Ytterligare en indikator på hur hjälpgivarna upplever sin situation är hur de själva skattar sin hälsa. En viktig bakgrund till jämförelsen i det följande är uppgiften om upplevelser av den egna hälsan skiljer sig åt mellan svenskar och invandrare i länet, totalt sett. I tabell 6 redovisas hur stor andel av samt-liga svenskar och invandrare som ej redovisat gott hälsotillstånd, det vill säga svarat att deras hälsa är varken bra eller dålig, dålig respektive mycket dålig.
Resultaten visar att det är dubbelt så vanligt att invandrare uppger att de ej har god hälsa som vad svenskar uppger.
Tabell 6. Andel (%) som uppger ej gott hälsotillstånd bland svenskar och invandrare.
(Det var möjligt att ange flera svarsalternativ.) BAS: Samtliga svenskar och invandrare i befolkningsstudien om informella hjälpinsatser bland befolkningen i Stockholms län.
Hälsa Svenskar N= 1201 Invandrare
N=203 Signifikansnivå
#
Ej gott hälsotillstånd 11 22 ***
Någon form av besvär 45 56 **
Överansträngning 17 29 ***
Sömnsvårigheter 20 25
# Skillnader mellan svenskar och invandrare har testats med chi-2-test: **= p < 0.01, ***=
p < 0.001
Nästa tabell (7) visar att de allra flesta hjälpgivarna till särskilt omsorgsbehö-vande i Stockholms län bedömer sitt hälsotillstånd som gott, men också att det finns statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna. Det är vanligare bland svenska än bland invandrade hjälpgivare till särskilt omsorgsbehövan-de att uppe sig vara helt besvärsfria.167
167 60 % av de svenska, manliga hjälpgivarna till särskilt omsorgsbehövande och 41 % av de svenska kvinnliga uppger ”inga besvär”. 30 % av de invandrade manliga hjälpgivarna till särskilt omsorgsbehövande och 37 % av de invandrade kvinnliga uppger ”inga besvär”.
Informella omsorgsgivare i Stockholms län
94
Tabell 7. Andel ( %) som uppger ej gott hälsotillstånd, någon form av besvär, överan-strängning respektive sömnsvårigheter. (Det var möjligt att ange flera svarsalternativ.) BAS: Svenskar och invandrare i Stockholms län som hjälper någon med särskilda om-sorgsbehov i och/eller utanför samma hushåll.
Hälsa Svenskar N=230 Invandrare
N=60 Signifikansnivå
#
Ej gott hälsotillstånd 14 25 **
Någon form av besvär 51 65 *
Överansträngning 22 35 *
Sömnsvårigheter 19 37 **
# Skillnader mellan svenskar och invandrare har testats med chi-2-test: *= p < 0.05,
**= p < 0.01
Tabellen (7) visar att det är vanligare bland invandrade än svenska hjälp-givare att uppge sitt hälsotillstånd som ej gott, att ha någon form av besvär, att lida av överansträngning168 eller att ha sömnsvårigheter.169 Här skall man dock komma ihåg att skillnaderna mellan invandrare och svenskar bland hjälpgivare till särskilt omsorgsbehövande inte är unika. Likartade skillnader framträder generellt mellan svenskar och invandrare (se tabell 6). Undantaget är sömn-svårigheter, där skillnaden mellan grupperna inte är statistiskt signifikant.
Andra indikatorer på hälsa visar inga statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna. Rastlöshet är relativt vanligt överlag: 27 procent av de svenskar och 30 procent av de invandrare som hjälper särskilt omsorgsbehö-vande lider av rastlöshet. I likhet med sömnbesvär finns här en könsskillnad som skiljer sig mellan grupperna: knappt var tredje svensk kvinna i urvalet lider av rastlöshet, jämfört med var femte svensk man. Knappt var fjärde in-vandrad kvinnlig hjälpgivare och 39 procent av de inin-vandrade manliga rapporterar upplevelser av rastlöshet.
Nästan en fjärdedel av alla hjälpgivare till omsorgsbehövande lider av ned-stämdhet. Det könsrelaterade mönstret dominerar här helt och är likadant grupperna emellan: nedstämdhet är ovanligt bland män medan ungefär en tredjedel av alla kvinnor redovisar sådana känslor.
