Antalet anställda anhörigvårdare har, som redan antytts, minskat markant sedan 1970-talet. Samma sak gäller antalet äldre med hemvårdsbidrag. I Socialstyrelsens uppföljande studie ett år efter Anhörig 300 framgår att an-talet anställda anhöriga95 minskat marginellt mellan år 1999 och 2002 (från 2 029 personer år 1999 till 2 081 personer år 200296), medan antalet perso-ner med hemvårdsbidrag under samma period tvärtom ökat något (från 5 149 till 5 51397). Siffrorna avser hela riket (Socialstyrelsen 2003b s.20).
En mätning bland befolkningen över 65 år i Stockholms län i oktober 2001 visade att det då totalt fanns 1 240 personer med hemvårdsbidrag: 609 män och 631 kvinnor (Socialstyrelsen 2002f). Det var, samma år, 320 perso-ner i åldrarna över 65 år (127 män och 193 kvinnor) som fick hjälp av en an-hörig med anställning av kommunen.
Det finns metodologiska svårigheter förknippade med att beräkna om-fattningen av anhöriganställningar eller ekonomiska ersättningar till äldres anhöriga i allmänhet och invandrade äldres anhöriga i synnerhet. Hemvårds-bidrag utbetalas till den äldre, och vem som tar emot det i nästa led behöver inte redovisas av mottagaren. Olika möjliga betalningsformer utreds och dokumenteras på olika sätt. Kommunerna har dessutom olika praxis vid så-väl bidrag till som anställningar av anhöriga (Socialstyrelsen 2002f, Jegermalm 2002b). Det finns till exempel kommuner som aldrig anställer anhöriga annat än som ordinarie personal i den reguljära äldreomsorgen med placering hos
94 Allt fler företag som erbjuder offentlig äldreomsorg av personal med olika språklig och kulturell bakgrund etableras. Dessa alternativ har haft svårt att finna sina användare. I Tensta, en av Stockholms stadsdelar som ofta benämns invandrartät, informerades till ex-empel efter årsskiftet 2001/2002 samtliga äldre (invandrade och svenskfödda) i ärenden där hemtjänst beviljats om möjligheten att välja annan hemtjänstutförare än stadsdelens egen. (Ett av företagen verksamt i denna stadsdel, Bildning och Vård AB, erbjöd exempel-vis hemtjänst på arabiska, turkiska, persiska, kurdiska, somaliska och finska.) Endast i 10 av de 250 aktuella ärendena hade man ett halvår senare valt sådant alternativ till ordinarie offentlig äldreomsorg. Några av dem som utnyttjade möjligheten var svenskfödda äldre som valt finskspråkigt seniorboende (muntlig uppgift 2002-05-13, Spånga Tensta stads-delsförvaltning). I februari 2004 har förhållandena inte förändrats nämnvärt.
95 Med anställd anhörig avses här personer som ”var anställda av kommunen för att vårda närstående den 1 oktober respektive år” (Socialstyrelsen 2003b s.20). Mer detaljerade upp-gifter avseende olika anställningsformer redovisas inte.
96 Som en jämförelse kan nämnas att det år 1971 fanns 19 000 personer anställda som an-hörigvårdare i Sverige, en siffra som hade minskat till omkring 4 000 i början av 1990-ta-let (SCB 1991, Socialstyrelsen 1996 s.7).
97 År 1982 fanns 21 000 mottagare av hemvårdsbidrag, och år 1995 hade antalet sjunkit till 7 000 (Johansson 1997 s.60).
den äldre närstående ifråga (Forssell 1998b). I dessa fall försvinner uppgifter om den anställda anhöriga in i den mer allmänna statistiken över kommun-anställda. Ytterligare en orsak till att det är svårt att sammanfatta antalet an-höriga med ekonomisk ersättning, generellt, är att olika ersättningsformer betraktas olika i skilda sammanhang och av olika aktörer: som stöd till an-höriga, som insats för den äldre – eller både och. Beskeden kan variera be-roende på uppfattning hos den part som tillfrågas.
