Andra angelägna verksamhetsområden

Förutom vård, skola och omsorg finns det även andra verksamhets-områden inom vilka det framstår som angeläget att förstärka med-delarskyddet. I direktiven till utredningen nämns särskilt de kom-pletterande aktörerna till Arbetsförmedlingen. Andra exempel är arrestvakter som anlitas av Polisen och bevakningspersonal som anlitas av Kriminalvården.

8.6.1 Kompletterande aktörer till Arbetsförmedlingen

Av direktiven till utredningen framgår att ett av de verksamhets-områden som ska belysas är kompletterande aktörer till Arbetsför-medlingen inklusive de s.k. etableringslotsarna. 2012 hade Arbets-förmedlingen avtal med 796 olika kompletterande aktörer varav 85 procent var små- eller mikroföretag⁸. Arbetsförmedlingens kostnad för att anlita kompletterande aktörer uppgick till ungefär

8 Arbetsförmedlingens återrapportering 2012 – kompletterande aktörer.

SOU 2013:79 Analys och överväganden

1,2 miljarder kr 2012, varav cirka 174 miljoner kr utgick till etable-ringslotsar. Etableringslotsar, som är en del av de insatser som genomförs med stöd av lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, innebär att en nyanländ invandrare som har rätt att få en etableringsplan enligt nämnda lag även har rätt att välja en etableringslots. Etableringslotsarna är privata aktörer som på uppdrag av Arbetsförmedlingen ska stödja de nyanländas etable-ring i arbetslivet. Verksamheten upphandlas av Arbetsförmedlingen med stöd av lagen (2008:962) om valfrihetssystem, LOV. Vid ut-gången av mars 2013 fanns det 224 olika lotsföretag i 219 kom-muner som hade avtal med Arbetsförmedlingen. Knappt tre fjärde-delar av alla registrerade etableringslotsar bedrivs som aktiebolag.

Resterande andel fördelas relativt jämnt mellan olika bolagsformer, t.ex. enskild firma, handelsbolag, ekonomisk förening respektive ideella föreningar och stiftelser. Den personalmässiga storleken på etableringslotsarna varierar från småföretag till större företag med mer än 200 anställda⁹. Företagen varierar inte bara personalmässigt i storlek utan även avseende geografisk utbredning mellan allt från lokala enskilda näringsidkare till stora företag med närmast hel-täckande nationell utbredning. Liknande förhållanden gäller för de kompletterande aktörer, som levererar tjänsten jobbcoachning till Arbetsförmedlingen, med den skillnaden att det är fråga om betyd-ligt fler företag. Verksamheten hos de kompletterande aktörerna och då framförallt etableringslotsarna stämmer in på många av de kriterier som utredningen har ställt upp för att kunna urskilja vilka verksamheter som lämpar sig för ett stärkt meddelarskydd. Mot bakgrund av hur verksamheten för tjänster som etableringslotsar och jobbcoacher är organiserad, med i huvudsak många väldigt små aktörer, kan det dock ifrågasättas om det finns något egentligt behov av meddelarskydd inom dessa verksamheter.

Kompletterande aktörer bedriver även verksamhet för Arbets-förmedlingens räkning avseende långtidsarbetslösa inom jobb- och utvecklingsgarantin, arbetslösa ungdomar inom jobbgarantin för ungdomar och arbetslivsinriktad rehabilitering. Dessa verksamheter bedrivs huvudsakligen i projektform där projektens längd, form och omfattning varierar stort. Vissa av insatserna sker i form av praktikplatser inom det privata näringslivet. Enligt utredningens mening lämpar sig dessa sistnämnda kompletterande aktörer inte

9 Statskontorets rapport 2012:22, s. 72.

Analys och överväganden SOU 2013:79

för att omfattas av ett förstärkt meddelarskydd eftersom det kan röra sig om en enstaka person på en viss arbetsplats.

