Intervjuerna – tillvägagångssätt och plats

Ett faktainriktat frågeformulär (bilaga 1) ifylldes så utförligt som möjligt i samband med att intervjuerna bokades. Halvstrukturerade intervjuer, en per anhörig, tog mellan två och tre timmar vardera i anspråk.¹³⁶ Allt som allt intervjuades 10 kvinnor och 5 män (anhöriga till 21 äldre). Min intervjuarroll

133 Att olika åldersindelningar används i olika studier påpekas i SOU 2002:29 (bilaga 2, s.57).

Vanligen anses emellertid ålderdomen inledas vid ålderspensioneringen, vilket bl.a.

avspeglas i att vanliga uppfattningar om vem som är gammal ändras när pensionsåldern ändras. Ofta operationaliseras dock ”äldre” genom en högre åldersgräns i svenska studier, inte sällan 75 år. Detta kommer till stor del av att folkhälsan har förbättrats under de se-naste årtiondena; allt fler lever allt friskare allt längre. Få av de äldre som invandrat rela-tivt nyligen och sent i livet har dock erfarenheter av sådana gynnsamma förhållanden. I Sverige används ofta beteckningarna ”Yngre äldre” för dem mellan 65 och 74 år, ”äldre äldre” för dem mellan 75 och 84 år och ”mycket gamla” för personer som är 85 år och äldre (SOU 2002:29).

134 Intervjustudiens sammansättning gav i och med detta upphov till intressanta infallsvink-lar på relativt vedertagna begrepp. En person anmälde till exempel intresse av att med-verka i egenskap av anhörig till en äldre. Mannen hjälpte sin mor, 45 år gammal och rörelsehindrad på grund av en långt framskriden neurologisk sjukdom. Skulle hon betrak-tas som gammal? (Då kvinnan visade sig ha hjälp från kommunens handikappomsorg tackade jag nej till denne anhörige som intervjuperson).

135 Frågan om hur representativa dessa intervjupersoner betonas inte i avhandlingen. En be-skrivning av, t.ex., deras olika vägar till Sverige, olika orsaker bakom migrationen i en-skilda fall eller olika villkor som familjerna lever under sedan de anlänt torde visserligen kännas igen av många, och redovisningen av intervjustudien längre fram i avhandlingen är bl.a. utformad på ett sätt som är ämnat att ge läsaren möjlighet att själv skapa sig en upp-fattning om hur pass unika de olika livsödena kan vara (Malterud 1996; Becker 1998 m.fl.).

136 Halvstrukturerade, kvalitativa intervjuer ger utrymme för såväl känslor och erfarenheter som utvikningar och fördjupningar av de ämnen som kommer upp (Patton 1987 s.111-112). Gustavsson (1998 s.52-53) beskriver ”cirkelansatsen” i grounded theory-intervjuer, och som också gäller halvstrukturerade, kvalitativa intervjuer i allmänhet: å ena sidan måste intervjuaren undvika ledande frågor, å andra sidan måste han eller hon med sina frågor ringa in området. Intervjuaren bör ”cirkla kring ämnet som katten kring het gröt”.

Metoder och material

kännetecknades av passivitet.¹³⁷ Varje intervju avslutades med att jag tyst läste igenom och stämde av frågeformulär och intervjuguide.¹³⁸ Direkt ef-teråt nedtecknade jag dessutom fritt ur minnet centrala teman som intervjun bringat i dagern.

Intervjusituationen, som händelse eller som en form av social interak-tion, påverkar också utfallet (Riessman 1993, Hydén & Hydén 1997). Var intervjun görs, vilka människor som finns närvarande, olika förväntningar och önskemål hos dessa, de närvarandes inbördes relationer, språkbehärsk-ning är bara några exempel på aspekter med, på olika sätt, betydelse för resultatet. 12 intervjuer genomfördes i den anhörigas och/eller den äldres hem, 3 i olika föreningslokaler. Vid en intervju närvarade fyra familjemed-lemmar, av vilka tre i viss mån hade rollerna av såväl givare till som motta-gare av hjälp från de andra. Vid en annan närvarade de två äldre ifråga.

Ingen av dem kunde intervjuspråket svenska, och det föreföll inte som om deras närvaro påverkade intervjupersonens benägenhet att tala fritt ur hjär-tat. Däremot tog denna intervju lång tid eftersom den avbröts flera gånger av att en av de äldre behövde tillsyn och hjälp.