168 Det är vanligare bland kvinnorna än bland männen att lida av överansträngning, och detta mönster är tydligast bland svenskar. Det är allra vanligast bland invandrade kvinnor (38 %) att lida av överansträngning. (Ej i tabellen).
169 Det är dubbelt så vanligt bland svenska kvinnor som bland svenska män att lida av sömn-svårigheter, men tvärtom något vanligare bland invandrade män än bland invandrade kvinnor.Jämför man män och kvinnor inbördes, är det fyra gånger så vanligt bland invandrade män som bland svenska att sova dåligt. Kvinnornas sömnbesvärsmönster är mer likartat oavsett bakgrund, men även här finns en viss skillnad till invandrarnas nack-del. (Ej i tabellen).
Det är inte vanligt att man rapporterar depression, som får ses som en stark indikator på psykisk ohälsa.170
Sammanfattningsvis kan man konstatera att merparten av hjälpgivarna rapporterar en god eller mycket god självskattad hälsa – samtidigt som hälf-ten av svenskarna och 65 procent av invandrarna samtidigt uppger olika psy-kiska symptom. Studier har visat att självskattad hälsa kan ses som ett glo-balt mått på individens hälsosituation inte enbart utifrån ett fysiskt utan även mentalt och socialt perspektiv (Undén & Elofsson 1998). Ett flertal studier har också visat att självskattad hälsa bättre än medicinska diagnoser förut-säger framtida sjuklighet och dödlighet (a.a.). En tänkbar delförklaring kan vara att de svenska och invandrade omsorgsgivarna anser att vissa besvär hör till livets villkor och därför inte reagerar nämnvärt över dem. Vi känner inte bakgrunden till en sådan eventuell inställning: kommer den av de möjligheter till jämförelser som erfarenheten av att hjälpa omsorgsbehö-vande ger (den man hjälper har det uppenbart sämre än man själv)? Eller kan den förklaras av annat, till exempel hjälpgivarnas egen ålder? De flesta befinner sig mitt i livet, en period när hälsan kan börja svikta men ålderdo-men ännu ter sig avlägsen. Skillnaderna i psykisk hälsa mellan svenska och invandrade hjälpgivare är ofta markanta. De invandrade manliga hjälpgivarna till särskilt omsorgsbehövande tycks vara de som är mest utsatta för psykiska besvär, och de svenska männen de minst utsatta.
Den könsrelaterade fördelningen av psykiska besvär (ej i tabellen) är motsatt mellan grupperna när det gäller sömnsvårigheter, rastlöshet och de-pression där svenska kvinnor och invandrade män är de med mest besvär.
Endast när det gäller överansträngning och nedstämdhet var de könsrelate-rade mönstren likadana grupperna emellan: det är i första hand kvinnliga hjälpgivare som anger dessa besvär.
Stöd
Stöd kan ges i olika former och är därmed ett mycket vitt begrepp som måste preciseras efter sammanhang. Ur hjälpgivarnas perspektiv kan det vara stödjande att ingå i en krets av flera hjälpgivare: andra anhöriga eller perso-nal inom äldreomsorgen. Merparten, omkring 80 procent, av svenska och invandrade hjälpgivare till omsorgsbehövande i Stockholms län uppger att den som de hjälper också får hjälp av andra släktingar.
Svenska och invandrade hjälpgivare har däremot inte samma erfarenheter av att den som de hjälper också får hjälp från kommunen. Av svenskarna är det 23 procent och av invandrarna endast 7 procent som uppger att den huvudsakliga hjälpmottagaren också får kommunal hjälp.171
170 Det är 10 % av de invandrade och 7 % av de svenska hjälpgivarna till särskilt om-sorgsbehövande som uppger att de lider av depression.
