L OGISTISK REGRESSION

I tabell 11 presenteras resultatet från den logistiska regressionen där sex variabler har testats mot den oberoende variabeln Fortlevnaden ifrågasatt. Modellen har en rättklassificeringsgrad på 89,0 procent vilket kan jämföras med den förväntade sannolikheten för en rättklassificering utifrån empirin, vilken är 87,2 procent. Detta innebär att endast 1,8 procent av anmärkningarna om tvivel om fortsatt drift kan förutspås med hjälp av modellen, vilket kan uppfattas som ett svagt resultat. Enligt tidigare forskning är detta dock ett godtagbart resultat (Collin et al, 2009). Collin et al (2009), som i sin studie har en rättklassificeringsökning på 2,1 procent, menar att ju högre det empiriska materialets förväntade sannolikhet för en rättklassificering är, desto svårare är det att få en hög rättklassificeringsökning med hjälp av

55 modellen. Eftersom det empiriska materialet i denna uppsats har en förväntad sannolikhet för rättklassificering på så mycket som 87,2 procent kan det antagas att en ökning på 1,8 procent likväl är av värde.

Den förväntade sannolikheten för en rättklassificering utifrån empirin syftar på hur stor sannolikheten är att få en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Eftersom det är en mycket liten andel av urvalet som faktiskt har fått en anmärkning (se bilaga 1) klassificeras alla fall i urvalet, utifrån den förväntade sannolikheten, som att de inte har fått någon anmärkning.

Detta eftersom det, taget varje fall var för sig, är mer sannolikt att inte få en anmärkning än att få en anmärkning. Efter den logistiska regressionen kan sedan 1,8 procent fler av det totala urvalet klassificeras rätt.

Nagelkerke R² visar enligt tabell 11 ett värde på 25,9 procent. Detta mått är en variant av determinationskoefficienten, R², men används vid logistisk regression (Djurfeldt och Barmark, 2009). Nagelkerke R² visar att av den totala variationen i den beroende variabeln kan 25,9 procent förklaras av de sex oberoende variablerna. Det betyder samtidigt att 74,1 procent av variationen inte kan förklaras av modellen utan förklaras av andra okända faktorer.

Då studien inkluderar många variabler kan det inte förväntas ett alltför högt värde på Nagelkerke R². Resultatet tyder på att modellen i sig inte är tillräckligt kraftfull utan kan behöva kompletteras med ytterligare studier för att fånga upp variablernas påverkan och betydelse. Det bör dock påpekas att resultatet är marginellt starkare än vad tidigare svensk forskning inom ämnet har uppvisat (Tagesson och Öhman, 2010a).

Modellens χ²-värde, 47,36, är signifikant på en enprocentig nivå. Att utfallet är positivt och signifikant betyder att modellen har högre förklaringskraft än nollhypotesen, det vill säga en modell som förutspår antalet anmärkningar om tvivel om fortsatt drift med hjälp av enbart det deskriptiva materialet (Djurfeldt och Barmark, 2009). Detta tyder på att modellen är av vikt, även om den inte kan anses vara fulländad.

I tabell 11 redogörs även för sannolikheten att få fortlevnaden ifrågasatt. Siffrorna visar hur stor sannolikheten är att en viss variabel existerar om en anmärkning om tvivel om fortsatt drift lämnas (Djurfeldt och Barmark, 2009). Till exempel är sannolikheten att få en anmärkning om tvivel om fortsatt drift 7,973 gånger större för ett företag med finansiella problem än ett företag utan finansiella problem.

56

Sannolikhet för fortlevnaden ifrågasatt

H1. Tidsperiod 0,636

H2. Konkursfördröjning 0,995 *

H3. Finansiella problem 7,973 **

H4. Skulder 0,996

H6. Balansomslutning (log) 1,579 †

H7a. Revisionsbyrå (grupp) 8,429 **

Constant 0,004 *

Modellens χ² (Chi-två) 47,36 **

Rättklassificeringsgrad 89,00

Nagelkerke R² 0,259

** Korrelationen är signifikant på en 0,01 nivå

* Korrelationen är signifikant på en 0,05 nivå

† Korrelationen är signifikant på en 0,1 nivå

Tabell 11: Resultat från den logistiska regressionen (n=299)

6.3.1 Tidsperiod

Variabeln Tidsperiod visar enligt tabell 11 att det finns ett negativt samband mellan konjunkturen och revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift.

Sambandet antyder alltså att antalet anmärkningar blir fler i en lågkonjunktur än i en högkonjunktur. Det deskriptiva resultatet visar också att andelen som har fått fortlevnaden ifrågasatt är högre 2009 än 2007. Det deskriptiva resultatet stöds således av resultatet från den logistiska regressionen, vilket styrker hypotesen H1 även om sambandet som modellen visar inte är signifikant. Detta gör att hypotesen H1 varken förkastas eller ges stöd.

