Det finns alltså fyra (tre, om den vetenskapliga sfären inte räknas på grund av fåtalet belägg), sinsemellan helt olika sätt att uppfatta en huvudbonad på. Frågor om huvudbonader kan således hamna i den offentliga, individuella, religiösa eller (någon enstaka gång) den vetenskapliga sfären. Det finns inget belägg för kön och sexualitetssfären. Vad betyder det att frågan förläggs till respektive sfär? Det är uppenbart att det i den individuella sfären inte finns några regler i förväg. Vill individen ha en huvudbonad får han eller hon ha det; läraren och övriga får således inget inflytande över sakfrågan. En elev kan alltså ha en huvudbonad av religiösa skäl, vare sig de religiösa skälen är en följd av individens fria vilja, är regler från hemmet eller betraktas som kulturellt betingade.202 Det intressanta i det förstnämnda exemplet är att en elev (eller elevens ifråga målsman) kan placera huvudbonadsfrågan i den
202 Man kan fundera på om kulturella skäl också är applicerbara på kepsbärande pojkar. I någon mening är väl även kepsen kulturell.
religiösa sfären. Orsaken till huvudbonaden är alltså religiös, men i och med att läraren placerar frågan i den individuella sfären uppstår ingen konflikt.
Det är tämligen vanligt förekommande med diskussioner inom lärarkolle-gierna om huruvida frågan om huvudbonader skall placeras i den offentliga eller den individuella sfären. Många former av extrem klädsel (exempelvis nazistiska symboler) skulle förmodligen de flesta lärare placera i en offentlig sfär medan det samtidigt finns ett självklart utrymme för personlighet i kläd-seln som pekar mot en individuell sfär. Det finns alltså en spänning mellan den individuella och den offentliga sfären ifråga om uppförandefrågor. Lärare relaterar ofta denna spänning (citatet är redan återgivet ovan men jag repete-rar det för tydlighetens skull):
I grunden tycker jag, personligen att ett sådant förbud mot huvudbonad är felaktigt. Jag ser inte att det fyller någon funktion direkt och motiveringen att det i samhället finns en norm att vi inte skall ha mössa på oss inomhus den kan i sig vara sann, kanske, men i lika många fall tycker jag att man ser både kvinnor och män ha på sig [huvudbonader] inom-hus. Jag tycker inte den normen lever kvar riktigt. Den är starkast på skolor verkar det som. (IP 8)
Jag har tidigare även givit exempel på intervjuade lärare som placerar frågor om huvudbonader i den offentliga sfären. Den offentliga sfären är, som dis-kuterats tidigare, en vid sfär där de olika möjliga förhållningssätten är flera. Dels finns det samhälleliga lagar som man måste förhålla sig till, dels antas det finnas normer i samhället som skolan skall vidarebefordra, dels är skolan i sig en offentlig arena som i viss mån fattar beslut om sina regler. Det finns alltså inga entydiga logiker inom den offentliga sfären även om man rent allmänt alltså måste säga att värden (och logiker) som rättssäkerhet, demo-krati, regelefterlevnad och samhälleliga normer är centrala. Dessa olika logi-ker går in i varandra och motarbetar någon gång varandra. Alla lösningar är inte tänkbara i den offentliga sfären; det tycks stöta lärarnas känsla för den offentliga sfärens värden att tillåta alla flickor att ha huvudbonad medan pojkarna förbjuds (även om jag ovan gav ett exempel på just detta).
I: Har ni något förbud mot keps i skolan?
IP: Ja, det har vi. Vi har förbud mot huvudbonad på lektionstid. Men vi har ju aldrig kommit dit att någon har kommit med slöja, så det blir ju intressant den dagen, det inträf-far. [Och förbudet mot] huvudbonad, det började med att det var kepsar som retade folk, så kom man med lite specialmössor. Tjejerna kanske då. Så står det: Huvudbonad, så är vi av med problemet. Men kommer någon med burka, typ, vet jag inte vad som händer. (IP 14)
Att en huvudbonadsfråga definieras som offentlig säger för det första inte nödvändigtvis något om hur den hanteras: utifrån ett offentligt perspektiv kan den såväl tillåtas som förbjudas. När det gäller huruvida kepsar bör tillåtas tycks skiljelinjen gå mellan å ena sidan de som vill tillåta dem genom att definiera frågan som offentlig (och argumentera för dem med den sfärens logiker) och dem som definierar frågan som individuell, och å den andra de som vill förbjuda dem genom att definiera frågan som offentlig (och med den sfärens logiker argumentera mot dem). För det andra kan den offentliga sfä-ren vara problematisk såtillvida att den i regel är möjlig att med omedelbar verkan omförhandla. Även om alla huvudbonader var tillåtna igår kan de genom beslut av relevanta personer förbjudas imorgon. Själva lösningen kan alltså beroende på vilken av den offentliga sfärens logiker som används se olika ut.
