Religionsvetenskap kan ses såsom studiet av en relation mellan tolkning av traditionen och tolkning av den aktuella situationen. Denna studies teoretiska bakgrund ser härvidlag den kristna trons grundmotiv, och kris-tendomens livsförståelse, som uttryckt i berättelsens eller diktens form.142 Redan vid en hastig läsning av Frostensons författarskap förefaller hans diktning kunna ses som buret av fyra hörnpelare: Ordet, Testamentet, Bekräftelsen och Arvet. Teoretiskt utgör dessa bärande element i Frosten-sons teologi. De antas i stor utsträckning tidsmässigt relaterade till var-andra. Tentativt preciseras därför en struktur som visar sig kunna också ses som en kronologiskt ordnad tematisering.
Kronologins fyra olika perioder och författarskapets fyra hörnpelare vill jag därför försöka precisera genom att antyda dels Frostensons egen exis-tentiella situation dels hans socio-kulturella inramning för vardera hörnpe-lare.
Undersökningen kommer att disponeras så att jag inleder presentationen av vardera hörnpelare med att peka på några drag i den aktuella situatio-nen. Detta sker under rubriken ”Kontexten”. Här uppmärksammas dels en i tiden daterbar existentiell kris, vilken har betydelse för författaren, och därmed också för författarskapet, dels den sociala, kulturella och teologis-ka kontexten.
141 Frostenson, Barn av två världar, sid. 26f.
142 Den episka formen, och relationen mellan luthersk livssyn och berättelsens verklighet, har uppmärksammats av Margareta Brandby-Cöster i Att uppfatta allt mänskligt. Underströmmar av luthersk livsförståelse i Selma Lagerlöfs författarskap. Se sidan 48: Luthersk livssyn och berättelsens verklighet.
Nästa steg blir analysen av texter. Detta tar sin början i de diktsamlingar, vilkas formuleringar och tankegångar ibland känns igen, i de senare publi-cerade psalmerna.
Slutligen lyfter jag sammanfattande fram några teologiska iakttagelser kring vardera hörnpelare, och vill på så sätt ge en bild av Frostensons teo-logi. Presentationerna av hörnpelarna följer alla samma, återkommande dispositionsmönster, utgående från hållpunkterna: Kontexten – Texten – Teologin.
Dispositionen av studien formas således av fyra hörnpelare:
Den första hörnpelaren, ORDET, behandlar Frostensons möte med den oväntade döden, hans uppbrott från hemmet, och det Gudsmöte, som resulterade i de två första diktsamlingarna Löftets båge och Med lyfta händer, utgivna 1931 respektive 1932.
Den teologiska karakteristiken i denna del av författarskapet kan uttryckas i förnimmelsen: Gud talade och människan blev till. Guds närvaro i Or-det, ger de egna orden dess betydelse, vilket återspeglas i vardagsspråket.
Orden är betydelsebärande och skapande. Den mänskliga existensen kan tolkas och förstås genom språket, som beskriver handlingar och livsytt-ringar. Här börjar Frostensons gudsuppfattning att skönjas: Gud fördold är klädd i Ordet.
TESTAMENTET; den nästkommande hörnpelaren, kan teologiskt karak-teriseras av inkarnationen som ett löfte om Guds närvaro; ett testamente, vilket sedan textmässigt förskjuts mot det som kan ses som Frostensons eget litterära testamente till sina läsare. Hit hör diktsamlingarna På väg (1935), och Genom lyckta dörrar (1938). Tidsperioden är präglad av 1930- och 1940-talets krigsstämningar, vilket även återspeglas i boken Tisteln och källan (1943). Gud själv ger tillvarons mönster till kallelse och tjänst: Du böjde dig ned över jorden (1944). Till perioden hör också de, inför 1937 års psalmboks utgivande, skrivna psalmerna, bl. a. den psalm vars första strof börjar med orden: ”Jesus från Nasaret går här fram”. Guds Sons männi-skoblivande får betydelse för den totala livstolkningen, där medmän-niskan och de sociala relationerna förs in, och förs vidare under kom-mande hörnpelare:
BEKRÄFTELSEN. Den teologiska karakteristiken uttrycks här i Nattvar-den, vilken bekräftar en gränsöverskridande samhörighet: Kring bordet i ditt rike (1945). Den gudomliga plan, som vilar i Skapelseordet befästs i Barn av två världar (1950). Det människan ser i naturen speglar Guds väldighet.
Livet fortplantas, trots kamp och destruktion; i den skapelse som alltjämt pågår: Mässa vid Mälaren (1954), Lantprästs lyra (1957), och Isop, honung, salvia (1963).
Frostenson talar om ”Kallelseåret 1960”. Gud själv bekräftar hans upp-drag, vilket öppnar för den nya period av diktande, som sträcker sig från medarbetarskapet i Kyrkovisor för barn, till ett omfattande författarskap med inriktning mot psalmen. Frostenson anger ett av sina teman i psalm 377: ”Därför att Ordet bland oss bor har världen ljus och liv.” Världen är aldrig stum. Den är fylld av lovsång.
ARVET, som hörnpelare, tar sin teologiska utgångspunkt i avsnitten om Anden och om kyrkan. Kristus gav allt, och lämnade efter sig Treenighe-tens mysterium, och förvaltarskapet av Ordet och sakramenten. Fortsätt-ningsvis ställs de nutida frågorna – och de eviga. Döden inpå livet föder tillbakablickar; dels mot Frostensons egna verk, dels mot föregående gene-rationers erfarenheter, och framåt: Himmelriket är berett för arvtagarna.
Innanförskap och identitet är bärande ord; ord som rymmer såväl frihet som lydnad, och som också antyder valet: antingen – eller. Något mellan-ting finns inte. Lovsången är ibland en kampsång – uttryckt i den andliga visan.
Den andliga visan utgår från samhällsutvecklingen och har internationella influenser, där nya gudstjänstformer blir ett uttryckssätt, med främst ung-domliga förtecken. Frostensons textbidrag blir rikliga. De kännetecknas dels av den textmässiga enkelheten, dels av övertygelsen: en skapelse, en värld, en mänsklighet, något som senare utvecklas i anslutning till den framväxande miljörörelsen.
De för varje hörnpelare avslutande sammanfattningarna kan därmed ses som uttryck dels för Frostensons teologi, dels som en karakterisering av hans självförståelse som författare. Stundtals ges bilden av människan bakom orden. Svaret på tilltalet blev livets mening. Anders Frostenson gav sig själv i uppgiften – för att finna sig själv. Ordet blev röst – och männi-ska. De egna orden blev psalm.