3.5 Textproduktion och produktionsförståelse – analysverktyg
3.5.2 Elevers rörlighet och lärares inriktning i diskursiv praktik
texten. Ett synsätt på text som inbäddad i en praktik, innebär att deltagarnas meningsskapande sker i den praktiken där de befinner sig. Meningsskapande pågår ständigt, bara genom det faktum att man som deltagare befinner sig i praktiken innebär att man rör sig i praktiken. På så sätt omfattar meningsskapandet mer än det man som deltagare faktiskt talar om.
Som ett komplement till teorierna om rörelser i text som verktyg för att förstå elevernas och lärares meningsskapande i praktiken, ser jag möjlig-heter att utveckla kategorier för hur eleverna rör sig och lärarna inriktar sig i den diskursiva praktiken. I avhandlingen görs således en distinktion mellan rörlighet och inriktning. Rörligheten analyseras genom intervjuer med eleverna om deras skrivande och observationer av hur de agerar i prak-tiken. Därigenom är det möjligt att fånga åtminstone en del av deras för-ståelse. Inriktningen analyserar jag genom att tala med lärarna om hur de ser på praktiken och texterna; inriktningen handlar inte på samma sätt som rörligheten om förståelse, utan om synsätt på praktiken. Kategorierna för rörlighet och inriktning i praktiken är desamma som presenteras som sex olika variabler för skoldiskurser i avsnitt 3.1. De samspelar med katego-rierna för rörligheten i text och bygger på Hallidays teorier om aspekter av situationskontext, nämligen verksamhet, relation och kommunikationssätt26
26 Halliday (2002) använder verktygen – field, tenor och mode – för situationskontexten, det vill säga för
att sätta den specifika texten i ett kontextuellt sammanhang, inte som verktyg för att granska den diskursiva praktiken i sig, utan för att visa på textens och språkets sammanhang. Jag vidgar tolkningen av Hallidays begrepp för att granska den diskursiva praktiken i sig med motsvarande triadiska metafunktioner. Det innebär att jag väljer att skriva fram skrifthändelser, skrift- och talkedjor samt funktionella kontextenheter i undervisningspraktiken och på så sätt möjliggöra en granskning med
(Nordiskt SFL-nätverk 2005; af Geijerstam 2006:24; Holmberg & Karlsson 2006:213, 215 och 218).27 Om rörligheten i text avser riktningar från texten ut mot diskursiv och social praktik och tillbaka in mot texten, kan rörligheten och inriktningen i den diskursiva praktiken sägas handla om hur deltagaren förefaller inrikta sig inom den diskursiva praktiken, i detta fall undervisningen. Deltagarens rörlighet och inriktning bygger på dennes förförståelse och pågående meningsskapande. Rörligheten och inriktningen kan således skifta med situationskontexten och är beroende av tid, rum, deltagare och omständigheter.28
Den diskursiva praktiken utgör den kontext som deltagarna rör sig inom. Praktiken kan liksom en text betraktas utifrån ett triadiskt synsätt med ideationella, interpersonella och textuella metafunktioner. Under-visningsvariablerna som samverkar i den diskursiva praktiken visas i figur 10. I figur 11 visas ämnesvariablerna, som samverkar i ämnets skrivna och talade texter. Dessa båda figurer utgör tillsammans variabler i skoldiskurser och visas i figur 3 i avsnitt 3.1.
Figur 10. Analysverktyg för rörlighet och inriktning i undervisning (jfr figur 3 och 11)
talar om yttranden utifrån tre aspekter som kan jämföras med Hallidays tre metafunktioner: ideationell, interpersonell respektive textuell.
27 Jag använder översättningen som Nordiskt SFL-nätverk har fastställt, vilket även af Geijerstam och
Holmberg & Karlsson gör. Hedeboe och Polias (2008:66) översätter field till fält och tenor har de kvar som begrepp även på svenska. Hellspong och Ledin (1997:43) översätter tenor till deltagare.
28Rörlighetsbegreppet har som jag ser det stora likheter med positioneringsbegreppet (se t.ex. Ongstad
1999). Men jag uppfattar positionering som mer statiskt; rörelser är dynamiska. Jag väljer rörlighets-begreppet eftersom det tydligt rymmer en dynamik.
Undervisnings-form Undervisning (diskursiv praktik) Undervisnings-fält
Undervisnings-röster Undervisnings-form
Undervisning (diskursiv praktik) Undervisnings-fält Undervisnings-form Undervisning (diskursiv praktik) Undervisnings-fält Undervisnings-röster
Undervisningsfält är benämningen på undervisningens ämne eller tema.
