Detta avsnitt har i första hand relevans för den andra forskningsfrågan och dess underställda frågor, nämligen hur undervisningens praktik ser ut och hur lärarna talar om den, samt hur eleverna talar om skrivandet och hur de agerar i praktiken.
I avhandlingen är diskursanalysen med utgångspunkt i textanalys en central och övergripande ram (se t.ex. Fairclough 1995a). Genom etno-grafisk metodologi finns möjligheter att fördjupa analysen av den diskur-siva praktiken. Inom new literacy studies (se t.ex. Barton, Hamilton m. fl. 2000; Langer 2011; Gee 2012) undersöks skriftpraktiker med etnografiska metoder, och denna studie kompletteras med analytiska begrepp hämtade från dessa teorier. Praktiken ses som central för lärandet med ett synsätt på lärande som knutet till en praktik (se t.ex. Lave & Wenger 1991). Från en sådan position studeras elevtexter, skrifthändelser och elevers agerande i skriftpraktiken. Både resultatet från elevtextanalyserna och analysen av praktiken med lärares och elevers transaktioner får bidra till diskursana-lysen.
Meningsskapandet i och genom text försiggår i en praktik. När eleverna skriver texter i skolan utgörs den diskursiva praktiken av undervisningens skriftpraktik. I skriftpraktiken ingår elever och lärare, och skoldiskurser realiseras i talade och skrivna texter genom de skrifthändelser som är kopp-lade till produktionen av de elevtexter som studeras (jfr Karlsson 2007a:37– 38; Westman 2009).
Med skrifthändelser avses de aktiviteter där ”literacy has a role” (Barton & Hamilton 2000:8). I min studie innebär det avgränsade och observer-bara aktiviteter i klassrummet som är knutna till det aktuella skrivprojektet. Deltagarna i den diskursiva praktiken i skolan framför allt elever och lärare, är aktörer i skrifthändelserna. Från en position där man med Barton och Hamilton (2000:8) anser att ”[l]iteracy is best understood as a set of social practices”, ses skrifthändelserna som den sociala arena som ligger till grund för meningsskapandet i elevtexterna. Begreppet skrifthändelse kan jämföras med ”discourse event”, ”communicative event” (Fairclough 1995b) eller ”literacy event” (Street 1995; Barton & Hamilton 2000).15
15 Linell (2007:passim) och Karlsson (Karlsson 2007a; Karlsson 2010) använder istället begreppet
kommunikativa verksamheter och Fairclough discursive events (se t.ex. Fairclough 1995a:10 f). Begreppet skrifthändelser har en tydligare explicit koppling till skriftspråkliga aktiviteter, medan de andra två begreppen utgår från positioner där kommunikation respektive diskurser fokuseras, vilket kan tolkas som mer vittomfattande begrepp.
I analysen av undervisningen används följande definition av skrifthänd-elser:
[L]iteracy events are activities where literacy has a role. Usually there is a written text, or texts, central to the activity and there may be talk around the text. Events are observable episodes which arise from practices and are shaped by them. The notion of events stresses the situated nature of literacy, that it always exists in a social context. (Barton & Hamilton 2000:8)
Skrifthändelser är avgränsade och hålls samman genom att specifika del-tagare på en specifik plats kommunicerar med gemensamt syfte om ett specifikt ämne (jfr Saville-Troike 1982/2009:23).
Skrifthändelserna är centrala för meningsskapandet. De byggs upp av skrivna och talade texter som bildar skriftkedjor16 respektive talkedjor. Genom de skrivna och talade texterna sker interpersonella och intraper-sonella transaktioner, som bildar transaktionskedjor. Transaktionskedjorna är inte artefaktiska, utan virtuella, och kan därför inte studeras på annat sätt än genom talade och skrivna texter eller genom deltagarnas agerande i den diskursiva praktiken.
Även begreppet ”literacy practices”, skriftpraktiker, hämtas från sociala teorier om text och skriftbruk. Skriftpraktiker är inte observerbara så som skrifthändelserna. Enligt denna sociala teori är skriftpraktiker de kulturellt relaterade sätt som människor använder skrivet språk på: ”literacy is best
understood as a set of social practices; these are observable in events which are mediated by written texts” (Barton & Hamilton 2000:9, kursiv stil i
original).