6.3.2 Konkursfördröjning

Även variabeln Konkursfördröjning visar på ett negativt samband med revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Detta indikerar att revisorn har lämnat fler anmärkningar ju kortare tiden är mellan revisorns påskrivande av revisionsberättelse och konkursbeslutet. Enligt tabell 11 är sannolikheten att en anmärkning om tvivel om fortsatt drift har lämnats 0,5 procent lägre för varje dag som företaget har fortlevt efter revisorns påskrivande. Ju kortare tiden är mellan konkursen och påskrivandet av revisionsberättelsen, desto större är alltså sannolikheten att revisorerna har förutsagt en konkurs och lämnat en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Enligt det deskriptiva resultatet är konkursfördröjningen i genomsnitt ungefär ett halvår vilket kan tyda på att urvalsunderlaget borde innefatta ett relativt litet antal anmärkningar. Sambandet i tabellen är signifikant på en femprocentig nivå vilket innebär att hypotesen H2 ges stöd.

57

6.3.3 Finansiella problem

En av de variabler som är signifikant på en enprocentig nivå är Finansiella problem. Som har nämnts ovan är sannolikheten att ett företag som har finansiella problem får en anmärkning om tvivel om fortsatt drift 7,973 gånger större än för ett företag som inte har finansiella problem. Resultatet från den logistiska regressionen stödjer till viss del det deskriptiva resultatet. Det deskriptiva resultatet visar att en klar majoritet av de företag som har fått fortlevnaden ifrågasatt har finansiella problem. Det deskriptiva resultatet visar även att av de företag som har finansiella problem så har ungefär en fjärdedel fått fortlevnaden ifrågasatt. I jämförelse med andelen företag ur det totala urvalsunderlaget som har fått fortlevnaden ifrågasatt, det vill säga 12,7 procent, är andelen bland företag med finansiella problem följaktligen betydligt större, även om majoriteten inte har fått fortlevnaden ifrågasatt.

Sammantaget betyder detta att hypotesen H3 ges stöd.

6.3.4 Skulder till banker och andra kreditinstitut

Variabeln Skulder till banker och andra kreditinstitut visar ett svagt, men ej signifikant, negativt samband mellan storleken på skulderna och revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Detta antyder att företag med små skulder får fler anmärkningar och företag med stora skulder färre anmärkningar. Tabell 11 visar att om skulderna ökar med en procent i relation till företagets balansomslutning minskar risken att få en anmärkning med 0,4 procent. Den logistiska regressionen visar således på ett omvänt samband från hypotesen H4, vilket gör att hypotesen förkastas.

6.3.5 Storlek på företaget

Variabeln Balansomslutning, som har mätts med hjälp av logaritmen av balansomslutningen, visar ett positivt samband med revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Sambandet är svagt signifikant, det vill säga på en tioprocentig nivå. Resultatet antyder att ju större ett företag är desto större blir revisorns benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift. Sambandet är omvänt mot vad som antas i hypotesen, vilket betyder att hypotesen H6 förkastas.

6.3.6 Revisionsbyrå

I den logistiska regressionen har variabeln Revisionsbyrå delats in i två grupper med Ernst &

Young som en grupp och resterande byråer som en andra grupp. Detta eftersom det finns en samvariation mellan resterande byråer medan Ernst & Young uppvisar ett motsatt beteende.

58 Variabeln Revisionsbyrå (grupp) i tabell 11 visar att sannolikheten att en anmärkning om tvivel om fortsatt drift kommer från Ernst & Young är 8,429 gånger större än att den kommer från någon av de resterande revisionsbyråerna. Resultatet är signifikant på en enprocentig nivå vilket således indikerar att det finns skillnader mellan revisionsbyråerna. Det bör dock poängteras att resultatet endast visar att det finns skillnader mellan Ernst & Young och övriga revisionsbyråer. Eventuella skillnader mellan övriga revisionsbyråer kan däremot inte utläsas från den logistiska regressionen. Det deskriptiva resultatet indikerar dock att det kan finnas sådana skillnader.

Ernst & Youngs tendens att ifrågasätta företags fortlevnad kan tolkas som att benägenheten att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift är större hos en större revisionsbyrå. Detta antagande kan dock ses som svagt då det endast handlar om en av de fyra stora revisionsbyråerna. Dock stöds en sådan tolkning av det deskriptiva resultatet som visar att de företag som har använt sig av någon av de fyra stora revisionsbyråerna har fått fortlevnaden ifrågasatt oftast. Andelen anmärkningar från medelstora byråer är något lägre och för små privata byråer är andelen minst. Sammantaget innebär resultatet således att hypotesen H7a ges stöd medan hypotesen H7b varken förkastas eller ges stöd.