En orsak kan vara att det under perioden blir något tydligare hur en för- siktig kritik mot den nya forskningspolitiken börjar ta form i diskus- sionerna, framförallt genom artiklar skrivna av akademiker från samhälls- vetar- och humaniorasidan som inte i lika hög utsträckning som exempelvis Kleiber har en stark koppling till det politiska beslutsfattandet, eller driver den linje han företräder (en starkare EU-anpassning).
Marknadens inflytande på den forskningspolitiska utformningen anses av kritikerna i diskussionen kunna innebära ett möjligt problem och på vissa ställen manas det till besinning vad gäller ett hämningslöst användan- de av marknadsargument i utformningen av forskningspolitiken. Ett exem- pel på ett sådant resonemang är artikeln Krajowe systemy innowacji (”Lan- dets innovationssystem”) där Kozłowski, som därmed försiktigt kritiserar den linje han tidigare fört, beskriver hur framförallt de tillämpade veten- skaperna gått åt ett håll där deras utveckling endast avhänger på mark- nadens behov av innovation, och inte ser något värde i kunskapsutveckling åt håll som inte främjar marknaden, vilket han anser vara något proble- matiskt i förhållande till ”kvaliteten” på forskningen.317 För att tala med
Gieryn är således möjligheten till en utmaning av det dominerande förhåll- ningssättet ständigt närvarande, vilket, som jag tidigare påpekade, ger före- trädare för det nya sättet att se på gränsdragningar kring vetenskapen starka skäl att fortsätta gränsarbetet med emfas. Nu intensifieras också diskus- sionerna om behovet av större anslag för teknisk och innovationsorienterad vetenskap. Den totala statliga budgeten för FoU hade sedan början av 1990- talet (0.76 procent 1991) minskat med fyra tiondelar, vilket innebar att Polen nu var ett av de länder i ett EU-sammanhang som satsade minst på FoU. Samtidigt var fortfarande, i relation till utvecklingen i resten av Europa, den del av anslagen som tilldelades grundforskning stor.318
Åtskillnaden mellan grund- och tillämpad forskning är dock i dessa sammanhang fortfarande tydlig, och det är den senares politiska styrning man diskuterar. Grundforskningen är ännu en fråga som lämnas åt akade-
317 Kozłowski, Jan (1997), ”Krajowe systemy innowacji” i Sprawy Nauki, 2:1997, s. 14f. 318 Jabłecka (2009), s. 169ff.
mikerna själva att ta ställning till, åtminstone vad gäller vilka projekt och institutioner som ska få statliga anslag. Därmed kan också den kraftiga retoriken om behovet av gränsdemontering vara ett slags verktyg för att ytterligare flytta fram positionerna, det vill säga inbegripa även grundforsk- ningen i den nya linjen. KBNs förankring i forskarvärlden är ju trots de förändrade villkoren i och med ändringarna i konstitutionen stark, och några tydliga program för humaniora- och samhällsforskningens fortsatta riktning har ännu inte utarbetats i någon definitiv mening. I en annan artikel några år tidigare, Priorytety w nauce i technice (”Prioriteringar för vetenskap och teknik”, min övr.) beskriver Jan Kozłowski talande hur situationen nu debatteras:
Det vore svårt att peka på en forsknings- och teknikpolitik kring vilken det har växt fram så mycket myter, som i fråga om prioriteringar. Det hävdas ofta, att fastställningen av dem är omöjlig, orimlig och oetisk, då vetenskapen är en verksamhet som är oförutsägbar, och det enda kri- teriet för dess finansiering borde vara kvalitet. Eller, tvärtom, menar man att det räcker med att ge pengar till de bästa. Inte sällan menar man också att metoderna för fastställningen av prioriteringar inte är över- tygande, och att effekterna av implementering av dem i praktiken är osäker. Slutligen försvarar man åsikten att det nuvarande sakernas till- stånd är lönsam och inte borde ändras, då det nuvarande systemet för forskningsfinansiering är den bästa möjliga.319
Vidare i artikeln beskriver han hur prioriterade forskningsprogram är nöd- vändiga för ett land i Västeuropa även om dessa bör arbetas fram med största försiktighet och tanke på behovet av att behålla en viss akademisk autonomi, inte minst ifråga om grundforskningen. Det finns således både starka röster för inbegripningen av även grundforskningen i de nya gräns- dragningarna, även om röster höjs och manar till försiktighet.
