I detta kapitel knyts teorierna samman med de elva variablerna. Resultatet från det föregående kapitlet analyseras med hjälp av tidigare forskning samt de två teorier som har presenterats i uppsatsen.
7.1 Tidsperiod
Enligt hypotesen H1 Tidsperiod förväntas antalet anmärkningar från revisorn gällande tvivel om fortsatt drift öka när det råder lågkonjunktur och minska när det råder högkonjunktur.
Resultatet visar dock inget signifikant samband mellan tidsperioden och revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift i revisionsberättelsen. Hypotesen H1 Tidperiod förkastas emellertid inte eftersom resultatet indikerar att det finns ett svagt negativt samband. Konjunkturens påverkan på revisorns benägenhet att lämna en anmärkning om tvivel om fortsatt drift i revisionsberättelsen förblir således oklar.
Det bakomliggande resonemanget kring konjunkturens eventuella inverkan på revisorers bedömning av ett företags fortsatta drift grundar sig på den institutionella teorin. Revisorerna är anlitade för att granska företagsledningens arbete och många intressenter förlitar sig därför på revisorernas uttalanden om klientföretagen. Intressenterna förväntar sig att revisorerna sänder ut varningssignaler om företagets finansiella ställning är osäker. Ett misslyckande att uppfylla intressenternas förväntningar kan medföra en risk att omgivningens förtroende för revisorerna sjunker, i likhet med det som hände efter Enron-skandalen. Revisorerna arbetar således i en miljö där marknadens förväntningar är ett påtagligt inslag och enligt den institutionella teorin påverkas revisorerna av dessa förväntningar när de granskar klientföretagen.
Huruvida marknadens förväntningar verkligen påverkar revisorerna kan vidare diskuteras utifrån det hög- och lågkonjunktursperspektiv som studien fokuserar på. Vid en lågkonjunktur uppfattas förutsättningarna för företagens fortlevnad vara annorlunda än vid en högkonjunktur. Marknadens aktörer blir mer försiktiga, bankerna ställer högre krav på sina låntagare, leverantörer ställer högre krav på sina kunder och så vidare. Marknadens förväntningar styr utvecklingen och företagen är tvungna att anpassa sig till dessa förväntningar. Om ett företag blir ifrågasatt av sina viktigaste intressenter kan således tvivel om fortsatt drift uppstå. Att ett företag blir ifrågasatt av sina intressenter behöver dock inte vara något som revisorn tar hänsyn till i sin bedömning. Det kan diskuteras om revisorerna är extra försiktiga och kritiska i sin bedömning, av ett företags fortsatta drift, under en lågkonjunktur. Resultatet ger dock inga tydliga svar.
61 Tidigare forskning fokuserar främst på tidsperioderna före och efter Enron och hur revisorernas bedömningar av den fortsatta driften har påverkats av den negativa uppmärksamhet som skandalen medförde. Studierna visar att revisorerna har anammat en mer konservativ inställning efter Enron, vilket har resulterat i fler anmärkningar (Geiger et al, 2005; Nogler, 2007; Fargher och Jiang, 2008; Myers et al, 2008). Senare forskning visa dock att denna konservativa inställning endast var av tillfälligt natur (Feldmann och Read, 2010).
Det deskriptiva resultatet i uppsatsen kan inte på ett liknande sätt anamma resonemanget kring revisorers skiftande konservatism och benägenhet att lämna anmärkningar om tvivel om fortsatt drift. Under Enron-krisen hamnade hela revisorsprofessionen i rampljuset och någon liknande uppmärksamhet har inte uppstått kring revisorernas arbete i den lågkonjunktur som den här studien omfattar. Det kan eventuellt vara en förklaring till varför antalet anmärkningar inte varierar med tidsperioden i undersökningen. Det ger i sådana fall stöd åt Feldmann och Reads (2010) påstående, att revisorerna anammar en mer konservativ inställning när deras arbete är i fokus.
7.2 Konkursfördröjning
Enligt hypotesen om konkursfördröjning bör en kortare tidsperiod mellan påskriften av revisionsberättelsen och konkursbeslutet öka sannolikheten för att revisorn har lämnat en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Resultatet visar också att det finns ett signifikant negativt samband mellan konkursfördröjning och revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Hypotesen H2 Konkursfördröjning ges därmed stöd. Resultatet överensstämmer med tidigare forskning på området (Raghunandan och Rama, 1995; Geiger och Raghunandan, 2002; Geiger et al, 2005).