Omfattningen av olika typer av betalning till anhöriga sammantaget (an-höriganställningar och hemvårdsbidrag) till just de äldre invandrarnas anhö-riga i riket är okänd. Samma sak gäller uppgifter om fördelningen av sådana anställningar och bidrag vid en jämförelse mellan anhöriga till svenskfödda respektive invandrade äldre. Den kommunala dokumentationen innehåller inte regelmässigt uppgifter om eventuell invandrarbakgrund. (I Sverige är det inte tillåtet att registerföra uppgifter om etnisk identitet, och uppgifter om invand-rarbakgrund skall motiveras synnerligen väl.) En lokal och jämförande studie i mitten av 1990-talet visade emellertid att det då var lika vanligt med anhörig-bidrag till svenskfödda familjer som till utlandsfödda (Eriksson 1996 s.376).98
Invandrare
Hammar & Tamas (1997) ger en enkel definition: “An international migrant is (…) a person who has moved from one country to another with the in-tention of taking up residence there for a relevant period of time” (a.a.
s.16). Ordet invandrare används ofta i vardagligt tal i svenskan som om det be-tecknade en homogen grupp människor. Så är givetvis inte fallet. Tvärtom pekar ordet mot en heterogent beskaffad kategori, vag i konturerna och med oklara hänvisningar. Detta påtalas gång på gång i olika texter99:
Det finns inte någon vedertagen definition av begreppet invandrare. I offentlig statistik används i regel begreppen ’utrikes födda personer’
och ’utländska medborgare’. Ingen av dessa kategorier motsvarar vad människor vanligen brukar lägga i begreppet ’invandrare’ (Altvall 2000 s.8).
Både från invandrarorganisationer, akademi och olika offentliga instanser påtalas behovet av att lämna ett språkbruk som inte tar hänsyn till etniska
98 I nämnda studie specificerades inte närmare vilka typer av bidrag som avsågs. Uppgiften förvånade mig, efter att i kontakter med åtskilliga biståndsbedömare i Stockholms län ha bibringats uppfattningen att olika former av ekonomisk ersättning till (vissa kategorier av) äldre invandrares anhöriga kan vara den enda lösningen som accepteras av familjerna ifråga och därför uppgavs vara vanligare bland invandrade familjer.
99 För en sammanfattning, se till exempel Rapport Integration 2002, Songur 2002 eller Franzén 2003.
Begrepp och förtydliganden
58
eller kulturella olikheter. Ofta förknippas invandrarskap med bristande re-surser, och ges en förklarande kraft i samband med att det (uttalat eller ej) väcker associationer till traditionellt eller ickemodernt leverne (se föregående kapitel). Det finns dock också andra bilder av hur benämningen invandrare anammas av personer från olika länder och med olika bakgrund, och signalerar en gemensam erfarenhet.100 Dessa delvis motstridiga förhållanden gör det särskilt viktigt att på ett tydligt och enkelt sätt redovisa hur ordet in-vandrare används i olika sammanhang.
En offentlig utredning (Ds 1999:48) utmynnade i rekommendationen att i lagar och förordningar reservera ordet invandrare för personer som själva invandrat.101 Samma rekommendationer gavs senare beträffande myndighe-ters verksamheter (Ds 2000:43). Syftet var att åstadkomma ett mer enhetligt bruk av ordet, men också att i och med detta tona ned de negativa associa-tioner som ordet kan väcka. Jag har tagit fasta på denna rekommendation.
Två något olikartade definitioner av ordet invandrare används som utgångs-punkt i avhandlingens olika delar, givet beskaffenheten hos olika material och de frågor som skilda avsnitt ägnas: Invandrarna i avhandlingens intervju-studie är alla fyllda 60 år och har invandrat efter 1990. (Även intervjuperso-nerna, med ett undantag, hade invandrat. Vissa hade anlänt före, andra efter hjälpmottagarna. Några hade anlänt tillsammans med den eller de äldre som de hjälpte). De som benämns invandrare i kapitel 5, i huvudsak baserat på material från en befolkningsstudie om informella hjälpinsatser i Stockholms län, är alla födda utomlands av föräldrar födda utomlands.
Migration
Det engelska ordet migration används allt oftare även i svenskan och skall för-stås övergripande. Det betecknar både in- och utvandring men också rörelse inom ett lands gränser (Webster´s Third New International Dictionary 1993).
Kedjemigration är en term som betecknar en migrationsrörelse som fortsätter eller ökar över tid och som innefattar allt fler människor inom en familj, en släkt eller ett nätverk (a.a. s.18). Ordet användes tidigare mest i samband med
100 Tanken leds till övertagandet och avstigmatiserandet av såväl black (i USA) som bög (i Sverige, inte minst).
101 Utredningen (DS 1999: 48 s.6) föreslog tre olika operationella definitioner i författnings-sammanhang: 1. Invandrare (personer som själva har invandrat och som har folkbokförts i Sverige). 2. Nyanlända invandrare (personer som själva har invandrat relativt nyligen: ”ett riktmärke kan vara två år”. 3. Personer med utländsk bakgrund (såväl utrikes födda personer som själva invandrat som personer födda i Sverige med minst en utrikes född förälder).
arbetskraftsinvandring.102 Här har jag emellertid valt att precisera det med uttrycket flyktingrelaterad kedjemigration.Preciseringen följer de förändringar i migrationsmönster som ägt rum i Sverige och övriga Europa under efter-krigstiden, där arbetskraftsinvandring till största delen lämnat plats åt flykting-invandring.
