Som antytts ovan finns det i de flesta av mina intervjuade lärares värld en självklar skillnad mellan olika typer av huvudbonader. Olika huvudbonader förs med andra ord till olika sfärer och kommer därigenom att uppfattas oli-ka. Lärare kan argumentera för att kepsar självklart bör vara förbjudna medan uppfattat religiösa typer av huvudbonader lika självklart bör tillåtas. Ett ci-tat198:
Ja, säg att det kommer kanske någon som har slöja. Är det acceptabelt då eftersom jag är en av dem som inte tycker att man skall ha keps inne? Jag blir helt vansinnig därför att det handlar ju om [en] ordningsfråga […] när man släpper efter […] när man har jobbat så länge som mig, så vet man […]. Och kepsen är en sådan detalj, som gör att värderingarna sjunker neråt. Men man vet att när man tar av sig kepsen då blir det ordning och reda i klasserna. Om det skulle komma in en med slöja, ja då är det självklart. Så ser man då vissa elever som ryggar lite så här. Då säger jag att: Men alla korsen ni har om halsen då. De skulle ju också tas bort? (IP1)
Ett annat:
Nej, men går man in i ett klassrum, så [gäller] samma regler för samma [beteende]. Det spelar väl ingen roll var de kommer ifrån, tycker jag. Men sedan är det många som tycker att man inte skall ha hucklen och sådant på sig, men det hör ju till deras religion, så det […] och då säger de att: De kan ha kepsar på sig och sådant, men det är inte samma sak. Det har inget ..ingen.. vad skall man säga? Det kommer inte ifrån någon [...] ja, någon grundtro eller någonting. Det är ju bara deras stil eller så. (IP 17)
I mycket handlar diskussionen om vilka fenomen som skall ses som parallel-la. Här är det uppenbart att lärarna placerar kepsar i den offentliga sfären (‖samma regler för samma‖, ‖värderingarna sjunker neråt‖). Det är en uppfö-randefråga (‖bara deras stil‖) och som sådan överordnad individernas önsk-ningar: skolan har regler som skall efterföljas.
Det finns i detta ett starkt likabehandlingsideal. Genom att rama in frågan i en berättelse om skolans fostrande roll (en fostran till allmän snygghet, kunde man säga i detta fall) framstår de som framhärdar som regelbrytare som måste anpassa sig för sin egen och klasskamraternas skull (‖när man tar av sig kepsen blir det ordning och reda‖). Berättelsen om skolans fostrande roll har en central plats i en offentlig sfär i och med att samhällets värderingar
198 I citat från intervjuerna används uteslutningstecknet […] såväl för ord borttagna av mig som för ej utsagda ord eller lång tvekan. Av naturliga skäl är den senare användningen mindre precis eftersom det inte finns en exakt mall att utgå ifrån i det talade språket (var ny mening börjar etc).
förväntas vidarebefordras till eleverna. På detta sätt har man dels hoppats komplettera föräldrarnas uppfostran, dels korrigera den. Lika självklart som att kepsar hör hemma i den offentliga sfären är att muslimska flickors huvud-duk hör hemma i den religiösa och att det finns en inneboende skillnader mellan huvudbonaderna (‖det är inte samma sak‖). Liknelsen som läraren i det första citatet framför är inte med andra typer av huvudbonad, utan med andra religiösa symboler. På samma tema broderar många lärare; ytterligare ett exempel:
I: Hur skulle du hantera om det kom fram en kille eller en tjej till dig och sa att: De mus-limska flickorna får ha slöja på sig. Det är av traditionella, kulturella eller religiösa skäl. Hemma har vi alltid burit keps och det är en väldigt stark tradition.
IP: Ja, man får väl ta en diskussion. Jag brukar handgripligen gå fram och lyfta bort kep-sen om det är så. (IP 19)
Det säger sig självt att läraren inte skulle lyfta bort det hon uppfattar som en religiös huvudbonad handgripligen eftersom det i själva definitionen konstru-eras en etiskt relevant skillnad. Naturligtvis kan läraren inte i någon egentlig mening veta varför en individ har på sig en viss huvudbonad vid ett visst tillfälle, men ögonblickligen sker ett antagande om vad innebörden är, till vilken sfär huvudbonaden hör och därigenom vilka möjliga åtgärder som står till buds. Undantag finns emellertid där läraren själv egentligen delegerar till eleverna själva att definiera sina huvudbonader:
IP: Det står i våra regler, som är väldigt tydliga där, att man får inte ha huvudbonad på sig i lektionssalar och inte i bamba. Däremot, så finns det en passus där, om man av religiösa skäl vill ha det så gör man undantag och det står med i reglerna. Sedan så skall jag säga att vi har ingen som går med slöja nu, men det står med i reglerna att man får ha det om det är religiösa eller medicinska skäl.
