”När Gud i sina ordningar handlar med en människa, så vill han två ting:
han vill frälsa henne till himmelen och han vill ha hennes nästa betjänad genom henne.”417 Det är lutherska tankegångar, och det är de tankar vilka formar den andra hörnpelaren i Frostensons teologi: Jesu testamente till människorna. I Jesus är skapelsens krafter verksamma. Jesus ger liv ur död.
Han befriar människors liv, och Han befrias i människors handlingar. Att stelna i lagisk religion är ett hot. I förklaringen till andra trosartikeln cite-rar Luther Paulus ord i Galaterbrevet: ”Jesus kom för att friköpa de som står under lagen, för att de skulle få söners rätt.” Jesus banar genom sin lydnad väg för sina bröder, för att de i tro skall ärva riket, och i tro öppnas dörren mot Himmelriket, alltmedan människan på jorden frågar efter nästans bästa.
Frostensons budskap till en förvirrad värld var enhet, allt mot bakgrund av en verklighet i förändring, från det stora till det lilla. Europa höll på att förlora sin identitet. I närmiljön står samhället inför en omvandling med växande stadsbildningar och dess rader av hus. ”Glas, betong och stål … /allt står i dröm om sitt ändamål”,418 hade Frostenson skrivit i På väg. Här söker den enskilda människan sin nya identitet, i kamp mot utanförskap och främlingskap.
I en konstnärsgruppering i Klara möter författare, konstnärer och bohe-mer varandra. ”Vi var många som kom till Stockholm vid samma tid-punkt”,419 berättar Frostenson. Här finns Nils Ferlins konfessionslösa om-sorg om ”de undanfösta”. Här får Jesus en medmänniskas ansikte, och
416 Olofsson, ”… och ett oändligt hem”, sid. 61.
417 Wingren, Luthers lära om kallelsen, sid. 73.
418 Frostenson, På väg, sid. 16.
419 Samtal med Frostenson, september 1997.
hans testamente av tjänande kärlek sitt arbetsfält. Jesus utväljer människor, utan avseende på tillhörighet, att utföra kärlekens gärningar. Nils Ferlin ser honom som vår tids ”tyste städare” och Anders Frostenson preciserar Jesu uppgift: ”Det är hans sysselsättning nu som när han gick på jorden.
Att ta vara på trasor och splitter från den mänskliga tillvarons stora sop-hög. Att rena, förvandla och ge värde åt det som är sönderslitet, utnött, snedgånget och nersolkat.”420 Evangelierna skildrar honom som ständigt stadd i uppbrott och på väg: ”Jag måste vandra idag och i morgon och i övermorgon; säger Han en gång om sig själv.”421
Den uråldriga livsföring där man delade på allt utifrån syskonskapets vill-kor fanns förverkligad i kretsen kring Ferlin. Det var en livsstil vilken var dömd till undergång i den urbana kultur, som var under framväxt, men som alltjämt lever vidare som en avstampets fasta grund för det skrivna ordet under 1930- talet. De, som i mångas ögon stämplades som asociala, inneslöt i sin krets Anders Frostenson. Han hämtade där inte bara inspira-tion, tankeutbyte och kunskap, utan erfor också upplevelsen av en enande frizon mitt i tidens splittring. Denna tillhörighet var en spegling av ge-menskap och syskonskap. ”Här levde man som man lärde”, säger han.
”Det fick predikan och verklighet att gå ihop.”422
En företeelse i tiden var Oxfordgrupprörelsen, vilken Frostenson kom att tillhöra. Denna rörelse knöt ofta kulturpersonligheter till sig, i syfte att vinna inflytelserika människor för Kristus. Här mötte Frostenson Gustav Thorsell, som genom sin uppmuntran och sitt personliga engagemang, kom att bidraga till Frostensons debut som psalmförfattare. När detta var ett faktum, fanns Thorsell inte längre. Hans oväntade död ställde Frosten-son inför konstaterandet: Det förtroende han erhållit måste förvaltas.
Uppmaningen att skriva var ett testamente för framtiden.
Uppmuntran och inspiration var också ett inslag i bekantskapen med för-fattaren Ronald Fangen. Att skapa samhörighet och att tydliggöra tillva-rons mönster lägger Frostenson med tillförsikt på religionens och diktens bord. Med det har de världsliga makthavarna definitivt misslyckats. ”Det är religionens och diktens uppgift att ge oss släktskaps- och
420 Frostenson, Ingen utanför, sid. 35.
421 Frostenson, Tisteln och källan, sid. 37.
422 Samtal med Frostenson, september 1997.
känsla med tingen, försoning med tillvaron, kontakt med skapelsen och Skaparen.”423
Frostenson citerar ofta enskilda författare. Själv skulle han finna många sätt att uttrycka sig, förutom dikten och psalmen även folktalarens. Os-termans bilhallar i Stockholm blev mötesplatsen i den evangeliesatsning, som i gemenskap mellan olika samfund kom att genomföras. Ingen har patent på ordet; man behöver ej inordnas: Jesu ”välde når långt ut över de religiösa kretsarnas och konfessionernas ofta snäva gränser”.424 Livsorien-teringen utgår från det testamente, som gavs mänskligheten vid Jesu död.
Av detta testamente är människors testamenten bildliknande kopior. Både det gudomliga testamentet, av kärlek fyllt, och det av Thorsell givna troendekapitalet, blev avgörande för Frostensons författarskap. Båda för-pliktigade till att ge givna gåvor vidare, och båda öppnade därigenom vägen för Frostenson att finna sig själv; att bli bekräftad. Han skriver:
Våra egna sår blir läkta, när vi helar andras sår.
Böjda under bördor bärs vi.
När vi hjälper, hjälp vi får.
Ur den tröst, jag gav en annan, tröst mitt eget hjärta fick.
Hem jag kom, när bort till någon som behövde mej jag gick.425
Äktenskap och föräldraskap kom att avspeglas i den av Frostenson fyllda upplevelse- och erfarenhetsteologi som han förmedlar. Barnens ögon, öppna och iakttagande, det jordnära betraktelsesättet kommer att bli fram-trädande i nästa avsnitt: Bekräftelsen.
423 Frostenson, Barn av två världar, sid. 32.
424 Frostenson, Barn av två världar, sid. 75.
425 Frostenson, Ingen utanför, sid. 100.