Därmed kommer förståelsen av idéer om vetenskapen som socialt och kulturellt konstruerade, och diskussionen om hur ett gränsarbete kring vetenskapen kan växa fram och upprätthållas, i den här studien att utgöra en viktig källa ur vilken jag hämtar analytiska verktyg för arbetet med det empiriska materialet. Mitt förhållningssätt har grund i den syn som på olika sätt växte fram i och med exempelvis Jasanoffs studier av vetenskapen, men med mer direkt utgångspunkt i frågan hur, med hjälp av de praktiska analysredskap som Gieryns gränsarbetesbegrepp gett. Mer specifikt handlar det här om hur idéer om och förväntningar och krav på vetenskapens roll förändrats och omtolkats i den polska forskningspolitiken mellan 1989 och 2011, men också hur det retoriska arbetet bakom dessa gränsdragningar gått till, vilka dess mål och repertoarer varit, och vilka aktörsgrupper som deltagit i gränsarbetet.
Det finns flera orsaker till varför jag funnit just Gieryns begrepp använd- bart i sammanhanget. Först och främst handlar det om hur Gieryns i sina fallstudier tar avstamp i trovärdighetskamper (kontroverser), ett tillväga- gångssätt jag menar är särskilt lämpat för mitt material. Det finns en tydlig koppling till just frågan om idéer om och förväntningar och krav på veten- skapens roll kanske framförallt i förhållande till den statspolitiska sfären som ju varit en viktig, framträdande och ibland kontroversiell fråga i polsk forskningspolitik efter statssocialismens fall. De omvärderingar och omtolk- ningar av gränsdragningarna mellan vetenskapen och politiken stått inför i Polen efter 1989, är därför en mycket lämplig fond för den här typen av
”Crossing Boundaries and Maintaining Differences Between School and Industry: Forms of boundary-work in Swedish vocational education” i Journal of Education and Work 23:1, Thoresson, Karin (2011), Att beräkna det goda samhället. Samhällsekonomiska
analyser och gränslandet expertis-politik inom transportområdet (Diss. Linköpings Uni-
versitet, Linköping) eller Fröberg, Merith (2010), Teknik och genus i skapandet av
gymnasieskolans teknikprogram. Översättningar och gränsarbete på tre nivåer (Diss. Lin-
köpings Universitet, Linköping).
analys. Begreppen ”trovärdighetskamp”, ”epistemisk auktoritet” och ”reper- toar” samt synen på gränsarbetet som en förhandlingsfråga har också gett en möjlighet att i större utsträckning kunna kategorisera materialet enligt en analytisk mall. Dessutom har jag med hjälp av begreppet ”gränsarbete” mer tydligt kunnat ringa in hur den (retoriska) omtolknings- och omför- handlingsprocess av idéer om och förväntningar och krav på vetenskapens roll i den polska forskningspolitiken under den studerade perioden gått till.
Vad gäller specifika kategoriseringar av gränsarbetet, vad Gieryn kallat ”expanderande” respektive ”försvarande” gränsarbete, har jag däremot valt att benämna de olika typer av mål aktörer haft då de hävdat just sin verklig- hetsbeskrivning av vetenskapens roll som ”sann”, med begreppen ”monte- rande”, och ”demonterande” gränsarbete. Jag har funnit dessa benämningar mer användbara i sammanhanget, då de i högre grad ger en talande bild av målen för gränsarbetet och omtolkningsprocessen. Med det ”monterande” gränsarbetet åsyftar jag här det som rundabordssamtalens expertgrupper utförde när de argumenterade om en tydlig separation mellan exempelvis vetenskapen och politiken, medan jag med det ”demonterande” gräns- arbetet åsyftar omtolkningen och omförhandlingen av denna separation. När jag använder begreppet ”demontering” i det analytiska arbetet avser jag därmed i första hand en omtolkning och omförhandling av rundabords- samtalens gränsdragningar, och inte ordagrant en fullkomlig upplösning av gränser mellan exempelvis vetenskapen och politiken. Man kan snarare, om man vill, tala om en användning av begreppet demontering som inbegri- pande en remontering i studien.
