Denna närmast utopiska inställning till det nya forskningspolitiska projek- tet, där vetenskapen i sin helhet styrs av representanter ur den egna sfären är anmärkningsvärt, inte minst med tanke på vad man kallat ett ”väster- ländskt ideal” (här talar man om västerländskt snarare än västeuropeiskt, men så småningom övergår diskussionen till att åberopa det ”väst-
220 Kozłowski, Jan ”Institutional Transformation of the STS in Poland”, i Meske (red.
1998), s. 90.
221 Ibid. 93. 222 Ibid. s. 94.
5. MAKT OCH MOTSTÅND
europeiska” snarare än det ”västerländska”) präglat diskussionerna under rundabordssamtalen. Snarare än på perioden ifråga, vilar detta ”västerländ- ska ideal” nämligen i en slags förkrigsorienterad forskningssystemmodell som kan liknas vid humboldtska, kännetecknad av den polska intelligen- tians bildningsideal.
Vad gäller just detta ”västerländska ideal”, som i Polen under runda- bordssamtalen fick ett slags genomslag i beskrivningar av ett åtråvärt forsk- ningssystem, finns som jag nämnt i kapitel 3, inom ramen för transforma- tionsstudierna en diskussion kring den roll just ett sådant spelat generellt i de Öst- och Centraleuropeiska ländernas transformationsprocesser.
När det gäller studier av forskningssystemens omvandlingar tas också, i bland annat Meskes studier ett begrepp upp, ”västerländska idealtyper”, som en del i hur man bör förstå uppbyggnaden av den poststatssocialistiska forskningspolitiken i Öst- och Centraleuropa. Här handlar det om att en idealiserad bild av hur den västerländska organiseringen av forskningssyste- men och forskningspolitiken haft stor betydelse för hur man byggt upp de poststatssocialistiska modellerna för desamma Denna idealiserade bild har sedan inte alltid varit förankrad i en faktisk praktik.223 När uppbyggnaden av
forskningssystemen och forskningspolitiken i Öst- och Centraleuropa tog fart efter statssocialismens fall var det därför, enligt honom, med grund i:
…the (at least implicit) assumption that the institutional framework of S&T should be adapted to, or at least be made to converge towards, that found in the leading OECD countries. ...The developed industrial nations, in particular the USA and West European countries, are used as role-models for orientation around a new goal. In the meantime, how- ever, considerable reservations and misgivings about this approach has come to light. Firstly they involve the fact that the definition of the goal, that is, of the Western role model, is difficult because there is no such standard model of a modern industrial nation. Rather there are various “national varieties”, each with different characteristics and problems. For this reason, the CEEC224 often resort to referring to an ideal type of
modern industrial nation, which does not really exist. In addition there are…further problems… the Western science system is itself in transi-
223 Även Uwe Schimank har en liknande anstas när han skriver om hur: ”To get rid of
such political interventions, in the view of many researchers, required an insti- tutionalization of the fundamental individual rights of scientific autonomy, according to the western model”. Ur ”Transformation of Research Systems in Central and Eastern Europe: A coincidence of opportunities and trouble”, s. 637, i SSS, 1995, 25:4.
tion, so it cannot function as a fixed and thus explicitly defined goal or target. 225
På så sätt menar Meske att länderna i ett initialt skede i återuppbyggnaden tillskrev de ”västerländska” förhållningssätten till forskningssystemens upp- byggnad och forskningspolitiken, värden som kanske inte nödvändigtvis hade förankring i reella tillstånd.226 Forskningspolitiken och forsknings-
systemen i väst präglas snarare, skriver Meske, nämligen av de nya närmare relationer mellan sfärerna politik, vetenskap och industri, jag ovan beskrivit, än av vad idealtypen av densamma gav vid handen.227 Rabkin har i sin tur
beskrivit hur denna idealtyp istället kan knytas till föreställningar om att den västerländska forskningspolitiska modellen har demokratiska för- tecken. Därmed blir synen på det ”västerländska” en slags motpol till ideologisk styrning, som likställdes med det statssocialistiska systemets förfaranden.228 Rabkin skriver:
While post- communist scientists and science policy makers came to pay obedience to the ideology of the free market, they often declared that science in their countries was entering a new- post-ideological stage of development. In fact, there occurred a change in ideology, rather than the alleged de-ideologisation of science policy discourse in post-Com-
225 Meske, Werner ”The Reorganization of S&T Systems in CEECs during the 1990s”, s.
362, i Meske (red. 2004).
