Redan långt innan sekelskiftet var det vanligt att uppfatta landsbyg-den som mycket vackrare än stalandsbyg-den. I en kristen tradition hade landsbyg-den till och med ansetts heligare än staden eftersom den kunde föra tankarna till Paradiset. Gud hade gett människorna jorden för att de skulle odla den, varför odlingslandskapet sågs som en vacker symbol för mänsk-lig civilisation medan vild natur däremot ansågs ful och vanskapt.523 Innan romantiken var det odlingslandskapet som ensamt represente-rade det goda och vackra hos naturen. Det var denna typ av landskap som förknippades med den pastorala idyllen, en ursprungligen antik diktgenre som långt in i modern tid fungerade som sinnebilden för den goda naturen.524 Den arkadiska uppfattningen av naturen såg
denna som vänlig och fredlig, en bild som användes för en dröm-mande gestaltning av en flykt undan de växande städernas problem. Enligt historikern Carolyn Merchant kunde det pastorala bildspråket med lätthet införlivas med en mekaniserad, industrialiserad värld som ett hjälpmedel att fly undan marknadens missräkningar.525 I takt med den ökade industrialiseringen i västvärlden, uppstod också mer eller mindre organiserade reformrörelser som formulerade naturorienterade visioner utifrån civilisations- och kulturkritik.526
Också i sekelskiftets Sverige diskuterades jordbruksfrågan flitigt. Flera av tidens tongivande intellektuella utformade sina idéer i anslut-ning till föreställanslut-ningen om det sunda livet på landet. För det mesta ingick även en romantisk kult av det ursprungliga och folkliga, parad med en idealisering av den frie svenske bonden.527 Den ojämförligt mest produktive av lantlivets förespråkare var skribenten, läraren och jordbruksideologen Per Jönson Rösiö, men han var långt ifrån ensam om att prisa landsbygdens miljöer.528 I exempelvis August Strindbergs annars mycket ombytliga författarskap återkom agrarromantiken i både skönlitteratur och samhällsteorier.529 Inte bara städerna kriti-serades för sin långtgående industrialisering – också storbruken och industrialiseringen av jordbruket förkastades. Den idealiserade bilden av det naturliga jordbruksarbetet ledde bland annat till att Strindberg fördömde den enligt honom onödiga maskinen tröskverket utan att ta hänsyn till de gamla trösklogarnas omvittnat tunga och enformiga arbete.530 Samme Strindberg talade om agrarsocialism531 och kunde kalla sig ”trädgårdsmästaresocialist” medan han anklagade Hjalmar Branting och den organiserade arbetarrörelsen för industrisocialism.532
Strindberg hade rätt i att socialdemokratin hade ett många gånger problematiskt förhållande till landsbygden. Till en början hade det nybildade socialdemokratiska partiet anslutit sig till Marx förutsäg- else om småbrukens snara undergång till förmån för stordrift. I den tidiga socialistiska agitationen tog man vanligtvis inte hänsyn till att många av lantarbetarna innehade jord utan vände sig huvudsakligen till dem i deras egenskap av lönearbetare. Drömmarna om egnahem
eller småbruk sågs ofta med misstänksamhet av de tongivande inom partiet eftersom man fruktade att sådana strävanden kunde utnytt-jas av reaktionära grupper. I första hand uppmanades lantarbetarna att istället bilda fackföreningar och att ansluta sig till det socialde-mokratiska partiet.533 Åren efter sekelskiftet förändrades emellertid inställningen till jordbruket i takt med jordfrågans ökande relevans. I enlighet med detta tog Hjalmar Branting 1907 offentligt avstånd från tidigare negativa uttalanden och proklamerade att Marx förutsägelser om bondeklassens utdöende hade slagit fel eftersom denne inte räknat med småbrukarna.534
De svenska socialdemokraterna tog troligen intryck av diskussionen inom den tyska socialdemokratin, där man framförde argument för att småbruken med engagerade bönder var den produktionsenhet som bäst stod emot industrins kapitalkoncentration.535 Dessutom förekom en mer utbredd föreställning om att det småskaliga jordbruket hade visat sig vara det mest effektiva. Det intensiva småbruket förespråka-des av bland andra den ryske anarkisten Peter Krapotkin, i synnerhet i samband med nya tekniska landvinningar såsom belysning och konst-bevattning. Enligt honom utnyttjade de stora jordbruken bara jorden så som den var utan att förbättra den, vilket små och intensiva jord-bruk skulle göra. De maskiner som krävdes för att realisera tekniken skulle tillverkas i fabriker i anslutning till jordbruket. Därmed skulle den negativa motsättningen mellan stad och landsbygd upphöra. I Brand var texter författade av Krapotkin flitigt förekommande, men hans tankar presenterades även i oberoende kulturtidskrifter som Ord och bild.536 Han var en av de anarkistiska tänkare som en tid var fa-shionabla bland sekelskiftets intellektuella.537
Även om det sunda livet på landet och det givande arbetet i lantbru-ket ofta förekom i sekelskiftets konservativa eller nationalromantiska ideal, kunde dessa företeelser vara populära också i socialistiska kret-sar.538 I Sverige var detta särskilt tydligt inom det socialdemokratiska ungdomsförbundet, de så kallade ungdemokraterna. Idéhistorikern Sverker Sörlin noterar att många av de socialister som intresserade sig
