Dessa två tidningsnotiser från norrköpings tidningar,3 får
exemplifiera uppstarten till en mycket omfattande professions- utbildning, som år 2014 utgör en av de två vanligaste eftergym- nasiala utbildningarna för kvinnor i sverige,4 samt till en förskola
som år 2014 omfattar cirka 500 000 barn5.
inledning
i detta kapitel ska en professionsutbildning utvecklad utanför de stora, av staten understödda och kontrollerade, institutionerna och dess senare inordnande med övriga utbildningsväsendet dis- kuteras. Utbildningarna riktade sig under de första decennierna uteslutande till kvinnor. Dessa var länge utestängda från den offentliga kulturen,6 det politiska livet och dess förberedande
institutioner, som exempelvis läroverken.7 Detta gav grogrund
för utvecklingen av en sidoordnad rikt förgrenad social sfär och utbildnings- och bildningstradition under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. i denna hade praktikgrundade kunska- per, konstnärliga ämnen och ämnesintegrerade studier en fram-
3 norrköping som lokalt exempel återkommer i forskningen om fattigvård och filantropi, se exempelvis Monika edgren, Tradition och förändring: köns- relationer, omsorgsarbete och försörjning inom Norrköpings underklass under 1800-talet, lund 1994, s. 78 och birgitta Plymouth, Fostrande försörjning. Fat- tigvård, filantropi och genus i fabriksstaden Norrköping 1872–1914, stockholm 2002, s. 64. staden norrköping var förhållandevis tidigt industrialiserad. Den hade en tydlig borgerlighet och arbetarklass och en omfattande textilin- dustri, vilket innebar att cirka hälften av industriarbetarna var kvinnor. Detta bidrog till framväxten av institutioner inriktade på vård, omsorg och yngre barn, liksom på utbildningar för dessa, vilket illustreras i detta bidrag. 4 Utbildningsstatistisk årsbok, 2014. enligt Högskoleverket 2015 var antalet
förvärvsarbetande med förskollärarutbildning år 2012 ca 62 800, och antalet som påbörjade utbildning år 2013/2014 var 3 800, varav 92 % kvinnor.Ca 10 % av dessa antogs vid Malmö högskola.
5 skolverket statistik för 2013/2014. Den exakta siffran är 489 275 barn. 6 För en diskussion av begreppen privat–offentligt i förhållande till barn-
omsorg och förskola se Gunilla Halldén, ”Förskolan som mötesplats mellan offentligt och privat”, i birgitta Johansson (red.), Barnomsorgsutbildningarna i Norrköping 100 år. linköping 2002, s. 89–98.
7 Christina Florin & Ulla Johansson, ”Där de härliga lagrarna gro…” Kultur, klass och kön i det svenska läroverket 1850–1914, stockholm 1993.
trädande position. inom detta system prövades reformpeda gog- iska idéer och alternativa lärandeformer. De blev pedagogiska rum för nya tankar inom utbildning och lärande.8 länge beto-
nades den imitativa kunskapens betydelse, lärling och mästare modellen, vilket bidrog till yrkesföreträdarnas mycket starka positioner.
seminarierna för utbildning av barnträdgårdslärare och folk- barnträdgårdarna utgör exempel på en samhällsordning med isärhållande av kunskapsinstitutioner och -former relaterat till kön, utformade utanför statens och de stora organisationernas intresse och kontroll. Denna utanförposition var i flera avseende problematisk, framför allt vad gäller ekonomiska förutsättningar, men möjliggjorde utvecklingen av ett socialt fält där kvinnliga yrkesföre trädare kunde forma och upprätthålla en mycket stark position. De kom senare att underordnas i system som organise- rades efter andra värden och principer. Förskolepedagogik/meto- dik och de praktikgrundade kunskaperna förlorade ställning och företräde i mötet med akademin och staten från senare delen av 1930-talet och framåt.
Det första statliga förskoleseminariet tillkom så sent som 1963, och inrättades i Malmö, där, som anfördes, särskilt gynnsamma villkor förelåg för samarbete mellan den nya lärarhögskolan, den andra i sverige, och det blivande förskoleseminariet, vad gäl- ler barnpsykologisk forskning.9 Malmö och Malmö högskola,
professionsutbildningar, brukarperspektiv10 och den brukbara
kunskapen11, utgör också bakomliggande nav i denna vänboks- berättelse.
8 Gunhild Kyle, Svensk flickskola under 1800-talet, Kvinnohistoriskt arkiv nr 9, Göteborg 1972.
9 soU 1960:33 behandlade förskollärarutbildningens organisation på uppdrag av statsrådet Ulla lindström. ordförande för utredningen var ledamoten av andra kammaren Gunnel olsson.
10 brukarperspektiv, en inriktning mot studenternas kommande yrkesverk- samhet. se vidare ”Utbildnings- och forskningsstrategier Malmö högskola 2009–2012”, s. 3.