I: Ja, just det. Om det kommer en kille dagen efter och säger att: Jag har blivit nyfrälst. Det är en ny lära som kräver att jag skall ha keps på mig.
IP: Då får man ta en diskussion med den här killen om den här läran […] men det krävs ju en del för att han skall kunna övertyga mig om att det är en lära, som kräver att han skall ha huvudbonad, men jag menar det är ju ingen omöjlighet att så är fallet. (IP 8)
Det är här alltså inte frågan om att inplacera frågorna i den individuella sfä-ren. Snarare säger läraren, utifrån studiens teoretiska utgångspunkt, att vilka symboler som helst kan vara religiösa och därigenom tillåtna, men att läraren förbehåller sig rätten att bedöma detta (‖det krävs ju en del för att han skulle kunna övertyga mig‖).
Citatet nedan illustrerar ett ovanligare sfärval för frågan om kepsar; näm-ligen den vetenskapliga sfären.
Nu är jag ju då förespråkare att man skall få använda […] [huvudbonader.] [...] jag lyss-nande på en hjärnforskare ifrån Nya Zeeland, som säger att det finns de som gärna vill ha keps för de kan koncentrera sig bättre, de har [lättare] med inlärning och allt det här, så att jag är den enda av lärarna som, av 33, räckte upp handen och röstade för [att tillåta kep-sar] i skolan. Jag tycker att det har blivit en del av deras identitet. Jag tycker att det är ok med huvudbonad. Jag ställer mig faktiskt väldigt positiv. (IP 13)
Visserligen understryks även den individuella sfären (‖en del av deras identi-tet‖) men argumentet är i huvudsak vetenskapligt (‖hjärnforskare från Nya Zeeland‖). Ibland tycks olika sfärer där utfallet är lika kunna användas samti-digt. Ett exempel:
I: En annan sak med slöjor och sådant där. Burka och så vidare. Det är ju förbud mot keps på skolan.
IP: Ja, inne i klassrummet.
I: Slöjor får man väl ha på sig i klassrummet? IP: Ja.
I: Hur ser du på det?
IP: Det är inte heller konstigt. Keps kan man rent historiskt förknippa med den manliga huvudbonaden. Vi har inte huvudbonad på oss inomhus medan våra kvinnor här ända fram till 60-talet, 70-talet kanske till och med, hade på sig hatt när de gick till kyrkan. I: Ja, just det. Du knyter det till den svenska traditionen.
IP: Ja, ja. Och då är det inte så konstigt. Då kan man tänka sig att islam är 600 år yngre än kristendomen. De kommer nog också att ta av sig sin slöja så småningom, men de gör det inte just nu. Om jag diskuterat slöjan har jag gjort det i det historiska perspektivet med hatt och sjalett och den här biten som vi har haft, och att slöjan då är en huvudbonad som man har lärt sig det att: Så skall det vara. Keps har vi lärt oss att det skall vi inte ha på in-omhus. Sedan finns det ju praktiska grejor och jag tycker att man kan motivera det både på praktiskt och hygieniskt. Det är inte speciellt hygieniskt att gå med en lusig keps, bru-kar jag säga som man har på sig varje dag. Och tänk vad mycket skit du har innanför där va. Den har du haft nu i flera år och så slänger, lägger du den på bänken och lägger den lite överallt. (IP 20)
När läraren diskuterar de hygieniska aspekterna måste man säga att frågan närmast placeras i den vetenskapliga sfären, eftersom det handlar om sant och
falskt, inte rätt och fel.199 Citatet är teoretiskt intressant eftersom det placerar citatet i två olika sfärer. Förutom i den vetenskapliga placeras frågan även i den offentliga. Här uppmärksammas den del av den offentliga sfären som i mer allmänna ordalag beskriver gemensamma värden i ett givet samhälle; värden som inte är direkt kodifierade men som ändå finns och omfattas, om jag får tro läraren ifråga, av ett stort flertal. Eftersom den ‖allmänna moralen‖ gjorde skillnad mellan manliga och kvinnliga huvudbonader så långt fram i tiden ligger det nära till hands att tillåta alla flickor, utan avseende på religi-on, bära huvudbonad medan män inte tillåts. En fråga jag inte ställde i sam-manhanget är hur läraren skulle ställa sig till manliga, religiöst motiverade huvudbonader, som en judisk kippa.200 I detta fall förstärker normsystemen varandra, vilket läraren ger intryck av att vara medveten om. Kopplingen mellan definition och utfall tycks med andra ord inte vara så enkel att defini-tionen slår tanken i järngrepp; den önskvärda lösningen påverkar alltså ibland definitionen.201
Ett annat vanligt sätt att inrama frågan om huvudbonader är med berättel-ser om individens fria val. Frågan hamnar därigenom i den individuella sfä-ren där det egentligen inte finns bra eller dåliga beslut, såvitt individen själv har fattat dem och är nöjd med dem. Härigenom avsäger sig läraren sin och skolans makt att påverka vad eleverna har på huvudet oavsett orsaken.
