Amerikansk hummer – Homarus americanus, MILNE EDWARDS 1837
Amerikansk hummer fångad utanför Smögen hösten 2008. Gummisnoddarna runt klorna tyder på att hummern har rymt från en sump. Foto: Marcus Bertilsson
ARTINFORMATION
Habitat
Den europeiska hummern (Homarus gammarus) har ett varierande utseende vilket gör att den kan vara mycket lik den amerikanska hummern (Homarus americanus). Det är därför svårt att morfologiskt bekräfta nya fynd av den främmande hummer- arten varför DNA-test är den enda säkra metoden för artbestämning. De båda arter- na har många andra likheter såsom reproduktion, livscykel, habitat- och födoprefe- rens och konkurrerar därför med varandra.
Det finns två huvudsakliga habitat eller ekotyper som utnyttjas av den ameri- kanska hummern; dels de grundare kustområdena och dels de djupare områdena ute till havs ner till cirka 200 m djup. I kustområdena trivs hummern på olika bot- tentyper, som mjuka gyttjebottnar, eller hårdare av sten, klappersten eller mer strukturerade bottnar med stenblock, men även på ålgräsängar. De mer djuplevande humrarna lever på i stort sett samma typ av bottnar, d.v.s. både mjuk, och hårdbott- nar. De kustnära respektive djuplevande utgörs av två olika populationer.
Reproduktion
Honans ägg utvecklas under ryggskölden och befruktas genom inre befruktning. Efter ca 9–16 månader kläcks äggen och ut simmar frilevande pelagiska larver. Larverna genomgår fyra utvecklingsstadier som tar mellan 2–3 veckor beroende på vattentemperatur. Efter det pelagiska stadiet slår sig larverna ned på botten i en relativt skyddad miljö där de utvecklas från juvenil till adult under cirka fyra år. Under det sista året som juvenil söker humrarna sig successivt ut från de skyddade habitaten till mer oskyddade. Amerikansk hummer, liksom den europeiska hum- mern, är känd för att ha en lång livslängd med individer som kan bli över 100 år.
Introduktion
Introduktion av amerikansk hummer till svenska kustvatten konstaterades utanför Smögens hamn i november 2008. Fyra humrar med typiska karaktärer för ameri- kansk hummer fångades av en fiskare. Med hjälp av DNA-analys bekräftades det att det var amerikanska humrar. Humrarna har sannolikt smitit från en sump, där humrarna hållits för att hålla dem levande och färska för försäljning. I Smögen finns det flera lagliga importörer av levande amerikansk hummer. Fiskeriverket har anmält utsättningen till Polisen. Arten finns också på flera lokaler i Norge och ett fynd från danska Öresund är känt från 2007 samt ett fynd från Skagerrack somma- ren 2008. De två tidigare fynden skulle kunna härstamma från sekundära introduk- tioner, d.v.s. genom naturlig spridning från norska och danska lokaler.
Ekologiska effekter
Den amerikanska hummerns födonisch och habitatutnyttjande sammanfaller väl med den europeiska hummerns. Det är därför troligt att de båda arterna konkurrerar om samma föda och utrymme. Individer som lever längre ut från kusterna på mjukbottnar, gräver gångar liknande havskräftan (Nephrops norvegicus). Det är därför troligt att även dessa arter konkurrerar om utrymme och föda. Den ameri- kanska hummern kan vandra långt och har därför hög potential att sprida sig natur- ligt. Men eftersom larvspridningen sker under relativt kort tid och att reproduk- tionshastigheten är tämligen låg kan man anta att populationstillväxten går relativt långsamt i samband med kolonisering av nya områden. Laboratoriestudier har visat att den amerikanska hummern kan bilda hybrider med den europeiska hummern. Dessa är troligen sterila.
Amerikansk hummer bär på olika smitta av virus, bakterier och parasiter vilket har gett upphov till flera sjukdomsutbrott hos den europeiska hummern i Europa. Bland annat bär den amerikanska hummern på skalinfektioner och bakteriesjukdomar som vibrios. Den kanske mest fruktade bakteriesjukdomen är gaffkemia (Aerococ-
cus viridans) som smittar den europeiska hummern och dödligheten är extremt hög.
Ekonomiska effekter
De europeiska hummerbestånden i Norden är relativt små och hårt beskattade var- för de är känsliga. Konkurrens med den amerikanska hummern kan göra det svårt att bygga upp de inhemska bestånden vilket idag pågår på flera håll. I Sverige har man skapat konstgjorda rev för att ta hand om sten i samband med olika anlägg- ningsarbeten, t.ex. i Göreborgs hamn. I dessa s.k. hummerrev råder det fiskeförbud och det har visat sig att reven har betydligt större täthet av europeisk hummer än omkringliggande områden. Sjukdomsspridning av t.ex. gaffkemia skulle i värsta fall innebära att fisket av europeisk hummer på Västkusten slås ut.
FÖRFATTNINGAR
Eftersom det inte finns något handelshinder för levande hummer kan sjukdomar därför lätt oavsiktligt spridas. Det kan räcka med att en restaurang eller fiskhandla- re ovetande sumpar färska importerade humrar som bär på smitta varmed risken är stor att sjukdomar sprids till ett närliggande vilt bestånd.
Bestämmelser:
• Det krävs tillstånd för att sätta ut kräftdjur i svenskt vatten enligt Fiskeri- verkets föreskrifter (FIFS 2001:3) om odling, utplantering och flyttning av fisk. Det är emellertid förbjudet att sätta ut kräftdjur (inklusive amerikansk hummer) som används som fisknäringsorganismer.
• Vattenlevande kräftdjur som införs levande till landet för konsumtion får i avvaktan på försäljning och slakt inte förvaras i sump eller liknande anord- ning (FIFS 2003:34). Undantaget är slutna system där det inte finns någon risk att humrarna slipper ut i naturen, vilket är möjligt vid sumpning i kas- se.
• För att få ta in kräftdjur är föreskrifterna om ändring i Statens jordbruks- verks föreskrifter (SJVFS 1995:125) om införsel av fisk, kräftdjur och blötdjur och produkter därav tillämpliga. Importillstånd krävs från tredje land. För införsel inom EU fordras inte detta men vid all införsel krävs smittfria djur.
• För direktlandad färsk fisk (och kräftdjur) gäller särskilda bestämmelser enligt 2§ Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2004:3) om kontroll av animaliska livsmedel vid import från tredje land.
• Undantag vid privatinförsel av färsk fisk (och kräftdjur) finns i Statens jordbruksverks föreskrifter SJVFS 1999:135 om veterinära kontroller av produkter som förs in från tredje land till Europeiska unionen (EU), Andor- ra, Färöarna och Norge och, vad avser fiskprodukter, Island.
ANSVARIGA MYNDIGHETER
Länsstyrelsen
Fiskeriverket
Fiskeriverket utfärdar föreskrifter för utsättning av kräftdjur som länsstyrelsen följer vid beslut. Frågor om utsättning av för landet främmande arter eller stammar prövas av Fiskeriverket. Fiskeriverket är även överprövningsinstans för länsstyrel- sens beslut.