K ONTROLLVARIABLER

5.2.1 H2: Konkursfördröjning

Variabeln konkursfördröjning representerar antalet dagar från datumet då revisionsberättelsen skrivs på till datumet då beslut om företagets konkurs tas (Raghunandan och Rama, 1995;

Mutchler et al, 1997; Geiger och Raghunandan, 2002).

Tidigare forskning från USA indikerar att det finns ett negativt samband mellan konkursfördröjning och sannolikheten att ha fått en anmärkning om tvivel om fotsatt drift. Ju kortare tiden är mellan konkursen och påskrivandet av revisionsberättelsen, desto större är sannolikheten att revisorerna har förutsagt en konkurs och lämnat en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. På motsvarande sätt antas att ju längre konkursfördröjningen är, desto mindre är sannolikheten att revisorerna har förutsagt en konkurs och lämnat en anmärkning om tvivel om fortsatt drift (Raghunandan och Rama, 1995; Geiger och Raghunandan, 2002;

Geiger et al, 2005).

Revisorn står inför en svår uppgift när det gäller att besluta om en eventuell anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Eftersom en anmärkning, enligt påståendet om den självuppfyllande profetian, kan leda till ett företags undergång har revisorn incitament att inte lämna en anmärkning i revisionsberättelsen om inte det finns starka skäl för att göra detta. Det bör dock vara enklare för revisorn att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift om klientföretaget har uppenbara problem vid revisionen.

Om ett företag går i konkurs kort tid efter att revisionsberättelsen har påtecknats borde företaget redan vid revisionen uppvisat svaga tecken för fortlevnad. Således borde revisorn ha lämnat en anmärkning om tvivel fortsatt drift eftersom det vid tiden för revisionen borde ha funnits starka skäl för en sådan. Naturligtvis kan inte konkursfördröjningen i sig föranleda en anmärkning utan den är snarare en indikation på hur starka varningssignalerna var vid

39 tidpunkten för revisionen. Enligt resonemanget bör således fler anmärkningar om tvivel om fortsatt drift ha lämnats ju kortare konkursfördröjningen är.

H2: Det föreligger ett negativt samband mellan konkursfördröjning och revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift.

5.2.2 H3: Finansiella problem

Enligt aktiebolagslagen måste aktiebolag upprätta en kontrollbalansräkning då hälften av företagets registrerade aktiekapital är förbrukat (ABL 25:13§). Företaget får då ta upp sina tillgångar till ett högre värde och sina avsättningar och skulder till ett lägre värde än i den ordinarie balansräkningen, om detta är förenligt med god redovisningssed. Vidare får tillgångarna värderas till nettoförsäljningsvärdet (ABL 25:14§).

Syftet med kontrollbalansräkningen är att skilja ut de företag som har ekonomiska förutsättningar att fortleva (NJA, 1993). Utvisar kontrollbalansräkningen att det egna kapitalet uppgår till mindre än det registrerade aktiekapitalet är företaget till slut skyldigt att ansöka om likvidation (ABL 25:17§). Om företaget åsidosätter dess skyldigheter enligt 25 kapitlet i aktiebolagslagen blir företagets ledning personligt ansvariga för företagets skulder (ABL 25:18§). Detta är en tydlig signal på att företaget har finansiella problem samt att det kan finnas tvivel om företagets fortsatta drift.

Finansiella problem eller liknande variabler har testats i en mängd tidigare internationella studier som behandlar företags fortsatta drift (Hopwood et al 1994; Carcello, 1995;

Raghunandan och Rama, 1995; Geiger och Raghunandan, 2002; Geiger et al, 2005; Fargher och Jiang, 2008). Citron och Taffler (1992) påvisar, i en studie från Storbritannien, att en knapp majoritet av de företag som, enligt deras definition, har finansiella problem får en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Nogler (1995) uttrycker, i en amerikansk studie, att givet en anmärkning från revisorn om tvivel om fortsatt drift är det bara ungefär en tredjedels chans att företaget kommer att fortsätta i sin nuvarande form, det vill säga ej försättas i konkurs, likvideras, köpas upp et cetera.

