För att få in ett internationellt perspektiv kommer jag i detta kapitel att beskriva sy- nen på skrivande i USA. En jämförelse med en annan utbildningskontext kan kasta ljus på företeelser och fenomen som antas vara specifika för den svenska kontexten. Trots de stora skillnaderna mellan Sverige och USA – det stora landet i väster med femtio stater och över trehundra miljoner invånare och det lilla landet i norr med sina ungefär tio miljoner invånare – finns också påtagliga likheter. Till att börja med är den amerikanska kulturen allestädes närvarande i det svenska samhället och har så varit i mer än ett halvsekel. Det är också tydligt att de båda ländernas utbildningspoli- tik har en del likheter. Dessutom har Sverige länge influerats av amerikanska pedago- giska idéer, inte minst om skrivande. Det här kapitlet handlar dock om synen på skri- vande i USA. Det finns flera gemensamma beröringspunkter vad gäller den allmänna opinionens föreställningar om elevers och studenters skrivande. Även om orsakerna söks på olika håll finns en hel del likheter i de diskursiva processerna där en krisretorik gång efter annan kommer till uttryck. Syftet med detta kapitel är att identifiera och beskriva processerna och konstruktionen av dem i den amerikanska kontexten. Vid upprepade tillfällen jämför jag med situationen i Sverige. Först tar jag upp den åter- kommande krisretoriken i allmänhet för att sedan använda ett specifikt lärosäte, Uni- versity of California, Berkeley, som exempel. Dessa avsnitt är företrädesvis deskriptiva. Därefter följer en analys av retoriken i två omtalade tidskriftsartiklar, en från 70-talet och en från 2013. Kapitlet avslutas med en diskussion om möjliga orsaker till kris- retoriken.
Literacykriser
I USA har det genom historien vid upprepade tillfällen höjts röster om att nivån på landets elevers och studenters läsning och skrivning är katastrofalt låg. 1991 beskrev Russell (2002, s. 6) en 120-årig tradition av klagomål över studenternas skrivande, en tradition han inte ger mycket för.
Uppfattningen om att det råder en literacykris inom ett utbildningssystem kan för- klaras på tre olika sätt, skriver Robin Varnum (1986). Antingen måste standarden ha sjunkit i förhållande till en tidigare era, vara lägre än standarden i ett annat land eller
också vara lägre än vad samhället behöver och förväntar sig. Varnum identifierar flera olika literacykriser genom historien i USA (jfr Andersson, 1986, s. 223). Den första dateras till 1870-1900 och sammanfaller i stort med den industriella revolutionen. Industrialiseringen skapade nya typer av kontorsarbeten vilka krävde läs- och skrivfär- digheter som tidigare bara varit förunnade en elit. Efterfrågan var under en tid större än utbudet, vilket bidrog till föreställningen om en literacykris. Något tidigare hade det skett en snabb elevexpansion, vilken skolorna hade svårt att bemästra. Det fanns till exempel inte tillräckligt många skolböcker. Resultatet blev föga förvånande att många elever lämnade skolan med bristfälliga språkkunskaper. Varnum ger också en sociodemografisk orsak till den första krisen. Före industrialiseringen hade medelklas- sen varit i kraftig majoritet och främst bestått av egna producenter, men mot slutet av 1800-talet var medelklassen i minoritet. I stället hade det vuxit fram ett proletariat av utrikes födda arbetare. Den samhälleliga förändringen ledde till att den sociala status- en blev viktigare, något som i sin tur bidrog till en ökad oro för att skolan inte funge- rade som den skulle. Utbildning snarare än egendom blev medelklassmarkör. Korrekt talspråk och felfritt skriftspråk blev tecken på förfining och raffinemang och kom också att prägla modersmålsundervisningen framöver. Regler, stavning och gramma- tik premierades. Den mekaniska färdighetsträningen kan jämföras med situationen i Sverige vid 1800-talets mitt då undervisning i modersmålet bestod av ”ständigt upp- repade övningar i rättstavning, exercis med grammatiken och slavisk efterbildning av givna mönster” (Thavenius, 1999a, s. 23).
