Snart börjar dock den mer försiktiga tonen framförallt i fråga om utarbetan- det av strategier och prioriterade forskningsområden att frångås. Diskus- sionen är då tidsmässigt i linje med utformningen av The Basis for the
National Science and Technology Policy, och ett försvar för större reglering
och dess nödvändighet vinner mark.266 I och med detta blir också det inter-
nationella samarbetet, och jämförelser med EU-länders forskningspolitiska riktlinjer något som i allt större utsträckning diskuteras, ju längre in på nittiotalet man kommer i Sprawy Nauki. Hela tiden återkommer dock frågan om vetenskapligt självstyre och autonomi som en röd tråd, ofta som referenser till informella debatter, som illustrerar trovärdighetskampen i gränsarbetet mellan aktörer under perioden. Ett av flera sådana exempel är artikeln Nie ma idealnego systemu (”Det finns inget idealt system”, min övr.) där professorn i biokemi Stefan Niewiarowski, hävdar att de närmare relationerna mellan vetenskap, politik och näringsliv är potentiellt proble- matiska. Han skriver att:
Samarbetet mellan vetenskap och industri innebär att en rad villkor, exempelvis hemlighållande som är oförenligt med vetenskapligt utbyte och öppenhet måste tillstå. Ofta faller samarbetet mellan forskningen
265 Frąckowiak, Jan Krzysztof (1992), ”Research Grants. New System of Science Financing
in Poland” i Bulletin of the State Committee for Scientific Research 1:1992, s. 17.
266 Fortfarande görs dock här en distinkt skillnad mellan grund- och tillämpad forskning
där grundforskning i regel anses få ha ”fritt spelrum” inom de breda gränser det första forskningspolitiska dokumentet satt upp.
6. I RUNDABORDSSAMTALENS KÖLVATTEN
och industrin ”mellan stolarna” för vetenskaplig kontroll och kontrol- leras istället av administratörer och jurister.. Vi måste komma ihåg svårigheterna med rekryteringen av doktorander i en situation, när ut- bildningsnivån ständigt sjunker… För mig är det svårt att idag säga att dessa problem är överkomliga. Med 2000-talet runt hörnet är vi väl medvetna om att biomedicinen än har en lång väg till att förstå och kunna bota alla sjukdomar som plågar mänskligheten…För att kunna lösa dessa problem och skapa bättre förutsättningar för kommande generationer behövs ett system som möjliggör utveckling av människors talang, och ett utnyttjande av deras potential.267
Implementeringen av dokumentet leder dock inte till någon omfattande kritisk diskussion, och den försiktiga frångången från rundabordssamtalens förhållningssätt till gränsdragningarna kring vetenskapen lämnas snart mindre och mindre kommenterat. Detta kan tyckas anmärkningsvärd, speciellt då den fria konkurrens som till en början hade varit så lovande nu snarare förefaller fungera som en uteslutande kraft under statens priori- terade program. Samtidigt är ju de reformer som utarbetas helt i linje med en slags vetenskaplig ”common sense” där den tillämpade forskningen i för- sta hand ska tjäna samhällsnyttan. Konsensus bland aktörerna under den senare delen av nittiotalet är därmed ofta påtaglig, och demonteringen av gränsdragningarna i reformarbetet under perioden, möts i regel med för- siktig tilltro.
Ett av många talande exempel på detta är kemisten Marek Borowiaks tankegångar i artikeln Nauka jako biznes (”Vetenskap som business”, min övr.). Han menar att utvecklingen mot ökad satsning och styrning av den tillämpade forskningen, och inbegripande av marknadskrafter i den veten- skapliga världen (i stort), både ligger i landets och vetenskapens intresse, då större medel kan erhållas från privat håll och på så sätt stärka den polska
267 Nawiakowski, Stefan (1993), ”Nie ma idealnego systemu” i Bulletin of the State
Committee for Scientific Research 3:1993, s. 6. Översatt från:”Współpraca nauki z
przemysłem narzuca szereg warunków, na przykład przestrzeganie tajemnicy, co jest sprzeczne z otwartą wymianą myśli naukowej. Częstokroć współpraca między prze- mysłem i akademią wymyka się spod kontroli naukowców i zostaje podporządkowana kontroli administratorów i prawników. Wreszcie trzeba wspomnieć o trudnościach rek- rutacji kandydatów na studia doktorskie w sytuacji, gdy poziom nauczania… Trudno mi jest w tej chwili powiedzieć, czy i w jaki sposob te trudności zostaną przezwyciężone. Na progu dwudziestego pierwszego wieku zdajemy sobie sprawę, że nauki biomedyczne mają jeszcze długa drogę, by zrozumieć i leczyć wszystkie choroby gnębiące ludz- kość…Aby rozwiązać te wszystkie problemy i stworzyć lepsze warunki życia dla przyszłych pokoleń, potrzebny jest system, który umożliwi rozwijanie ludzkich talentow, i wykorzystanie ludzkiego potencjału”.
vetenskapliga sfären kunskapsmässigt, samtidigt som staten vinner konkur- renspoänger på den internationella marknaden. Det ”nya” förhållningssättet blir därmed i hans resonemang i förlängningen en tillgång för alla aka- demiker (även de ur grundforskningssfären), vilket i artikelns slutkläm resulterar i en önskan att ”vetenskaplig business” ska hanteras makropoli- tiskt som en resurs, och därmed satsas på ytterligare.268 Att tillskriva veten-
skapen nyttovärden snarare än egenvärden som tidigare, är därmed nu näst intill legio, och blir i sig ett verktyg i gränsarbetet för demonteringen av rundabordssamtalens gränsdragningar.