Det var vidare min avsikt att urvalet av intervjupersoner skulle tillåta människor att komma till tals som annars ofta utesluts ur intervjustudier på grund av sina bristande kunskaper i svenska. Alla intervjupersoner utom en hade andra modersmål. Två intervjuer gjordes med tolk: en på dari (som ta-las i Afghanistan) och en på arabiska. I övrigt genomfördes intervjuerna på svenska med inslag av engelska och franska. Vid den ena av de tolkade inter-vjuerna närvarade den gamla, som också hon i viss mån yttrade sig över frå-gorna. Mitt intryck är att den gamla kvinnans närvaro i detta fall kan ha påverkat den egentliga intervjupersonen, bland annat genom uttalanden om att just hon var förpliktad att hjälpa henne. Den unga hjälpgivaren höll en ganska låg profil genom intervjun, och kan dessutom ha påverkats häm-mande av den manlige tolkens agerande. Denne lät genom minspel och åtbörder förstå när intervjupersonernas uttalanden var honom misshagliga, men också att han inte var förtjust i studien som sådan. Jag fick dessvärre också intrycket att tolken i viss mån friserade sina referat. Det är oklart hur mycket intervjupersonerna förstod av tolkens antydningar. Ingen av dem kunde, som sagt, svenska. Jag utgår ifrån att de ändå uppfattade intervjuns förutsättningar. Den gav visserligen mycket information, men omständighe-terna kunde ha varit mer gynnsamma. Den andra tolkade intervjun kom en-ligt min bedömning att bli en av de mest lyckade: den anhöriga visade stort

137 Jag läste igenom intervjuguiden (bilaga 2) innan varje intervju, och behövde endast undantagsvis konsultera den under arbetet. De öppna frågorna fungerade som önskat, de fick intervjupersonerna att börja berätta.

138 I ett fall stördes bandupptagningen av den äldres pockande hjälpkrav och kompletterande uppgifter inhämtades i efterhand per telefon.

förtroende för tolken. Ordrika, nyanserade och färgstarka berättelser över-sattes simultant, lågmält och koncentrerat.¹³⁹

Transkriptioner

Samtliga intervjuer spelades in på band, och transkriberades efter hand.¹⁴⁰ Under transkriptionsarbetet skrevs fortlöpande kommentarer i form av fot-noter i syfte att samla idéer till kodning och förståelse av data.¹⁴¹ Transkrip-tionerna tog betydande tid i anspråk. Arbetet var grannlaga på grund av flera intervjupersoners relativt bristfälliga färdigheter i svenska: det var ibland svårt att från bandinspelningarna höra vilka ord som yttrades. Ett par inter-vjuer gick endast att transkribera approximativt ordagrant, i syftet att återge dess huvudsakliga innehåll (Linell 1994 s.12). En anhörig hade blott spar-samma kunskaper i svenska språket, men förstod mer än hon själv kunde ut-trycka i ord. Denna intervju (där inbokad tolk uteblev) tog lång tid att genomföra. Intervjupersonen bemödade sig om att förklara hur hon tänkte när de ord som hon kunde inte var tillräckligt exakta.

Efter hand utvecklade jag förmågan att, under transkriptionen, skriva ner exakt vad som sades utan att först reda ut vilka ord det var fråga om, liksom att avprogrammera min förväntan om ett visst ordföljdsmönster. Jag började göra utskriften rent fonetisk. Detta tillvägagångssätt underlättade: Efter

139 Se Nyberg 2000 för en utförlig diskussion av tolkens roll i olika sammanhang.

140 Det råder delade meningar huruvida kvalitativa intervjuer skall spelas in på band. Enligt Kvale (1994 s.14) medger bandinspelning att intervjuaren kan koncentrera sig på ämnet och dynamiken i intervjun. Ett argument mot bandinspelningar som framhålls av Glaser 1978 är att bandspelaren och hanterandet av densamma stör intervjun. Gustavsson 1998 intar en mer ödmjuk hållning, och påpekar att valet att använda bandspelare kan vara bra om forskaren/intervjuaren ännu inte är så driven. Den mer rutinerade forskaren kan lita till sin förmåga att upptäcka mönster i en pågående intervju, och att följa dem i spåren med sina frågor. Jag själv valde att göra bandinspelningar av flera skäl. Det första är egna goda erfarenheter från intervjustudier som jag har genomfört tidigare; bandspelarens på-litliga närvaro har tillåtit mig både följsamhet och en viss spontanitet under intervjun.

