P ROBLEMDISKUSSION

Medan den övervägande delen av revisionsarbetet består i att kontrollera historisk data så kräver bedömningen om ett företag kommer att fortleva tolv månader in i framtiden en subjektiv analys. Denna förutsägelse omfattar både information och frågor som är helt annorlunda från revisorernas övriga arbete (Whitehouse, 2009). Bedömningen av ett företags fortsatta drift kan följaktligen medföra problematik då ett uttalande om framtiden kan vara svårt att fastställa. Det är naturligtvis svårt, för att inte säga omöjligt, att förutsäga framtida händelser eller förhållanden som kan leda till att ett företag försätts i konkurs. Det ställs således höga krav på revisorn när det gäller att ge anmärkning om tvivel om fortsatt drift.

Att det ställs höga krav på revisorn när det gäller att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift kan också utläsas av Revisorsnämnden (RN) fall Dnr 2007-730, där revisorn förlitat sig på uttalanden från klientföretagets ägare angående framtida kapitaltillskott. Revisorsnämnden gav i fallet revisorn en erinran för att denne inte lämnat någon anmärkning om tvivel om fortsatt drift i revisionsberättelsen (RN, 2009). Iredahl och Skough (2009), ansvariga för revisorsfrågor inom FAR SRS, konstaterade i en artikel i Balans, i samband med beslutet, att revisorn i sin bedömning av ett företags fortsatta drift inte kan förlita sig på ägarnas betalningslöften och det historiska faktum att ägarna brukar göra tillskott av kapital om företaget går dåligt. Det kan dock poängteras att disciplinärenden från Revisorsnämnden där enbart den fortsatta driften behandlas är få (RN, 2010).

Enligt Öhman et al (2005) förväntar sig intressenter att revisionen ska vara en garant för ett företags fortlevnad om inget annat rapporteras. Detta ger således upphov till ett otvetydigt förväntningsgap, det vill säga en skillnad mellan vad intressenterna förväntar sig av revisorn och vad revisorn faktiskt levererar. Under 2000-talet har flera uppmärksammade företagskollapser, däribland Enron och Worldcom, belyst detta förväntningsgap. Nämnda företagsskandaler utlöste en debatt kring revisorsprofessionen som bland annat handlade om vad intressenterna förväntar sig av revisorn samt huruvida revisorerna klarar av att fullgöra sitt samhällsuppdrag.

Öhman et al (2005) med flera menar att revisorns samhällsuppdrag framförallt består i att kvalitetssäkra redovisningsinformationen. Vissa menar att revisorerna inte sköter detta samhällsuppdrag, medan andra menar att det ställs orimliga krav på revisorn. Vissa medlemmar av revisorskåren anser att ett utlåtande om tvivel om fortsatt drift går bortom revisorns tänkta roll och hävdar att den här typen av analys i stället bör göras av användarna av årsredovisningen, inte av revisorn. De förespråkar således ett avskaffande av utlåtande om tvivel om fortsatt drift i revisionsberättelsen (Campbell och Mutchler, 1988).

Trots att ovan nämnda företagsskandaler medförde att revisorsprofessionen ifrågasattes och att förtroendet för deras arbete sjönk, så uppfattas antagandet om företags fortlevnad likväl

12 som så fundamentalt att många revisorer utan vidare antar att företaget kommer att fortleva.

Fortlevnadsprincipen ges sällan någon nämnvärd uppmärksamhet vid en högkonjunktur. Vid en konjunkturnedgång sätts däremot press på många företags fortlevnad (Fischer, 2009).

Företag som historiskt sett har varit lönsamma och haft tillgång till extern finansiering har tidigare inte behövt någon utförlig analys för att tillstyrka antagandet om fortlevnad. Den turbulenta tid som en finanskris innebär har emellertid ändrat förutsättningarna för många företag och diskussionen om fortlevnadsprincipen har åter blivit ett angeläget ämne.

För att vägleda företagsledning och revisorer i frågan om fortsatt drift har International Auditing and Assurance Standards Board (IAASB) publicerat en praxisnotis¹ betecknad Audit considerations in respect of going concern in the current economic environment.

Praxisnotisen belyser områden inom den internationella revisionsstandarden ISA 570 Going concern, såväl som andra internationella standarder som är relevanta i dagens ekonomiska läge. Den ger ytterligare vägledning för revisorer vid utvärdering av företagsledningens användning av fortlevnadsprincipen. När det gäller företags förmåga att fortleva måste företagsledning och revisorer överväga effekten av en lågkonjunktur. Det bör därmed inte nödvändigtvis antas att det ekonomiska klimatet i sig innebär en väsentlig osäkerhet som utgör betydande tvivel om ett företags förmåga att fortleva (IAASB, 2009).

Även brittiska Financial Reporting Council (FRC) har publicerat vägledning beträffande hur reglerna om fortsatt drift bör tillämpas i det rådande ekonomiska klimatet. FRC betonar i likhet med IAASB att företag inte bör stämplas som företag med fortlevnadsproblem enbart på grund av svårare ekonomiska förutsättningar generellt. Tvivel om fortsatt drift bör främst baseras på ett företags egna specifika situation (APB, 2008).

En anmärkning om tvivel om fortsatt drift innebär inte att ett företag är insolvent. Utlåtandet är i stället en indikation på att det finns viss osäkerhet kring huruvida ett företag kommer att fortleva under en överskådlig framtid. I det rådande ekonomiska klimatet är tolkningen av innebörden av denna osäkerhet avgörande och det är mycket viktigt att anmärkningar om fortsatt drift inte orsakar förlorat förtroende för ekonomiskt välmående företag (Mandelson, 2009).

Den internationella debatt som har uppstått till följd av finanskrisen är väl etablerad utomlands och har på liknande sätt som efter företagsskandalerna ifrågasatt revisorernas förmåga och möjlighet att förutse företags fortlevnadsförmåga (News Digest, 2009).

Revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift är en fråga som har aktualiserats i åtskilliga studier i olika tidsperioder och med olika kontrollvariabler, så även de senaste åren (Geiger et al, 2005; Nogler, 2007; Krishnan et al, 2007; Fargher och Jiang, 2008;

Robinson, 2008).

1 Översatt från engelskans practice alert.

13 I Sverige har dock både debatten och forskningen varit näst intill obefintlig. Det finns emellertid ett antal kandidat- och magisteruppsatser inom ämnet. Dessa visar bland annat att företagsledningar och revisorer ofta inte lägger någon större tid på att utreda företags fortsatta drift eftersom antagandet om fortlevnad upplevs som grundläggande (Björklund och Svallebo, 2007; Blom och Jansson, 2009; Sterner, 2009). En magisteruppsats av Westberg och Uhlin (2009) tyder även på att revisorernas träffsäkerhet när det gäller fortlevnadsbedömningar är låg. Westberg och Uhlin (2009) utgår från kompetens- och oberoenderelaterade faktorer för att förklara vad som påverkar revisorns bedömning.

I den här uppsatsen kommer ytterligare faktorer att undersökas i ett försök att nå en djupare och bredare förklaring till vad som förklarar förekomsten av anmärkningar om tvivel om fortsatt drift i revisionsberättelsen. Framförallt kommer ett tidsperspektiv att inkluderas och konjunkturens betydelse undersökas, vilket tidigare inte gjorts i Sverige.

1.3.1 Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka faktorer som förklarar revisorers benägenhet att ge en anmärkning om tvivel om fortsatt drift i revisionsberättelsen samt utreda huruvida benägenheten varierar med konjunkturen.