Föreställningar om omsorgstraditioner i olika studier där invandrare är i fo-kus och/eller tillfrågas bekräftas ofta (Socialstyrelsen 1993; Hochschild 1998 m.fl.). Att invandrarfamiljer mer generellt skulle hysa speciella omsorgsvärde-ringar och på ett självklart sätt omsätta dessa i praktik kan dock ifrågasättas.
Är det verkligen så att anhöriga till äldre invandrare generellt spelar en mer framträdande roll som hjälpgivare än anhöriga till svenskfödda äldre? Vad beror det i så fall på? Det må vara aldrig så lockande att söka kulturella för-klaringar till hjälpmönster kring äldre invandrare där anhöriga spelar en vik-tig roll och det offentliga en mer undanskymd. Kan föreställningen om andra traditioner allena hjälpa oss att förstå hur hjälpen till äldre invandrare organiseras eller vilken betydelse den har för hjälpgivarna (eller hjälpmotta-garna)? Frågan är om hjälpformer där anhöriga dominerar som hjälpgivare alltid handlar om värderingar, eller om det kan finnas också andra förklar-ingar – till exempel brist på alternativ. Det finns uppenbarligen också äldre invandrare som väljer att flytta till särskilda boenden för äldre, liksom det finns de som tar emot hjälp från hemtjänsten. Det kulturella perspektivet kan te sig begränsat.
Såväl i anhörigforskning som i invandrarforskning påtalas ofta vikten av att kontextualisera, det har redan framgått här. Detta kan innebära både att göra forskningsfrågans relevans och sammanhang tydliga och, i ett senare skede, att utvidga bakgrundsbeskrivningar och frågeställningar på ett sätt som gör att resultaten kan kompliceras. Inom olika kunskapsområden finns olika traditioner kring vilken typ av kontext eller sammanhang som vanligen
63 Begreppet etnocentrism kan ordagrant definieras som ’tendensen att sätta det egna folket i centrum’, eller mera utförligt att uppfatta den egna gruppen och dess kultur som överlägsen andra, att använda sin egen kultur som måttstocken för andra kulturer eller att ta dess for-mer för givna så att bärare av andra kulturer missförstås.” (Hannerz & Björklund 1987 s.11).
64 Denna rädsla har bland annat bidragit till framväxten av ”kulturmötesspecialister”, en ny yrkeskår som beskrivs och diskuteras av Dahlén 1997.
inkluderas i beskrivningar och analyser. Anhöriga i vård och omsorg, å ena sidan, beskrivs och analyseras ofta mot bakgrund av vad de gör, vilka roller som de antar, vilka relationer som de ingår i samt hur de själva upplever sin situation. Det förekommer att hjälpgivande anhöriga idealiseras, liksom att de bilder av anhörigas situation som tecknas är onyanserat mörka och dystra. Forskare om anhörigskapets variationer påminner om att rollernas och relationernas inbördes olikhet och gemensamma föränderlighet måste uppmärksammas, och förenklingar undvikas (Jeppsson Grassman 2003b).
Anhöriga till äldre är förvisso inte heller alltid hjälpgivare – en förenklad bild som senare års socialpolitiska välmenande utpekande av anhöriga som en egen kategori inom vård och omsorg kan ha förstärkt.
Invandrares villkor, å andra sidan, analyseras ofta med utgångspunkten att olika kulturella aspekter, som etnisk identitet eller tillhörighet, har stor betydelse. Ofta framhålls kulturförståelse som särdeles viktigt att eftersträva vid studier om omsorg om äldre med invandrarbakgrund – en anmodan som utgör en kraftfull rekommendation om kontextualisering i en viss rikt-ning.65 Självfallet är sådant som förknippas med kultur, som till exempel olika synsätt och praktiker, viktiga delar av det sammanhang i vilket äldre in-vandrare och deras hjälpgivande anhöriga ingår. Allt fler forskare och de-battörer hävdar dock att migrationsrelaterade erfarenheter i vidare bemär-kelse påverkar invandrares situation här och nu i minst lika hög grad som eventuella etniska eller kulturella särdrag. Det är av största vikt att studera kulturmöten ur allmängiltiga aspekter: ”Kulturmötesproblematik varken ute-sluter eller förstorar upp kultur” (Magnusson 2002 s.12).
Uppmaningen till kontextualisering när det gäller studier om invandrare i Sverige, flyktingar och andra, kompliceras av att forskare om invandrares förhållanden har starka incitament att eftersträva en balans mellan allmängil-tighet och individuella aspekter. Bäggedera medför komplikationer. Allmän-giltiga förklaringar av invandrares underordnade ställning i Sverige med hän-visning till strukturella förhållanden flyttar fokus från individuella öden.