Det andra skälet är att studien ägnas människor som i regel inte intervjuades på sitt eget modersmål. Inspelningarna och transkriptionerna var nödvändiga – det har inte minst framgått i efterhand. Se vidare Kvale (1994 s.147-160) för en problematisering av tran-skriptionens förmenta enkelhet: ”Att skriva ut intervjuer är ingen enkel kontorssyssla utan en tolkande process i sig.” (a.a. s.147).

141 Dessa kommentarer i form av fotnotstext inleddes med en kodad markering av vilken passus i vilken utskrift som den refererade till. I vissa fall genererade en enda sida utskri-ven intervjutext två sidor, lätt sorterbar, sådan text. Att skriva dessa kommentarer var till hjälp för mig på flera sätt. Det disciplinerade arbetet med de empirinära fallbeskrivning-arna eftersom de erbjöd ett annat forum, där det var fritt fram för tolkningar och idéer.

Kommentarerna fördes sedan samman och sorterades efter teman. Det var i arbetet med detta som jag först varseblev skillnaderna i erfarenheter mellan anhöriga i olika hjälp-givarekonstellationer, senare kallade “hjälpmönster”. Likaså kom jag av detta att upp-märksamma en diskrepans mellan talade kulturella omsorgsideal och konkreta förhåll-ningssätt, och hur denna diskrepans tog sig olika uttryck hos olika anhöriga.

Metoder och material

kanske tio genomlyssningar av en mening och en exakt avskrift, ljud för ljud snarare än ord för ord, kunde jag se vad som sagts snarare än höra det. Min slutsats är att det var vanligare att intervjupersonerna kände till svenska ord än att de kunde uttala dem korrekt. Intervjuerna och arbetet med dem gjorde mig uppmärksam på hur lätt det kan vara att tro sig ha hört vad som sagts, i strävan efter att förstå snabbt. Förmodligen har detta en särskilt stor effekt när intervjupersoner inte till fullo behärskar intervjuspråket, men självfallet finns samma risk också i andra intervju- eller samtalssituationer.

Bearbetningen av intervjuerna ökade härigenom min förståelse av dessa anhörigas, och de äldres, i intervjuerna omvittnade känsla av utsatthet i kon-takter med olika myndigheter. Talspråket i de citat som förekommer har an-passats för att öka läsbarheten, med en strävan efter att förmedla såväl en autenticitet i uttrycket som budskapet i det som sägs (Linell 1994).^{142 143}

Om intervjustudien

I tidigare studier om anhöriga har jag erfarit svårigheter med att etablera kontakter som leder till intervjuer (Forssell 1998; 1999).¹⁴⁴ Denna erfarenhet kom att bekräftas och förstärkas i denna. En kortfattad utvärdering ger att det var mycket svårt att få tag i intervjupersoner på de olika vägar som redovisats. Detta var mindre förvånande i intervjustudiens första fas, efter-som de aktuella familjerna stod utanför äldreomsorgen och den typen av kontaktvägar följaktligen saknades. I den andra delen hindrades sökandet på två nivåer, eller i två led. För det första prioriterades inte min förfrågan av de anställda inom offentlig äldreomsorg som kontaktades. Det var ingen som svarade på de inledande breven genom att själva ta kontakt. När jag senare ringde upp hänvisade många till hög arbetsbelastning. (En biståndsbedö-mare hävdade att ”i vår stadsdel finns inga äldre invandrare” och en annan bad: ”Kan man få slippa?”.) För det andra mötte de som verkligen försökte hjälpa till motstånd från anhöriga som direkt tillfrågades. Några biståndsbe-dömare som var engagerade i sökandet efter intervjupersoner uttryckte sin

142 Det är min iakttagelse att språkrelaterade problem sällan behandlas i kvalitativa metod-böcker. Möjligen är det mindre vanligt att göra intervjustudier om och med personer med andra modersmål. Det skall framhållas att ”samma modersmål” inte borgar för verklig förståelse; något som varje kvalitativt inriktad forskare är medveten om. Förutsätter sann kunskap ett delat meningsperspektiv? Ett resonemang kring detta leder långt bort från den betydligt enklare frågan om t.ex. tolkhjälpens vara eller inte vara vid kvalitativa inter-vjuer. (Insiderism kontra outsiderism i socialvetenskapen diskuteras i Forssell 2001 med utgångspunkt i Merton 1972 och Rosaldo 1989).

143 Bell i Riessman (1993 s.41) inkluderar även den senare tillkomna läsaren som medskapare av berättelsen i sin textanalys: “Readers can even imaginatively rewrite the narrative”.