Tidigare forskning visar på att det finns ett positivt samband mellan graden av företags finansiella problem och sannolikheten att få en anmärkning om tvivel om fortsatt drift, det vill säga att sannolikheten att få en anmärkning ökar om företaget har finansiella problem (Carcello et al, 1995; Raghunandan och Rama, 1995; Geiger och Raghunandan, 2002).

H3: Det föreligger ett positivt samband mellan företagens finansiella problem och revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift.

40

5.2.3 H4: Skulder till banker och andra kreditinstitut

Om ett företag har stora skulder i förhållande till företagets balansomslutning är revisionsrisken högre för företaget, vilket gör att revisorn bör granska bolaget i större utsträckning. Beroende på vilken typ av skulder ett företag har blir dess betydelse för revisionen olika. Vissa skulder medför större osäkerhet och risk än andra. Till exempel innebär en skuld till en bank en större risk än en skuld till bolagets ägare. Om företaget inte kan betala skulden till ägaren på den utsatta tiden har ägaren lättare att bortse från detta medan en bank, i värsta fall, kan försätta bolaget i konkurs.

En revision har betydelse för många intressenter, bland annat företagets långivare. En ren revisionsberättelse indikerar att finanserna är i sin ordning, vilket medför att företaget har lättare att få förmånliga räntor och krediter. Revisorn har följaktligen ett ansvar gentemot andra intressenter än klientföretaget och dess ägare. Om riskerna i företaget är stora är det av större vikt att revisorn hittar de väsentliga riskerna och om det behövs ger ytterligare upplysningar om dessa i revisionsberättelsen (Revision – en praktisk beskrivning, 2006).

Revisorerna har stora krav på sig från klientföretagens intressenter när det gäller att upptäcka finansiella problem i förtid, särskilt i finansiellt svåra tider. Detta gör att revisorerna är extra noggranna i sina granskningar och lägger större vikt vid osäkerhetsfaktorer som större banklån och andra långfristiga skulder. Valet att ge eller inte ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift är dock en svår balansgång eftersom det kan bidra till en självuppfyllande profetia (Davis, 2009).

För att placera detta i ett sammanhang sätts skulderna i relation till företagens balansomslutning. Om företagen har en liten skuld i relation till de totala tillgångarna är osäkerheten inte lika stor som om de hade haft en stor skuld i relation till tillgångarna. För att upptäcka finansiella svårigheter och osäkerheter granskas vissa nyckeltal i företagets årsredovisning, däribland skuldsättningsgrad (RS 570).

H4: Det föreligger ett positivt samband mellan företagens skulder till banker och kreditinstitut i relation till företagens balansomslutning och revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift.

5.2.4 H5: Bransch

Tidigare forskning använder relativt ofta variabeln bransch eftersom det finns olikheter inom olika branscher (Fargher och Jiang, 2008). Enligt Nogler (2008) bör revisorn behandla olika branscher olika beroende på tidigare erfarenheter inom dessa branscher. Han anser till exempel att företag inom en bransch som historiskt sett har haft många konkurser bör

41 behandlas på ett mer konservativt sätt. Detta har dock inte varit fallet inom telekombranschen och energibranschen efter bland annat Enron- och Worldcom-krascherna. Dessa branscher visar i stället på en motsatt effekt, vilket tyder på att om ett antal företag inom en bransch går i konkurs anses de som överlever vara mindre riskfyllda i stället för mer riskfyllda.

Det finns även forskning som tyder på att det inte finns skillnader mellan riskfyllda branscher och icke-riskfyllda branscher (Geiger et al, 2005). Inte heller Carcello et al (1995) kan visa på någon signifikant skillnad mellan olika branscher när det gäller revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Dessa resultat visar att det finns oklarheter beträffande denna variabel beroende på studiens vinkling samt var studien har utförts. Det kan därför vara intressant att se om det finns skillnader inom området på den svenska marknaden.

Eftersom syftet med uppsatsen delvis är att utreda om revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift varierar med konjunkturen är det intressant att se om benägenheten är olika för olika branscher då vissa branscher är mer konjunkturkänsliga än andra. Det kan antagas att revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift är större inom de branscher som är tätt knutna till konjunkturen.

H5: Det föreligger skillnader mellan olika branscher när det gäller revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift.