Många som invandrat hit kan inte identifiera sig, eller sina unika erfarenhe-ter, med sådana generella och ofta dystra bilder. De passar själva inte in på schablonbilden av den typiska invandraren, utsatt för diskriminering eller till och med rasism. Individualiserade beskrivningar av invandrares erfarenheter väcker, samtidigt, också invändningar. Invandrare utgör ingen homogen
65 I amerikansk forskning om omsorg (social care) betonas kraftigt att hela kulturen måste studeras när det handlar om vad som i amerikansk kontext kallas för etniska minoriteter (se t.ex. Henderson 1994a, b). Denna benämning (etnisk minoritet) har dock även be-skyllts för att användas som en förskönande omskrivning när invandrare studeras. Det flyttar fokus från socioekonomiska förhållanden och villkor till kulturaspekter. Att kulturför-ståelse och kulturkunskap kan ge intressanta infallsvinklar också när en majoritetsbefolkning är i blickfånget framgår av projektet ”Åldrandets kultur” (Ronström 1996).
Anhörigskap och invandrarskap
42
grupp: de individuella bilderna är alltför unika för att säga något väsentligt om invandrarskap mer generellt.
Etnicitet
Det är, som här har framgått, ovanligt att studera invandrare utan att nämna och helst också förhålla sig till etnicitet. Etnisk identitet anses ofta utgöra en väsentlig del av den bakgrund eller den kontext mot vilken invandrare be-skrivs och förstås. O´Dell (2002) uttrycker det så:
I dag, vid ingången av det tjugoförsta århundradet, domineras den offentliga debatten av ämnen som multikulturalism, globalisering och immigration. Bakom dessa teman ligger en rad djupt rotade antagan-den om kulturens och etnicitetens natur. (O´Dell 2002 s.18).66
Vad är då etnicitet? I en forskningsöversikt lyfts det fram att etnicitet har olika betydelse och relevans för olika människor och i olika sammanhang.
Etnicitet skall förstås som en i hög grad social produkt som kan ta sig olika uttryck och vars innehåll varierar med tid och plats (Hylland Eriksen 1998).
Etnicitet kan till och med, i extrema fall, totalt byta skepnad. Dess föränder-lighet gör det till en omöjlig uppgift att utifrån räkna antalet medlemmar i en etnisk grupp – inte minst i komplexa samhällen.67 Resonemanget kan vara svårgripbart för den som önskar tydliga och operationaliserbara avgräns-ningar och angivelser. I själva verket är det just kombinationen av faktisk, möjlig föränderlighet och en uppfattning om den sociala identitetens be-ständighet hos dem som berörs som är det verkligt typiskt etniska. Tidsaspek-ten är direkt förbunden med etniciteTidsaspek-tens flytande och föränderliga, sociala karaktär: etnisk identitet kan bestå över tid, med samma namn, trots att dess innehåll kan ändras. Detta är en av förklaringarna till att etnicitet är en sådan stark kraft i det moderna samhället. Det är särskilt vid hot, eller löfte, om förändring som tradition och genuinitet blir eftersträvansvärda för människor
Förhållandet mellan kultur och etnicitet är således mångfasetterat. Det finns ingen entydigt samband mellan kulturell variation och etnicitet. Etnisk differentiering kan, tvärtom mot vad man kan förvänta, vara en effekt av kulturell homogenisering. En tonvikt på kulturella skillnader mellan olika grupper kan bidra både till ett förtingligande av kulturen, och bidra till att reproducera infödd ideologi och infödda stereotypier. Antropologer brukar
66 O´Dell 2002 fördjupar diskussion om förhållandet mellan ett konstruktionistiskt och ett essensiellt synsätt på etnicitet.
67 Roosens 1989 visar till exempel hur en etnisk grupp på kort tid kan konstruera en ny et-nisk identitet med anspråk på en mycket lång historia och därmed väl anpassad efter den moderna tidens krav på genuinitet. Haaland 1969 visar vidare hur en till synes ogenom-tränglig (etniskt, religiöst, kulturellt och ekonomiskt definierad) mycket tydlig social gränsdragning mellan olika etniska grupper i själva verket är möjlig att överskrida för en-skilda individer under speciella (fr.a. ekonomiska) omständigheter.
ofta, av dessa skäl, koncentrera sig på att studera sociala processer snarare än kulturella skillnader. Samtidigt är det ett välkänt faktum att olika gruppers vär-deringar och prioriteringar kan skilja sig åt. I många fall varierar föreställningar om vad som utgör det goda livet systematiskt mellan olika etniska grupper.
Sådana skillnader, som ofta påtalas av aktörerna själva, kan utgöra viktiga grundvalar för skapandet av stereotyper och upprätthållandet av sociala grän-ser (Hylland Eriksen 1998 s.168-169). För att förstå etnicitetens olika skep-nader måste, följaktligen, också de sammanhang i vilka de uppstår studeras.68