I januari 1991 lanserades också KBN, själva grunden för den nya forskningspolitiska modellen officiellt, enligt Ustawa z 12 stycznia 1991 r. o
Komitetcie Badań Naukowych (”Lagen från den 12 januari om Forsknings-
kommittén”, min öv.). Då bestod KBN av två enheter (kommissioner), en för grundforskning och en för tillämpad forskning. Dessa blev i och med detta tydligare definierade och ingick i en struktur av ett antal specialkom- mittéer som inom respektive område skulle vara väktare av den autonomi som från och med nu skulle prägla den vetenskapliga verksamheten. Vardera kommission hade sedan ett trettiotal ledamöter valda på tre år, och varje vald ledamot ledde ett av de tolv temaområden som alla represente- rade ett eget vetenskapsområde. I regel satt här akademiker, ofta professorer med speciell kunskap om respektive område. De valda kunde dessutom
politiskt återgick man nu till ett parlamentariskt styrelseskick med ett tvåkammarsystem som bygger på principen om åtskillnad och balans mellan de två kamrarna, Sejm (som alltså under kommunisttiden var den enda kammaren) och Senat, presidentens verk- ställande makt och regeringen, samt domstolarna. Senat, som inrättades direkt i sam- band med rundabordssamtalen, har 100 ledamöter som är direktvalda på fyra år i lokala majoritetsval medan Sejm har 460 ledamöter som också väljs på fyra år genom ett rätt så komplicerat proportionellt valsystem. Det är också Sejm som har en dominerande roll i lagstiftningsprocessen, och dessutom rätt att övervaka regeringen. Huvuddelen av arbetet i Sejm sker i parlamentariska kommittéer som leds av en ordförande och ett antal viceordföranden som utgör kommitténs presidium. Presidiet kan i sin tur inkalla ministrar och personer ansvariga för myndigheter som berörs av ärendet, och även utomstående experter kan kallas in. Medlemmar i andra kommittéer har rätt att närvara och yttra sig. Kommittéernas uppgift är att utreda och förbereda ärenden som är föremål för parlamentarisk debatt och ge utlåtanden om frågor som Sejm överlåtit till kommittén att adressera. Det finns tre typer av dessa kommittéer, de permanenta, specialkom- mittéer och undersökningskommittéer. De permanenta kommittéerna har speciella ansvarsområden, motsvarar ett ministerium eller är relaterade till Sejmens specifika kompetenser. Utöver kommittéerna finns parlamentariska grupper eller ”klubbar” med färre medlemmar där specifika frågor som spänner över partigränser kan drivas, exempelvis rörande handikappsanpassning. Senaten är tillsammans med Sejmen den polska statens lagstiftande organ, där det viktiga arbetet sker i kommittéerna. Varje lag som antas i Sejmen slussas vidare till Senatens kommittéer som i sin tur föreslår hur Senaten ska förhålla sig till förslaget, exempelvis vad gäller ändringar, eller godkännande eller om man rent av att förkasta detsamma. Presidenten har sedan exekutiv makt, väljs på fem år i direkta val, och styr med hjälp av utsedd regering som leds av ordföranden, dvs. premiärministern. Regeringen utgörs i sin tur av ett tjugotal ministerier och ett tiotal enheter som leds av personer med ministerrang. Se Raciborski, Jacek, ”System rządów w Polsce: Między semiprezydencjalizmem a systemem parlamentarno-gabinet- owym”, s.79 ff., i Wiatr (red. 2003).
bytas ut var sjätte månad i linje med tanken om öppenhet och transparens i den nya forskningspolitiska utformningen.191
På så sätt skulle autonomin alltid säkras och forskarvärlden ha ett avse- värt inflytande i de politiska skeendena kring forskningen, och de gamla centralstyrda ordningarna hindras från att återigen göra sig påminda, så som rekommenderades av rundabordssamtalens undergrupp för vetenskap. KBN fick på så sätt initialt rollen av en slags ”väktare” av det autonoma vetenskapliga samhället. En ny lag utformades också snart av parlamentet, där det slogs fast att KBN skulle fungera som en högsta myndighet när det gäller forskningspolitiken, och att dess ordförande inte bara skulle ha en ministers rang, utan också vara en fullgod regeringsmedlem.192 Här fastslogs
också att KBNs uppgifter också skulle innebära att:
• Förse regeringen och parlamentet med riktlinjer för Polens forsk- ningspolitik, inklusive förslag till andelen av BNP som ska gå till FoU
• Förse regeringen med förslag till planer och budget för FoU • Precisera inriktning av FoU
• Fördela budgeterade medel till institutioner och forskarteam samt följa upp användningen av dessa
• Initiera och se över lagstiftning samt finansiella förslag beträffande forskning och teknologiska framsteg
• Teckna internationella avtal om samarbete inom teknik och forskning.193
Nu blev KBN ett politiskt organ som i mångt och mycket stod obundet i förhållande till regeringspolitiken, och rundabordssamtalens krav om vetenskaplig frihet hade slutgiltigt implementerats. Både utformningen av makropolitiken och praktikaliteter som forskningsfinansiering utgick där- med i första hand från akademiker själva, eller rättare sagt den utvalda grupp akademiker som nu ingick i KBN.
KBN hade nästintill hela den statliga forskningsbudgeten till sitt för- fogande, och skulle finansiera all forskningsaktivitet och forskningsinsti- tutioner i landet. På så sätt kombinerades två roller, dels den av ett forsk-
191 Se exempelvis: Jabłecka (2009) och Kukliński, Antoni (red. 1991), Transformation of
Science in Poland, Vol 1, State Committee for Scientific Research, Science and Govern-
ment Series, Warszawa.
192 Ustawa z 12 stycznia 1991 r. o Komitetcie Badań Naukowych (1991), Dz. U. z 2001 r.
Nr 33, poz. 389. Kan hämtas på http://kbn.icm.edu.pl/pub/kbn/docs/1642/1642.html.
5. MAKT OCH MOTSTÅND
ningsministerium med uppgifter som rör strategisk planering och verksamhet och verkstäl-lande uppgifter, dels ansvaret för finansieringen av all forskning. KBNs ledningsgrupp bestod då av fem ministrar som representerade regeringen, 12 forskare, framröstade av forskningssamhället, och två representanter ur underkommissionerna för den tillämpade respek- tive grundforskningen. Alla beslut togs med utgångspunkt i ett röstnings- förfarande, och KBNs ordförande hade möjligheten att anföra sitt veto i vilket beslut det än gällde.194