Vändningen i diskussionen mot prioriterade satsningar och styrning, tekniska innovationer och användningen av begrepp som samhällsnytta, och närmare relationer mellan vetenskap/politik och näringsliv beskrivs också ofta av artikelförfattarna som närmast ett ”naturligt” led i utveck- lingen. Alltjämt sätts också åberopandet av behovet av vetenskaplig frihet i relation till det ”omöjliga” i en forskningspolitik där en slags apolitisk vetenskaplig republik utgör grunden. På så sätt diskrediteras, förutom med hjälp av argumentet om det eftersträvansvärda ”västerländska”, runda- bordssamtalens gränsdragningar också som ”omöjliga” för att ge trovärdig- het åt demonteringen, i ett stort antal artiklar ur Sprawy Nauki. Ofta används argumenten tillsammans, där det ”omöjliga” kombineras med ”i en
modern stat”. För den som vill vara just ”modern” är det därmed ”omöjligt”
att envisas med autonomi. Att undgå att vara vad som kallats ”the second other” eller en del av semiperiferin och viljan att upptas i kärnan, ”väst”, präglar på så sätt retoriken. Nu börjar också betydelsen av vad som är detta ”väst” att skifta från att innebära någon slags symbolisk helhet där senkapi- talistiska länder ingår, till Västeuropa.269
Det här resonemanget är också tydligt i texter publicerade i en kort serie utgivningar med titeln KBN – Science and Government Series, där verksam- ma KBN-ledamöter (forskningspolitiker och akademiker) och akademiker som inte är knutna till den politiska styrningsprocessen dokumenterar den pågående utvecklingen. Bland annat blir detta tydligt då Kukliński i för- ordet till första utgåvan börjar med att skriva om hur viktigt det är med att försvara autonomin, för att sedan kritisera densamma:
268 Borowiak, Marek (1993), ”Nauka jako biznes” i Bulletin of the State Committee for
Scientific Research 4:1994, s. 14-15.
269 Vilket verkar ha en direkt koppling till strävan efter att upptas i EU, som nu blir en
6. I RUNDABORDSSAMTALENS KÖLVATTEN
The history of the state is, at the same time, that of the relationship of science and government. It is necessary to recognize that science and government have different logics of development and it is extremely dangerous and harmful if the government tries to impose its logic on science or vice versa. The internal logic of science and the autonomy of the scientific community create a special field where the abilities and innovative power of the individual scholar find the best expression in the permanent itinerary to the frontier of human knowledge. However, the autonomy of the scientific community should not accept the ivory tower approaches. The development of science takes place in the changing environment of political, social, economic, and cultural needs of the society which, inter alia, are more or less efficiently and correctly expres- sed by the government and its agencies. In turn, the majority of govern- ments in modern (min kursivering) countries recognize that there is no development without important contributions generated by innovative science…The science policy must be formulated in the pragmatic field situated between the Scylla of irrational and overextended governmental intervention and the Charybdis of the XIX-century laissez faire approaches.270
Användningen av starka termer såsom ”extremely dangerous” och ”harm- ful” i relation till en ”politisering” av vetenskapen, gör att det blir uppenbart hur det fortfarande också finns ett motstånd mot en alltför omfattande demontering av gränsdragningarna som rundabordssamtalen upprättade. Det är visserligen möjligt att den här typen av retoriskt gränsarbete i vissa sammanhang är en slags markering i frågan om vetenskapligt frihet och autonomi, som fortfarande finns i färskt minne och visar att det är nöd- vändigt att nämna den i forskningspolitiska sammanhang närmast som ett alibi, oberoende av vilken position som intas i debatten och trovärdighets- kampen kring ”fri” och ”styrd” forskning.
Ingen vill vara emot vetenskaplig autonomi, och eftersom frågan varit så känslig i Polen måste den nämnas och hanteras varsamt av alla inblandade parter. Framhållandet av statens, eller också den politiska sfärens förmåga att ”more or less efficiently and correctly express the needs of society”, öppnar för ett mer politiseringsvänligt förhållningssätt, och en argumenta- tion som går i linje med demonteringsarbetet. Här blir staten och dess politiska agenda, som jag tidigare påpekade, en slags oundviklig, för att inte säga nödvändig förutsättning för ”goda” forskningspolitiska förfaranden,
270 Kukliński, Antoni (1991), ”Transformation of Science in Poland” i KBN – Science and
med ”samhällets bästa” i åtanke. Gränsarbetet går nu, istället för separation, i allt större utsträckning ut på närmandet av sfärerna med hjälp argument om att vetenskapens ”uppgift” nu också inbegriper samhällsutveckling och samhällsnytta. Idéer om och förväntningar och krav på vetenskapens roll om- förhandlas och omtolkas på så sätt genom det demonterande gränsarbetet under perioden, häftigt försvarade av i princip alla deltagande aktörer.