för landsbygden och jordbruket var marginaliserade gestalter, inte säl-lan med vänsterbetonade politiska åsikter. De mest engagerade jord-bruksdebattörerna följde med vänstersocialisterna vid partisplittringen 1917.539 Framträdande gestalter inom rörelsen såsom Fredrik Ström, Fabian Månsson och Carl Lindhagen var alla överens om jordfrågans stora betydelse. Särskilt uppmärksammad för spridandet av detta bud-skap var emellertid författaren Karl-Erik Forsslund, som regelbundet medverkade i den ungdemokratiska tidningen Fram. Därtill föreläste han på socialistiska kurser och grundade så småningom Brunnsviks folkhögskola. I sekelskiftets studiecirkelbibliotek var det bara August Strindbergs och Jack Londons böcker som var mer populära.540 Syn-nerligen omtyckt var Forsslunds halvt själbiografiska romansvit Stor- gården som hyllade ett soldränkt liv på landet i harmoni med naturen. Storgårdsidyllen anknöt till föreställningen om en kontakt med natu-ren och jorden som gått förlorad i städernas stenöknar.541
Ungsocialisterna och tidningen Brand hörde inte till dem som för-behållslöst hyllade livet på landet. Historikern Carl Holmberg har i sin undersökning av den socialistiska synen på jordfrågan påpekat att ungsocialistiska skrifter snarare än att romantisera småbruken ten-derade att förespråka stordrift i lantbruket. Vanligen förmedlades en bild av landsbygden som en inskränkt och bakåtsträvande plats. Sär-skilt kritisk ställde man sig till bönderna, medan obesuttna lantarbe-tare som stalantarbe-tare eller torpare oftast behandlades med sympati. Enligt Holmberg avvisade ungsocialisterna bestämt tanken om jordbruket som en viktig historisk och potentiellt samhällsförändrande kraft.542
Det som i positiva tolkningar kunde skildras som okonstlad ur-sprunglighet, blev i Brand till en nedslående brist på utveckling och in-tellektuell stimulans. Kulturvetaren Raymond Williams anmärker att Marx genomgående associerade urbaniseringen med det kapitalistiska systemet, vilket gav staden en tvetydig ställning i socialistiska samman-hang. Samtidigt som den på många sätt var liktydig med utsugning av arbetarna i fabrikerna, var den också ett resultat av det sociala livets modernisering och i förlängningen också en viktig del av historiens
rörelse framåt. I enlighet med detta blev det också vanligt att tala om landsbygdens och böndernas efterblivenhet.543 Trots att Brands skön-litteratur inte delade sekelskiftets vurm för den frie bondens tillvaro, saknade deras avvisande hållning således inte legitimitet inom den in-ternationella arbetarrörelsen.544 Den negativa synen på bönder som dumma och fördomsfulla delade man dessutom med Marx, som be-skrivit de tröga bönderna som potatisar i en säck potatis.545 I Kommu-nistiska manifestet hävdade Marx att bourgeoisins städer hade räddat en stor del av befolkningen undan lantlivets förslöande inverkan.546
Trots alla dessa förbehåll tycktes det stillsamma livet på landet er-bjuda lindring också i Brands skönlitteratur, åtminstone vid en första anblick. En entusiastisk dikt från 1907 uppmanade stadsborna att söka efter en enklare tillvaro än den som stod att finna i staden.
Kommen hit, ni som leva i städernas damm, ni, med cirklade storstadsmanér.
Se, hur landsbygdens mö tågar sjungande fram, huru okonstlat glättigt hon ler.
Uti trohjärtad blick
ligger livslust och oskrymtad glädje.547
I en betraktelse över längtan till hembygden, beskrevs landskapet i po-etiska termer som en drömlikt vacker plats där en ensam fågels skri to-nade bort över den stillsamma vattenytan och där skogsduvans kutter och starens visslande svepte in åkrar och fält. Blotta minnet tröstade diktaren, trots att denne nu befann sig långt ifrån den lovprisade skön-heten och mystiken.548 En pastoral idyll mötte läsaren även i en kort skiss från 1914. Denna inleddes med en lyrisk beskrivning av ett lant-ligt präglat landskap, inte helt utan nationalromantiska stämningar.
Det är en solskensfylld augustiafton på landet. Det livligt kuperade landskapet, med dess små pittoreska stugor, inbäddade i björkarnas mjuka grönska, är så karaktäristiskt sörmländskt som möjligt. Eldklotet på himlen dalar mot horisonten, och kastar i avskedets ögonblick hela floder av guld över det bördiga landskapet.549
Efter denna hänförda betraktelse fick berättaren emellertid syn på en grindpojke som väntade på att få öppna grinden åt en förnäm dam till häst. Den lille pojken hetsades sedan att springa mellan två grindar för att öppna båda för att ”nådig fröken” skulle ge honom en grind-slant. Idyllen bröts således genast av denna illustration av landsbyg-dens djupa sociala orättvisa. Då berättaren vände hemåt tyckte han att det vackra landskapet plötsligt hade blivit fult och avskräckande.550 Trots den vackra inramningen kunde livet på landet uppenbarligen inte erbjuda den efterlängtade flykten undan problem och orättvisor.