Under 1900-talets första decennium utvecklades den socialistiska ar-betarrörelsen från en liten sammanslutning till en massrörelse med över hundratusen anslutna medlemmar.110 Tillsammans med väck-elserörelsen och nykterhetsrörelsen blev den en av de tre stora folk-rörelser som kom att få stort inflytande för lång tid framöver.111 Den svenska arbetarrörelsen byggdes upp parallellt med rörelsens utbred-ning i den övriga västvärlden. Även om de politiska partierna anpas-sades efter nationella förhållanden ansågs det som en självklarhet att man var del av en internationell arbetarrörelse och att man anknöt till
idéer som formulerats av utländska socialister.112 Detta förhållande är viktigt att ta i beaktande också i analysen av Brands fiktioner, inte minst då det internationella inflytandet var betydande även för de skönlitterära idealen. Länge tjänade den tyska socialdemokratin som främsta förebild och liksom denna vinnlade man sig om att skapa en egen rörelsekultur. Folkrörelserna uppmuntrade till eget skapande i det att man inte engagerade professionella diktare eller musiker för un-derhållning utan istället gjorde allt själva. Först i mitten av 1900-talet hade detta drag förlorat påtagligt i styrka.113 I den tidiga arbetarrörel-sens press var många av de skönlitterära bidragen således författade av medlemmar eller av personer som stod rörelsen nära. Detta var också fallet i den ungsocialistiska Brand.114
Redan från början var den socialistiska arbetarrörelsen långtifrån någon enhetlig organisation utan snarare ett samlingsnamn för en rad olika inriktningar. Den tidiga socialdemokratin hade ännu inte några fasta ramar för ideologi, organisation eller politisk strategi utan rymde många olika idéer och socialistiska strömningar. Översiktsstudier av arbetarrörelsens brokiga historia, som historikern Yvonne Hirdmans Vi bygger landet eller historikerna Lars Olssons och Lars Ekdahls Klass i rörelse, koncentreras föga förvånande kring ställningstaganden i vik-tiga taktiska frågor såsom rösträttskampen, användandet av strejker eller eventuella samarbeten med liberalerna. Det hindrar emellertid inte att dikter eller mer eller mindre skönlitterära berättelser infogas för att visa på hur den nya rörelsen öppet kämpade om meningsutrym-met i sekelskiftets samhälle.115 För det mesta fungerar dessa emellertid som illustrationer som syftar till att levandegöra framställningen och visa på vilka stämningar och känslor som präglade den tidiga arbetar-rörelsen. Inställningen till bildnings- och kulturfrågor är dock ofta närvarande som ett mycket viktigt inslag i arbetarrörelsens historia.116
Inom den tidiga arbetarrörelsen samsades ett idealistiskt bildningsi-deal efter borgerligt mönster med ett som i högre grad underströk de kunskaper och erfarenheter som arbetarna ägde genom sin speci-ella position i samhället. Den senare linjen förespråkades av
skräd-daren August Palm som hade introducerat socialismen i Sverige un-der 1880-talet och även var en av initiativtagarna till bildandet av det socialdemokratiska partiet. Palm ställde sig starkt kritisk till hur Hjalmar Branting och andra ”intelligensare” från de övre klasserna tog ledningen i partiet, något som ledde till att han snart själv margi-naliserades. Palm motsatte sig den bildningsidealism som företräddes av kretsen kring Branting och hävdade istället att människan ägde ett medfött förnuft som till och med kunde fördärvas av felaktig el-ler alltför intensiv boklig bildning.117 Senare under 1900-talet kom bildningsidealismen att dominera stort. Att bilda sig var önskvärt både för den personliga utvecklingen och som ett sätt att visa på arbetarnas kompetens som potentiell maktövertagande kraft.118 Skönlitteraturen spelade en viktig roll i detta projekt – även romaner kunde vara för-ädlande.119 Läsning och skrivande i anknytning till arbetarrörelsen ses för det mesta i ljuset av denna bildningssträvan som i sin tur har tydliga kopplingar till de konkreta politiska målsättningarna.
Historikern Ingrid Millbourn menar att forskningen kring den ti-diga arbetarrörelsen i hög grad präglas av uppdelningen mellan refor-mister och revolutionärer, där ungsocialisterna och Brand represente-rar det senare alternativet under 1900-talets första år.120 Den absoluta uppdelningen mellan revolutionärer och reformister var inte alltid tydlig eller självklar i samtiden, även om ledande socialdemokrater redan i slutet av 1800-talet strävade efter att markera en skillnad mel-lan anarkism och socialdemokrati.121 Trots det uppenbara intresset för litteratur och bildning som kom till uttryck i tidningen Brand, associ- erades ungsocialisterna med fräckhet och ett öppet provocerande uppträdande. Man kunde vägra att följa fastlagda eller oskrivna lagar kring löneförhandling och istället storma in på ledningens kontor för att framföra sina krav.122
Men de ideologiska skillnaderna omfattade inte bara facklig strategi eller uppträdande på arbetsplatser. I offentligheten kunde ungsocialis-ter ge uttryck för en kultur som anknöt mer till bohemer och samhäl-lets outsiders än till skötsamma arbetare. Historikern Eva Blomberg
framhåller exempelvis hur ungsocialisters och syndikalisters slarvigt knutna halsdukar och vida kragar väckte allmän uppmärksamhet.123 I andra sammanhang har stilen i både den muntliga och skriftliga agi-tationen beskrivits som vildare och mer dramatisk i de radikalare de-larna av arbetarrörelsen.124 De vänsterradikala grupperna förknippas exempelvis med flammande revolutionsromantiska dikter, vilka kon-trasteras mot ett mer återhållsamt socialdemokratiskt uttryckssätt.125
Ideologiska, organisatoriska och praktiska skillnader inom arbetar-rörelsens många olika strömningar associeras således med skillnader i de kulturella uttrycken. Till viss del anknyter detta till forsknings-debatten om skötsamhet och egensinne inom en arbetarkultur med eller utan anknytning till folkrörelserna. I korthet har denna kretsat kring eventuella kulturella skillnader mellan oorganiserade hantver-kares egensinniga uppträdande och det skötsamma ideal som före-språkades av arbetare med kopplingar till nykterhetsrörelsen eller arbetarrörelsen. Begreppen har dock även kopplats olika former av politiska strategier och motstånd till det borgerliga samhället.126 Även om diskussionen inte direkt anknyter till analyserna i min studie, vi-sar denna forskning hur kulturella uttryck och ställningstaganden i politiska frågor ständigt går in i varandra. Till viss del utgår också jag i mina analyser från att de fiktiva världarna i Brand var förbundna med ideologier och programmatiska ståndpunkter som förespråkades i tidningen. Den press där denna fiktion trycktes var dessutom en av de främsta kommunikationsvägarna i sekelskiftets samhälle.