Offentliga ombud, sammanträde och

Regeringens förslag: När en ansökan om hemlig dataavläsning har kommit in till rätten, ska rätten så snart som möjligt utse ett offentligt ombud i ärendet och hålla ett sammanträde. Vid sammanträdet ska den som gjort ansökan och det offentliga ombudet närvara.

För offentliga ombud i ärenden om hemlig dataavläsning ska samma regler gälla som gäller för offentliga ombud i ärenden om andra hemliga tvångsmedel.

På förfarandet enligt lagen om hemlig dataavläsning i övrigt tillämpas reglerna i rättegångsbalken om handläggning vid domstol av frågor om tvångsmedel i brottmål och om överklagande av beslut i sådana frågor, om inte något annat anges i lagen. Handläggningen ska ske skyndsamt.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringen.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna yttrar sig inte i frågan. Domarnämnden har inte någon invändning mot förslaget. Civil

Rights Defenders anser att det är positivt och bidrar till förenlighet med

EU:s rättighetsstadga och Europakonventionen att offentliga ombud utses och att sammanträde hålls.

Skälen för regeringens förslag: Offentliga ombud utses för att bevaka enskildas integritetsintressen i ärenden hos domstol om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning. Det offentliga ombudet ska inte företräda någon särskild misstänkt, eller någon annan särskild person, utan enskildas intressen i allmänhet. Den som agerar som offentligt ombud har rätt att ta del av det som förekommer i ärendet, yttra sig i ärendet och överklaga rättens beslut (27 kap. 26–30 §§ RB). När systemet med offentliga ombud infördes ansåg regeringen att genom det offentliga ombudets funktion kan den enskildes intressen bevakas och ärendet belysas mer allsidigt (prop. 2002/03:74 s. 22–23). Rättegångsbalkens bestämmelser bl.a. om när offentliga ombud ska förordnas gäller genom hänvisningar även för tvångsmedelsanvändningen enligt preventivlagen och lagen om särskild utlänningskontroll.

Det förordnas inte offentliga ombud inför prövning av ansökningar om hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. När frågan har utretts har bl.a. nämnts att övervakning av elektronisk kommunikation inte är lika integritetskränkande som hemlig rumsavlyssning, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning och att det finns ett värde i att ombudens medverkan koncentreras till dessa ärenden, där behovet av ombud är större (se SOU 2012:44 s. 672–674). Det finns inte heller något krav på offentligt ombud vid beslut om inhämtning enligt inhämtningslagen. Likaledes finns inget krav på offentliga ombud när hemlig övervakning av elektronisk kommunikation utförs inom ramen för tillämpning av preventivlagen (prop. 2013/14:237 s. 121–122).

148

Nuvarande regler om offentliga ombud har utvärderats och ansetts vara ändamålsenliga utifrån de syften som föranlett dem samt uppfylla rege- ringsformens och Europakonventionens krav på rättssäkerhetsgarantier vid hemliga tvångsmedel (SOU 2012:44 s. 666–677, prop. 2013/14:327 s. 119 och betänkandet Rättssäkerhetsgarantier och hemliga tvångsmedel, SOU 2018:61 s. 153–157).

Vid hemlig dataavläsning kan det potentiellt uppstå komplicerade avvägningar gällande bl.a. integritet och informationssäkerhet, oavsett åtgärd och uppgiftstyp som ska läsas av eller tas upp. Regeringen instäm- mer därför, i likhet med Civil Rights Defenders, i utredningens bedömning att det bör införas bestämmelser om att offentliga ombud ska förordnas i samtliga fall av hemlig dataavläsning, trots att det i vissa fall avviker från vad som gäller för bakomliggande tvångsmedel. De offentliga ombuden bör ha samma roll och regleras på samma sätt som vid övrig tvångsmedels- användning.

Eftersom offentliga ombud alltid ska närvara bör rätten hålla samman- träde till vilket aktörerna kallas. Det bör anges i lagen att det offentliga ombudet och den som gjort ansökan ska närvara vid sammanträdet. I övrigt anser regeringen, i likhet med utredningen, att hemlig dataavläsning såvitt avser regleringen av offentliga ombud och sammanträde bör överens- stämma med rättegångsbalkens bestämmelser om befintliga hemliga tvångsmedel. I övrigt är det tillräckligt med hänvisningar till rättegångs- balkens regler om offentliga ombud och sammanträde.

Utredningen om regeländringar för vissa hemliga tvångsmedel har i april 2018 lämnat ett förslag om ett förenklat förfarande vid beslut om hemlig avlyssning (SOU 2018:30). Förslaget innebär att om rätten har beviljat tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation får en ansökan eller anmälan om ytterligare tillstånd mot samma person och som grundas på samma omständigheter men avser ett annat telefonnummer, en annan adress eller en annan elektronisk kommunikationsutrustning prövas utan sammanträde och utan att offentligt ombud utsetts, om ett samman- träde skulle vara utan betydelse. Ett sådant tillstånd får inte avse annan tid som det tidigare tillståndet och när en sådan fråga har prövats ska rätten skyndsamt utse ett offentligt ombud och underrätta honom eller henne om beslutet. Förslaget bereds i Regeringskansliet.

På samma sätt som har gjorts i preventivlagen är det också tillräckligt att hänvisa till rättegångsbalkens regler om handläggningen vid domstol av frågor om tvångsmedel i brottmål och om överklagande av beslut i sådana frågor. Domstolens beslut om hemlig dataavläsning är, liksom domstolens beslut om befintliga hemliga tvångsmedel, ett slutligt beslut som kan överklagas enligt 49 kap. 3 § RB. Även villkor som inskränker användningen av hemlig dataavläsning bör kunna överklagas. På samma sätt bör det offentliga ombudet kunna överklaga ett tillståndsbeslut på den grunden att det inte är förenat med erforderliga villkor i syfte att förhindra onödigt intrång i enskildas integritet. Av 52 kap. 7 § tredje stycket RB framgår också att hovrätten kan inhibera verkställigheten vid ett över- klagande. Det sagda överensstämmer med inte från vad som gäller för övriga hemliga tvångsmedel. Slutligen bör också, vilket även det gäller för övriga hemliga tvångsmedel, införas ett skyndsamhetskrav för handlägg- ningen.

149