I en förhandling finns det per definition mål som aktörerna vill uppnå. För studiens syfte betyder det mindre vilka dessa preferenser är eftersom det är de definitioner som blir konsekvensen av förhandlingen som står i fokus. För att förstå förhandlingens struktur behöver jag dock förklara hur makt kan betrak-tas som något som individer använder för att uppnå mål.
En av de mest framträdande av det sena 1900-talets maktteoretiker, Ste-ven Lukes, presenterar en tredelad indelning av maktstudier som fått stor genomslagskraft i samhällsvetenskaperna. Enligt Lukes finns tre huvudsakli-ga sätt att definiera makt (maktens tre dimensioner eller maktens tre
ansik-ten), nämligen beslutsfattande, makten över dagordningen och skapandet av preferenser (Lukes 2005). Dessa är inte varandra uteslutande alternativ utan
snarast olika analytiska svar på frågan hur makt bör operationaliseras för att studeras (Hay 2002, s 171).
Den första dimensionen, beslutsfattande, utgår från att den som får sina preferenser realiserade har makt, det vill säga att makt innebär att få någon att göra något som denne annars inte skulle ha gjort. Historiskt har denna dimen-sion utvecklats av den tyske sociologen Max Weber (1919/1977). Den mo-derne teoretiker som främst förknippas med perspektivet är den amerikanske maktforskaren Robert A. Dahl (1957; 1961), vars studier i New Haven som visade på en pluralism i maktfördelningen, har blivit klassiska (Dahl 1961). Denna analysinriktning av makt kännetecknas av fyra drag: Makt studeras i
23 Det finns i mycket av den klassiska utbildningslitteraturen en stark underström av maktdiskussioner som dock kanske främst avser makten över utbildningssystemet, inte den lokala skolans roll i ett maktspel. Exem-pel är Platons statsstyrda utbildningsideal, John Stuart Mills emfas av föräldrarnas frihet att välja för sina barn, Augustinus understrykande av individens insikt, Humboldts betoning av tvånget som väg till frihet och Rous-seaus och Deweys förespråkande för barnets fria sökande ( I RousRous-seaus fall står friheten i detta fall i åtminsto-ne skenbar kontrast till tvång i andra sammanhang). För en översikt av de väsentligaste utbildningsfilosofierna se Curren (edt.) (2006), särskilt del 1.
form av effekterna av utövningen och är således synlig, makt ses som knutet till individen och utövas i relation till andra individer, fokus ligger på att en individ har makt över en annan individ och slutligen betraktas makt som ett nollsummespel, där mer makt för A betyder motsvarande mindre makt för B (Dahl 1957; Hay 2002, s 173).
Maktstudier som enbart fokuserar på beslutsfattande har emellertid stött på kritik. Makt behöver inte manifesteras genom att få någon att göra något denne egentligen inte vill utan kan också manifesteras genom att en individ hindrar en annan individ från att göra det hon egentligen vill. Att kunna hind-ra en fråga från att hamna på föredhind-ragningslistan är ur detta perspektiv också maktutövning (Bachrach & Baratz 1962; Bachrach & Baratz 1963; Lukes 2005, s 20-23). Alla frågor avgörs till exempel inte genom omröstning eller liknade transparenta förfaranden utan ibland genom att frågorna överhuvud-taget inte fattas beslut om i formell mening. Perspektivet kallas maktens andra dimension eller dagordningsmakt och har inte minst inspirerat empiris-ka studier av massmedier (McCombs 2006). Först efter en systematisk empiris- kart-läggning och analys av hur dagordningen upprättats blir utfallet i sig relevant att studera.
Steven Lukes skriver:
A satisfactory analysis, then, of two-dimensional power involves examining both deci-sion-making and nondecideci-sion-making. A decision is a choice among alternative modes of action; a nondecision is a decision that results in suppression of thwarting of a latent or manifest challenge to the values or interests of the decision-maker (Lukes 2005).
Makten betraktas således tvådimensionell vilket innebär att såväl beslutsfat-tande som förmågan att hålla dagordningen ren från frågor man inte vill att det skall fattas beslut om analyseras.
