Myndigheter
I Sverige råder sektorsansvar i miljöarbetet vilket innebär att flera olika myndighe- ter har ansvar i frågeställningar som rör främmande arter. Idag är det i många fall oklart vilken myndighet som har ansvar för arbete med en viss främmande art. Detta beror dels på:
• att regelverket ofta är starkt kopplat till användningen av en art. Exem- pelvis import av en daggmask för jordförbättringsändamål kan falla un- der växtskyddsregelverket eller biologisk kontroll, medan import av samma daggmaskart för användning som levande agn inte är reglerad. • uppdelningen i sektorsansvar med främsta uppgift att ansvara för skador
som uppstår på utpekade viktiga näringar (se vidare exemplet med spansk skogssnigel i faktaruta).
• begränsningar i befintliga regelverk. Idag tillämpar myndigheterna regel- verken för växtskydd, skydd av livsmedel, människors hälsa, djurhälsa eller djurskydd i nästan allt arbete med främmande arter. Det är princip omöjligt att hantera arter som inte faller inom ramen för dessa regelverk, t.ex. saknas det ett bra skydd för biologisk mångfald.
Utöver sektorsmyndigheter har också länsstyrelser och kommuner vissa ansvars- områden. För att få till stånd ett effektivt arbete med främmande arter inom landet och internationellt är det nödvändigt att berörda sektorsmyndigheter och länsstyrel- ser får en tydligare roll och att ansvarsfördelningen tydliggörs. I de fall kommuner- na är bäst lämpade att genomföra åtgärder, behöver regelverket tillåta delegering till den kommunala nivån. För olika ansvarsområden idag, se faktaruta om ansvar.
1) Ansvarsområdet inom ramen för arbetet med främmande arter ska framgå av berörda myndigheters styrande dokument (myndigheternas instruktio- ner och regleringsbrev) och av lagtext. Ansvarsfördelningen måste utre- das och alla glapp täckas. Ändringar i ansvarfördelningen ska föras in i framtida revideringar av handlingsplanen.
Vem: Regeringen Prioriteringsgrad: Hög
Ansvar och skadestånd
Näringsutövare inom flera olika samhällssektorer och olika intresseorganisationer har ansvar för att miljöhänsyn tas inom respektive sektors verksamhet rörande främmande arter. I de fall där invasiva främmande arter orsakar skada har det ofta varit svårt att peka ut någon enskild person eller aktör som direkt ansvarig. Detta beror vanligtvis på att lång tid förflutit mellan introduktion och effekt, bristande regelverk och att flera enskilda och företag har varit inblandade i användandet av invasiva arter. Med dagens regelverk är det oklart vilken möjlighet det finns att
åberopa en persons eller företags skyldighet och ansvar att stå för kostnader när deras verksamhet har orsakat introduktion av en invasiv främmande art som orsa- kar skador.
Ansvarsfördelningen idag
Idag råder det ett sektorsansvar i miljöarbetet vilket innebär att flera olika myndigheter och andra organisationer har ansvar i frågeställningar som rör främmande arter. (F) markerar de myndigheter som har ansvar att skriva föreskrifter som rör hantering av främmande arter. Centrala myndigheter
- Arbetsmiljöverket: Innesluten användning av mikroorganismer.
- Banverket: Utsättning och sådd av växter på banvallar, järnvägsbanker med fröblandningar etc. som ofta består av främmande arter eller främmande populationer av inhemska arter. - Fiskeriverket: Utsättning och odling av fisk, vattenlevande kräftdjur och blötdjur. Fiskeriver- ket ansvarar också för skydd mot smittsamma sjukdomar och parasiter som drabbar sådana organismer. Fiskeriverket skriver föreskrifter för utsättning av fisk, blötdjur och kräftdjur som länsstyrelsen har att följa vid prövning av tillstånd för utsättning och förflyttning av dessa organismgrupper. (F)
- Jordbruksverket: a) införsel, handel och produktionskontroll av växter och obearbetade växtprodukter (inklusive trä och produkter av trä), b) bekämpning av farliga växtskadegörare c) bekämpning av epizootier (allvarliga smittsamma djursjukdomar) samt zoonoser (sjukdo- mar som kan överföras mellan djur och människor) (SVA och Jordbruksverket), d) införsel och handel med hotade djur och växter och produkter av dessa (CITES och Artskyddsförordning- ens arter), e) införsel av djur (Veterinära införselkungörelsen – Balaisdirektivet). (F)
- Kemikalieinspektionen: Biologisk bekämpning med mikroorganismer, insekter, nematoder och spindeldjur som kan vara främmande arter. (F)
- Kustbevakningen: Bistår polisen i personkontrollen till sjöss samt bistår Tullverket i tullkon- trollen till sjöss. Kan eventuellt få en roll när det gäller att kontrollera att fartyg följer bestäm- melserna i barlastvattenkonventionen för att minska risken för introduktion och spridning av invasiva främmande arter.
