Analysprocesser

De analysverktyg som är gemensamma för texter och praktik presenterades i de föregående avsnitten. Här följer först en beskrivning av processen för RST-analyserna, reliefanalyserna och textsekvensanalyserna. Därefter be-skrivs mer specifikt hur skriftpraktikerna analyseras.

RST-, relief- och textsekvensanalys

Här presenteras ett flödesschema som visar hur analysprocessen ser ut för analyserna av perspektiv i texter och undervisning, nämligen RST, relief och textsekvenser. Punkt 1–5 gäller för både texter och undervisning, medan punkt 6 enbart tillämpas på texter.

1. Texten delas in i minsta funktionella textenheter som numreras. Minsta funktionella textenheter utgör semantiska enheter.

2. Dessa enheter fungerar sedan som de minsta kärnorna och

satelliterna och är placerade i botten av analysfiguren på den mest lokala textnivån.

3. Texten i sin helhet tolkas och de retoriska relationerna på den översta textnivån bestäms. Det kan i en väl sammanhållen text innebära att den översta nivån har en kärna med en eller två satelliter. Dessa är uppbyggda av en eller flera minsta funktion-ella enheter, minsta kärnor och satelliter. Samtidigt kategoriseras typen av relation. I första hand söks kategorier som har interpersonell eller ideationell inriktning. När sådan relation inte kan konstateras söks istället den textuella relationen.

4. Successivt borrar man sig ner igenom textnivåerna för att dela upp de funktionella textenheterna i allt mindre enheter ner till minsta funktionella textenhet. Man definierar och kategoriserar relationerna tills man når den mest lokala textnivån.

5. Parallellt under analysarbetet klarläggs reliefens för- och bakgrund.

6. Slutligen gör man i textanalysen en holistisk bedömning genom att bestämma hur perspektiv i texten är framställda enligt teori om textsekvenser. Denna analys görs i anslutning till relief- och hierarkianalysen eftersom de förefaller samverka, så att de cen-trala delarna i textsekvensen ofta också utgör förgrund och över

RST-, relief- och textsekvensanalys är alltså metoder för analys av perspek-tiv där man arbetar växelvis toppner och bottenupp, men med utgångs-punkt i toppner. Enligt Evensen (2005:203) börjar reliefanalysen genom den intuitiva läsupplevelsen med en övergripande tolkning på global textnivå. Här har de olika metoderna tillämpats växelvis under analysen, och analysverktygen för dessa metoder har presenterats tidigare i detta avsnitt. Skriftpraktikerna analyseras med dessa, men även med andra verk-tyg, som presenteras nedan.

Skriftpraktikerna

Undervisningen studeras genom fältstudier. Som deltagande observatör studerar jag undervisningen och elevernas och lärarnas förståelse av prak-tiken. I praktiken ingår elever och lärare som deltagare i skrifthändelser med egna och andras skrivna och talade texter. I detta avsnitt redogör jag för de analysmetoder som används för fältstudien av praktiken.

Skriftpraktiken och elevernas meningsskapande i praktiken undersöks genom att beskriva och analysera de aktuella skrivprojekten. Skrivprojekten byggs upp av skrifthändelser (jfr Saville-Troike 1982/2009:23; Ivanič 1998; Barton & Hamilton 2000) som ingår i skriftpraktiken. Skrifthändelserna består av skriftkedjor och talkedjor, skrivna och talade texter som på olika sätt kopplas samman. I skrifthändelserna bildar skrivna och talade texter enskilt eller i kombinationer det som kallas funktionella kontextenheter, som grundar sig på de specifika och avgränsade talade texterna i talkedjan i undervisningen. I dessa talade texter ingår också intrapersonellt tal, ett inre tal som förutsätts pågå i transaktioner och meningsskapande vid tyst läsning och skrivande (jfr Linell 2011:440).

De skrivna texterna är alltid på ett eller annat sätt knutna till de talade. På så sätt ses praktiken som en kontext bestående av byggstenar av olika slag och storhet, från skriftpraktik till skrifthändelser och vidare till skrift- och talkedjor i funktionella kontextenheter. En sådan beskrivning av en praktik kan jämföras med en text som på olika textnivåer byggs av funk-tionella textenheter av olika slag och storhet. Att se praktiken som bestå-ende av funktionella kontextenheter möjliggör att delvis utnyttja samma analysverktyg för praktikerna som för texterna (se 3.6.4 ovan).

Analysen av skrivprojekten utgår från observationsanteckningar. Utifrån anteckningarna definieras undervisningens skrifthändelser och dessa skrivs inledningsvis in kronologiskt i en tabell. Inom varje skrifthändelse identifieras även de skrivna och talade texter som ingår i en skrift- respek-tive talkedja. Dessa kedjor löper parallellt i undervisningen och delas in i funktionella kontextenheter som numreras. De funktionella kontext-enheterna kan jämföras med textens minsta funktionella textenheter. Tabell 23 och 25–27 som skrivits för respektive skrivprojekt utgör sedan det textmaterial som analyseras, med de löpande

observationsanteckning-arna som stöd under analysprocessen. För övrigt sker RST- och reliefana-lysen av undervisningspraktikerna enligt samma princip som för elevtext-erna enligt de första fem punktelevtext-erna i listan i förra avsnittet. Analyselevtext-erna av undervisningspraktikerna bygger alltså på tolkningar av tolkningar.

Dessutom analyseras vilken eller vilka ämnes- och undervisnings-variabler som framträder i varje kontextenhet, det vill säga om observation-erna visar att undervisningsfält med de tre ämnesvariablobservation-erna ämnesinne-håll, ämnesröster och ämnestextualitet samt undervisningsröster och undervisningsform explicit benämns i talkedjan eller skriftkedjan.

