I detta kapitel presenteras två teorier, den institutionella teorin och agentteorin, som kommer att ligga till grund för uppsatsen. Ur de två teorierna kommer hypoteserna och analysen att växa fram
4.1 Institutionell teori
Institutionell teori baseras på antagandet att organisationer påverkas av påtryckningar från den institutionella miljö de är verksamma inom. Enligt institutionell teori anammar organisationer strukturer och tillvägagångssätt som anses legitima av andra aktörer inom organisationens nätverk4. Till följd av detta uppstår en homogenisering och harmonisering kring vissa dominanta normer inom området. Den homogenisering som sker kallas inom institutionell teori för isomorfism. Enligt DiMaggio och Powell (1983) finns det tre typer av isomorfism;
tvingande, mimetisk och normativ.
Tvingande isomorfism uppkommer då organisationer utsätts för formella och informella påtryckningar från aktörer som de är beroende av. Det kan även uppstå till följd av de kulturella förväntningar som finns i samhället. Organisationen anpassar sig då till samhällets förväntningar i syfte att uppnå social legitimitet. Mimetisk isomorfism innebär att organisationer efterliknar andra organisationer som uppfattas som framgångsrika. Det sker till exempel när en organisation befinner sig i en osäker situation och inte vet hur den ska förhålla sig till nya förutsättningar inom den kontext den verkar. Genom att imitera framgångsrika aktörer reducerar organisationen den egna risken och skapar samtidigt legitimitet.
Påtryckningar enligt normativ isomorfism uppstår främst då professionella grupper främjar sina normer och sin kompetens. Via socialiseringsprocesser såsom specifika utbildningar och professionella nätverk försöker grupperna skapa standarder för ett accepterat beteende inom professionen. På så sätt skapas en institutionell legitimitet. Det ligger sedan i professionens intresse att upprätthålla en kontroll av sina medlemmar. Genom att bevaka att normerna följs bevaras gruppens legitimitet (DiMaggio och Powell, 1983).
Institutionella påtryckningar i form av isomorfism kan kopplas till revisorns roll i samhället.
Mimetisk isomorfism innebär att den enskilde revisorn strävar efter att lyckas inom den organisation (revisionsbyrå) som denne är en del av genom att efterlikna de som redan är framgångsrika inom byrån. Det mimetiska agerandet är vanligt förekommande då en revisor
4 Översatt från engelskans organisational field (DiMaggio och Powell, 1983, s.148).
34 vill bli accepterad och respekterad inom sin yrkesmässiga grupp. Även om en revisor utsätts för mimetiska påtryckningar har personen i fråga sedan tidigare egna värderingar som formar dennes uppfattningar och föreställningar. Eftersom alla revisorer även är medlemmar i en större social kontext kan inte alla ha samma värderingar och normer utan varje individ är unik även inom en revisionsbyrå. De skilda värderingarna kan således vara en anledning till att människor i olika åldrar eller av olika kön agerar på olika sätt i vissa situationer även om de arbetar för samma organisation (DiMaggio och Powell, 1983; Bager, 1994).
En förklaring till att människor utvecklar olika normer och värderingar under sin uppväxt är att individer utsätts för normativa påtryckningar i livet. En revisor blir formad under sin uppväxt, i grundskolan, på universitetet, på olika arbetsplatser och inom olika organisationer som denne är eller har varit medlem i. Alla olika sociala nätverk vill sprida sina normer och regler till sina medlemmar och till samhället. Det är dock enbart de mest kraftfulla som får ut sina normer till en större krets (DiMaggio och Powell, 1983; Bager, 1994).
Alla revisorer är således olika oavsett om de arbetar eller är medlemmar i samma revisionsbyrå. I en organisation är det medlemmarna som formar normerna och det görs då på ett sätt som överrensstämmer med individernas värderingar, vilka i sin tur är en kombination av alla normer, värderingar och regler som medlemmarna har fått från sina sociala nätverk.