Även utbildningsanordnare som tillhandahåller utbildning enligt förordningen (2000:634) om arbetsmarknads-politiska program är i formell mening att betrakta som komplette-rande aktörer, även om deras verksamhet i mångt och mycket skiljer från de övriga kompletterande aktörerna¹⁰. Det är fråga om ett författningsreglerat uppdrag där de arbetssökande anvisas till utbildningsanordnaren vars roll mer går att jämföra med mot-tagande av en praktikant än den roll de övriga kompletterande aktörerna har. Det är således mer fråga om en upphandlad tjänst i traditionell mening. Till de utbildningar som bedrivs som arbets-marknadsutbildning kan elever förutom från Arbetsförmedlingen vara anvisade från andra offentliga aktörer, såsom Försäkrings-kassan, Kriminalvården eller kommuner. På samma kurs kan det också finnas elever från det privata näringslivet, i kommunal vuxen-utbildning etc. Det är som regel inte möjligt att särskilja den verk-samhet en utbildningsanordnare bedriver i egenskap av komplette-rande aktör från den övriga utbildningsverksamheten. Enligt utred-ningens mening är det därmed inte möjligt att på ett tillräckligt tydligt sätt i lag reglera meddelarskyddet inom de arbetsmarknads-politiska utbildningarna. I stället är dessa hänvisade till att lösa ett eventuellt sådant behov genom kontraktsvillkor när det är möjligt.

De kompletterande aktörerna utgör ett stort antal företag varav de flesta är mycket små med följd att det blir svårare att se att det finns ett behov av lagreglering. Den skada som inskränkningar i lojalitetsplikten kan medföra riskerar också att bli stora. Därtill är dessa verksamheter väl lämpade för införande av meddelarskydd, om behov finns, genom kontraktsvillkor eftersom det är fråga om en nationell upphandlande enhet som har möjlighet att vara konse-kvent i sin uppföljning av hur avtalsvillkor följs och i hur över-trädelser beivras. Sammantaget anser utredningen att det inte finns skäl att föreslå att de kompletterande aktörerna till Arbetsför-medlingen omfattas av ett i lag reglerat förstärkt meddelarskydd.

10 Prop. 2010/11:1, Utgiftsområde 14, s. 86.

SOU 2013:79 Analys och överväganden

8.6.2 Arrestvakter som anlitas av Polisen

och bevakningspersonal som anlitas av Kriminalvården Bevakningspersonal som anlitas av Polisen och Kriminalvården arbetar regelmässigt tillsammans med personal som är anställd inom verksamheten och utför liknande arbetsuppgifter. Bevaknings-personalen omfattas i normalfallet av sekretessförbindelser och har därför tystnadsplikt på ungefär samma vis som de ordinarie anställda. De tjänstgör dessutom inom verksamheter där det finns brukare, dvs. anhållna, intagna m.fl., i någon form av beroende-ställning.

Det finns alltså starka skäl för att låta verksamhetsområdet omfattas av en reglering. Mot en reglering talar att det är fråga om ett relativt begränsat antal arbetstagare som berörs. Mot en regle-ring talar även avgränsnings- och tydlighetsproblematiken, både för arbetstagarna och för uthyrningsföretaget eftersom i princip samtliga berörda är inhyrda arbetstagare. De kan tidvis även utföra uppdrag utanför den offentligt finansierade sektorn vilket även inkluderar andra uppdrag för det allmännas räkning. Det medför att det för det uthyrande företaget i princip är omöjligt att särskilja i vilka delar den enskilde anställde har meddelarskydd. Samma problem gäller för den anställde.

Sammanfattningsvis anser utredningen att det i och för sig finns goda skäl för att inkludera denna grupp arbetstagare i ett förstärkt meddelarskydd men att det i nuläget inte bör göras genom att inkludera verksamhetsområdet i den föreslagna lagen. Berörda myndigheter bör i stället, om behov finns, kunna uppnå ett tillräck-ligt bra meddelarskydd genom kontraktsvillkor.