8 Analys och överväganden
8.7 Sammanfattande överväganden
Enligt utredningen är det inom sektorerna vård, skola och omsorg som de flesta av urvalskriterierna för att avgränsa inom vilka verk-samheter som det är lämpligt att förstärka meddelarskyddet är upp-fyllda. Dessa sektorer svarar för huvuddelen av kommunernas och landstingens kostnader för konsumtion av verksamhet från privata aktörer och inom dessa sektorer finns, både i absoluta och i relativa tal, ett stort antal arbetstagare som är privatanställda. Det finns även fördelar ur tydlighetssynpunkt med att till en början begränsa sig till att reglera ett mindre antal centrala verksamhetsområden.
Analys och överväganden SOU 2013:79
Även vissa kompletterande aktörer till Arbetsförmedlingen, bl.a.
jobbcoacher och etableringslotsar, passar i och för sig in på ett antal av de uppställda kriterierna för att omfattas av ett stärkt meddelar-skydd men lämpar sig inte för reglering i lagform eftersom en reglering av dessa verksamheter behöver vara mer flexibel än vad en lagreglering kan erbjuda. Det kan också ifrågasättas om det finns något egentligt behov av ett stärkt meddelarskydd inom dessa verk-samheter, bl.a. mot bakgrund av att det är fråga om relativt små verksamhetsområden och då det finns många små aktörer inom verksamhetsområdena. Att det är fråga om många små aktörer talar dessutom emot lagreglering till följd av att lojalitetsplikten är särskilt stark inom mindre företag. En reglering genom uttryckliga kontraktsvillkor kan i stället tjäna till att tydliggöra för dessa företag vad som gäller.
Ett område som sticker ut bland de kompletterande aktörerna är arbetsmarknadsutbildning. Detta verksamhetsområde har många gemensamma nämnare med skolväsendet och det vore av bl.a. den anledningen angeläget att låta det omfattas av den föreslagna lagen.
Det finns dock en stor spridning av olika typer av företag som bedriver denna typ av verksamhet och verksamhetsområdet är där-till nära besläktat, för att inte säga sammanblandat, med uppdrags-utbildning och studiecirklar vilket gör det svårt att särskilja offent-ligt finansierad verksamhet från sådan som är privat. En lösning på detta vore att låta all verksamhet som kan anses vara utbildning omfattas av det förstärkta meddelarskyddet men resultatet av det blir endast att man flyttar gränsdragningsproblematiken utan att förenkla den. Liksom för övrig verksamhet som bedrivs av kom-pletterande aktörer finns det dessutom möjlighet att låta meddelar-skyddsfrågan regleras i kontraktsvillkor, även om det i fallet arbets-marknadsutbildning sannolikt är besvärligare att göra detta än avseende övriga kompletterande aktörer till följd av att utbild-ningarna ofta bedrivs i blandad form.
Sektorerna vård, skola och omsorg är möjliga att avgränsa på ett tillräckligt tydligt sätt även om inte alla enskilda verksamheter inom dessa områden, då främst vården, är att betrakta som offent-ligt finansierade. De företag inom dessa sektorer som bedriver verksamhet utan offentlig finansiering förutsätts utgöra en mycket liten del av sektorerna som helhet. Det kan inte anses vara för-knippat med några allvarligare olägenheter att undanta dem från det förstärkta meddelarskyddet. De verksamheter som helt saknar offentlig finansiering anser utredningen är de verksamheter som
SOU 2013:79 Analys och överväganden
inte mottar direkt stöd eller subventioner för att bedriva verksam-heten. Att sälja tjänster till det allmänna på marknadsmässiga vill-kor eller att ta emot stöd för att bereda praktikplatser inom verk-samheten är inte att betrakta som stöd till eller subventioner av verksamheten.
Eftersom ett av grundkriterierna för ett förstärkt meddelar-skydd är att det ska vara förutsägbart för både arbetstagare och arbetsgivare kan tillskapandet av ett system där enbart vissa utövare inom en viss bransch omfattas av det nya regelverket inte förordas.
Så skulle nämligen bli fallet om all offentligt finansierad verksam-het reglerades. Sannolikt skulle det även krävas ett antal olika regle-ringar för att uppnå det eftersträvade resultatet. Under de för t.ex.
kollektivtrafiken gällande premisserna behövs mer flexibilitet än vad en lagstiftning kan erbjuda. En sådan flexibilitet finns i stället genom att det allmänna i egenskap av köpare, när det bedöms vara lämpligt, kan utnyttja den möjlighet som i vissa fall finns att i en upphandling kräva att leverantören ger sina anställda ett visst med-delarskydd. Inom sektorerna vård, skola och omsorg är gränsdrag-ningarna tydligare även om vissa problem kan uppstå även där. Det får dock anses rimligt att kräva att arbetsgivarna är försiktiga och i tveksamma situationer avstår från att vidta åtgärder som kan utgöra angrepp på meddelarskyddet. Om efterlevnaden av efterforsknings- och repressalieförbuden upprätthålls genom ett personligt straff-ansvar ligger en sådan försiktighet i arbetsgivarens intresse.
En nackdel med att begränsa förstärkningen av meddelarskyddet till vård, skola och omsorg är att det givetvis kommer att finnas arbetstagare som befinner sig i gränslandet till dessa verksamhets-områden. Det kommer därför att råda viss osäkerhet även med denna avgränsning och vissa mindre verksamhetsområden som kan anses angelägna att reglera hamnar utanför. Exempel på de sist-nämnda är t.ex. privatanställda arrestvakter hos Polisen eller vakt-bolag som anlitas av Kriminalvården. Någon möjlighet att hänföra dessa senare till något enkelt definierbart verksamhetsområde har utredningen inte funnit. Såsom i annan upphandlad verksamhet finns dock möjlighet att reglera denna fråga i kontraktsvillkor.
Vid en avvägning mellan behovet av att stärka meddelarskyddet, möjligheterna att uppnå eftersträvad effekt och de potentiella nack-delarna är det i nuläget inte meningsfullt att genom lagstiftning försöka stärka meddelarskyddet inom all offentligt finansierad verksamhet. Inom sektorerna vård, skola och omsorg finns det däremot både goda skäl för att införa en sådan reglering och det är
Analys och överväganden SOU 2013:79
regleringstekniskt möjligt att åstadkomma en reglering som i erforderlig grad är enkel, otvetydig och lättillämpad. Genom att begränsa utökningen av meddelarskyddet till dessa verksamheter täcker man in huvuddelen av de verksamheter som det är mest angeläget att skydda. Samtidigt blir det betydligt enklare att förutse effekterna av förstärkningen jämfört med om det förstärkta skyd-det ska tillämpas i all verksamhet som kan sägas vara offentligt finansierad.
Det kan ifrågasättas om det är förenligt med EU-rättens regler om icke-diskriminering och proportionalitet att kräva att all verk-samhet som upphandlas av det allmänna ska omfattas av inskränk-ningar i avtalsfriheten och ha ett försvagat skydd för företags-hemligheter. En annan sak är att det i det enskilda fallet många gånger både är en möjlig och förhållandevis effektiv lösning att införa meddelarskydd genom kontraktsvillkor.