I mitt material har det nämligen i regel just handlat om en montering och sedan demontering (remontering) av gränsdragningar mellan veten- skapen och andra sfärer (såsom statspolitiken, näringslivet eller EUs forsk- ningspolitik) enligt nya aktörsmål. Dessa benämningar är dock inte använ- da i någon alltför sträng mening, utan har blivit en del av analysen i de fall jag funnit ett förtydligande nödvändigt.
Enligt Gieryn uppkommer också legitimitet för gränsdragningar i första hand ”nedströms”, det vill säga i de sammanhang där, när det gäller exemp- let vetenskap, vetenskaplig kunskap finansieras, värderas eller konsumeras, istället för där den produceras.114 Genom ett fokus på forskningspolitiken,
har jag därför också kunnat ringa in gränsarbetets främsta arena i samman- hanget, det vill säga den sfär där finansiering, värdering och konsumering i
3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
första hand sker under en stor del av den studerade perioden i Polen.115 Det
är också viktigt att åter poängtera att jag utgår från ett socialkonstruktioni- stiskt förhållningssätt när jag skriver om dessa ”sfärer”. Det innebär att jag inte ger exempelvis sfärerna ”vetenskap”, ”politik” eller ”näringsliv” några statiska egenskaper, utan att dessa egenskaper istället blir en empirisk fråga, och som därmed också blir en avgörande del av min analys.
Gränsarbetesbegreppet kan dock också kritiseras. Bland annat kan det aktörsfokus Gieryns studier präglas av, där aktörer eller aktörsgrupper drivs av intressen och strategier vad gäller gränsdragningar, hävdas innebära att större sociala strukturer och den historiska kontexten förbises.116 Man kan
exempelvis tolka de konstituerande krafter Gieryn beskriver som relativt frikopplade från sitt sammanhang, med möjlighet att agera och etablera gränser bortom dessa, vilket jag i den här studien vill komma ifrån. Bak- grunden i transformationsstudier av de Öst- och Centraleuropeiska länder- nas forskningssystem och forskningspolitik blir här viktig, där betoningen av ett historiskt sammanhang är avgörande, vilket föranlett att jag valt att inbegripa en redogörelse för det polska historiska idéarvet vad gäller vad gäller idéer om och förväntningar och krav på vetenskapens roll i kapitel 5. Det historiska sammanhanget beskrivet där kommer också att vara viktigt för hur jag analyserar gränsarbetet i de senare kapitlen, genom ständig analytisk medvetenhet om möjliga kontextuella orsaker till att vissa argumentativa grepp och metaforer blir slagkraftiga under omtolknings- och omförhandlingsprocessen och andra inte. Här blir således förutom aktörernas gränsarbete, också de historiska arv deras repertoar av retoriska verktyg hämtats från, en del av analysen. Därför har jag förutom det, också valt att arbetat med analytiska verktyg som hämtats från en annan del av transformationsforskningen, där just idéarvets betydelse för de politiska processer som präglat transformationen i de Öst- och Centraleuropeiska länderna varit i uttalat fokus, och som i stor utsträckning varit en källa till analytisk medvetenhet under arbetet.