226 Se exempelvis: Meske, Werner ”Toward New S&T Networks: The transformation of
actors and activities”, s. 4, i Meske (red. 1998).
227 Återigen kan påpekas att det här i första hand handlar om en bred generalisering, och
att idéerna om de idealtyper av det ”västerländska” forskningsystemens uppbyggnad Öst- och Centraleuropa satte i relation till de egna, i dessa studier är relativt underteo- retiserat.
228 Här kan även ett annat exempel på resonemanget illustrera problematiken. Nämnda
Henry Etzkowitz, menar nämligen att: ”as the East implements market structures, there is a parallel movement in the West to introduce planning mechanisms. These are, of course, not the centralized control structures familiar in the former socialist regimes, but decentralised procedures to identify critical technologies and foresight exercises, in- volving users and producers of R&D from industry, university and government. The proliferation of efforts to identify focal areas for concentrated attention is an indicator of the increased salience of S&T to the economy. Indeed, it can be argued that the West has implicitly adopted the thesis of the scientific technological revolution as its theory of ecomonic growth. It goes under the name of information society in Europe, and the superhighway in the U.S., but the basic idea is the same as the former Soviet model. The common premise is that S&T plays a leading role in the growth of the economy and in societal transformation”. Etzkowitz, Henry, ”Science and the Industrial Policy: Beyond the endless frontier”, s. 58, i Meske (red. 2004).
5. MAKT OCH MOTSTÅND
munist countries. Orientation toward Moscow gave way to orientation toward Brussels.229
Deras analyser av den ”västerländska idealtypen” som betydelsefull i ut- formningen av de postsocialistiska forskningssystemen i Öst- och Central- europa går därmed hand i hand med den kritiska transformationsforskningen kring dikotomin mellan de symboliska geografiska identitetspositionerna ”öst” respektive ”väst”, och användningen av begrepp såsom ”periferi”, ”kärna” respektive ”semiperiferi”. Tanken om (de symboliska) ”väst” som den mest eftersträvansvärda identitetspositionen går igen här, och även idén om att ”öst” förknippas med det ”gamla”, ”uttjänta”, och ”perifera”.
Att anta att de polska debattörerna skulle ha varit helt okritiska och omedvetna om utvecklingen vad gäller forskningspolitiken i övriga Väst- europa och att deras autonomisträvan endast ska förstås som ett uttryck för viljan att inbegripas i det föreställda ”västerländska” (enligt idéerna om den symboliska dikotomin mellan ”öst” respektive ”väst”), är dock inte rimligt. Det nya policydokumenten är nämligen inte utformade i en slags ovetskap om hur de västerländska forskningssystemen ser ut under perioden, där en högre grad av politisk styrning genomsyrar forskningspolitiken. I ett möte KniPT (Komitet Nauki i Postępu Technicznego, ”Kommittén för vetenskap och teknologiska framsteg” min öv.) håller 1990, påpekas exempelvis av TPKN representanter att:
We do not intend to build a utopia but, rather, to repair the existing system. The proposed changes are designed as a way to commence the reform. We believe that the system to be introduced in near future will evolve over time and will come closer to models which have proven effective in other (Western, min anm.) countries.230
De föreslagna förändringarna etableras trots detta mot bakgrund av före- ställningen om politisk styrning som likställd de statssocialistiska regimens modeller. Lintz och Stepan beskriver en situation där:
They were so eager to avoid becoming captured in the routines and lies of the party-state that they elevated the situational ethics of oppositional behavior into a general principle of the “politics of anti-politics” This