144 Anhöriga med omfattande vårdansvar kan vara svåra att nå, av flera skäl. Alla är inte kända av offentliga instanser, som primärvård och socialtjänst. Många är bundna i hem-met, med små möjligheter till kontakter utanför det.

förvåning över att så få av de möjliga, tilltänkta intervjupersonerna ville medverka i studien.

De anhöriga intervjuades allt eftersom de engagerades – någon gång utan att utskrifter och förstaanalyser av desamma hanns med däremellan.

Det är, som redan har påpekats, helt och hållet de hjälpgivande anhörigas perspektiv som avhandlingen söker fånga in. Därför har det inte varit aktu-ellt att intervjua andra parter som berörs av de förhållanden som är i blick-fånget, som de äldre själva eller personal inom äldreomsorgen. Datainsam-lingsperioden var dessutom tidsbegränsad (bland annat av krav på avrappor-tering inom viss tid). Skulle fler intervjuer ha bidragit med fler eller mer nyanserade aspekter av det studerade fenomenet, och därmed än mer väl underbyggda slutsatser? Detta är inte mitt eget intryck, men framställningar-na av materialet från intervjustudien är utformade i en strävan efter att göra det möjligt för en utomstående läsare att granska och bedöma tolkningar och slutsatser (Malterud 1996).

Jag övervägde möjligheten att intervjua flera anhöriga kring samma äldre (antingen, i förekommande fall, flera hjälpgivare eller icke hjälpgivande an-höriga), för att få än mer mångfasetterade bilder. Denna ansats övergavs på idéstadiet eftersom tiden var begränsad och det var så pass svårt både att alls enrollera intervjupersoner och att hitta en för intervjun passande tid och plats. Bundenheten var utbredd bland dessa anhöriga. (I vissa av de intervju-ade anhörigas familjer fanns också konflikter kring hjälpgivandet, konflikter vars uttryck och innebörder möjligen hade varit givande att studera närmare och från flera håll.)

Med tanke på svårigheterna att alls få tag i intervjupersoner var det gläd-jande att sedan bli så väl mottagen. De intervjuer som så småningom kom till stånd gav, utan undantag, mycket information. Det är mitt intryck att de anhöriga som lät sig intervjuas upplevde sin medverkan positivt, trots att flera i början ställde sig mer eller mindre tveksamma. De framförde sina er-farenheter med eftertryck och påtaglig energi och var angelägna om att ta tillvara möjligheten att få berätta. Flera uttryckte efteråt i ord sin tacksamhet över att ha blivit lyssnade till: det kändes som en lättnad att få sätta ord på tankar och uttrycka känslor. Här skall tilläggas att jag själv i dessa intervjuer ofta kände mig tagen i anspråk. De anhöriga ville veta hur svenskar tänker om sådant som kom upp: åldrande, familjebildning, omsorgen om gamla, barnuppfostran (något som väl illustrerar att intervjusituationen i sig är en form av social interaktion). Konkreta frågor levererades också: kunde jag till exempel hjälpa med att ordna ett lägenhetsbyte för en anhörig som bodde med sin mor och vars unga vuxna barn nyligen flyttat hemifrån? Någon ville ha särskilda önskemål framförda till sin socialsekreterare, en annan ville ha hjälp med att ordna färdtjänst. Det vore nog oklokt att dra för långtgående slutsatser av detta, men hjälparrollens relativa ensamhet för dessa anhöriga, liksom deras sparsamma kontakter med svenskar utanför myndigheterna

Metoder och material

spelade förmodligen in. Jag gjorde mitt bästa för att resonera kring de olika spörsmålen utan att generalisera alltför hårt. Jag såg också till att uttalade önskemål senare blev framförda, samtidigt som jag inför intervjupersonerna betonade att jag inte kunde garantera några resultat. Förväntade sig intervju-personerna någonting konkret i gengäld för att delta? Trots att jag, muntligt och skriftligt, eftersträvade tydlighet om såväl intervjuns syfte som min egen roll kan detta ha varit oklart för vissa av dem (eller så tänkte de att det hur som helst inte skadar att försöka!).

Att intervjupersonerna har intervjuats på ett språk som de inte till fullo behärskar och i några fall med hjälp av tolk kan, slutligen, ha begränsat deras möjligheter att förmedla sina upplevelser. Det gjorde möjligen inslaget av tolkning större redan på ett tidigt stadium än vad som annars vore fallet (Kvale 1997). Det är dock mitt intryck att intervjuerna givit tillräckligt om-fattande och nyanserad information. Intrycket förstärks av samtal med de intervjupersoner som i efterhand har tagit del av fallbeskrivningarna i respektive rapport. Intervjuerna ger ett så unikt material att begränsningarna som nämnts här har en mindre betydelse. Resultaten är dessutom möjliga att fördjupa i framtida sammanhang.