319 Kozłowski, Jan (1995), ”Priorytety w nauce i technice” i Sprawy Nauki, 6:1995, s. 8f.
Översatt från: ”Trudno byłoby wskazać takie zagadnienie polityki naukowej i techni- cznej, wokół którego narosłoby tyle mitów, co wokół kwestii priorytetów. Twierdzi się często, że ich ustalanie jest niemożliwe, niepożadane i niemoralne, gdyż nauka jest przedsięwzięciem nieprzewidywalnym, a jedynym dopuszczalnym kryterium finans- owania badań powinna być ich jakość. Albo odwrotnie, utrzymuje się, że jest ono bardzo proste – wystarczy dać pięniądze najlepszym. Niekiedy dowodzi się też, że metody ustalania priorytetów są nieprzekonywające, a ostateczne efekty wprowadzania ich w życie – niepewne. Wreszcie broni się poglądu, że obecny stan rzeczy jest korzystny i nie należy niczego zmieniać, gdyż istniejący w danym kraju system finansowania nauki i techniki jest najlepszy z możliwych”.
7. ATT BLI ETT ”UTVECKLAT” LAND
En annan fråga som nu börjat väcka en något mer kritisk hållning i diskussionerna är gentekniken och innebörden av denna återspeglad i forskningspolitiken. Frågan om etiska överväganden blir nu ganska om- fattande debatterad i Sprawy Nauki, och i artiklar om den snabba utveck- lingen vad gäller framförallt det genteknologiska fältet, talas om behov av förhållningssätt till den moral som anses vara en del av det ”polska kultur- arvet”. År 2000 antog KBN en deklaration om etiska förhållningsregler vad gäller forskningen, som i och med den genteknologiska utvecklingen också under de närmsta åren in på tvåtusentalet kom att prägla samtalet i den forskningspolitiska sfären.320
I ett samtal med historieprofessor Aleksander Gieysztor som utsetts till ordförande för den rådgivande instansen som behandlade frågor kring etik i forskning i den representativa artikeln Strzec norm etycznych (”Vakta de etiska normerna”, min övr.) svarar han på frågan om eventuella nya gränser för forskningsfrihet i och med introduktionen av bioteknologin att:
Den vetenskapliga friheten tål inte begränsningar, men när forskningen gäller en person eller en grupp personer läggs ett mänskligt raster på varje forskningsstudie: människans värdighet och hennes respekt för denna, med andra ord- etiska regler. I den meningen måste forsknings- studier, som varje annan mänsklig verksamhet rätta sig efter antagna etiska normer.321
I själva verket hade också den etiska aspekten vad gäller bio- och genteknologin börjat intressera både kyrkan och delar av offentligheten, vars kritiska röster angående utvecklingen framförallt vad gäller stamcells- forskning, väckt debatt. Kraven på politiskt ansvar för forskningsutveck- lingen i de genteknologiska sammanhangen tas också upp i Sprawy Nauki. Ett exempel är när biologiprofessorn Tomasz Twardowski skriver om användning av genteknik i jordbruket. Han menar bland annat att:
Bioteknologins roll i utvecklingen av jordbruket är tydlig, men samtidigt inte entydig. Livsmedlesindustrins perspektiv är avhängiga politiska och
320 Deklaracja Komitetu Badań Naukowych w Sprawie Etyki w Nauce Uchwalona na
Wnosiek Opiniodawczo-Doradczego Zespołu do Spraw Etyki w Nauce. (2000). Kan häm-
tas på: http://kbn.icm.edu.pl/etyka/dekl-kbn.html.
321 Gieysztor, Aleksander (2000), ”Strzec norm etycznych” i Sprawy Nauki, 3:2000, s. 18.
Översatt från:”Wolność dociekań nie znosi ograniczeń, ale tam gdzie wchodzi w pole badawcze jednostka lub grupa ludzka, narzuca się każdemu badaniu współczynnik ludzki: godność człowieka i szacunku dla niej, slowem – normy moralne. W tym sensie badania, jak każda działalność ludzka, musi strzec przyjętych norm etyki”.
samhälleliga fenomen. Rädslan för bioteknologin är en av dem…Bland de viktigaste aspekterna för innovationsteknologins fortsatta utveckling är i första hand alltid: en hållbar utveckling och samhällets tillit. Den sistnämnda parametern är dock svårast att bedöma. Man vet bara, att ett ökat samhälleligt förtroende för nya teknologier måste vara förenad med fortsatt utbildning i frågan.322
En större hänsyn till den samhälleliga opinionen skulle ju dock, i detta fall, innebära det avkall på den relation man så entusiastiskt omfamnat som nödvändig, det vill säga näringslivets till vetenskapen och vice versa. Visser- ligen låg frågan om lagstiftning huvudsakligen hos miljödepartementet, men etiska aspekter av forskningspolitiken berördes ändå i diskussionen.