Något bör sägas om den vetenskapliga sfären: placeras frågan i denna sfär kan frågan rimligen få olika lösningar beroende på vilka rön som åberopas: sociala, individpsykologiska eller medicinska. Det intressanta är att de i prin-cip utesluter en särbehandling av religiösa huvudbonader. Motiveras ett tillå-tande förhållningssätt är kanske konfrontationen mellan den religiösa och vetenskapliga sfären mindre akut.203 Ingen har helt placerat frågorna om huvudbonad i skolan i den vetenskapliga sfären och ingen behöver således uppmärksamma konsekvenserna av krocken med den religiösa sfären.204
Den religiösa sfären har delvis berörts. Det är uppenbart att ett placerande inom denna sfär ger möjlighet för eleven att efterleva respektive religions påbud och förbud (även om detta innebär ett brott mot de skolregler som finns) och att bejaka sin identitet. Detta är benäget att kollidera med övriga sfärer, den individuella undantagen. Intressantast är lärarnas förhållande till vilka frågor som hör till sfären. Dels finns som jag påpekat de som helt från-ser sfären genom att placera frågorna i en individuell sfär, oavsett elevernas respektive föräldrarnas bevekelsegrunder. Härigenom blir religionen en indi-viduell sak eller en privatsak i Habermas mening. Dels finns de som explicit hänvisar till den religiösa sfären. Dessa lärare måste reflektera över hur de skall hantera andra anspråk som görs i religionens namn och tar i någon mån på sig att själva definiera vad respektive religion kan tänkas kräva. Detta tycks bygga på antagandet att man som utomstående kan kontrollera vad
203 Det är knappast troligt att skolan undersöker huruvida eleven ifråga verkligen behöver huvudbonaden av medicinska eller psykologiska skäl (helt otänkbart är det väl inte; i andra sammanhang föreligger ofta krav på utlåtande och intyg från läkare eller psykolog för att få undantag från uppställda regler).
204 Dessutom finns det för den här frågan i den vetenskapliga sfären så pass litet att hämta att förhandlingsut-rymmet blir stort.
religionen kräver och att religionen således inte är en fråga om personlig tro och övertygelse:
IP: Så om de hade slöja eller något på sig, då vet jag att det är en religiös övertygelse, så då får de väl sitta med den även om jag själv inte förstår vad Gud har med slöjan att göra.. I: Mm. Om man tänker så, hur tycker du att slöjan skiljer sig ifrån kepsen, för keps ville du inte att de skall ha på sig inne?
IP: Nej, inte heller vantar och inte heller ytterjacka. Och inte heller stora läderstövlar för det ser tråkigt ut. Det är inte bra för tänkandet. Men slöjan, om det nu är en religiös grej så får de väl ha det då. Det går ju inte att diskutera sådana saker […].
I: Hur skulle du göra, så kommer en kille dagen efter och knackar på och säger att: Nu är det så att min nya religion kräver att jag har keps på mig?
IP: Då fick vi väl kontrollera vilken religion det är. Kutymen i den religionen. (IP 14)
Det skulle föra för långt att här ingå på vad som menas med religion i olika sammanhang, men det är uppenbart att det som föresvävat läraren är de er-kända världsreligionerna (‖kutymen i den religionen‖) – att kontrollera en enskild persons religiösa övertygelse om den enbart är knuten till individen låter sig knappast göras. Dessa typer av personlig övertygelse betraktas heller inte som i egentlig mening motsvarande mer erkända, av många praktiserade, religioner. I grund och botten mynnar det hela ut i huruvida man får andra att acceptera den religiösa sfären, vilket en lärare i sammanhanget påpekade:
Förra året hade vi en tjej som hade slöja och jag kände en liten oro i början att nu skall det bli snack [i stil med att] då skall jag ha min keps men inte ett ord. Inte en enda elev sa någonting om det utan de hade full förståelse. Det var ganska så skönt faktiskt. (IP 4)
Den sfär som inte sätts ifråga är kön och sexualitetssfären med logiker som går ut på likabehandling mellan främst könen. Detta är intressant i sig; i den allmänna debatten diskuteras ibland huruvida vissa kvinnliga huvudbo-nader (som muslimska kvinnors huvuddukar) skulle kunna motarbeta
jäm-ställdheten i samhället (Johansson Heinö 2009, s 158).205 Givet de direktiv som finns (se fotnot 205) torde det knappast vara möjligt att definiera frågan som en kön och sexualitetsfråga.206