Fas 3: Sammanfattning och en upptäckt

Intervjustudien sammanfattades (Forssell 2002b). I bilaga 3 redovisas en översikt över intervjupersonerna, vilken relation de har till hjälpmottagaren, hjälpmottagarens ålder, eventuellt sammanboende, de äldres behov samt eventuella insatser från offentlig äldreomsorg. (Se bilaga 4 för en samman-fattande överblick över individuella fall).

Under arbetet med intervjuer, transkriptioner, rapportskrivande och sam-manfattning hade jag fått en god inblick i det mångfasetterade materialet, och i rapporterna från intervjustudiens två faser hade jag vinnlagt mig om att lyfta fram detaljer och särdrag. Fallbeskrivningarna fördjupar och kompli-cerar bilderna av dessa anhörigas erfarenheter och upplevelser, långt utöver frågeguidens ganska konkreta områden. Hur skulle materialet analyseras vi-dare, för att tillvarata de så rika data? En mängd olika sätt att kategorisera eller tematisera materialet prövades. Dess heterogenitet påkallade en relativt grov eller robust kategoriseringsgrund.

Så småningom utkristalliserades tre olika hjälpmönster beroende på i vil-ken konstellation de anhöriga hjälpte sina gamla.¹⁴⁵ Hjälpmönsterindelningen

145 Ett hjälpmönster (1) kännetecknas av hjälpgivande från anhöriga enbart och utan ekono-misk ersättning. Ett andra hjälpmönster (2) innefattar enbart hjälp från anhöriga med ekonomisk ersättning för sina insatser (det vill säga efter en biståndsbedömning och där-med följande beslut om någon form av betalning för hjälp). Ett tredje hjälpmönster (3) kännetecknas av att den äldre får hjälp från anhöriga och personal inom äldreomsorgen (se vidare kapitel 6).

beskrivs ingående i kapitel 6, men kortfattat tydliggör den olika konstella-tioner av hjälpgivande parter kring en äldre. Den är tillräckligt vid för att innefatta hela intervjustudiens material och samtidigt tillräckligt specialiserad för att verkligen visa väsentliga, kvalitativa olikheter i densamma.

De tre hjälpmönstren belyser olika aspekter av anhörigskap och migra-tionsrelaterade erfarenheter, inte minst av de anhörigas möten med svenska offentliga institutioner. De utgör i sig ett resultat, då de reflekterar upptäck-ten att anhöriga med betalt för att hjälpa befinner sig i en gråzon mellan med och utan offentlig äldreomsorg, och att denna position medför särskilda kon-sekvenser. Indelningen i hjälpmönster synliggör viktiga aspekter. Hjälp-mönstren utgör sorteringsgrund för fallbeskrivningarna. De analyseras vi-dare i avhandlingens del 3.

Dubbelt så många äldre i intervjustudien fick hjälp av endast anhöriga (utan betalt) jämfört med antalet som fick hjälp av anhöriga med betalt respektive av anhöriga och personal tillsammans. Det fanns vidare anhöriga som hjälpte två äldre närstående, av vilka den ena men inte den andra hade biståndsbedömts och erhöll hjälp också från den offentliga äldreomsorgen.

Detta ledde min uppmärksamhet till att en och samma anhörig kan vara invol-verad i olika hjälpmönster kring olika äldre – något som inte framgår med ett hjälpmottagarperspektiv men som i hög grad påverkar de anhörigas situation.

Fas 4: Jämförelser mellan svenska och invandrade omsorgsgivare i Stockholm

Med intervjustudien genomförd och sammanfattad och dess material analy-serat efter hjälpmönsterindelningen inleddes nästa fas i arbetet. Hur pass speciella är egentligen intervjustudiens resultat? Vi vet att informell hjälpgiv-ning förekommer bland såväl svenskar som invandrare. Finns det några väsentliga olikheter mellan hjälpgivare med olika ursprung? Jag beslöt att närmare undersöka eventuella skillnader och likheter mellan svenskar och invandrare som hjälper omsorgsbehövande och riktade blicken mot ett

In document Skyddandets förnuft: En studie om anhöriga till hjälpbehövande äldre som invandrat sent i livet (Page 79-86)