Nedan följer en beskrivning av ytterligare internationella konventioner, som inte nämnt ovan, som är relevanta i arbetet med invasiva främmande arter.
Bonnkonventionen
Bonnkonventionen (The Convention on the Conservation of Migratory Species of Wild Animals), som trädde i kraft 1983, är en global naturvårdskonvention om att skydda vilda djur under deras förflyttningar mellan olika områden. Deltagande länder som är värdland för hotade flyttande arter (uppräknade i Bilaga 1 till kon- ventionen) har förbundit sig till att förhindra, reducera eller kontrollera faktorer som hotar eller kan hota dessa arter, inklusive hot från främmande arter (artikel III, 4 c). För arter i Bilaga II, ska deltagande länder företa strikt kontroll av introduk- tion av främmande arter (samt kontrollera de som redan är introducerade) som skulle kunna vara skadliga för hotade flyttande arter (artikel V, 5 e).
Våtmarkskonventionen – Ramsar
Ramsarkonventionen (The Convention on Wetlands of international Importance, especially as Waterfowl Habitat) är en global naturvårdskonvention om att bevara våtmarker och vattenmiljöer och utnyttja dem på ett hållbart sätt. Konventionen trädde i kraft 1975. Under konventionen finns en resolution som rör invasiva arter och våtmarker (Resolution VII/14). Enligt denna uppmanas deltagande parter att bl.a. kartlägga främmande arter i våtmarksområden samt att identifiera och priorite- ra de arter som utgör ett hot mot våtmarksområdena och de arter som lever i dessa områden. Deltagande länder uppmanas även att utveckla program mot prioriterade invasiva arter med mål att kontrollera eller utrota dessa. I Sverige finns över 50 s.k. Ramsarområden utpekade. Dessa har Sverige åtagit sig att bevara för att de t.ex. är viktiga rast- eller häckningsområden för flyttande fåglar, uppväxtområden för fisk eller är en viktig resurs för vattenförsörjning.
Förenta nationernas havsrättskonvention – UNCLOS
Enligt Artikel 196 i havsrättskonventionen (United Nations Convention on the Law of the Seas) ska föredragsslutande parter vidta åtgärder för att undvika, minimera och kontrollera förorening av den marina miljön, bl.a. mot avsiktliga eller oavsikt- liga introduktioner av arter, främmande eller nya för en viss del av den marina miljön.
EIFAC
EIFAC (European Inland Fisheries Advisory Commission) är en kommitté inom FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO, där man arbetar med rådgivning mellan Europas myndigheter i frågor som rör utveckling av inlandsfiske och vat- tenbruk. En av EIFAC:s huvudområden är vattenbrukets påverkan på den biologis- ka mångfalden och dess problem med spridning av främmande arter. EIFAC har adopterat FAO:s uppförandekod för fritidsfisket (FAO 2008).
ICAO
ICAO (The international Civil Aviation Organisation) har utvecklat riktlinjer för hantering av oavsiktlig introduktion och spridning av invasiva främmande arter genom lufttransporter.
ICES
ICES (The International Council for the Exploration of the Seas) är en organisation som koordinerar och främjar marin forskning i Nordatlanten. ICES tog 1994 fram en praxis (Code of Practice) rörande introduktioner och förflyttningar av marina organismer. Bland annat ger den rekommendationer för nya avsiktliga introduktio- ner för användning i vattenbruk och föreslår att medlemsländerna (som Sverige) bör skicka in förslag till ICES (inkluderande detaljerad analys av potentiell miljö- påverkan på det akvatiska ekosystemet) för ett utlåtande på föreslagen introduk- tion. ICES WGITMO har varit vetenskaplig rådgivande om frågor om marin biolo- gisk mångfald till IMO:s Marine Environment Protection Committee under för- handlingar om barlastvattenkonventionen.