Det är viktigt att tydliggöra att resultatet inte ska tolkas som att konkursfördröjningen föranleder anmärkningen från revisorn. Konkursbeslutet är något som sker i efterhand och kan således inte orsaka anmärkningen. Det är snarare indikationen om fler varningssignaler vid revisorns påskrivande som orsakar anmärkningen. Föreställningen är att varningssignalerna är fler när konkursbeslutet är nära och att risken för en anmärkning ökar därför. Resultatet visar också att konkursfördröjningen korrelerar med variablerna Finansiella problem och Skulder till banker och andra kreditinstitut (se bilaga 2), vilket är ett tecken på att företagens problem är mer påtagliga nära inpå ett konkursbeslut.
Resultatet kan tolkas i termer av tvingande isomorfism. Enligt lag ingår det i revisorns uppgifter att bedöma risken av eventuella osäkerheter mot ett företags fortlevnad inom en tolvmånadersperiod. Enligt årsredovisningslagen ska revisorers granskning ske enligt god revisionssed (ÅRL 9:3§). Eftersom bland annat RS är ett uttryck för god revisionssed (RS 200 5SE) ska revisorer följa RS 570 i sitt arbete att bedöma företags fortsatta drift. Om revisorerna
62 väljer att bortse från regelverket finns risk för repressalier i form av varning, erinran, upphävning av godkännande/auktorisation et cetera. Eftersom resultatet visar på ett litet antal anmärkningar gällande tvivel om fortsatt drift, kan detta tolkas som att revisorerna inte upplever något påtagligt hot om disciplinära åtgärder. I realiteten förefaller det också vara relativt ovanligt att en revisor utsätts för disciplinära åtgärder till följd av sin oförmåga att upptäcka problem gällande den fortsatta driften hos ett företag. Vanligen föregås sådana påföljder av revisorns försummelse inom flera delar av revisionen.
Även mimetisk isomorfism kan användas för att förklara revisorernas beteende. Osäkerheten som revisorerna upplever när det gäller att förutsäga företagens fortsatta drift kan göra att de anpassar sig efter varandra för att hantera situationen. Studiens resultat tyder på att rådande förhållningssätt bland revisorerna är att inte lämna någon anmärkning om tvivel om fortsatt drift då framtiden är osäker. Det förefaller råda en konsensus att det är bättre att fria än fälla företagen och eftersom det är förhållandevis ovanligt att en revisor lämnar en anmärkning om tvivel om fortsatt drift kan det anses legitimt att avstå.
Det kan också diskuteras om revisorerna beaktar bedömningen av företagets fortlevnad som en betydelsefull del av revisionen. Resultatet visar att det har lämnats förhållandevis få anmärkningar om tvivel om fortsatt drift trots att företagen har gått i konkurs efterföljande räkenskapsår. Som nämns ovan, kan det anses legitimt att avstå eftersom revisorer generellt inte ger någon anmärkning. Detta kan vara en följd av att revisorerna inte uppfattar bedömningen av företags fortlevnad lika viktig som övriga uppgifter eftersom revisorns typiska uppgifter i de flesta fall handlar om att granska historiska data medan bedömningen om ett företags fortsatta drift handlar om att förutsäga framtida utfall.
Resultatet i studien kan enligt tidigare forskning även tyda på en ovilja hos revisorerna att lämna en anmärkning om tvivel om fortsatt drift på grund av rädslan att bidra till en självuppfyllande profetia (Öhman, 2007). Om en revisor lämnar en anmärkning om tvivel om fortsatt drift riskerar klientföretaget att dess intressenter, såsom leverantörer, banker och investerare, stoppar sin handel med det. Chanserna att fortleva minskar då dramatiskt för företaget. Det faktum att resultatet visar på ett negativt samband mellan konkursfördröjningen och revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift kan tolkas som att de företag som har fått en anmärkning har gått i konkurs kort därefter tillföljd av anmärkningen. Resonemanget kring den självuppfyllande profetian kan också vara en förklaring till varför revisorerna i vissa fall hellre lämnar en upplysning än en anmärkning trots att det finns uppenbara tvivel om ett företags fortsatta drift.