- Luftfartsverket: Har ansvar för flygtrafik och för främmande arter som kan transporteras med flygtrafik, inklusive med passagerare, i flygplan och med flygfrakt.
- Naturvårdsverket: Har övergripande ansvar som central miljömyndighet. Fungerar som remissinstans vid införsel av främmande arter. Ska vara pådrivande och vägledande gent- emot andra myndigheter och aktörer. Tar fram och sprider kunskap om främmade arter. Verkar för att problemet uppmärksammas och åtgärdas i olika internationella forum. (F) - Sjöfartsverket: Har ansvar för introduktion av främmande arter via barlastvatten eller bar- lastsediment eller genom påväxt på fartygsskrov. Ansvarsområden och myndighetsrollen för Sjöfartsverket kommer förmodligen till viss del att förändras den 1 januari 2009 då Sjöfartsin- spektionen, som idag har en särställning inom Sjöfartsverket genom regeringens instruktion (1995:589) för Sjöfartsverket, övergår i den nybildade myndigheten Transportstyrelsen. Sjö- fartinspektionens uppdrag är att bidra till och samordna arbetet för en säker och miljövänlig sjöfart. Hur dessa förändringar kommer att se ut vad gäller sektorsansvaret för sjöfarten går ännu inte säga. I Barlastvattenutredningen (SOU 2008:1) har Sjöfartsverket föreslagits genomföra stora delar av barlastvattenkonventionens bestämmelser och att utöva tillsyn över fartygens efterlevnad av reglerna. Troligen kommer emellertid Transportstyrelsen utses som huvudansvarig för barlastvattenkonventionen och därmed större delar av de regleringar om främmande arter som direkt berör sjöfarten. (F)
- Skogsstyrelsen: Har ansvar för användning inom skogsbruket av främmande trädslag och genotyper. Har även möjlighet att på skogsmark inrätta bekämpningsområden och utfärda föreskrifter för att bekämpa skadegörande insekter. (F)
- Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA): Arbetar med att förhindra introduktion och spridning av sjukdomar och invasiva främmande arter som är bärare av patogener eller para- siter och som hotar husdjurs och vilda djurs hälsa. Är veterinärmedicinsk expertmyndighet till Jordbruksverket och utarbetar riskanalyser för befarade sjukdomsutbrott.
Forts. ansvarsfördelningen idag
Forts. centrala myndigheter
- Tullverket: Gränskontroll vid EU:s yttre gräns av import av hotade arter (CITES). Tullverket har ej befogenhet att kontrollera handel och transport inom EU (vid inre gräns).
- Vägverket: Utsättning och sådd av vägkantsväxter och fröblandningar etc. som ofta består av främmande arter eller främmande populationer av inhemska arter.
Regionala och lokala myndigheter
- Länsstyrelserna: Länsstyrelserna beslutar om tillstånd för utsättning av fisk och kräftor, samt om hållande av sådana arter i kontrollerad anläggning för kommersiellt bruk (fisk-, mussel- och kräftodlingar). Beslutar om tillstånd för att hålla arter som normalt hålls i vilthägn, t.ex. kron- och dovhjort.
- Kommunerna: ska arbeta med frågor om biologisk mångfald och har därför ett indirekt ansvar för invasiva främmande arter. Kommunerna utövar också tillsyn inom vissa områden. Kommu- nerna har ett geografiskt ansvar för att det görs riskanalyser av bl.a. främmande arter inom ramen för den nya lagen om extraordinära händelser (SFS 2006:544). Både kommun och lands- ting ska göra riskbaserade sårbarhetsanalyser, som underlag för en planering av hantering av sådana händelser som invasion av främmande arter.
- Vattenmyndigheterna: ska beakta främmande arter vid beslut om vad som ska anses som vatten av god kvalitet enligt EG:s Ramdirektiv för vatten samt vid framtagning av åtgärdsplaner för vattenförekomster.
Övriga
Utöver myndigheterna, har många intresseorganisationer och näringsutövare ansvar för att miljöhänsyn tas inom respektive samhällssektors verksamhet rörande användning av främmande arter och genotyper.