Den andra krisen utvecklades vid tiden för första världskriget.115 Det fanns en oro i
samhället över att fiendens tekniska och militära skicklighet var överlägsen den ameri- kanska. Uppmärksamheten riktades mot det amerikanska skolsystemet. Vid arméns intelligenstest för rekryter tvingades en tredjedel välja provet för dem som inte kunde läsa och förstå engelska, något som förstås förfärade opinionen. En amerikanisering av invandrare påbörjades inom skolväsendet. Vad krisen förde med sig var en samhällelig förväntan på högre standard för läsning och skrivande. I militärens lästester räckte det inte längre med att kunna recitera en text utan nu skulle eleverna också förstå innehål- let. Krisen måste alltså ses i ljuset av dels elevexpansion, dels högre ställda krav.
Den tredje krisen berodde, liksom den föregående, på farhågor om att bli ifrån- sprungen militärt och tekniskt. Den inföll vid tiden för andra världskriget. Återigen riktades blickarna mot skolans brister. President Roosevelt lät meddela att närmare en halv miljon män inte kunnat skrivas in i armén på grund av bristande läs- och skriv- färdigheter. Begreppet funktionell literacy myntades. Det handlade om att kunna läsa och skriva tillräckligt bra för att kunna utföra ett visst yrke. Militären skapade egna program för utbildning i literacy och fick också skolor att accentuera läsning och grammatik i ett slags back-to-basics-rörelse. Det fanns också en rädsla för fiendens propagandateknik, inte minst de nya kommunikationsmedierna, och krav restes åter
på högre standard för läsning och skrivande. Det sågs som extra viktigt att skolorna lärde ut läsförståelse, analysförmåga och precision i kommunikationen.
Också nästa kris handlade om internationella jämförelser. När Sputnik sköts ut den fjärde oktober 1957 togs det som intäkt för att det måste vara något fel på det ameri- kanska skolsystemet eftersom Sovjetunionen uppenbarligen var mer teknologiskt avancerat. En viceamiral gav i ett tal uttryck för den rådande tanken att amerikaners literacyfärdigheter inte förslog i jämförelse med andra länder och att amerikaner i gemen inte läste tillräckligt mycket böcker. Liknande tankar spreds i en artikel från 1961 i tidskriften Look med en spridning på 6 700 000, där skribenten Leonard för- kunnade att ”[w]riting is the disgrace of American education” (citerad i Varnum, 1986, s. 155). Ännu en gång ledde en literacykris till krav på höjd standard. Utbildare insåg att det behövdes läroplansreformer med mer fokus på skrivande. Men Sputnik- krisen ledde också till en mer elitistisk syn på hur utbildningen borde utformas. Ta- langerna skulle identifieras och stimuleras på ett helt annat sätt än tidigare och, kan man anta, ta upp kampen med sovjetiska begåvningar. Resonemanget påminner en del om en återkommande diskurs i den svenska debatten om skolan som går ut på att de bästa eleverna inte utmanas i tillräckligt hög grad; en samtida åtgärd har varit att införa teoretiska spetsutbildningar på olika håll i landet.