7.3 Finansiella problem
Enligt hypotesen om finansiella problem ökar sannolikheten för en anmärkning om tvivel om fortsatt drift om ett företag har finansiella problem. Resultatet lever upp till dessa
63 förväntningar och visar ett starkt signifikant positivt samband mellan företags finansiella problem och revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Det innebär att hypotesen H3 Finansiella problem ges stöd. Resultatet ligger i linje med tidigare forskning som också har funnit positiva samband mellan företags finansiella problem och revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift (Carcello et al, 1995;
Raghunandan och Rama, 1995; Geiger och Raghunandan, 2002).
Operationaliseringen av variabeln Finansiella problem är i denna studie anpassad efter svenska förhållanden eftersom den relaterar till den svenska aktiebolagslagen. Variabeln visar huruvida ett företag har ett negativt resultat efter finansiella poster i kombination med att halva aktiekapitalet är förbrukat. En kombination av dessa båda kriterier innebär att ett företa g har tydliga problem med ekonomin vilket bör framkalla en osäkerhet beträffande företagets fortlevnad. Resultatet visar också att en majoritet av de företag som har finansiella problem har fått fortlevnaden ifrågasatt. Citron och Taffler (1992) uppvisar ett liknande resultat i sin studie.
Resultatet i uppsatsen kan tolkas med hjälp av tvingande och normativ isomorfism.
Finansiella problem är, på grund av insufficiensreglerna i aktiebolagslagen, en institutionell varningssignal inpräntad hos revisorerna. Som nämns ovan, förväntas revisorerna agera efter de bestämmelser som uttrycker att fortlevnaden ska ifrågasättas om det finns en osäkerhet kring ett företags fortsatta drift. Revisorerna kan därav uppleva påtryckningar från professionen enligt samma resonemang som förs i avsnitt 7.2 Konkursfördröjning. Eftersom en majoritet av de företag som har finansiella problem får fortlevnaden ifrågasatt kan det antydas att revisorer upplever starkare påtryckningar utifrån när det gäller att uppfatta mer konkreta signaler om osäkerhet kring företags fortsatta drift. Osäkerhet kring företags fortsatta drift kan i många fall uppfattas som mer påtagliga då de baseras på finansiella siffror.
Resultatet i uppsatsen kan tyda på att revisorer som inte uppmärksammar företags finansiella problem uppfattas ha försummat sin uppgift att bedöma ett företags fortsatta drift eftersom utfallet många gånger kan förefalla uppenbart i efterhand. Påtryckningarna från revisorsprofessionen och även från företagets intressenter kan därmed upplevas som mer påtagliga när det gäller just finansiella problem och andra finansiella mått.
Förhållandet mellan revisorn och klientföretagets ägare och företagsledning kan även tolkas med hjälp av agentteorin då det finns en förtroenderelation mellan parterna. Majoriteten av företagen som ingår i urvalsunderlaget är små privata bolag, vilket troligtvis innebär att ägare och företagsledning i många fall är samma person. Revisorn har då endast en principal utifrån det resonemang av Öhman (2007) som refereras till i avsnitt 4.2 Agentteori. Uppsatsens resultat kan tolkas som att revisorerna är måna om sitt oberoende och sin legitimitet eftersom de tenderar att lämna en anmärkning om klientföretaget har finansiella problem trots att detta går emot principalens önskemål. Något som talar mot detta är att revisorn, enligt resultatet, hellre avstår från att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift och i vissa fall istället lämnar en upplysning om företagets finansiella situation. Som nämns i avsnitt 2.2.1 RS 570
64 Fortsatt drift är en upplysning en mildare grad av utlåtande från revisorn. Att revisorn lämnar en upplysning kan därför tyda på att revisorn försöker bibehålla ett gott förhållande med sin klient.
7.4 Skulder till banker och andra kreditinstitut
Enligt hypotesen om skulder är det mer troligt att revisorn lämnar en anmärkning om tvivel om fortsatt drift om företagets räntebärande skulder är stora i relation till balansomslutningen.