Utifrån teorier som denna studie bygger på (se t.ex. Fairclough 2001), antar jag att det skapas olika kulturer i olika klassrum och att det påverkar såväl texter som elevers och lärares förståelse och agerande. Elever och lärare kan röra sig i texten och i den diskursiva praktiken och bådas meta-funktioner (tabell 12) och därigenom visa något om sin förståelse. Elevernas rörelser kan överensstämma med lärarens inriktning så att en matchning uppstår, men de kan också skilja sig åt så att de kolliderar med lärarens. Med andra ord kan elevers och lärares förståelse av text och undervisning var mer eller mindre samstämmig. Märk väl att lärarnas rör-elser i text och diskursiv praktik inte undersöks, däremot deras inriktning i diskursiva praktik. Skillnaden är att rörligheten handlar om förståelse, medan inriktning snarare rör sig om synsätt. Deras rörlighet respektive inriktning analyseras med verktygen i nedanstående tabell (se även 3.5.1 och 3.5.2). Metafunktionerna som de anges i kolumnen till vänster är övergripande för praktiken. Notera att undervisningsfältet i sin helhet har en ideationell metafunktion, men att dess underordnade ämnesvariabler omfattar alla tre metafunktionerna.

Analysverktygen i tabell 12 är direkt relaterade till den andra forsk-ningsfrågan och dess underställda frågor, som är inriktade på undervis-ningspraktiken och på elevers rörelser och lärares inriktning i praktiken.

Tabell 12. Övergripande analysverktyg för praktikerna

Meta-funktion ^{Undervisnings-}variabel ^{Ämnesvariabel Relationer i RST-}analysen

Ämnesinnehåll Idéer om fenomen i världen som rör ämnet (ideationell metafunktion) Ämnesröster Röster i ämnestexter (interpersonell metafunktion) Ideationell Undervisningsfält Undervisningens innehålls-dimensioner Ämnestextualitet Språkliga resurser för att skapa samman-hang och mening i ämnets texter (textuell metafunktion)

Relationer som tydliggör hur undervis-ningens innehålls-dimensioner utvecklas i tal och skrift i den diskursiva praktiken

Undervisningsvariabel Relationer i

RST-analysen Interpersonell Undervisningsröster

Deltagare med sina röster i ämnets diskursiva praktik

Relationer som visar undervisningens kopplingar mellan deltagarna i den diskursiva praktiken

Textuell Undervisningsform

Sätt att bygga den diskursiva praktiken i tal och skrift – skrifthändelser med talkedjor och skriftkedjor

Relationer som markerar flödet i kontexten som struktur

Följande kapitel innehåller resultatredovisning av analyserna: kapitel 4 av elevtexterna och kapitel 5 av undervisningspraktikerna.

4 Diskurser genom elevtexter

Detta kapitel innehåller analyser av elevernas skrivna texter. Enligt den kritiska diskursanalysens teori konstitueras diskurser parallellt och växelvis i tre dimensioner, nämligen i texter, diskursiva praktiker och sociala prak-tiker. Här analyseras diskurserna utifrån de två förstnämnda dimension-erna. I analyserna får fyra elever, två från varje skola framträda med sin textrörlighet i detta kapitel.

Perspektiven i elevtexterna har analyserats i 12 texter skrivna av 9 olika elever. Urvalet av texter har gjorts utifrån att alla fyra skrivprojekten ska representeras och att elever som skrivit texterna har intervjuats och visat sin rörlighet i dem. När analyserna var genomförda har en ny genomläsning av samtliga texter gjorts, och de har översiktligt bedömts. Utifrån erfarenheter från analysarbetet gjordes bedömningen att analyser av fler texter inte skulle ha förändrat resultatet.

I intervjuer har 25 elever visat sin textrörlighet i en eller ett par av sina texter. Under genomläsningarna har jag markerat uttalanden som visar olika kategorier av textrörlighet (se avsnitt 3.5.1). Avsikten har inte varit att resonera om textrörlighet i kvantitativa termer, utan snarare att begripa vilka kvaliteter som kan finnas i elevers rörlighet i sina texter i den under-sökta åldergruppen. Därför gjorde jag bedömningen att det skulle vara mest givande att belysa textrörligheten utifrån ett färre antal elever. Genom hela och djupare bilder av några elever borde också möjligheterna öka att förstå hur olika delar av en skribents textrörlighet kan hänga samman. Även i denna del av analysen har en bedömning utifrån samtliga transkrip-tioner gjorts att dessa elever ger en god bild av spridning och variation i hela materialet. Analys av elevernas textrörlighet i 29 texter från de fyra skrivprojekten visar att de fyra elevernas textrörlighet kan sägas represen-tera helheten, men för att ändå få en bild av alla 25 elevers rörlighet, pre-senteras resultatet av allas rörlighet i texterna sammanfattningsvis i siffror i figur 28–30.

I detta kapitel redovisas först analyser, resultat och tolkning av perspek-tiven i elevtexterna i avsnitt 4.1, och i avsnitt 4.2 redovisas elevers rörelser i

sina texter. Avsnitt 4.3 består av en sammanfattning med jämförelser mellan olika delar av det resultat som redovisats i kapitlet.

Eftersom metoden inte tidigare har använts för vare sig analyser av elevtexter skrivna under grundskolans mellanår eller i svensk forskning, väljer jag att beskriva analyserna relativt noggrant.