Fairclough talar om kritisk diskursanalys i tre dimensioner som är relaterade till varandra (se 3.1). Texten är placerad centralt i modellen, som en kärna omgiven av diskursiv och social praktik. Genom att också studera skrifthändelser kan diskursanalysen fördjupas.
De texter eleverna skriver ingår som en del av den diskursiva praktiken och kan betraktas som ett resultat av transaktioner i praktiken. I textana-lysen beskrivs och analyseras texter, och relationen mellan text och trans-aktioner i praktiken tolkas. Den diskursiva praktiken är inbäddad i en social praktik, vilken möjliggör förklaring av relationen mellan trans-aktionen i den diskursiva praktiken och omständigheterna i den sociala praktiken. De två praktikerna ger även avtryck i texten som produceras. På så sätt är de tre dimensionerna relaterade till varandra. I den kritiska dis-kursanalysen beskrivs, tolkas och förklaras hur olika diskursdimensioner kan förstås och kopplas samman (Fairclough 1992:73; Fairclough 2001:21
16 Holmberg och Wirdenäs (2010) använder begreppet textkedjor för skrivna texter, men jag väljer att
f). På så sätt relateras specifika texter till relevant kontext som även om-fattar andra texter (jfr Fairclough 1995b:61 f och 3.3).
I den sociala praktiken, det yttersta lagret i figur 4 nedan, finns alla sociala och kulturella företeelser som har någon påverkan på den text som är placerad i centrum och på den diskursiva praktiken (se även 3.1). Där ryms statens styrning av skolans verksamhet, men också den sociala och kulturella bakgrund som skola, lärare och elever har och som har inverkan på deras föreställningar om praktik och text. Den sociala praktiken konstitueras i sociala och kulturella kontexter som kan vara länkade till eller inbäddade i varandra, från en global kontext vid en viss historisk tidpunkt, vidare till exempelvis Västvärlden, Sverige, svensk grundskola och slutligen en specifik skola på en specifik ort – ”set of ’contexts’ embed-ded in each other” (Ivanič 1998:42). I dessa olika kontexter skapas mening genom texter som i sin tur påverkar en viss diskursiv praktik och den där aktuella texten. Skolans diskursiva praktiker ingår inte bara i en social skolpraktik utan är också kopplade till andra sociala och kulturella kon-texter både med anknytning till olika skolämnen och till olika samman-hang i samhället, så som olika vetenskaper och kulturella, mediala och pedagogiska strömningar. Med andra ord kan man säga att skolans diskur-siva praktiker ingår i en mängd sociala praktiker och vice versa.
Figur 4. Diskursdimensioner och elevers transaktioner (jfr Fairclough 1992:73; Ivanič 1998:64)
I den diskursiva praktiken konstitueras skoldiskurser genom skrifthän-delser. I mellersta lagret finns transaktionscirkeln (jfr figur 2). I transak-tionscirkeln ingår alla talade och skrivna texter som förekommer i den dis-kursiva praktiken. Sådana texter är på olika sätt relaterade till de elevtexter som undersöks i studien och som därför placerats i det innersta lagret i
figuren. Den diskursiva praktiken utgörs av en mängd texter samt transaktioner i texter om texter och texter om praktiker. Transaktionerna visar elevernas rörlighet i text samt elevers rörlighet och lärares inriktning diskursiv praktik. I avsnitt 3.5.1 och 3.5.2 fördjupas detta resonemang.
Med hänvisning till resonemanget ovan om att sociala praktiker är inbäddade i varandra, kan undervisning integrera lämpliga diskurser från andra sociala praktiker. Det kan göras genom att facktexter och journalis-tiska texter som hämtas från tidskrifter och tidningar används i ämnes-undervisningen i skola. Men också influenser från pedagogiska metoder och teorier som läraren använder i lärprocesserna och officiella, politiska texter så som läroplan och skolinspektionens rapporter representerar dis-kurser som kan påverka den givna undervisningens diskursiva praktik. Bernstein (2000:33) menar att ”the real discourses”, de diskurser som finns i sociala praktiker utanför klassrummet, rekontextualiseras när de kommer in i skolan och blir där ”imaginary”. Skoldiskurser med sina specifika läro-bokstexter och undervisningsmaterial ingår i en social praktik, men många skoltexter är i sig rekontextualiseringar från andra ”real discourses”, exem-pelvis fackdiskurser eller vetenskapliga diskurser.