5.2.5 H6: Storlek på företaget

Att en stor klient genererar större arvode till revisionsbyrån är en självklarhet, men om detta påverkar hur revisorn granskar klienten är inte lika självklart. Tidigare internationella studier har testat denna variabel genom att undersöka om arvodenas storlek påverkar revisorns oberoende (DeFond et al, 2002; Reckers och Robinsson, 2007; Basioudis et al, 2008).

Många studier använder storleken på företaget för att se om den påverkar revisorns oberoende till klienten. Viss tidigare forskning visar att storleken på klientföretagen har en stor påverkan på hur konservativ revisorn är i sin granskning. Resultaten från dessa studier visar att det föreligger ett negativt samband mellan storlek på företaget och benägenheten att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift (Geiger och Raghunandan, 2001; Geiger och Rama, 2003; Basioudis et al, 2008).

Enligt en amerikansk studie av Carcello et al (2000) är denna variabel kopplad till storleken på revisionsbyrån. De menar att ju mindre revisionsbyrå, desto större påverkan har klientföretagets storlek på revisorns oberoende och dennes benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Även om storleken på klienten påverkar även större revisionsbyråer är påverkan större hos de mindre revisionsbyråerna.

42 Basioudis et al (2008) menar att ett stort företag har lättare att mildra finansiella svårigheter än ett mindre företag. Enligt denna brittiska studie är det följaktligen lättare att upptäcka finansiella problem hos ett mindre företag än hos ett större företag. Detta kan ses som en av anledningarna till att större företag får färre anmärkningar om tvivel om fortsatt drift än mindre företag. Basioudis et als (2008) resultat styrker tidigare studier av bland annat Palmrose (1986) och McKeown et al (1991).

Enligt tidigare forskning har storleken på företaget betydelse när det gäller revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Om en studie omfattar börsnoterade eller icke-börsnoterade bolag har därför betydelse för resultatet. Då det i Sverige är ytterst ovanligt att noterade bolag får en anmärkning om tvivel om fortsatt drift omfattar denna studie enbart icke-börsnoterade bolag. Detta kan göra att resultatet kan skifta från andra utländska studier då de flesta tidigare studier har omfattat noterade bolag (Geiger et al, 2005;

Basioudis et al, 2008; Fargher och Jiang, 2008).

H6: Det föreligger ett negativt samband mellan storleken på företagen och revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift.

5.2.6 H7: Revisionsbyrå

De stora internationella revisionsbyråerna har ett gott rykte och anses producera revision med hög kvalitet (Francis et al, 1999). DeAngelo (1981) hävdar att stora revisionsbyråer har större incitament att upprätta korrekta rapporter eftersom de har mer att förlora vad gäller anseende.

Ett mängd tidigare studier visar att det finns ett samband mellan storlek på revisionsbyrå och kvaliteten på revisionen. Studierna visar att stora revisionsbyråer producerar revision med högre kvalitet än små byråer (Palmrose 1988; Teoh och Wong 1993; Colbert och Murray, 1999; Francis et al, 1999).

Storlek på revisionsbyrå samt vilken revisionsbyrå som utför revisionen är en välanvänd variabel inom forskning om företags fortsatta drift (DeAngelo, 1981; Geiger et al, 2005;

Fargher och Jiang, 2008). Enligt Francis och Krishnan (1999) har de stora revisionsbyråerna en högre andel orena revisionsberättelser än mindre byråer. Citron och Taffler (1992) finner däremot inte något samband mellan storleken på revisionsbyrån och benägenheten att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Inte heller Geiger et al (2005) påträffar något sådant samband, varken före eller efter Enron-kraschen. Fargher och Jiang (2008) visar samtidigt att det finns skillnader mellan hur revisorer från stora revisionsbyråer och revisorer från mindre revisionsbyråer påverkas av redovisningsskandaler.