Ett exempel, utöver artiklar i Sprawy Nauki är en antologi som KBN finansierat som tar upp just bioteknologi och jordbruk i Polen, KOD,
Korzyści, ozekiwania, dlematy botechnologii (”Bioteknologins fördelar,
förväntningar och dilemman”, 2000). Här skriver Twardowski och natur- vetaren Anna Michalska som också är redaktör för verket:
Det är omöjligt att stoppa kunskaps- och teknikutvecklingen. Istället gäller det att försöka bevara etiska och moraliska förhållningssätt när dess resultat används, och framförallt gäller det att tänka på dess främsta syfte: att tjäna samhället. För att uppfylla detta syfte är det nödvändigt med utbildning…323
Synen på teknikutvecklingen som ostoppbar och i grunden samhällsnyttig är dock även i dessa något mer kritiska sammanhang dominerande, och alternativa förhållningssätt till teknikens utveckling saknas. Receptet för att påverka den allmänna opinionen stavas kunskapsutbredning. ”Lär vi oss
322 Twardowski, Tomasz (2003), ”Z nauki do polityki” i Sprawy Nauki, 6-7:2003, s. 5f.
Översatt från:”Rola i znaczenie biotechnologii w postępie rolniczym jest znacząca, ale jednocześnie niejednoznaczna. Perspektywy przemysłu żywnościowego związane są ze zjawiskami politycznymi i społecznymi. Obawa przed biotechnologią jest jednym z nich… W ocenie czynników, które obecnie i w przyszłości będą najbardziej znaczące dla rozwoju innowacyjności technologi na pierwszym miejscu są zawsze wymienione: zrównoważony rozwój oraz zaufanie społeczne. Ten ostatni parameter jest jednak najtrudniejszy do oceny. Wiadomo jedynie, że wzrost zaufania społecznego do nowych technologii musi być powiązany z ciąglą edukacją społeczną”.
323 Michalska, Anna &Twardowski, Tomasz (red. 2000), KOD, Korzyści, ozekiwania,
dlematy botechnologii s. 11. Zakład Poligraficzny Mois, Poznań. Översatt från: ”Nie-
możliwe jest zatrzymanie postępu nauki i techniki. Natomiast należy starać się o zachowanie zasad etyki i moralności w wykorzystywaniu ich osiagnięć, a nade wszystko należy mieć na uwadze nadrzedną funkcję: służebną w stosunku do społeczeństwa. Dla spełnienia tego zadania konieczna jest edukacja”.
7. ATT BLI ETT ”UTVECKLAT” LAND
något om genteknikens funktioner kommer vi också att välkomna dessa”, tycks vara många forskares inställning i frågan. Demonteringen av gräns- dragningarna kring vetenskapen är dock under den här perioden fort- farande i sin linda, men under nästa skede av intensiva reformer tar den forskningspolitiska diskussionen en helt ny vändning.
Avslutande sammanfattning
I det här kapitlet har jag visat hur slutet av 1990-talet och början på 2000- talet allmänpolitiskt är en tid av stabilisering och anpassning till det kom- mande EU-medlemskapet i Polen. Det forskningspolitiska reformarbetet präglas i stor utsträckning av en anpassning till kraven på integrering i EUs forskningspolitiska retorik och styrmedel (Lissabonstrategins förhållnings- sätt). Närmandet till EU, det femte ramprogrammets inverkan och om- struktureringarna av det forskningspolitiska systemet går också hand i hand med hur gränsarbetet går till i den forskningspolitiska diskussionen.