IUCN
IUCN (The International Union for the Conservation of Nature and Natural Reso- urces) arbetar med att påverka, uppmuntra och bistå samhällen över hela världen att bevara biologisk mångfald och att se till att all användning av naturresurser sker på ett rättvist, förnuftigt och ekologisk sätt. IUCN har bland annat tagit fram en handbok rörande utformning av legala och institutionella ramverk för främmande invasiva arter (Shine m.fl. 2000).
EU
Här följer en sammanfattning av det arbete som pågår inom EU som är relevant för främmande arter:
Pågående arbete Berörda myn- digheter
Förslag till Sveriges ställningstagande (i linje med redovisad handlingsplan) Utveckling av en EU-strategi
om främmande arter
Utveckling av ett varningssy- stem för främmande arter (beslut i meddelandet om biologisk mångfald 2006)
Reger, NV Sverige bör arbeta för att befintlig lagstift- ning gemensamt anpassas inom EU. Sveri- ge bör även agera för att befintliga EU- regelverk kompletteras med ytterligare regelverk specifikt för invasiva främmande arter för att täcka luckorna där befintliga regelverk inte är tillämpliga. Detta med hänsyn till att enskilda länder har små möjligheter att begränsa handel med invasi- va främmande arter.
EU-samarbetet är nödvändigt för att utveck- la ett effektivt varnings- och responssystem för främmande arter. Sverige bör bevaka och delta i utvecklingen av de planerade rapporterings- och varningssystemen inom växtskydd och barlastvattenhantering som är på gång och agera för att det inte blir överlappningar och dubbelarbete.
Marina Direktivet Sverige bör agera i implementeringen av
direktivet så att främmande arter beaktas som en påverkansfaktor för vattnets ekolo- giska status. Oklart vad arbetet komma att innebära. Ansvarig myndighet behöver utses. Behöver samordnas med havs- och vattenmyndigheterna och övriga berörda myndigheter när ansvarig myndighet har utsetts.
Ramdirektivet för vatten NV, Vatten- myndigheter
I en arbetsgrupp inom ECOSTAT håller man på att utreda möjligheten för medlems- staterna att infoga invasiva främmande arter vid bedömning av påverkan på vattnets ekologiska status. Sverige har deltagit i ett möte, men inget utpräglat ställningstagande har ännu utvecklats. Behöver beredas med berörda myndigheter, inkl vattenmyndighe- ter och länsstyrelser. Oklart hur mycket som krävs eller kommer att krävas av landet. Sverige bör ska driva en linje att främmande arter ska anses som en påverkansfaktor vid bedömning av vattnets ekologiska status. Reglering om användning av
främmande arter i vattenbruk. SJV, FiV Sverige bör agera för att fler arter inte undantas från regleringen. Art- och habitatdirektivet NV Förekomst av invasiva främmande arter bör
tas med som ett kriterium vid rapporteringen av bevarandestatus för arter och naturtyper till kommissionen.
Ständiga kommittén för växt- skydd, Kommisionsarbets- grupp som leds av Europeiska kommissionen
SJV Sverige bör driva frågan att invasiva växter ska regleras i växtskyddslagstiftningen. Rådsarbetsgruppen ”plant
health”, arbetsgrupp under rådet, leds av ordförandeska- pet
Reger Sverige bör driva frågan att invasiva växter ska regleras i växtskyddslagstiftningen. Ständiga kommittén för
”Seeds and propagating material for agriculture, horti- culture and forestry
SKS Svensk skogsbruk ska ha tillgång till lämp- ligt skogsodlingsmaterial och att olämpligt sådant inte ska saluföras på den svenska marknaden.
Förkortningar: FiV – Fiskeriverket; NV – Naturvårdsverket; Reger – Regeringen; SJV – Statens jordbruksverk; SKS – Skogsstyrelsen
Referenser
FAO (2008). Code of Practice for Rescreational Fisheries.
ftp.fao.org/docrep/fao/meeting/013/K2336e.pdf (Hämtad 2008-11-27).
Shine, C., Williams N. och Gündling, L. (2000). A Guide to Designing Legal and Institutional Frameworks on Alien Invasive Species. IUCN, Gland, Switzerland Cambridge and Bonn. xvi + 138 s.