På så sätt hade den fortsatta forskningspolitiska utvecklingen i landet sin utgångspunkt i tanken om att i så stor utsträckning som möjligt undvika det närmande mellan politik och vetenskap som den sovjetiska modellen hade vilat på, både vad gäller den tillämpade forskningen, och grundforskningen. Synen på vetenskapen var här starkt positivistisk i en humboldtsk tradition, och idén om en apolitisk forskning som inte bara möjlig, utan i allra högsta grad eftersträvansvärd, var förhärskande.
Det var också i denna anda som idéerna om hur det framtida KBNs funktioner skulle se ut växte fram nu (1989–1991). Det handlade i första hand om att försöka lägga utformningen av den nya forskningspolitiska agendan vid sidan om den politiska sfären (och där samarbetet skulle dikte- ras enligt akademikernas villkor), som en del i universitetens ”befrielse” från en centralstyrd tillvaro. Detta skulle garanteras genom att att: ”decisions at a central or ministerial level regarding the allocation and utilization of research funding should be made with the participation of members of the S&T (Science and Technology, min anm.) community”.183 Idéerna kan alltså
också i stor utsträckning härledas till den kultur intelligentian historiskt sett representerat i landet, där dess auktoritet, och samhällsroll i förhållande till staten stod långt ifrån de statssocialistiska förhållningssätten.
Det formulerades i anslutning till utvecklingen också ett antal punkter som skulle hindra forskningspolitiken från att hamna i händerna på politikerna istället för akademikerna själva, och försäkra att gränserna
181 Den publikation som finns tillgänglig för att dokumentera skeendet beskriver dock
hur svårt undergruppen hade att i de initiala samtalen föreslå specifika politiska refor- mer eftersom deltagarna saknade, vad man beskrev som ”the necessary legislative expertise”. 16 punkter togs dock såsmåningom fram för framtida policys av subgrup- perna kring högre utbildning, forskningssystemet, PAN, R&D, och grundandet av KBN. Citerat ur: Jabłecka (2009), s. 73ff.
182 Uwagi o Polityce Naukowej (1989), Społeczny Komitet Nauki, Warszawa. 183 Ibid s. 80.
5. MAKT OCH MOTSTÅND
mellan i första hand vad man beskriver som sfärerna vetenskap och politik (och näringsliv) skulle förbli tydliga. Principerna formulerades i det doku- ment som skulle fungera som den nya forskningspolitikens grund baserat på rundabordssamtalens utfall, Założenia do Aktów Prawnych Dotyczących
Obszaru Nauki, Szkolnictwa Wyszego i Działalności Badawczo-Rozwojowej
(nedan citeras den engelska översättningen av dokumentet “Principles of Scientific and Technological Policy of the State After 1991”).184 Där beskrivs
de forskningspolitiska målen för de kommande åren med följande handlingsplan:
• Replacing administrative governance over science /research with joint efforts on the part of the government and the research com- munity in terms of defining science/research policy. (Establishing a Council for Scientific Research)
• Differentiating between basic and applied research in terms of the funding instruments to be used by the new body.
• Introducing competition as the basis for the allocation of govern- ment funding for peer-reviewed research projects
• Liquidating the system whereby technological progress and science was pushed upon businesses which are not interested in the applica- tion of research results. The central budget should mainly provide support for research which stood chance of being applied by busi- ness. The system also allows government to establish a small num- ber of interdisciplinary programs, where participants can be funded on a competitive basis
• Eliminating the impact of the existing subdivisions into research sectors under the Ministry of national Education, the Polish Acad- emy of Sciences and other ministries and the impact of intermediary bureaucratic levels on government-funded research.185
Här blir det tydligt hur ”fri” den polska forskningspolitiska modellen var i det initiala skedet av transformationsprocessen. Grundforskningen står helt utanför statliga prioriteringar och strategiska ramar, och vad gäller den tillämpade forskningen (vars definitionsramar ännu inte fastställts politiskt) är ledordet ”stand chance of being applied by business”.