Det kan vara ett tema om bostadsområdet som i skrivprojektet
Klass-tidning; märk väl att undervisningsfältet omfattar såväl texternas innehåll
som deras interpersonella funktioner och textuella strukturer. De tre variablerna av undervisningsfältet benämns och definieras enligt figur 11 nedan, och bygger på Hallidays tre metafunktioner i text. Genom fältets
ämnesinnehåll skapas referenser till idéer och fenomen i världen som rör
ämnet. Ämnesröster är de röster som kommer till uttryck i ämnet och kan förutom lärare och elever vara experter som skriver i läroböckerna eller andra aktörer som kommer till tals i ämnets skrivna och talade texter. Genom ämnesrösterna skapas relationer mellan skribent och läsare, i syfte att texterna i ämnet ska fungera. Till ämnestextualitet räknas de språkliga resurser som skapar sammanhang och mening i ämnets texter.
Figur 11. Analysverktyg för rörlighet och inriktning i ämne (jfr figur 3 och 10)
Undervisningsröster (se figur 10) är benämningen för deltagarna och deras
röster i den diskursiva praktiken, framför allt elever och lärare, och rela-tionerna dem emellan. Denna typ av rörlighet handlar om hur man som deltagare i en diskursiv praktik å ena sidan visar sig engagerad i intra-personella processer, eget tänkande och varande i den diskursiva praktiken, å andra sidan visar sig engagerad i interpersonella processer, andras tänk-ande och vartänk-ande i den diskursiva praktiken. Dessa processer är således inriktade mot transaktioner inom den egna individen och transaktioner
Ämnestextualitet Ämnesröster Ämnesinnehåll Undervisnings-fält Ämne (texter) Ämnestextualitet Ämnesröster Ämnesinnehåll Undervisnings-fält Ämne (texter) Ämnestextualitet Ämnesröster Ämnesinnehåll Undervisnings-fält Ämne (texter)
med andra personer som är involverade i den diskursiva praktiken.29 De interpersonella processerna rör sociala relationer mellan deltagarna i prak-tiken. Undervisningsrösterna rymmer även etiska dimensioner genom att deltagarna med sina röster och sitt agerande är handlingsinriktade och relaterade till varandra (jfr Ongstad 1999:162 f). Undervisningsröster och ämnesröster kan vara tätt förknippade med varandra genom att elever och lärare finns i undervisningen med sina röster. Undervisningsrösterna kan tala om vad som helst, medan ämnesrösterna alltid berör ämnet som studeras.
Undervisningsform (se figur 10) rör hur den diskursiva praktiken byggs
upp av olika aktiviteter i tal och skrift, med andra ord hur undervisningen formas och skrifthändelser vävs till en praktik med skrift- och talkedjor (se vidare 3.6). Denna variabel handlar alltså om struktureringen av praktiken och tar sig fysiska och estetiska uttryck genom lärarens och elevernas krea-tivitet i undervisningen (jfr Ongstad 1999:161 ff). Genom undervisnings-röster uttrycker sig deltagarna i undervisningen och bildar dess form. Undervisningsformen har därigenom en expressiv dimension.
Med referens till den dubbla dialogen (se 3.3) aktualiseras transaktioner mellan deltagarna i den diskursiva praktiken i kategorin undervisningsröster och konventioner i kategorierna undervisningsfält och undervisningsform. Konventionerna styrs av sociala praktiker som omgärdar skolundervisning. Ämnesinnehållet styrs av kursplaner, och utformningen av undervisningen påverkas av sådant som lärarens utbildning och den aktuella skolans traditioner. Praktiken kan vara mer eller mindre styrd av konventioner, vilket kan jämföras med att konventioner i texter manifesteras i genrer.
Transaktionerna i praktiken gäller både texten och praktiken, och sker genom skriftkedjor och talkedjor. I undervisningspraktiken sker transak-tioner som rör undervisningsfältet, undervisningsrösterna och undervis-ningsformen, och resulterar i meningsskapande. Eleverna visar sin rörlig-het i praktiken genom det sätt de talar om de ovan nämnda ämnes- och undervisningsvariablerna och hur de agerar i praktiken. Lärarna visar sin inriktning i praktiken genom sitt sätt att tala om dessa variabler.
Detta avsnitt har behandlat de analysverktyg som används för analys av elevers och lärares meningsskapande i studien. I nästa avsnitt följer en redogörelse av analysmetoder och analysprocesser för analys av texter och undervisningskontexter.
29 Till kategorin undervisningsröster räknar jag inte föräldrar som kan vara involverade i arbetet
hemma eftersom de inte är med i själva undervisningen. Hemmet räknar jag som en annan diskursiv praktik.