Det är dock viktigt att påpeka att revisionsbyråerna skiljer sig åt även om de är lika till storlek. De fyra stora revisionsbyråerna, PricewaterhouseCoopers, Ernst & Young, KPMG och Deloitte, kan skilja sig åt i sina revisioner och det kan därför vara viktigt att få fram dessa

43 skillnader i stället för att slå samman dem till en grupp. De revisionsbyråer som är svåra att undersöka skillnaderna mellan är de små privata byråerna eftersom de enbart förekommer i ett mindre antal. De sju större byråerna är dock intressanta att dela upp var för sig. Utöver de fyra stora består dessa av BDO, SET och Grant Thornton.

H7a: Det föreligger skillnader mellan olika revisionsbyråer vad gäller dess benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift.

H7b: Det föreligger ett positivt samband mellan storleken på revisionsbyrån och dess benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift.

5.2.7 H8: Revisorns formella kompetens

I Sverige kan en revisor efter minst tre års praktisk erfarenhet skriva ett prov för att bli godkänd revisor och efter minst fem års erfarenhet ett prov för att bli auktoriserad revisor (RevL 4§).

Enligt tidigare forskning påverkar revisorns erfarenhet och kompetens revisorns bedömning av företags fortsatta drift (Shelton, 1999; Lehmann och Norman, 2006; Anandarajan et al, 2008). Erfarna revisorer tenderar att sortera bort irrelevant information på ett effektivare sätt och riskerar inte att bli vilseledda av oväsentlig information i samma utsträckning som mindre erfarna revisorer (Shelton, 1999; Lehmann och Norman, 2006). Enligt Anandarajan (2008) är erfarna revisorer mer flexibla i sitt sätt att väga in olika aspekter i sin bedömning.

Bedömningen enligt fortlevnadsprincipen är relativt komplex och kräver just en förmåga att se till de mest relevanta delarna i sammanhanget. Denna förmåga att utläsa de mest relevanta aspekterna växer i takt med att revisorn förvärvar praktiska kunskaper.

Även Ruiz-Barbadillo et al (2004) diskuterar betydelsen av revisorns kompetens i förhållande till komplexiteten som bedömningen av fortlevnadsprincipen innebär:

―[…] the low proportion of going-concern opinions given to financially distressed companies may be explained by bankruptcy being a highly unpredictable event. Therefore, the auditor’s lack of competence in attempting to evaluate the company’s ability to continue may explain his/her failure to issue going-concern opinions‖ (Ruiz-Barbadillo, 2004, s. 5).

Om en mer erfaren revisor har lättare att urskilja viktig information under en revision bör denne även ha lättare att avgöra hur allvarliga problem ett företag har. Detta bör således medföra att en auktoriserad revisor är mer benägen att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift.

H8: Auktoriserade revisorer är mer benägna att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift än godkända revisorer.

44

5.2.8 H9: Revisorns kön

Könets betydelse i olika situationer är ett ämne som aldrig slutar intressera forskare. Huruvida det har betydelse om revisorn är man eller kvinna och om män och kvinnor agerar olika i olika situationer är två intressanta aspekter. Tidigare forskning indikerar att det kan vara väsentligt huruvida revisorn är man eller kvinna när bedömningen av ett företag görs (Gold et al, 2009). Brynes et al (1999) hävdar exempelvis att kvinnor har en mer riskavers inställning än män. Diverse undersökningar visar dessutom att kvinnor bearbetar information på ett annat sätt än män vilket kan bidra till skilda beteende i beslutssituationer (Meyers-Levy och Sternthal, 1991; O´Donell och Johnsson, 2001).

En förklaring som ges till män och kvinnors skilda beteende är att deras värderingar skiljer sig åt. ―Men seek competitive success and are more likely to break rules. Women are more likely to adhere to rules, as they are concerned about doing tasks well and harmonious relationships‖ (Roxas och Stoneback, 2007, s. 2).

Gold et al (2009) framhäver betydelsen av att uppmärksamma könsstereotyper, könsskillnader och dess potentiella påverkan på revisorers prestation och effektivitet. Manliga revisorer favoriseras och mansdominansen inom yrket är fortfarande påtaglig, vilket borde ifrågasättas i syfte att eliminera eller åtminstone minimera en fortsatt stereotypisering inom yrket.

Utifrån resonemanget ovan bör det finnas en skillnad mellan män och kvinnor. Eftersom kvinnor, enligt tidigare forskning, tenderar att vara mer riskaversa och mer benägna att följa regler är föreställningen att kvinnliga revisorer ger fler anmärkningar om tvivel om fortsatt drift än manliga revisorer.