229 Rabkin (1998), s. 344.
“politics of anti-politics” entailed the aspiration of creating a sphere of freedom independent of the state.231
Den gedigna misstron till politisk auktoritet, (i Polen även med grund i den tidigare beskrivna spänningen mellan statsmakt och civilsamhälle), blev kanske till och med särskilt tydlig vad gäller förhållningssätten till gräns- dragningar kring vetenskap (och då här framförallt till vad man beskriver som det ”det politiska”), med tanke på intelligentians roll i det polska sam- hället. Exempelvis förtydligar Kozłowski hur viktigt det är att förstå utform- ningen av en poststatssocialistisk polsk forskningspolitik i ljuset av de relationer forskarsamhället hade till den politiska sfären under statssocia- lismens tid. Han menar nämligen att:
One of the most long-lasting, visible and characteristic feature of polish S&T life was the research community’s distrust of the administrators of science…It is impossible to understand the history of science organi- sation in Poland without comprehending that conflict. In the period of the Polish People’s Republic, as in other communist countries, citizens did not trust the authorities and the ruling circles were extremely suspicious of citizens. In the S&T area, one side to the conflict were officials, many of them having moved higher on the social ladder under the conditions of the one-party monopoly. On the other side of the conflict were researchers, many of them with an intelligentsia back- ground, with lively ideas of “independent thinking”, “moral leadership”, and “autonomy of S&T”.232
Här blir det återigen tydligt hur det polska forskarsamhällets krav på autonomi måste förstås som en reaktion på statssocialismen, men inte bara det. Den polska kulturens bildningsideal, politiska kultur präglad av bristen av tilltro till statsmakten, och idén om ”fria” intellektuella som en del av den nationella identitetens väktare hade levt kvar under den statssocialistiska regimens tid på ett sätt som saknar motsvarighet i både väst och övriga Öst- och Centraleuropa under den här perioden. Det oberoende kunskaps- sökandets synnerligen starka ställning i landet gav i sin tur utrymme för de idéer som dominerade rundabordssamtalens överenskommelser vad gäller gränsdragningar kring vetenskapen.
Utformningen av den nya forskningspolitiska modellen i enlighet dessa, det vill säga bland annat en tydlig separation av vetenskap från politik, i
231 Linz & Stepan (1996), s. 271. 232 Kozłowski (1998), s. 91.
5. MAKT OCH MOTSTÅND
linje med ett forskningsideal som kan kopplas till idén om ”vetenskaplig frihet” i en humboldtsk anda, är i ett sådant perspektiv nästintill en naturlig följd av den polska vetenskapshistorien. Ett tydligt brott med ”det stats- socialistiska” krävde ju i någon mening ett avståndstagande från hur forsk- ningspolitiken organiserades efter 1950, och i kombination med intelli- gentians forskningsideal möjliggjordes på så sätt denna, i relation till övriga Västeuropa under perioden ifråga, unika forskningspolitiska lösning.
Med det sagt är dock inte de analyser av den symboliska dikotomin mellan ”öst” och ”väst” som presenterats i mer kritiska transformationsstu- dier med rötter i postkoloniala studier, respektive Meskes idéer om en ”västerländsk idealtyp”, något jag kunnat förbise när jag studerat gräns- arbetet och genom det omförhandlingarna och omtolkningarna av idéer om och förväntningar och krav på vetenskapens roll i den polska poststats- socialistiska forskningspolitiken. ”Sachsplanens” införande och den radikala marknadsekonomiska modell som antogs för att i snabbast möjliga mån bli vad Sachs beskrev som ett ”normalt europeiskt land” (en del av ”kärnan”), skulle nämligen snart även göra ett starkt avtryck även där, vilket jag snart kommer att visa.
6. I rundabordssamtalens kölvatten
Det kommande kapitlet är det första av tre som ägnas åt en analys av den forskningspolitiska diskussion jag studerat. Förutom den tidskrift som utgör det huvudsakliga materialet, och som analyseras med hjälp av det tidigare beskrivna analysredskapet ”gränsarbete”, kommer de offentliga dokument som publiceras kring KBNs reformarbete under perioden ifråga att presen- teras och relateras till diskussionen i början av kapitlet. Hur ser gränsdrag- ningarna och gränsarbetet kring vetenskapen ut under den period kapitlet beskriver? Vilka idéer om och förväntningar och krav på vetenskapens roll framkommer? Omtolkas och omförhandlas dessa idéer, förväntningar och krav och hur kan omtolkningarna och omförhandlingarna förstås?