Jag är ju helt emot förbud överhuvudtaget. Det är ju jättekonstigt att förbjuda, det kan man ju inte göra. Det är ju jättekonstigt […]. Man stör deras stil för det handlar ju om stil. Att man inkräktar på deras område och [...] jag håller faktiskt med lite [...]. Jag tror att de skall komma på det själva för att det skall vara ett bra förbud. Annars känns det som om de inte riktigt fattar poängen. Det handlar mer om maktutövning. (IP 3)
199 I bakgrunden ekar den svenska sociala ingenjörskonsten– det framställs som objektivt rätt att förespråka en viss handling eftersom empiriska argumentationer visar den rätta vägen. Det är ohälsosamt med kepsar för bäraren och omgivningen och ur detta empiriska påstående hämtas det normativa ställningstagandet. 200 Om även kippan räknas in i den offentliga sfären bör den ju rimligen inte vara tillåten utifrån ovanstående argumentation. Men funnes även manliga huvudbonader som bärarna räknade in i den religiösa sfären hade rimligen inte ovanstående argumentation kunnat vidmakthållas utan vissa huvudbonadsfrågor hade fått föras av läraren till den religiösa sfären, som jag visat i ett tidigare citat.
201 Detta antyder att det åtminstone ibland är en direkt förhandling om utfallet och att utfallet inte alltid är oförutsedda konsekvenser. Man kan fundera på vad som händer när sfärerna förutsätter olika sätt att hantera frågan. Utifrån mina intervjuer tycks det i dessa fall inte vara möjligt att placera en given fråga i olika sfärer samtidigt. Det är uppenbart att lösningarna i de enskilda fallen inte nödvändigtvis blir desamma för att de inplaceras i samma sfär. I synnerhet gäller detta den offentliga sfären.
En liknande argumentation:
IP: I grunden tycker jag, personligen att ett sådant förbud mot huvudbonad är felaktigt. Jag ser inte att det fyller någon funktion direkt och motiveringen att det i samhället finns en norm att vi inte skall ha mössa på oss inomhus den kan i sig vara sann, kanske, men i lika många fall tycker jag att man ser både kvinnor och män ha på sig [en huvudbonad] inomhus. Jag tycker inte den normen lever kvar riktigt. Den är starkast på skolor verkar det som. Och just för att ha ett sådant förbud mot keps bara för att det finns en norm, i sig, det tycker jag är felaktigt. Jag tycker att man skall kunna motivera på andra sätt varför man skall ha regler. Och om man då inte har den regeln då uppstår inte problemet med [religiös] huvudbonad heller.
I: Nej, precis. Men skulle du tycka det var problematiskt om man till exempel har ett kepsförbud på en skola och tillåta slöjor, så att säga?
IP: Ja, det blir en situation [...] svår situation […]. Ja. Då skulle jag verka för att man tar bort kepsförbudet. (IP 8)
Jag påpekade ovan att det finns exempel på att uppförandefrågor placeras i den individuella sfären ‖det handlar ju om stil‖, ‖om man då inte har den regeln då uppstår inte problemet‖). Dess grundläggande logiker redogjordes för i kapitel 2 och något ytterligare broderande på temat vad detta får för följder för lärarens agerande torde vara överflödigt.