Anders Frostenson har i drygt femtio år varit svensk psalmdiktnings cen-tralgestalt. Han föddes den 23 april 1906 och avled den 4 februari 2006.
Han var son till Alma och John Frostenson, och den förste i en syskon-skara av fem. Föräldrarna var lantbrukare i Loshult, beläget i gränstrakter-na mellan Skåne och Småland.
128 J A Hellström, Sven-Åke Selander, Hymnologi – en forskning med framtid?, sid.
79.
Efter studentexamen blev han filosofie kandidat 1928, och efter teologie kandidatexamen 1932, prästvigd i Lunds domkyrka, samma år. Frostenson kom därefter som pastorsadjunkt till Gustaf Vasa församling i Stockholm.
Frostenson kom att bli denna församling trogen till 1949, då han installe-rades som kyrkoherde på Lovö i Mälaren. Här stannade han till sin pen-sionering. 1955 blev han utnämnd till slottspredikant. Drottningholms slottskapell hör till Lovö församling. Frostenson var medlem i 1969 års psalmkommitté, ett uppdrag som han, enligt SOU 1985:16, uppehöll till 1984-09-09. Vid 75 års ålder blev han teologie hedersdoktor i Lund, och 1989 erhöll han HMKs guldmedalj ”för framstående insatser som psalm-diktare”. Han har varit gift med Ulla Lidman, Gerd Nordin och Sigrid Löfberg-Hausel.
Uppbrottet från barndomshemmet, blir för Anders Frostenson den upp-levelse vilken markerar hela livet. Det formar hans uppdrag och hans stän-digt återkommande budskap: att med de egna orden och med den egna rösten som verktyg, synliggöra och återge den i Skapelsen givna gemen-skapen. Den personliga kallelsen innebär för Frostenson att ta hand om orden ”när de kommer”.
Ur upplevelser och iakttagelser växer ordbilderna. När han blundar är allt oförändrat: barndomen, landskapet, människorna. När han öppnar ögo-nen är allt förändrat: ”Av Guds kärlek pånyttfött,/liv får hjärtat som var dött./Öppen himmel strålar klar/över själ som ängslad var.”129 Personligen är han innesluten i en levande konversation. Gud finns i alla ting, men det är i Ordet som Han låter sig finnas.
Frostenson vill vara där himmel och jord möts. Poetiskt uttryckt är det vid horisonten som allt ”spelas samman”; vårens längtan och sökande, och höstens förlösta oro:
Och vårens anemoner dom räcks oss ur din hand och höstens löv som lossnar dom faller i din famn.130
Den tystnad, som blev Frostensons, efter 1986 års psalmboks utgivande, bröts 1993, i presentationen böner, meditationer, anrop, vilka i sin titel
129 1986 års psalmbok, psalm 40:5.
130 Frostenson, Ur min visbok, sid. 29.
bär sammanfattningen av den första gudsförnimmelsen: Himmelriket är nära. Förmögenheten att med det egna livet tjäna; en rätt bundenhet till jorden, ger arvsrätt till det frihetens rike, som är allas gemensamma hem.
Åter - seendet av Himmelriket blir såväl utgångspunkt som mål, i ett för-fattarskap präglat av relationen gammalt och nytt (Matt 13:52), skapelse och fulländning (Upp. 22:13), allt i förvissningen: ”TACK, HERRE, att du söker oss/medan vi letar efter våra glasögon.”131
Kallelsens hemvist, i Gustaf Wingrens återgivande, blir påtaglig:
På jorden hör alltså kallelsen hemma, icke i himmelen, och mot nästan är den riktad, icke mot Gud. Detta är en synnerligen vik-tig preliminär bestämning. Man sträcker sig i kallelsen icke upp emot Gud, utan man böjer sig ned mot jorden. När man så gör, sker Guds fortsatta skapelseverk: Guds kärlek tar gestalt på jor-den, och det yttre blir vittne om Guds kärlek.132
Frostensons författarskap kräver en omfattande tillbakablick. De författare han själv hörde deklameras under tidiga barnaår var främst Atterbom, Karlfeldt och Fröding. Litterärt inflytelserika under ungdomsåren var T S Eliot och Karin Boye. Sedermera skulle Frostenson personligen hysa en nära relation till Jan Fridegård, vars tidiga litterära verk han recenserade.
Ronald Fangen och Bertil Malmberg tillhörde också den litterärt inriktade bekantskapskretsen. En livslång vänskap knöts till poeten och livskonstnä-ren Nils Ferlin. Denna vänskap fick en alldeles speciell betydelse uttryckt i respekten för, och utformandet av, det skrivna ordet. Även synen på medmänniskan förenade. Båda var iakttagare. De iakttog tiden före, mel-lan och efter två världskrig.133
Ett tanke- och åsiktsutbyte utvecklades även med Pingströrelsens för-grundsgestalt Sven Lidman. Lidmans dotter Ulla ingick äktenskap med Anders Frostenson. Året var 1941. Lidmans, ibland prestigefyllda attityd, bidrog till det av Frostenson, under tiden i Stockholm, påbörjade forsk-ningsarbetet kring J. O. Wallins psalmer. Med utgångspunkt i 1695 års psalmbok sökte han främst Wallins relation till denna, för att sedan bryta
131 Frostenson, Himmelriket är nära, sid. 85.
132 Wingren, Luthers lära om kallelsen, sid. 23.
133 Samtal med Frostenson, september 1997.
ut ett tema: ”Kristusbilderna i psalmerna.” Arbetet förankrades inte i nå-gon examen, trots en för tryckning färdig licentiatexamen.134 Under det egna psalmförfattandet låg således en fördjupad och intresseburen inrikt-ning mot denna genre. Frostenson hämtar fortgående stoff och inspiration från teologisk litteratur i samtiden.135
Det mänskliga språket förändras. Bibeln är en förenande länk mellan ge-nerationerna, men tillägnandet ter sig olika. Frostenson placerar in det gamla bibliska budskapet, i den nya tid, i vilken han verkar. Psalmen får oftast sin förankring i de renodlade bibelcitaten, redovisade som källor, eller som underliggande text. Det med tiden uppkomna tomrummet be-träffande förtroligheten med bibelns ord och symboler, liksom det tom-rum, som avsaknaden av andlig visa utgör, blir föremål för Frostensons intresse. De egna ordens återberättande av bibelns liknelser och händelser, inspirerade av ögonblickets iakttagelser i nuet, bär kyrkovisan. Kyrkovisan hade från början barnen som målgrupp, men många av visorna fann vä-gen in i vuxenvärlden. Frostenson binder samman skapelsens helhet, mänskliga åldrar och tidens skeenden, i det stora sammanhang, som ut-trycks med ordet Gud.136
Frostensons författarskap växer inte i en värld för sig. Det befriande Or-det, och den befriande händelsen, står ofta i relation till varandra. Upple-velser och iakttagelser knyts tätt till hans litterära produktion. De tar sin början i barndomen.