H9: Kvinnliga revisorer är mer benägna att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift än manliga revisorer.

5.2.9 H10: Revisionsarvode

I företag där det finns tvivel om fortsatt drift krävs med stor sannolikhet mer revisionsarbete än i ekonomiskt välmående företag. Detta resulterar i högre revisionsarvoden för företag med finansiella problem (DeFond et al, 2002; Firth, 2002). Firth (2002) menar att företag med dålig lönsamhet kan hamna i ekonomiska problem och kan därför vara mer benägna att använda tvivelaktiga redovisningsmetoder för att försöka kamouflera dåliga resultat.

Revisorerna är medvetna om det här problemet vilket leder till mer omfattande granskning av klienter med dålig lönsamhet och därmed ökar revisorsarvodena.

Det finns forskning, däribland DeFond et al (2002), som visar att det inte finns något samband mellan revisionsarvode och revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt

45 drift. Vanstraelen (2002), Geiger och Rama (2003) och Basioudis et al (2008) visar emellertid alla på ett positivt samband, vilket indikerar att sannolikheten att få en anmärkning om tvivel om fortsatt drift ökar med revisionsarvodet. Resultaten tyder på att revisionsarvodena påverkar revisorernas förmåga att göra tillförlitliga bedömningar beträffande företags fortsatta drift. Det tyder även på att högre revisionsarvoden förbättrar kvaliteten på revisionen (Tagesson och Öhman, 2010a). Ett positivt samband mellan revisionsarvodena och anmärkningar från revisorn om tvivel om fortsatt drift kan följaktligen vara ett resultat av mer omfattande granskning snarare än av konservativ rapportering av revisorn.

H10: Det föreligger ett positivt samband mellan storleken på revisionsarvodet och revisorns benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift.

5.2.10 H11: Konsultarvode

Det har framförts oro för att revisorer skulle vara beredda att riskera sitt oberoende för att behålla klienter som betalar stora konsultarvoden (DeFond et al, 2002; Geiger och Rama 2003; Reckers and Robinson, 2007). Oron är speciellt märkbar när det gäller revisorns bedömning av ett företags fortsatta drift hos klienter med finansiella problem (Geiger och Rama, 2003; Basioudis et al, 2008). Utförandet av omfattande konsulttjänster åt en klient kan göra revisorn mer benägen att gå med på önskemål från klientens ledning när det gäller svåra bedömningar (Citron och Taffler, 1992; Geiger och Rama, 2003; Basioudis et al, 2008). Ett sådant antagande tar dock ingen hänsyn till de kostnader som kan förväntas uppstå om revisorerna äventyrar sitt oberoende. Kostnader i form av skadat anseende kan skapa starka incitament för revisorn att bibehålla sitt oberoende. Flertalet studier visar också att revisorerna har sådana incitament (Watts och Zimmerman, 1983; DeFond et al, 2002; Duh et al, 2007).

DeFond et al (2002) hittar inga bevis för att konsultarvoden har någon inverkan på revisorers bedömning av ett företags fortsatta drift. Inte heller Geiger och Rama (2003) hittar något signifikant samband. Det finns dock forskning som har kommit fram till motsatt resultat.

Basioudis et al (2008) visar på ett negativt samband mellan konsultarvoden och sannolikheten för ett företag att få en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. De indikerar att företag med finansiella problem som har betalat stora konsultarvoden är mindre sannolika att få en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Reckers and Robinson (2008) visar på ett omvänt samband. Deras bevis antyder att sannolikheten för ett företag att få en anmärkning om tvivel om fortsatt drift ökar med storleken på konsultarvodet till den påskrivande revisionsbyrån.

Lennox (1999) menar att ett sådant samband styrker antagandet att konsulttjänster kan öka revisorers kunskap om klienten och därmed öka sannolikheten att problem upptäcks. För en viss grad av oberoende kan därför konsulttjänster öka kvaliteten på revisionen.

H11: Det föreligger ett negativt samband mellan storleken på konsultarvodet och revisorns benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift.

46