Det är dock viktigt att alla normer ligger inom samhällets gemensamma kulturella värderingar, eftersom organisationen har en vilja att upprätthålla dess rykte och status. Om värderingarna skiljer sig från samhällets förväntningar kan dels den enskilde revisorn förlora sin plats på revisionsbyrån, dels hela byrån förlora sin legitimitet i samhället. Det är därför viktigt att följa de normer som samhället formellt, i form av lagar och regler, och informellt, i form av förväntningar och värderingar, sätter upp för sina medlemmar om dessa vill fortsätta vara medlemmar i samhället (DiMaggio och Powell, 1983; Bager, 1994).
4.2 Agentteori
Agentteorin belyser relationen mellan uppdragsgivare (principal) och uppdragstagare (agent).
Jensen och Meckling (1976) definierar relationen mellan principal och agent på följande sätt:
―We define an agency relationship as a contract under which one or more persons (the principal(s)) engage another person (the agent) to perform some service on their behalf which involves delegating some decision making authority to the agent. If both parties to the relationship are utility maximizers there is good reason to believe that the agent will not always act in the best interests of the principal‖ (Jensen och Meckling, 1976, s.308).
Agentteorin betonar således de intressekonflikter som kan uppstå till följd av aktörernas skilda målsättningar och vilja att nyttomaximera (Eichenhardt, 1983). Enligt Antle (1982) är agentteorin en bra utgångspunkt för att analysera revisorernas beteende. En inblick i
35 Agentproblem
Revisorn minimerar agentproblem
Ägare Företagsledning
Revisor
kontraktsförhållandena mellan revisorn och klienten kan därmed generera förståelse för revisorns incitament och agerande. Flertalet forskare beskriver revisorns roll som en ekonomisk agent som försöker maximera den egna nyttan (Jensen och Meckling, 1976; Ante, 1983; Barnes och Huan, 1993; Gavious, 2007).
Revisorn kan ses som en agent med uppdrag att kontrollera företagsledningen och säkerställa att intressenterna förses med tillförlitlig information (Gordon och Hammer, 1983). Revisorn är således att betrakta som en agent som övervakar en annan agent, det vill säga företagsledningen. Öhman (2007) påpekar att revisorn i själva verket är en agent med dubbla principaler (se figur 6). Revisorn försöker lösa ett agentproblem samtidigt som revisorn själv inleder ett agentförhållande med två parter. En av principalerna är klientföretagets ägare som förlitar sig på att revisorn säkerställer att informationen om företagets finansiella ställning är korrekt. Den andra principalen är företagsledningen eftersom det ofta är företagsledningen som i en uppgörelse med revisorn bestämmer revisorns arvode. På så sätt intar företagsledningen en roll som motsvarar principalen i en agent-/principalrelation (Öhman, 2007). Det kan noteras att det, särskilt i mindre företag, är vanligt att ägaren är densamma som företagsledningen och styrelsen. Detta eliminerar i sådana fall revisorns intresseproblem mellan företagsledning och ägare.
Figur 6: Agentteorin
Öhman (2007) menar vidare att revisorn ofta har en förhållandevis stark förbindelse till företagsledningen och en tämligen opersonlig relation till företagets ägare, vilket kan påverka revisorns oberoende. Risken finns då att agenten tar företagsledningens parti, vilket resulterar i att ägarnas intressen inte tas tillvara vid revisionen. Även Gavious (2007) poängterar att revisorns oberoende kan ifrågasättas på grund av revisorns starka relation till företagsledningen. Han beskriver revisorernas agentproblem på följande sätt:
―Auditors' agency problem stems from the mechanism according to which auditors (the agents) are being appointed to companies and paid for their services by the managements
36 they audit (the principals) This mechanism creates an inherent conflict of interests for auditors‖ (Gavious, 2007, s. 451).
Enligt Gavious (2007) finns det således en risk att revisorernas självständighet påverkas eftersom revisorerna är beroende av klienternas arvoden:
―[…] it is management that hires or fires an auditor and pays for audit and non-audit services. Here lies the main problem—the auditor is obviously dependent upon the management he audits‖ (Gavious, 2007, s. 458).
Gavious (2007) resonemang går främst att applicera på företag där företagsledning och ägare är samma person/personer. Intressekonflikten för revisorn består då i att bevara sitt oberoende gentemot en viktig klient (principal). Revisorn kan då välja att upprätthålla sin legitimitet i samhället, enligt den institutionella teorin, alternativt ge efter åt sina vinstmaximerande begär, enligt agentteorin.
37