Frostenson säger, beträffande tiden efter uppbrottet från hemmet, i den av Rune Pär Olofsson utgivna boken ”… och ett oändligt hem”: ”… Det året betydde den svåraste kris jag genomlevt. Det var inte mer än nätt och jämt jag klarade mej genom den med livet i behåll. Det året är som en botten-upplevelse …”147 En existentiell kris.
Ordet ”existentiell” härrör från latinets ”existensia”. Formen ”existens” har alltifrån romantiken kommit att i allt större utsträckning beteckna den specifikt mänskliga existensen. Därmed har existentiella frågor och ställ-ningstaganden förenats med vår tillvaro. Ordet ”kris” kommer från det grekiska ”krisis” och betyder egentligen avgörande vändning, plötslig för-ändring eller ödesdiger rubbning. Johan Cullberg konstaterar, i den bok han valt att kalla Kris och utveckling, att ordet ”kris” tidigare använts i bety-delsen av ekonomisk eller medicinsk kris. Begreppet har dock allt oftare fått beteckna det psykologiska reaktionsmönster vilket aktualiseras vid personliga inre och yttre svårigheter och problem. Cullberg skriver vidare, att människor i alla tider försökt bemästra och bearbeta svårigheter, sjuk-dom, lidande och död, katastrofer och okontrollerbara händelser. Därmed
145 Frostenson, Ingen utanför, sid. 90, 91.
146 SVT ”De skrev våra nya psalmer”, 1986.
147 Olofsson, ”… och ett oändligt hem”, sid. 185.
har de också konfronterats med frågorna beträffande den utlösande situa-tionen, och med dess inre, privata betydelse för vederbörande. Dessa fak-tum är viktiga för förståelsen, liksom kännedom om sociala förhållanden, och aktuell period i livet.148
Två händelser kom att följa Anders Frostenson genom livet, och därmed prägla hans författarskap: scoutkamratens död och uppbrottet från hem-met. Den dödes plats är för alltid tom. Döden innebär separation. Man förlorar, skriver Cullberg, en väsentlig tillgång i det egna livet. Samhörig-het byts mot övergivenSamhörig-het. En smärtsam inre position uppstår vars sig-num är sorg och tomhet. Dessa känslor kan tolkas som utanförskap i en värld av mening. Upplevelserna är beroende av var på livslinjen man be-finner sig. Ungdomsårens identifieringsbehov kanaliseras ofta i idol – och idealsökande, och är dessutom ofta förankrade i föreningsrörelser av olika slag. Förlusten kan karakteriseras som en ibland ångestfylld känsla av för-lorad egen identitet.149
Uppbrottet från hemmet har för Frostenson inneburit en livslång identifi-kation med de utanförställda. Kampen mellan utanförskap och tillhörig-het är en överlevnadsfråga: ”… ännu undrar jag ibland över hur jag kunde komma ur den här tiden med livet i behåll …”150 Denna kamp skulle bli ett inslag, som återspeglas i kommande författarskap, vilket således inte endast är ett självändamål, men framsprungen ur den gränssituation som är allas, på vägen mellan barn och vuxen. Ur känslan av en förlorad tillhö-righet vaknade tillförsikten, vilken skapade den berättelse där han, med barnets rätt, skriver in sig själv. Livets mening är förbunden med männi-skoblivande i gemenskap. Hemmet är platsen för tillhörighet. Hemmet och hembygden blir en poetisk punkt; en mytologisk ort. Frostenson minns: Vid gränsbäcken mellan Skåne och Småland stannade mor, vid andra sidan bron. En avlägsen släkting bodde där. ”Vi sa: ´Det luktar Små-land`… När vi hunnit lukta och fått ett glas saft och vatten, sprang vi ner till bäcken. Vände på stenar …”151 Ur längtan och saknad, ur ett ständigt levande förflutet föds ett överlevnadsspråk. Anders Frostenson skulle fort-sätta att vända på stenar, och med barnets klara blick betrakta
148 Cullberg, Kris och utveckling, sid. 10f.
149 Cullberg, Kris och utveckling, sid. 64 och 108.
150 Olofsson, ”… och ett oändligt hem”, sid. 21.
151 Olofsson, ”… och ett oändligt hem”, sid. 11.
ten. Barndomen fanns förborgad i alla sinnen, ständigt återkallad i iaktta-gande, undran och förundran. Hemlängtan skulle alltid följa honom.
Det finns en språkglädje i tillbakablicken. Den kultur, som i form av de-klamerad poesi strömmade dels från magasinsbyggnaden på föräldragår-den, dels från gelbgjutaren, talade romantikens språk. Romantiken var gränsöverskridande, och likt en brand, hämtande sitt bränsle på den plats där den gick fram: ”I romantikens tidsålder blev diktarna till drömmare.
Själen vidgades i sin längtan mot oändligheten, genom inlevelse förenar sig poeten med naturen, hans fantasi för honom långt bort på sagans vingar eller långt tillbaka i historien; hans hopp får form av religiösa vi-sioner.”152 90-talisterna, Fröding och Karlfeldt, Rydberg och Atterbom, anknöt till romantikens poetiska tradition. Företrädarna för denna genre blev snabbt klassiker. De hade ”en publik som praktiskt taget sammanföll med svenska folket”, och deras verk kom att behärska marknaden i stan-dardupplagor och folkupplagor.153 Romantikens författare hade gemen-samt planterat ut bibelordet i verkligheten, och mellan raderna aningen av ett mysterium. Sammantaget skulle detta för Frostenson under studieåren utlösa en ny kris: Vad kunde den kunskap han nu åtnjöt åstadkomma utöver folktron? Var fanns ”de vises sten”, och skulle bildningstro någon-sin kunna besvara de existentiella frågorna? ”Efter det drev jag ett helt år i Lund”, säger Anders Frostenson. ”Läste knappt. Satt mest på kaféer …”154 Detta utlöste en skapande kris. Poesi och religion skulle börja byta bilder med varandra. De skulle berika varann, och bli till världsbild, människo-bild och gudsmännisko-bild. Verkligheten är beroende av hur man ser den. Frosten-son hade sett på hembygden som det ”kaleidoskopiskt skiftande landskap, jag under årets tider rört mig genom”.155 Det grekiska språket ger en trefal-dig hänvisning: kalós betyder skön, eidos form, skopein betrakta. En an-nan miljö frammanade andra bilder. Trakten kring Eslöv; läroverkstiden, blottade ”den enorma skillnaden mellan landskapen häruppe och vid smålandsgränsen. – Framåt hösten när dimman kom över slätten. Träd-lösheten. Leran som kletade fast när man kom ut på de små körvägarna.
152 Centralredaktion Jansen m fl, Litteraturens världshistoria, Romantiken, sid. 11 och 12.
153 Harrie, Tjugotalet in memoriam, sid. 18.
154 Olofsson, ”… och ett oändligt hem”, sid. 22 och 23.
155 Olofsson, ”… och ett oändligt hem”, sid. 20.
Lukten av rutten blast från sockerbetsfälten …”156 Frostenson ”tappade sitt fotfäste, sin identitet. Eslöv betyder kris för sjuttonåringen. Djup kris”.--
”Det alstrade”, skriver Rune Pär Olofsson, ”ett främlingskap, en utanför-känsla gentemot gamla skolkamrater och hembygd. En utanför-känsla som det tagit Anders nära nog ett helt liv att skaka av sig.”157 I Lund framtonade en annan bild; upplevelsen av en själslig tomhet, så småningom avlöst av det fasta beslutet att ”skaffa mig en livsåskådning”.158