna forskningen som i princip vuxit fram under 1990-talet då arbetslösheten åter var på stigande. Forskningen som bedrevs på 1930-talet var ofta av kvalitativ typ och baserades på ett i många fall etnologiskt fältarbete med observationer och intervjuer. Forskarna var ute tillsammans med de arbetslösa och upplevde dagarna med dem och kom på så vis väldigt nära sitt fält.95
Den moderna arbetslöshetsforskningen fick ett kraftigt uppsving i Sverige åter under 90-talet då den öppna arbetslösheten steg från låga 2 % vid 1990 till över 9 % i mitten av 1993.96Dock så
hade den kvalitativa forskningen inte längre samma roll utan kvantitativ statistikanalys var det främsta sättet att utforska arbetslöshetens konsekvenser hos människor. Leif Roland Jönsson.97
efterlyser i sin doktorsavhandling fler kvalitativa studier med inriktning mot modern arbetslöshet. Han påpekar ”/…/att den moderna forskningen till största delen bygger på enkät- och registerdata och analyserna handlar ofta om sofistikerade statistiska samband mellan olika variabler där de arbetslösa ibland reduceras till blodlösa tal”.98Människorna bakom dessa diagram
och statistiska data glöms lätt bort och forskaren får en onödig distans till det objekt som studeras. Den som var först att påpeka detta var Mattias Strandh som i sin doktorsavhandling om arbetslöshet från år 2000 skriver att kvantitativa dataanalyser av register och statistik ofta genererar en bild av arbetslöshetens konsekvenser som väldigt mörka. Han ifrågasätter dock dessa resultat då kvalitativa undersökningar ofta finner bevis på motsatsen, nämligen att hur arbetslöshet upplevs är en väldigt subjektiv erfarenhet. Många mår inte alls illa utan reder sig relativt väl.99Han talar även om en eländesdiskurs (Discourse of misery) som blir synonym med
arbetslöshet. Den får liv av de kvantitativa resultaten och sprids i den offentliga debatten och genom starka rubriceringar i media. Det är viktigt för forskare att förhålla sig neutral till denna eländesdiskurs, den sätter gärna agendan för vad man förväntas finna när arbetslöshetsforskning bedrivs.
Det har alltid förkommit en diskussion om arbetslösheten men hur denna har tagit form har också varierat.
De senaste tvåhundra åren har debatten varit av såväl filosofisk som ekonomisk och moralistisk karaktär. Mycket har handlat om individen är ansvarig för sin arbetslöshet eller om det är samhällets organisering som är orsaken.100 I äldre tider var arbetslöshet främst ett individuellt
95 Mattias Strandh, Varying Unemployment Experiences? The economy and mental well-being (Umeå, 2000), s. 5 ff 96 Ibid. s. 2 baserad på SCB’s definition.
97 Leif Roland Jönsson, Arbetslöshet, ekonomi och skam : om att vara arbetslös i dagens Sverige, (Lund 2003) 98 Ibid. s. 28
99 Strandh, (Umeå, 2000), s. 17
problem som berodde på arbetsovilja, inkompetens eller obenägenhet att flytta dit jobben fanns. Lösningen fanns därmed hela tiden framför den arbetslöse som själv kunde förändra sin situation och därmed var ytterst ansvarig.
Arbetslöshet som sysslolöshet har genom historien haft starka moralistiska inslag. Exempelvis så var varje människa tvungen att arbeta i det förindustriella samhället. Så sent som 1930-talets Sverige anordnades arbetsläger eller förvaringsplatser för arbetslösa ungdomar där de skulle fostras till arbetare.101
Arbetslöshet är i allra högsta grad en viktig definitionsfråga. Beroende på hur arbetslöshet definieras så kommer antalet arbetslösa människor variera. I dagens politiska debatt är det vanligt att definitionen av arbetslöshet och vem som ska kallas för arbetslös varierar. Varje sida vill visa upp en så passande verklighetsbeskrivning som möjligt för väljaren som ofta får svårt att förstå vad som läggs i begreppet arbetslöshet. Rolf Ohlsson och Jonas Olofsson skriver i boken Arbetslöshetens dilemma att arbetslöshet är ett definitionsmässigt tillstånd på arbetsmarknaden där mer arbetskraft finns tillgänglig än vad som efterfrågas. En förutsättning för att vi ska kunna tala om en arbetsmarknad är att det finns människor som är redo att sälja sig själva som arbetskraft, det vill i korthet säga, arbeta för en lön. Denna moderna form av arbetsmarknad uppkom med den agrara revolutionen på landsbygden. Mindre arbetskraft eftersöktes inom jordbruket samtidigt som befolkningstillväxten ökade i mitten av 1700-talet. Jordlösa proletärer sökte sig till städerna där de kunde sälja sig själva som arbetskraft och få en lön i ersättning.102
Arbetslöshet kan i sin mest grundläggande form beskrivas som när en person inte säljer sig på arbetsmarknaden. Sedan kan det kompliceras med hur gammal en person bör vara för att tillräknas som arbetskraft, om studier, arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller andra sysselsättningar ska räknas som bifallna undantag och hur sjukdom, handikapp och förtidspension ska relateras till begreppet. Statistiska centralbyrån, SCB, definierar öppet arbetslösa i sin statistik som personer i åldern 16 - 64 år utan arbete under referensveckan då mätning gjordes, men de ska ha sökt arbete under de senaste fyra veckorna, och varit tillgängliga som arbetskraft då mätningen gjordes. Även personer som fått arbete inom tre månader men inte kunnat påbörja arbetet då mätning gjordes räknas som arbetslösa. Heltidsstuderande som sökt arbete räknas dock inte som arbetslösa. Arbetslöshetsantalet blir andelen procent arbetslösa av antalet personer i arbetskraften.103 SCB räknar studerande, pensionärer, hemarbetande,
värnpliktiga eller långvarigt sjuka samt deltagare i de arbetsmarknadspolitiska program som räknas som studier, t.ex. arbetspraktik och arbetsmarknadsutbildning som varken i eller utanför arbetskraften. Dessa ryms således inte i arbetslöshetsstatistiken.
Arbetslösheten i Sverige har inte helt följt den internationella konjunkturen, utan kan fram till 1990-talet beskrivas som en framgång. När nästan alla andra europeiska länder blev hårt drabbade av stigande arbetslöshet under 1970- och 1980-talet så behöll Sverige sin låga arbetslöshetsnivå.
101 Ohlsson, & Olofsson, (Stockholm, 1998),s. 139 102 Ibid. s. 10
Det visade sig också att när väl arbetslösheten steg blev det vårt att få ner siffrorna igen.104Idag är arbetslösheten fortfarande en het politisk fråga men samtliga partier är överens om att den i dagsläget är för hög.
Behovet av kvalitativa studier rörande arbetslöshet kvarstår alltjämt som relevant och är ett effektivt sätt att följa hur arbetslöshetens sociala innebörder förändras över tid i takt med samhället.