Uttrycket flyktingrelaterad kedjemigration betecknar en migrationsprocess som sätts igång av behovet av att fly för att söka skydd. Det är lätt att före-ställa sig att flyktingrelaterad kedjemigration också rymmer andra kompo-nenter än när det gäller arbetskraftsinvandring. (Flera sådana märktes i av-handlingens intervjustudie, där intervjupersonerna berättade om oro över situationen för familjemedlemmar ännu på flykt, sorg över ofrivilliga och uppslitande separationer och förluster av såväl närstående människor som platser, hus, föremål, samhällsstatus och andra former av förankring samt, sist men inte minst, föreställd framtid.)
Det framhålls ofta att migration är en process och därmed inte endast en rörelse mellan platser utan också över tid. Dess varaktighet varierar och på-verkas av en mängd faktorer, till exempel väntan på uppehållstillstånd. Med ett transnationellt perspektiv betonas migrationen som ett öppet system eller en process utan givet slut (Glick Schiller, Basch & Blanc-Szanton 1992;
Vertovec & Cohen 1999). I det globala samhället med alla dess kommunika-tionssystem är det möjligt att bibehålla kontakten med landsmän i försking-ringen och utveckla ett exilliv, med komplexa relationer med både det nya och det gamla hemlandet. Detta migrationsperspektiv återspeglas i de när-skildringar som avhandlingens intervjustudie ger upphov till, med många olika uttryck för kontakter som återresor, telefonsamtal, videofilmer, besök av landsmän – och sist men inte minst en framtid som många gånger hålls öppen för möjliga förändringar och vidare migrationer. Med ett transnatio-nellt perspektiv framträder migrantens sociala identitet som resultatet av ett komplext möte mellan då, nu – och ett föreställt sedan:
102 I det prototypiska fallet av kedjemigration relaterad till arbetskraftsinvandring flyttar en ensam (manlig) familjemedlem till ett annat land eller region för att med lönearbete där under en begränsad tid försörja familjen och ackumulera tillgångar på hemorten (se t.ex.
Davies 1974, Watson 1977). Denne så kallade pionjär efterföljs av andra män i släkten eller från hembyn, vilka alla hört talas om pionjärens ekonomiska framgångar. Men om-kostnaderna är höga i länder med höga löner, även för dem som arbetar mycket och som bor tillsammans med andra i samma situation under enkla förhållanden för att minimera utgifterna. Så kallade all male households är vanliga bland dem som utgör de första länkarna i migrationskedjan. Den utdragna vistelsen tvingar så småningom fram omprioriteringar.
Arbetskraftsinvandrarna låter skicka efter sina familjer. Med hustrur och barn växer kra-ven på en högre komfort. Bostadsstandarden måste förbättras, skolgång för barnen ord-nas, socialt umgänge möjliggöras och underhållas. Intressen och önskemål formuleras i föreningsliv och politik, och så vidare. Den från början planerat korta vistelsetiden per-manentas i takt med att kraven på standard och därmed levnadsomkostnaderna höjs, även om många av pionjärerna aldrig helt överger drömmen om att återvända.
Begrepp och förtydliganden
60
(…) the manner in wich transmigrants conceptualize their experi-ences, including their collective identities, is very much shaped by both the political and economic context of the country of origin and the countries of settlement of the transmigrants (Glick Shiller, Basch
& Blanc-Szanton 1992 s.x; inledningskapitlet).
Svenskar
Liksom invandrare är svenskar en föga exakt benämning. Många svenskar har invandrat: invandrare som sedermera har blivit svenska medborgare är för-visso svenskar till nationaliteten. Åter många personer som har invandrat både kallar sig för och uppfattas av omgivningen som svenskar – oavsett medborgarskap.
Intervjupersonerna i avhandlingens intervjustudie har inte i detalj redovi-sat vad de menar med rubriceringen ”svenskar”, men av sammanhanget framgår att benämningen anger en uppfattad, socialt betingad roll som utgör en motsats till deras egen. Svenskarna är de infödda andra ur de intervjuade anhörigas perspektiv.103 Med benämningen svenskar åsyftas alltså en i huvud-sak kulturell och relativt oprecis förståelse av ’svenskhet’ – på samma sätt som ordet invandrare ofta gör i dagligt tal. I kapitel 5 ges ordet en annan, av-gränsad innebörd. Här avser svenskar personer som är födda i Sverige, med föräldrar födda här.