Arbetsbörda och tid

Följande del kommer att handla om i vilken utsträckning en formativ undervisning kräver större arbetsbörda och/eller tar mer tid än ”traditionell” summativ undervisning. Vad som anses som traditionell undervisning är svårt att definiera men i våra samtal så utgick vi indirekt från premissen om en mer faktainriktad katederundervisning med ett utvärderande examinerande moment.

Avsnittet syftar till att beskriva Johans erfarenheter, tankar och reflektioner kring formativ bedömning.

Många lärare tror att det tar mer tid och att det är en större arbetsbörda att ha en formativ undervisning. Johan menar att det är missvisande. Johan tycker inte att det stora problemet är att det tar tid att planera, för det anser han att det ändå gör. Han menar att det kanske tar lite extra tid att planera en formativ undervisning men inte mycket. Johan beskriver det som en förskjutning av arbetet.

Det blir mer förarbete. Men ibland kan det bli mindre efterarbete för man är så... […] Men när man som i den andra uppgiften [de källkritiska övningarna] så tydligt beskrivit vad man är ute efter med de här resonemangen och de själva till och med får vara med och rätta så kan man spara lite efterarbete. Det blir så att man förskjuter arbetet så det blir mer förarbete och mindre efterarbete i formativ undervisning. Det blir tvärtom när man gör det summativt.

Johan menar att man sparar efterarbete eftersom man så tydligt vet vad man är ute efter. Allt är redan planerat och uttänkt. Lektionerna bör gå smidigt till och nästa moment är redan redo. En annan sak som han anser att man sparar tid på är att det går att återanvända mycket av det man gör i formativ bedömning. Detta betonar han flera gånger.

50

Men på uppgifter som är formativ är fördelen att har man gjort en uppgift så... Alla de här uppgifterna går att applicera på vilket område som helst. Så det behöver inte vara en uppgift om ren källkritik som den här gången utan man kan argumentera för vad som helst i den uppgiften. Det gör att man kan återanvända uppgifter på ett annat sätt än vad man kan med rena summativa uppgifter. På det sättet sparar man också lite tid.

Johan tycks inte bara mena att uppgifterna går att återanvända utan att det även är lättare att överföra till andra ämnesområden. Detta är enligt honom svårare för summativa uppgifter. Att uppgifterna går att applicera på fler områden kan bero på att de inte är lika beroende av samma ämneskunskaper som uppgifter bli i summativ bedömning där fakta har en större roll. Då går det inte att använda uppgifterna på samma sätt eftersom de är kopplade till en viss fakta.

Samtidigt som Johan ofta betonar att man sparar tid så är det flera gånger han medger att vissa moment tar mer tid än i en ren summativ undervisning. Det tar t ex mer tid att rätta de långa texter som formativa prov och uppgifter producerar än de kortare summativa proven. Det gör att arbetsbördan ökar. Johan medger också att det kan ta väldigt lång tid om man bara gör detta en gång och syftar på provet vi hade. Där hade han själva provet, sedan rättning och ett återkopplingstillfälle för att därefter ha rättning igen och slutligen ha enskilda samtal med vissa elever. Detta tar tid. Men han resonerar också att man sparar in tid på att eleverna får bättre resultat. Det blir återigen mindre efterarbete.

Jag tror att om man gör det såhär en gång så är det oerhört mer tidskrävande. Men jag tror att om man i längden inte behöver vara så mycket mer tidskrävande. Grejen är att om jag hade gjort det summativt utan vidare återkoppling så hade jag kanske fått dubbelt så många som hade behövt omprovstillfälle.

En annan sak, förutom tiden, som nämns i samband med formativ bedömning är arbetsbördan. Vi diskuterade då om det krävs mer tankeverksamhet med formativ bedömning. Han tycker man får tänka efter noga på hur man svarar men inte nödvändigtvis mer än på vanliga summativa prov. Han säger att tankeverksamheten är ungefär likvärdig. Däremot tror han att det krävs mer tankeverksamhet när man planerar proven och uppgifterna. På frågan ”behövde du som lärare använda mer tankeverksamhet, att tänka mer, inte rent i tid nu utan mer av en utmaning?” svarade han:

Ja det tror jag definitivt, annars utgår man mycket från läroboken och sådär. Vi sa ju förut att alla lärare kan göra det, jag tror inte alla lärare kan göra det lika bra. Jag tror att man kan utforma sådana här

51

uppgifter dels från kunskaper men också... Är man duktig på det så kan man göra bättre uppgifter än någon som har samma faktakunskaper.

Johan visar en osäkerhet på om det tar mer tid med formativ bedömning, även om det verkar luta åt att det bara är lite mer tidskrävande Däremot tycker Johan att det mer tid på själva lektionerna och för eleverna. Detta nämner han flera gånger. Men i gengäld tycker han kvaliteten blir bättre för man går mer in på djupet. Detta hör till en diskussion om djup och bredd i undervisningen som jag kommer gå närmare inpå i nästa avsnitt om styrdokumenten.

Johan betonar att det kan verka som att det ska ta väldigt mycket tid med formativ bedömning, men att så inte är fallet. Han menar att lärare tror det tar mer tid än det faktiskt gör. Han sammanfattar det:

Sammanfattningsvis så tror jag att om man ska göra det en enda gång så blir det nog mer tidskrävande och om man gör det kontinuerlig så blir det kanske lite mer tidskrävande, men inte särskilt mycket. Och jag tror att vinningen för eleverna blir större än den extra tidsåtgången du får lägga på det.

I förra avsnittet pratade vi om en förändrad flexibilitet som framförallt gällde planering och genomförande av undervisningen. Denna förändrade flexibilitet som Johan betonar får konsekvenser även för arbetsbördan och den tid som läraren lägger på planering och undervisning.

Han menar att det sker en förskjutning av arbetsinsatsen. Förarbetet premieras vilket gör att efterarbetet blir mindre. Han ville inte säga att det utökar arbetsbördan mycket utan snarare flyttar på den. Samtidigt ger han dock uttryck för att det kan ta mer tid och kräva mer av läraren, speciellt i början när man först ger sin in i den formativa världen. Men Johan betonar att denna lilla ökning av arbetsbördan och tiden det tar inte är proportionell till elevernas utveckling. Att lägga en extra timme i veckan på detta gör att eleverna lär sig mer än den tidsåtgång det tar för läraren. Han menar att det gynnar eleverna.

Det samlade intrycket av Johan diskussioner om arbetsbörda och tid, samt den förra diskussionen om den förändrade flexibiliteten, visar på en splittrad syn. Det står inte alltid klart vad Johan egentligen tycker. Johan väger flera av aspekternas för- och nackdelar på ett beundransvärt sätt, och tycks inte alltid komma fram till en samlad åsikt. Det står dock klart i analysen av hans samtal att Johan försöker försvara formativ bedömning mot den kritik den ofta får mota. Denna kritik centrerar kring att det tar för mycket tid för lärare att syssla med en formativ undervisning. Johan påtalar flera gånger att det inte tar mycket mer tid utan bara lite, att formativ bedömning inte är

52

oflexibelt utan betonar istället en förändrad flexibilitet och att en något ökade arbetsbördan ger proportionellt större vinning för eleverna än man tror. Det är tydligt att Johan har en positiv syn på formativ bedömning och vill nyansera kritiken mot den.