Den logistiska regressionen uppvisar dock ett signifikant negativt samband mellan företags räntebärande skulder, i relation till företagets balansomslutning, och revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Resultatet innebär att hypotesen H4 Skulder till banker och andra kreditinstitut förkastas eftersom resultatet visar på ett omvänt samband från hypotesen.
Resultatet är överraskande då det pekar på att sannolikheten att få en anmärkning om tvivel om fortsatt drift minskar ju större skulder ett företag har. Ett mer logiskt resonemang borde vara att stora skulder innebär att revisorn genomför en mer noggrann granskning av företaget, vilket i sin tur borde leda till fler anmärkningar. Å andra sidan behöver inte stora skulder betyda en större osäkerhet. Om ett företag har stora skulder skapar det inte en osäkerhet förrän bolagets likviditet försämras så pass mycket att företaget får svårt att betala sina amorteringar och räntor på skulderna. Det kan vara en orsak till att resultatet visar ett omvänt samband. En annan trolig förklaring är att företagen i undersökningen är så pass små att de inte har beviljats några lån överhuvudtaget. Verksamheten kan också vara av sådan karaktär att lån inte behövs.
Identifieringen av företagets skulder kan ha påverkat resultatet eftersom posten Övriga kortfristiga skulder, som i vissa fall är väldigt stor, inte är inkluderad i studien. Denna post kan eventuellt innefatta skulder till banker och skulle därmed ha påverkat resultatet om de hade inkluderats. Detta eftersom det i studien ser ut som att företagen inte har några skulder även om de övriga kortfristiga skulderna är relativt stora. Även leverantörsskulderna har i vissa fall varit betydligt större än de övriga skulderna. För att fånga upp alla skulder hade en mer preciserad redovisning varit nödvändig eller så hade studien alternativt behövt inkludera fler kategorier av skulder.
En ytterligare förklaring till att resultatet ser ut som det gör är att företagen inte har beviljats lån på grund av finansiella problem. Som nämns tidigare i avsnitt 7.3 Finansiella problem, korrelerar skulderna med finansiella problem. Även konkursfördröjningen korrelerar med skulderna, vilket framhålls i avsnitt 7.2 Konkursfördröjning.
Resultatet kan förklaras med hjälp av institutionell teori. Som diskuteras tidigare i analysen utsätts revisorn för normativa och tvingande påtryckningar från samhället och rättssystemet i
65 sitt arbete att bedöma företags fortlevnadsförmåga. Variabeln kan även diskuteras utifrån agentteorin. Revisorn ingår i ett agent-/principalförhållande med klientföretaget samtidigt som han/hon ingår i ytterligare ett agent-/principalförhållande med sin arbetsgivare. Det innebär att revisorn har påtryckningar från båda hållen att utföra en bra revision och därmed upprätthålla sin legitimitet som revisor. Då agentteorin antar att varje individ agerar för att maximera den egna nyttan kan dessa två förhållanden dra revisorn åt olika håll. Revisorn kan inte nyttomaximera i det ena förhållande om det betyder att revisorn i det andra förhållandet förlorar nytta och legitimitet. Detta gör att revisorn enbart ger en anmärkning om tvivel om fortsatt drift i de fall där osäkerheten uppfattas som uppenbar. I de små privata revisionsbyråerna är dock ofta den enskilda revisorn sin egen arbetsgivare. Detta gör att ett agent-/principalförhållande elimineras. Revisorn har dock fortfarande påtryckningar från samhället och övriga intressenter som förmår revisorn att bevara sitt oberoende till sin klient och göra en korrekt revision. Detta för att behålla sitt goda rykte och sitt förtroende hos användarna av de finansiella rapporterna.
Resonemangen ovan kan vara anledningen till att skulderna i relation till balansomslutningen inte påverkar revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift på det sätt som förväntas enligt hypotesformuleringen. Resultatet kan således tyda på att revisorerna är mer måna om sitt oberoende än möjligheten till framtida arvoden från klientföretaget.
7.5 Bransch
I hypotesen om bransch förutsätts det att skillnaden mellan olika branscher medför att revisorers benägenhet att lämna en anmärkning om tvivel om fortsatt drift varierar. Det deskriptiva resultatet visar att det finns skillnader mellan olika branscher när det gäller revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. På grund av samvariation mellan branscherna har den logistiska regressionen dock inte kunnat styrka det deskriptiva resultatet. Hypotesen H5 Bransch kan till följd av detta varken förkastas eller ges stöd.