171 Skillnaden är statistiskt signifikant (p<0.001, chi-2-test).
Informella omsorgsgivare i Stockholms län
96
Att de som hjälper omsorgsbehövande kan behöva stöd mer direkt för sin egen del har uppmärksammats allt mer på senare år, inte minst genom det nationella projektet ”Anhörig 300” (se kapitel 2). Med ”offentligt stöd”
avses i det följande i huvudsak sådana stödinsatser riktade till anhöriga som ges från kommuner och landsting. Det kan till exempel vara stöd genom an-höriggrupp, avlastning, utbildning eller ekonomisk ersättning (tabell 8).172 Det är ovanligt både bland svenska och invandrade hjälpgivare att ha erfaren-het av olika offentliga stödformer riktade till anhöriga: 75 procent av sven-skarna och hela 85 procent av invandrarna här uppger ”inget stöd”. Siffrorna i tabell 8 är genomgående låga och visar inga statistiskt signifikanta skillnader:
Tabell 8. Andel ( %) som anger att de fått stöd genom anhöriggrupp, avlastning, ut-bildning respektive ekonomisk ersättning. (Det var möjligt att ange flera svarsalternativ.) BAS: Svenskar och invandrare i Stockholms län som hjälper någon med särskilda om-sorgsbehov i och/eller utanför samma hushåll.
Stöd Svenskar N=230 Invandrare N=60
Stöd genom anhöriggrupp 7 2
Avlastning 9 5
Utbildning 1 3
Ekonomisk ersättning 5 5
Stöd genom anhöriggrupp och avlastning tycks vara något mindre ovanligt bland svenskar. Ekonomisk ersättning är lika ovanligt, oavsett bakgrund.
Bland de svenska hjälpgivarna som fått hjälp av anhöriggrupp var samtliga kvinnor, medan det bland invandrarna endast var män som fått sådant stöd.
Tidigare studier bekräftar att offentligt stöd till informella omsorgsgivare inte når sina målgrupper i särskilt hög utsträckning, delvis på grund av in-formationsbrister (Jegermalm 2003). Endast något mer än var tionde av de svenska och invandrade hjälpgivarna till särskilt omsorgsbehövande hade nåtts av sådan information. Skillnaden mellan grupperna var liten, men de invandrade männen hade påfallande sällan nåtts av sådan information. Kvin-norna tycks, totalt sett, något oftare ta emot information om olika stödfor-mer. Det är också vanligare att de är mottagare av stöd i sig (ej i tabellen).
De vanligaste stödgivarna till dem som hjälper särskilt omsorgsbehö-vande finns inom den närmaste kretsen, bland familj, vänner och grannar, 81 procent av svenskarna rapporterar sådant stöd och 71 procent av invand-rarna. Skillnaden är inte statistiskt signifikant, men tyder ändock på att det
172 Av tabell 8 framgår inte vem som är arrangör av anhöriggrupp. Sådan gruppverksamhet kan anordnas av kommunen eller i föreningslivet (patient- och anhörigföreningar arrangerar anhöriggrupper). Det var mycket ovanligt bland de svenska och invandrade hjälpgivarna att ha kontakt med anhörigförening. (Ej i tabellen).
kan vara något vanligare bland svenskar som hjälper särskilt omsorgsbehö-vande att få stöd av sina närmaste. Könsskillnaderna går i motsatt riktning i de båda grupperna: Bland de svenska hjälpgivarna är det något vanligare att kvinnorna får stöd från familj, vänner och grannar än att männen får det.
Skillnaderna är dock mycket små. Bland de invandrade hjälpgivarna är nen vanligare som mottagare av sådant stöd (80 % av de invandrade män-nen och 66 % av de invandrade kvinnorna uppger att de får stöd från familj, vänner och grannar). En del av skillnaden mellan svenskar och invandrare som mottagare av sådant stöd kan rimligen vara att invandrarna oftare delar hushåll med hjälpmottagaren (se tabell 3). Deras insatser är kanske inte lika synliga för omgivningen.
En annan form av stöd kan vara tillgång till en nära vän. På frågan om de har en vän som de kan tala med om allt svarade de allra flesta ”ja” (87 % av svenskarna och 78 % av invandrarna). Skillnaderna mellan svenskar och in-vandrare är alltså små, men till invandrarnas nackdel. Det könsrelaterade mönstret är likadant bland svenskar och invandrare: kvinnorna har något oftare en nära vän än männen.