Mer specifikt handlar det om att jag här kommer inbegripa den diskus- sion som under senare år fått allt större utrymme inom forskningsfältet, där man utgår från ett mer kritiskt perspektiv med rötter i postkoloniala studier på föreställningar om symboliskt geografiska sociala och kulturella identi-
115 Gieryn (1983).
116 Jonsson, Kjell & Larsson, Jenny, ”Mellan vetenskap och vers: Ärftlighetsforskare som
publika vetenskapsmän 1940–1960” i Ekström, Anders (red. 2004) Den mediala veten-
teter i Europa, i anlysprocessen.117 Dessa är i sin tur sprungna ur en
relativistisk kunskapsfilosofi, och en maktanalys som tar avstamp i Michel Foucalts idéer om hur struktur ibland agerar som aktör. Det mångtydiga identitetsbegreppet används därför ofta här i linje med socialkonstruktioni- stiska och antiessentialistiska teorier, och analysen handlar inte sällan om att försöka dechiffrera och empiriskt undersöka hur sociala och kulturella identiteter konstitueras i olika sammanhang. Förståelsen för vad som är en social eller kulturell identitet vilar därmed på tanken om att identiteten är något föränderligt, och aldrig en fast, bestämd, eller slutgiltig position.118
Fokus i dessa studier ligger sedan framförallt på hur de symboliska geografiska identitetspositioneringarna bidrar till vad den ekonomiska historikern György Péteri, beskriver som:
Human agents, in particular historical and cultural contexts define themselves by locating themselves spatially as well as locally, drawing the boundaries of social spaces where they are within, and relating them- selves and their spaces to others, and to what lies in their discursively constructed spatial/temporal order, without, behind and ahead. What makes these socially and historically situated processes really important is their intimate relationship to the formations of identities.119
Eftersom jag i ett tidigt skede under arbetet med mitt empiriska material kunde skönja en tydlig tendens till föreställningar om ”väst” respektive ”öst”
117 Identitetsbegreppet har används på ett stort antal sätt inom samhällsvetenskaperna.
Idéhistorikern Mats Andrén lyfter i Att frambringa det uthärdliga (2001, Gidlunds förlag, Södertälje) ut två sådana som varit dominerande i beskrivningarna av Öst- och Centraleuropa ur ett idé- och vetenskapshistoriskt perspektiv. Det första handlar om synen på identitet som: ”de idé-och vetenskapshistoriska särdrag som kan lyftas fram som centraleuropeiska” (s. 269). I stort sätt blir här förståelsen för identitet en slags linjär utveckling där individen utifrån olika normer, språk eller kulturella särdrag ”blir” Östeuropé eller Västeuropé. Denna utveckling förstås i regel som något relativt fast eller fixerat, och beroende på statiska mönster.
Ur det andra perspektivet handlar det istället om att försöka dechifferera och empiriskt undersöka hur dessa identiteter konstitueras i olika sammanhang, med grund i social- konstruktionistiska och antiessentialistiska teorier. Identitet blir här något föränderligt, och aldrig en fast, bestämd, eller slutgiltig position. Det andra perspektivet är också det som framförallt används i de studier jag här beskriver, och det perspektiv jag själv valt att anamma i avhandlingen. Det innebär att när jag använder diskussionen om symboliska geografiska identitetspositioneringar i min analys, utgår från en förståelse av dessa som tämligen rörliga, och även de föremål för gränsarbete, gränsdragningar, exkludering och inkludering, vilket jag återkommer till längre fram i texten.
118 Andrén (2001), s. 268 ff.
119 Péteri, György (2010), Imagining the West in Eastern Europe and the Soviet Union s. 2.
3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
i det gränsarbete jag studerat, blev denna tanketradition, förutom trans- formationsstudier om forskningssystem i Öst- och Centraleuropa, en viktig källa till förståelse för hur aktörer konstruerat en repertoar av retoriska verktyg då de velat befästa ”sin” verklighetsbild. Framförallt har jag här funnit en möjlighet att med hjälp av de begrepp och idéer lanserade inom traditionen på ett mer initierat sätt förstå och tolka hur föreställningar om distinktionen mellan en västeuropeisk respektive östeuropeisk identitet präglat den förändringsdynamik jag beskriver och analyserar. Innan jag övergår till att redogöra för vilka dessa idéer och begrepp är, vill jag dock presentera fältet i stort.