Varje år redovisar regeringen användningen av hemliga tvångsmedel i en skrivelse till riksdagen. Skrivelsen baseras på Åklagarmyndighetens årliga redovisning, vilken myndigheten sammanställer tillsammans med Eko- brottsmyndigheten, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Tullverket.
53 Redovisningen innehåller bl.a. uppgifter om antalet meddelade tillstånd
om hemliga tvångsmedel, hur många personer som varit föremål för åtgärder och om uppgifterna som kommit fram gjort nytta. Det framgår av redovisningarna att hemliga tvångsmedel används i en mycket liten del av alla förundersökningar.
Av regeringens redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2017 (skr. 2018/19:19) och Åklagarmyndighetens redovisning av användningen av vissa hemliga tvångsmedel under 2017 kan bl.a. följande utläsas:
– Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation omfattade 1 378 personer, vilket är en ökning från 2016 då 1 253 personer avlyssnades. Under 2017 beviljades 4 465 tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation.
– Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation omfattade 2 162 personer, vilket är en minskning från 2016 då 2 290 personer över- vakades. Under 2017 beviljades 7 991 tillstånd till hemlig övervakning av elektronisk kommunikation.
– Hemlig kameraövervakning omfattade 152 personer, vilket är en ökning från 2016 då 117 personer övervakades. Under 2017 beviljades 153 tillstånd till hemlig kameraövervakning.
– Hemlig rumsavlyssning omfattade 63 personer. Det är en ökning från 2016 då motsvarande siffra var 55 personer. Under 2017 beviljades 77 tillstånd till hemlig rumsavlyssning.
– Under 2017 fattades 595 beslut om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i underrättelseverksamhet av Polismyn- digheten och Tullverket. Det är en minskning från 2016 då 688 beslut fattades. Säkerhetspolisen fattade under 2017 163 beslut av motsva- rande slag.
– Polismyndigheten har under 2017 inte använt hemliga tvångsmedel enligt preventivlagen.
– I Säkerhetspolisens verksamhet har det fattats 309 beslut om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning.
En viktig faktor för rättfärdigandet av hemliga tvångsmedel är att de ska göra nytta. Med nytta menas i det här sammanhanget bl.a. och framför allt att uppgifterna har bidragit till att förundersökningen kunnat drivas framåt på ett bättre sätt än vad som annars varit möjligt. Även om det ska noteras att ett tvångsmedel kan ha flera olika nyttoparametrar anges bl.a. följande om nyttan i 2017 års redovisning.
– Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation har i 50 procent av fallen utgjort underlag i förhörssituation och i 54 procent av fallen lett till att effektiv spaning kunnat genomföras. I 35 procent av fallen har uppgifterna bidragit till att den misstänkte kunnat åtalas och i 16 procent av fallen att den misstänkte kunnat avföras från utredningen. – Nyttan av hemlig övervakning av elektronisk kommunikation redo-
visas genom anonymiserade exempel från tillämpningen. Där framgår att det i åtskilliga fall lett till att en gärningsman bl.a. kunnat knytas till en brottsplats och i andra fall att en misstänkt kunnat avföras från utredningen.
54
– Hemlig kameraövervakning har i 48 procent av fallen gjort underlag i förhörssituation och i 80 procent av fallen medfört att effektiv spaning har kunnat genomföras. I 38 procent av fallen har uppgifterna bidragit till att den misstänkte kunnat åtalas och i 16 procent av fallen att den misstänkte kunnat avföras från utredningen.
– Hemlig rumsavlyssning har i 27 procent av fallen utgjort underlag i förhörssituation och i 67 procent av fallen medfört att effektiv spaning har kunnat bedrivas. I 17 procent av fallen har uppgifterna bidragit till att den misstänkte kunnat åtalas och i 33 procent av fallen att den misstänkte kunnat avföras från utredningen.
– Nyttan av inhämtning av uppgifter i underrättelseverksamhet redovisas genom anonymiserade exempel där det framgår att brottslig verksamhet i åtskilliga fall kunnat avvärjas och kriminella nätverk kunnat kartläggas.
5
Vad är hemlig dataavläsning?
5.1.1
Tidigare utredningar
Frågan om hemlig dataavläsning aktualiserades för första gången när Beredningen för rättsväsendets utveckling (BRU) lämnade sitt del- betänkande Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar m.m. (SOU 2005:38). I betänkandet föreslogs bland annat att hemlig data- avläsning skulle införas som ett hemligt tvångsmedel i Sverige. I remiss- förfarandet riktades dock viss kritik mot förslaget om hemlig data- avläsning och det ledde inte till lagstiftning.