Här blir det än mer viktigt än under den period föregående kapitel beskrev att positionera sig mot, och diskreditera rundabordssamtalets lös- ningar. En slagkraftig retorik används av aktörer som företräder demonte- ringslinjen, och de forskningspolitiska lösningarna från början av 1990-talet beskrivs inte sällan som ”bakåtsträvande”, ”oanpassade för en modern stat” eller ”förlegade”. Det är också denna linje som vunnit auktoritet under perioden, och de flesta aktörer i diskussionen följer devisen om politise- ringens goda värden. Betoningen av en separation av sfärerna politik, när- ingsliv och vetenskap, som under det tidiga nittiotalet där vetenskaplig autonomi och frihet var ledordet, är därmed i stort sett frånvarande i gräns- arbetet, och har istället nästintill helt ersatts av idéer om vetenskapens roll som tätt sammankopplad med samhällsnyttan.
Utvecklingen är dock inte ensidig, utan följs delvis av en försiktig kritik bland annat i fråga om den nya teknologiska utvecklingens baksidor, vilken framhåller behovet av etiska förhållningssätt till forskningen, och ett större ansvar för offentlighetens förhållande till bland annat gentekniken. Kritiken är dock fortfarande i sin linda, då den knappt artikuleras, och diskussionen och gränsarbetet fortsätter på den inkörda linjen om anpassning till en forskningspolitik man menar Västeuropa bedriver.
”Väst” är på så sätt fortfarande ett retoriskt verktyg som i allra högsta grad ger kraft för att hävda epistemisk auktoritet, vilket gör det möjligt för reformivrarna att frångå de avtal man slöt i slutet av åttiotalet i samband
med demokratiseringen av landet. Det är således under den här perioden påtagligt hur den symboliska geografiska positioneringen som ”the second- other” eller ”the semiperiphery”, får konsekvenser för hur de retoriska verk- tygen används. En ”modernisering” av forskningspolitiken blir detsamma som närmandet ”västeuropeiska modeller”. Framförallt tänker jag då på den emfas som artikelförfattare avskriver den autonoma modellen som ”bakåt- strävande” och ”omodern” (dvs. symboliskt österländsk), medan det väster- ländska idealet liknas vid ”utveckling”, ”modernitet” och ”framåtskri- dande”. Som Kovačević påtalat kan denna retorik ses i ljuset av att östeuro- péerna inte känner sig ”quite there…more like semi-European, semidevelo- ped, with semi-functioning states and semi-civilized manners”.324
Ett tydligt exempel är Kozłowskis tabell. Hans uppdelning av vad som karaktäriserar den tidigt utarbetade poststatssocialistiska modellen respek- tive vad han kallar den västeuropeiska, är också talande för hur laddat med positiva värden ”väst” faktiskt är i dessa sammanhang. Förutom ”modern”, ”utvecklad” och ”framåtskridande” symboliserar den även effektivitet, funktion och kreativitet. Blagojević kopplar också den här typen resone- mang till semiperiferins föreställda bild om den egna identiteten med grund i föreställningen om ”öst” som ”lagging behind”.325
Jag har också visat hur det under den här perioden blir synbart hur dessa föreställningar vinner allt mer mark, och hur gränsarbetet därmed är i en expanderande fas. Behovet av ytterligare demonteringar av rundabordssam- talens gränsdragningar kring vetenskapen artikuleras, och detta beskrivs som ”oundviklig” i strävan efter att bli som ”väst”. Här handlar det framför- allt av en större inbegripning av även grundforskningen i demonteringen, som under den period det kommande kapitlet tar upp, får mer utrymme i den forskningspolitiska diskussionen.
324 Kovačević (2008), s. 3. 325 Blagojević (2010), s. 187.
8. KBN blir Rada Nauki
Det kommande kapitlet är det tredje av tre som ägnas åt en analys av den forskningspolitiska diskussion jag studerat. Förutom den tidskrift som utgör det huvudsakliga materialet, och som analyseras med hjälp av det tidigare beskrivna analysredskapet ”gränsarbete”, kommer de offentliga dokument som publiceras kring det forskningspolitiska reformarbetet under perioden ifråga att presenteras och relateras till diskussionen i början av kapitlet. Hur ser gränsdragningarna och gränsarbetet kring vetenskapen ut under den period kapitlet beskriver? Vilka idéer om och förväntningar och krav på vetenskapens roll framkommer? Omtolkas och omförhandlas dessa idéer, förväntningar och krav och hur kan omtolkningarna och om- förhandlingarna förstås?