Kritiken mot såväl en endimensionell analys som en tvådimensionell dagordningsanalys har gällt i vilken mån man genom dessa behavioristiska angreppssätt når de djupare strukturerna av makt som antas finnas. Ett sätt att lämna den behavioristiska traditionen presenterades av Steven Lukes (2005) själv genom att tillföra ytterligare en dimension till maktanalyserna, nämligen preferensskapande. Grunden i kritiken mot de en- och tvådimensionella ana-lyserna är att dessa enbart fokuserar på en förhandenvarande och observerbar konflikt och att de utesluter andra aspekter av makt som auktoritet och mani-pulation (Lukes 2005). Peter Bachrach och Morton Baratz (1970, s 20) avför till exempel språkliga aktiviteter från maktanalyserna som något annat än makt, som ‖agreement based upon reason‖. Bachrach & Baratz definition kommer alltså nära definitionen för deliberation.
Lukes invänder mot Bachrach och Baratz:
To put the matter sharply, A may exercise power over B by getting him to do what he does not want to do, but he also exercises power over him by influencing, shaping or de-termining his very wants […]. Indeed, is it not the supreme exercise of power to get another or others to have the desires you want them to have – that is, to secure their com-pliance by controlling their thoughts and desires? (Lukes 2005).
Att studera i hur många frågor man befunnit sig på den vinnande sidan säger ingenting om huruvida ens sanna och upplevda intresse är överensstämman-de.24 Man får dock hålla i minnet att Lukes talar om tredimensionell makt-analys, inte makten analyserad med den tredje dimensionen.
Det gemensamma i alla tre perspektiven är insikten att individer medvetet verkar för att realisera preferenser. Graden av medvetenhet i fråga om den tredje maktdimensionen kan dock diskuteras; Lukes (2005) påpekar själv att makten också utövas av till exempel ideologier. Härigenom hamnar han i en mellanställning mellan till exempel Dahl (1961) och Foucault (2002). Denna diskussion rör dock främst makten över preferenserna och preferensernas relation till intressen snarare än huruvida individerna försöker realisera sina preferenser och vad detta i så fall leder till.
Genom fokus på realiseringen av preferenser i de tre dimensionerna ställs aktörerna och deras åsikter, viljor och mål i förgrunden. Ett problem med utgångspunkten är att de kontextuellt – kulturellt bestämda meningsbärande abstraktioner som står i studiens centrum knappast kan ses som artikulerade preferenser i den mening begreppet används i de ovan diskuterade maktper-spektiven. Det är heller knappast enbart kulturella berättelser som styr aktö-rerna utan de kan också sträva efter andra medvetna mål. Exempel på sådana kan vara att upprätthålla arbetsron i klassrummet, att få alla att känna sig delaktiga eller att maximera sitt inflytande i en viss fråga.
Makt betraktad som ett medel för att realisera preferenser ses i avhand-lingen som den drivkraft som gör att förhandavhand-lingen kommer till stånd, inte i första hand som en beskrivning av maktens funktion eller av förhandlingens
24 Det har dock riktats kritik mot Lukes tredje maktdimension. Kritiken har i huvudsak riktat in sig på svårig-heten att dra en gräns mellan subjektiva och objektiva intressen – man öppnar, har man menat, en Pandoras ask av diskussioner kring falskt medvetande. Vem vet vad som är någons sanna intressen om inte individen själv är i stånd att utröna detta? Blir inte det man övertygats om ens sanna intressen? (Hay 2002, s 179). Gammal-marxisternas idé om ‖falskt medvetande‖ – i sin ursprungliga form att individer (arbetarna) narras (av borgar-klassen eller dess kulturella hegemoni) att hålla på vissa ideal (den kapitalistiska ordningen) och motarbeta andra (revolutionen) (Robertson 1993, s 182-183) är ett klassiskt exempel på detta betraktelsesätt. Problemet är i lika grad vetenskapsteoretiskt - metodologiskt och etiskt och kan här inte lösas. Se även fotnot 220.
konsekvenser. Den definition som blir resultatet av förhandlingen kan alltså, men behöver inte, vara en medveten preferens hos aktörerna.
Vilka av maktdimensionerna förhandlingens aktörer de facto använder under vilka omständigheter är en empirisk fråga. För studiens huvudsyfte är detta emellertid av underordnad betydelse.