På grund av den uppdelning som har gjorts i metoden av de olika branscherna kan vissa skillnader ha jämnats ut. Även de stora skillnaderna i antalet företag per bransch kan ha påverkat resultatet. Det betyder således att inga konkreta slutsatser om hypotesen kan dras.
Resultatet överensstämmer med tidigare forskning av Carcello et al (1995) som inte heller kan visa på några signifikanta skillnader mellan olika branscher. Det har dock framförts andra åsikter i frågan. Inom tidigare forskning finns det en tvetydighet dels huruvida det finns skillnader mellan olika branscher (Fargher och Jiang, 2008), dels huruvida det finns skillnader mellan riskfyllda och icke riskfyllda branscher (Geiger et al, 2005).
Resonemanget om branschernas olikheter och dess påverkan på revisorers agerande kan förankras i den institutionella teorin. De skillnader som eventuellt uppstår kan bero på att
66 revisorerna under sin karriär specialiserar sig och arbetar mer mot en specifik bransch. Detta medför att en viss praxis, som till viss del skiljer sig från övriga branscher, kan växa fram inom just den branschen. Det kan därmed uppstå normativa påtryckningar från andra revisorer inom just den branschen, vilket påverkar hur revisorn bedömer ett företags fortsatta drift.
Revisorernas specialistkunskap kan även påverka bedömningen a v företags fortsatta drift utifrån ett annat perspektiv. Om en revisor har stor kunskap om en bransch kan denne lätt se de mönster som finns inom området. Om en bransch till exempel uppfattas vara mycket konjunkturkänslig kan revisorn se företagets svåra finansiella situation som tillfällig om konjunkturen inom en snar framtid förväntas vända. Detta kan i sin tur leda till att ingen anmärkning om tvivel om fortsatt drift ges utan endast en upplysning om företagets ekonomiska situation. Samtidigt finns det andra branscher som inte har lika många specialiserade revisorer vilket gör att kunskapen om branschen minskar i revisionen. Detta torde leda till skillnader mellan branscher med många specialiserade revisorer och branscher utan specialister.
7.6 Storlek på företaget
Hypotesen som handlar om storleken på klientföretaget förutsätter att anmärkningen från revisorn påverkas av hur stor klienten är. En stor klient förväntas få färre anmärkningar i jämförelse med en mindre klient. Enligt den logistiska regressionen påverkar storleken på klientföretaget revisorns benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift.
Regressionen visar emellertid på ett svagt signifikant positivt samband. Det antyder att ju större ett företag är desto större blir revisorns benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Sambandet är omvänt mot vad som antas i hypotesen, vilket innebär att hypotesen H6 Storlek på företaget förkastas.
Resultatet är överraskande eftersom tidigare forskning visar på ett negativt samband, det vill säga att sannolikheten att få en anmärkning om tvivel om fortsatt drift minskar med klientföretagets storlek (Geiger och Raghunandan, 2001; Geiger och Rama, 2003; Basioudis et al, 2008). Uppsatsens resultat skiljer sig därmed från tidigare forskning och indikerar att revisorerna är mindre angelägna att vara tillmötesgående mot stora företag, som förser revisionsbyrån med stora arvoden, och mer angelägna att bibehålla sitt oberoende. Revisorn agerar i sådana fall på motsatt sätt från vad som förutspås av agentteorin där revisorn förutsätts agera helt och hållet efter egenintresse. Ett sådant agerande kan å andra sidan också ses som ett sätt att nyttomaximera då kostnader i form av skadat anseende för revisionsbyrån kan skapa starka incitament för revisorn att bibehålla sitt oberoende. Detta eftersom ett skadat anseende hos revisionsbyrån även drabbar dess medarbetare. Agerandet kan därför likväl ses som ett sätt för revisorn att agera utifrån egen vinnings skull.
För att kunna upprätthålla sin legitimitet måste revisorn hålla sig inom de ramar som
För att kunna upprätthålla sin legitimitet måste revisorn hålla sig inom de ramar som