Sju år senare lämnade Utredningen om vissa hemliga tvångsmedel be- tänkandet Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott (SOU 2012:44). I betänkandet gjordes bland annat utvärderingar av vissa tidsbegränsade lagar på området för hemliga tvångsmedel. Av betänkandet framgår att de brottsbekämpande myndigheterna framhållit att det finns stora behov av att införa regler om hemlig dataavläsning. Det ingick inte i utredningens uppdrag att lämna förslag om lagstiftning i frågan, men utredningen påpe- kade vikten av att saken skulle utredas.
Regeringen har även i Den svenska strategin mot terrorism särskilt fram- hållit att de brottsbekämpande myndigheterna måste ges förutsättningar att, trots den tekniska utvecklingen, kunna upprätthålla förmågan att inhämta information (skr. 2014/15:146 s. 16–17).
5.1.2
Begreppet hemlig dataavläsning
Det finns inte någon legaldefinition av hemlig dataavläsning. Följande definition har dock ingått i utredningens direktiv, som ligger till grund för utredningens överväganden och för denna lagrådsremiss.
Hemlig dataavläsning är en metod för de brottsbekämpande myndig- heterna att med någon form av tekniskt hjälpmedel i hemlighet bereda sig tillgång till en dator eller annan teknisk utrustning som kan användas
55 för kommunikation och därigenom få besked om hur utrustningen
används eller har använts och vilken information som finns i den. Metoden för hemlig dataavläsning kan alltså sägas innebära två delar, dels att den brottsbekämpande myndigheten bereder sig tillgång till teknisk utrustning som kan användas för kommunikation, dels att myndigheten tar del av uppgifter som finns i utrustningen. De uppgifter som hemlig data- avläsning är tänkta att komma åt finns alltså i den tekniska utrustningen, t.ex. i en mobiltelefon eller en dator. Det skiljer sig från vad som är fallet vid hemlig avlyssning eller övervakning av elektronisk kommunikation, där uppgifterna hämtas in på väg till eller från någons tekniska utrustning. Det skiljer sig också från hemlig rumsavlyssning och hemlig kamera- övervakning, där uppgifterna hämtas in genom utrustning som tillhör och monteras av de brottsbekämpande myndigheterna.
5.1.3
Uppgifter som hemlig dataavläsning skulle kunna
ge tillgång till
Hemlig dataavläsning skulle i dagsläget kunna ge de brottsbekämpande myndigheterna tillgång till flera olika typer av uppgifter, däribland sådana som redan i dag kan hämtas in genom tvångsmedelsanvändning. Nedan följer exempel på uppgifter som hemlig dataavläsning skulle kunna ge tillgång till:
1. innehållet i telefonsamtal och videosamtal, såväl vanliga mobilsamtal som samtal via särskilda program eller appar, även om de är krypterade 2. innehållet i e-postmeddelanden och andra meddelanden
3. innehållet på de webbsidor som den person åtgärden riktas mot besöker samt uppgifter om personens aktiviteter på dessa sidor
4. uppgifter om var den person åtgärden riktas mot befinner sig, t.ex. efter aktivering av en mobiltelefons GPS-funktion
5. uppgifter om vad den person åtgärden riktas mot gör, vilka denne umgås med, vilken plats han eller hon är på samt (när det inte är känt vem den misstänkte är) identifiering av denne, t.ex. efter aktivering av den tekniska utrustningens kamerafunktion.
6. innehållet i samtal, t.ex. efter aktivering av den tekniska utrustningens mikrofon
7. kontaktuppgifter till samtliga kontakter som finns lagrade på den tekniska utrustning som åtgärden riktas mot
8. allt innehåll, t.ex. fotografier, dokument och andra filer, inloggnings- uppgifter och program, som finns lagrade på den tekniska utrustning som åtgärden riktas mot
9. uppgifter om lösenord, både till den tekniska utrustningen och till olika sociala nätverk, e-posttjänster samt andra forum
10. uppgifter om var, när och hur den tekniska utrustningen används och har använts.
Redan i dag kan de brottsbekämpande myndigheterna få tillstånd att hämta in många av de uppgifter som skulle kunna hämtas in genom hemlig data-
56
avläsning. I många fall motsvaras emellertid inte rätten att hämta in upp- gifterna av en faktisk möjlighet att göra så. Det beror till stor del på att internetbaserad kommunikation allt oftare har krypterat innehåll (t.ex. samtal och meddelanden via vanligt förekommande mobiltelefonappar som Whatsapp, Imessage eller Facetime). Meddelanden och samtal som de brottsbekämpande myndigheterna i och för sig har rätt att lyssna av enligt ett tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation kan därför inte fångas upp i läsbart eller avlyssningsbart skick. Därför kan det sägas att myndigheterna har rättslig men inte alltid faktisk tillgång till dessa uppgifter.