Den sista krisen Varnum beskriver startade 1963, genom försämrade resultat på standardiserade tester, och varade fram tills artikeln skrevs 1986. Den berodde på ytterligare expansion av skolelever. Nu fick även tidigare diskriminerade grupper till- gång till utbildning i mycket större skala. Det gällde såväl på gymnasienivå som på högskolenivå. Många av de nya studenterna var inte tillräckligt förberedda för högre studier. Också i Sverige ledde sextiotalets massuniversitet till höjda röster om sjun- kande kvalitet (Liedman, 2011). Men den nya tiden ställde också nya, ännu högre, krav. En majoritet av eleverna i en amerikansk studie, National Assessment of Educa-
tional Progress Report, misslyckades i färdigheter som ansågs viktiga inför den stun-
dande informationsexplosionen: att analysera en text och att kunna försvara ett om- döme. Resultatet var förstås problematiskt, men förväntningarna på studenternas läs- och skrivfärdigheter hade också ytterligare skärpts. Men också tonen i den allmänna debatten hade skruvats upp. Medias roll blev tydlig 1975 när Newsweek genom en artikel om en allvarlig literacykris fick ett enormt genomslag (se nedan). Några år senare, 1983, fick krismedvetandet förnyad kraft genom rapporten A Nation at Risk, författad av ett regeringstillsatt konsortium. Retoriken var rejält uppskruvad när det förklarades att landet hotades av ”a rising tide of mediocrity that threatens our very future as a Nation and a people” (Gardner, 1983, s. 5). Under den här tiden var USA:s ekonomi under omvandling. Informationsåldern var i antågande och med den en ångest över att som nation återigen bli frånsprungen ekonomiskt, militärt och teknologiskt (Guthrie & Springer, 2004, s. 15). Författarna till rapporten förlitade sig på elevers testresultat som senare visat sig ytterst tveksamma eftersom de vikande siff- rorna lika gärna kan ha berott på att fler elever gjorde testerna (17). Men rapporten, som sålde i mer än sex miljoner exemplar bara första året (11), kom att få stor bety- delse. En följd av rapporten var att analysen av resultaten på testerna innebar att social
orättvisa sattes på agendan. En annan följd, å andra sidan, var att standardiserade tester därefter kom att få allt större betydelse för att mäta elevprestationer (9). Rap- portens krisretorik – det hävdades till exempel att 23 miljoner amerikaner var funk- tionellt illitterata (Varnum, 1986, s. 146) – bidrog i allra högsta grad till en nationell
förstämning.116 Tidigare hade det varit möjligt att få ett välbetalt jobb utan högre
utbildning, men för att nå den amerikanska drömmen i den nya tiden krävdes allt högre nivåer av tekniskt kunnande. Den samhälleliga utvecklingen ledde till krav på en bättre skola och bättre utbildade elever (Gardner, 1983, s. 15).
Vad literacykrisen som startade 1963 handlade om var att eleverna inte lyckades uppfylla de ökade förväntningarna på dem (Varnum, 1986, s. 157). Detsamma kan sägas även om de andra kriserna. James Paul Gee (2008, s. 33) ger en delvis an- norlunda förklaring. Han menar att det inte är så mycket literacykriser som sociala orättvisor: de fattiga tvingas gå i sämre skolor än de som har det bättre förspänt. Men man kan ändå konstatera att förväntningarna på vad elever och studenter ska klara av har ökat och fortsätter att öka genom den amerikanska utbildningshistorien. Under åttiotalet ställdes nya krav. Då förväntades det av eleverna att de skulle dra slutsatser, tänka kritiskt och kommunicera effektivt både muntligt och skriftligt. Rose (1989, s. 18) skriver: ”Ours is the first society in history to expect so many of its people to be able to perform these very sophisticated literacy activities”. Till de kunskaperna kan vi numera också lägga digital literacy.
De påstådda kriserna beror alltså, åtminstone till viss del, på ökade kunskapskrav. Det är också uppenbart att diverse samhälleliga faktorer påverkar synen på läsning och skrivande. Varnum (1986) tar upp 1800-talets sociodemografiska förändringar, de stora krigen, expansion av elevkullar och de standardiserade testernas inflytande. De diskursivt konstruerade kriserna kan spåras till åtminstone slutet av 1800-talet och återkommer även i dag med jämna mellanrum, men under samma tid har läs- och skrivförmågan hos amerikanerna ökat avsevärt (Varnum, 1986).
Detta avsnitt har handlat om USA generellt sett. I nästa avsnitt beskrivs synen på skrivande vid ett specifikt universitet, UC Berkeley.