184 Principles of Scientific and Technological Policy of the State After 1991 (1991),
utarbetat under ledning av prof. Władysław Findeisen, och publicerat I ”Nauka polska, jej potrzeby, organizacja i rozwój” No 2.
I praktiken ledde utvecklingen initialt till att det vid de forna lärosätena började uppstå nya vetenskapliga sammanhang, och till att det inter- nationella samarbetet förstärktes ytterligare när repressalier vid en alltför tydlig ”västvänlighet” inte längre var ett orosmoln. Forskningsfokus änd- rades därmed drastiskt, och de flesta av de verksamma akademikerna över- gav ideologiska riktningar i sina studier.186 Det var dock inte bara
forskningsfokus som snabbt ändrades utan också själva den inomakade- miska kulturen där diskussioner hade börjat blossa upp om vilka kollegor som hade stött eller till och med blivit tillsatta av regimen, och nu borde mista sina platser i verksamheten som en följd av detta.187
Representanter för intelligentian som varit en del av oppositionen befann sig också snart i många av de ledande positionerna på universiteten och på den politiska arenan.188 De vetenskapliga institutionerna och
forskningsmiljöerna, som efter den hårda centrala styrning och planeko- nomi som rådde under statssocialismens tid, stod nu inför omfattande reformer som snart skulle kullkasta den praktiska strukturen inom aka- demin, samt innebära den plötsliga tillkomsten av nya områden, idéer och strategier för verksamheten.189 Den viktigaste etappen mot akademisk
självständighet skulle dock utformningen av den nya forskningspolitiken bli, vars första steg mot realisering initierades i samband med utarbetandet av den nya konstitutionen under rundabordssamtalen 1989.190
186 Roszkowski, Wojciech & Kofman, Jan, ”Poland” i Teresa Rakowska-Harmstone &
Piotr Dutkiewicz (red. 2006), New Europe. The Impact of the First Decade. Vol 2
Variations on the Pattern. Institute of Political Studies PAS, Collegium Civitas Press,
Warszawa.
187 Ibid.
188 Jabłecka (2009), s. 82ff.
189 Många av de främsta regimkritikerna inom akademin rekryterades också till den poli-
tiska ledningen, där det i kölvattnet av Solidarnośćs förgrundsfigurers formande av den första regeringen blev en del av den politiska kärnan. Väl där, och efter den radikala omställningen av ekonomin med hjälp av ekonomen Leszek Balcerowicz, började man med en utförsäljning och privatisering av det statliga näringslivet, och där konsekven- serna av detta ledde till en arbetslöshet på 10 procent och en begynnande, och sedan allt- mer markant, social polarisering. Se Bartowski, Jerzy (2003), ”Społeczno-ekonomiczny kontekst przemian”, s. 57 ff., i Wiatr, Jerzy (red. 2003), Demokracja polska 1989–2003. Wydawnictwo Naukowe ”Scholar”, Warszawa.
190 När de fria valen återinfördes i landet 13 juli 1989 intogs 99 av 100 platser i Senaten av
Solidarność-stödda Medborgarkommittén, och Gorbatchjov gjorde ett uttalande om att
Polen var fritt att självt bestämma sin politik. I en kompromisslösning valdes först den förre partiordföranden general Jaruzelski till president, och Tadeusz Mazowiecki fick i uppdrag att bilda en koalitionsregering, med PZPR, ZSL (bondepartiet, Zjednoczone
Stronnictwo Ludowe) och SD (demokratiska partiet, Stronnictwo Demokratyczne), och
blev därmed den förste icke-kommunistiske regeringschefen i östblocket. Den 29 decem- ber 1989 utropades Republiken Polen, som en oberoende demokratisk stat. Konkret
5. MAKT OCH MOTSTÅND