11 lennart olausson, ”en ny medborgerlig bildning?”, i nanny Hartsmar & bodil liljefors Persson (red.), Medborgerlig bildning. Demokrati och inklude- ring för ett hållbart samhälle, lund 2013, s. 15–34.
en ny institution för upplysning, folkbildning och uppfostran
Under senare delen av 1800-talet och första decennierna på 1900-talet formades en social och pedagogisk rörelse, som kan benämnas barnträdgårdsrörelse. Denna hämtade sin huvudsakliga ideologiska inspiration från Friedrich Fröbel (1782–1852). Fröbels lära och pedagogik för de yngre barnen12 var influerad av Johan
amos Comenius texter om hur människans utbildning bäst sker i barnåren och egentligen endast då kan genomföras, och av Jaques rousseaus framställning om barndomens egenvärde och barnet och barndomen som något avskilt. Kanske var dock inflytandet från Johann Heinrich Pestalozzi det mest betydelsefulla, och med detta tilltron till folkutbildning för alla, flickor som pojkar och av alla sociala klasser och vikten av utbildningar inspirerade av begreppen huvud, hjärta och hand. Det förebildliga institutet i berlin hade också benämningen Pestalozzi-Fröbelhaus.13
barnträdgårdsrörelsen utvecklade ett omfattande system av seminarieutbildningar, sammanhållande organisationer och tid- skrifter, årlig mötesverksamhet på nordisk och internationell basis och barnverksamheter för barn från spädbarnsålder till skol- åldern. Häri liknar den också många andra frivilligorganisationer i övergången mellan förindustriellt och modernt industrialiserat samhälle.14 rörelsen är, liksom seminarieutbildningen, präglad
av en tydlig ideologi15 och övertygelse om dess betydelse för barn, 12 Friedrich W.a. Fröbel, Kommt, lasst uns unsern Kindern leben. band 1–3,
berlin 1892, Johan amos Comenius, Stora undervisningsläran, Göteborg 1892, Jean-Jacques rousseau, Emile eller om uppfostran, Göteborg 1892, Jo- hann Heinrich Pestalozzi, Lienhard och Gertrud. En bok för folket, Göteborg 1890 samt Johann Heinrich Pestalozzi, Huru Gertrud undervisar sina barn. Ett försök att gifva mödrarna ledning att själfva undervisa sina barn i bref. Göteborg 1896. samtliga referenser motsvarar nyutgåvor.
13 Grundat 1874 av Henriette schrader-breymann.
14 birgitta Jordansson, ”Women and Philanthropy in a liberal context. the case of Gothenburg”, i birgitta Jordansson & tinne vammen (eds.), Charitable Women – Philanthropic Welfare 1780–1930, odense 1998, s. 65–90 och Mikael Karlsson, Filantropi under konstruktion. En undersökning av Sällskapet DBW:s samhällsengagemang 1814–1876. Uppsala 2012, s. 93.
familj och samhälle. Denna har både en internationell likhet och en nationell profilering, då verksamheterna knyts till de olika län- dernas nationsformeringsprocesser.16
barnträdgården kan ses som en modernitetsinstitution, med tilltro till upplysning, folkbildning och uppfostran. Upplysnings- projektets normativa ambitioner återfanns tydligt i denna tidiga förskoleinstitution, liksom i nutidens. ambitionerna var stora, den nya institutionen skulle inte bara innebära tillsyn och pedago- gik, fostran och utbildning – den skulle skapa en bättre barndom och en bättre värld.17 tre begrepp kan förknippas med filantro-
pin, som också utgjorde underlag för förskoleverksamheterna: normalisering för ökad ordning och kontroll, förmyndarskap över familjerna samt moralisering kring vad som är rätt. Folk- barnträdgården kan ses som en del av den filantropiska rörelsen och som ett exempel på de filantropiska välfärdsinstitutionerna.18
De många filantropiskt inriktade sällskapen som utvecklades under 1800-talet hade upplysning, uppfostran och utbildning som sina syften. De erbjöd en form av offentlighet, som särskilt för de kvinnliga sällskapen och föreningarna utgjorde en möj- lighet till indirekt medborgarskap.19 till detta kopplades moral,
värden och moderskap (biologiskt, andligt eller samhälleligt).
tiva betydelse. se exempelvis David brolin, Omprövningar. Svenska vänster- intellektuella i skiftet från 70-tal till 80-tal, lund 2015. brolin formulerar det så att ”den omfattar såväl antaganden om hur vår verklighet ser ut som värde- rande påståenden om hur den bör se ut… och... att den återkommer till vissa teman som samhällsuppfattning och människobild”, (s. 15), vilket väl exem- plifieras i denna seminarie- och professionshistoria.
16 Johannes Westberg, ”Förskolans historia. en introduktion till ett växande forskningsfält”, i Johannes Westberg (red.) Förskolans aktörer. Stat, kår och individ i förskolans historia, Uppsala 2011, s. 4–22.
17 stina sandels och Maria Moberg i sin i norden mycket inflytelserika läro- bok: stina sandels & Maria Moberg (red.), Barnträdgården. En handbok. stockholm 1945. se också tora Korsvold, For alle barn! Barnehagens fram- vekst i velferdsstaten. oslo 2008 (3:dje upplagan), i framställningen av den norska förskolehistorien, där denna läroboks framträdande ställning och in- flytande markeras.
18 birgitta Jordansson & tinne vammen (red.), 1998.
19 se vidare birgitta Jordansson, 1998 samt ann taylor allen, Feminism and motherhood in Germany 1800–1914 new York, 1991.
Här uppnåddes en position att tala, skriva och påverka det poli- tiska livet. Den av kvinnor utformade filantropin vände sig till barn och till det egna könet – särskilt kvinnor i utsatta livsvillkor. Könsgränsen var markerad och en förutsättning för vidgandet av det sociala rummet.
Den första fasen i barninstitutionernas och seminarieutbild- ningarnas historia präglas av utformande av innehåll och pedago- gisk praktik20 kopplade till sammanhållande ideologi och fram-
skrivning av huvudpersonen, barnet, som formulerades som ett unikt väsen, möjligt för påverkan och bärare av framtiden. barnets verksamhetsdrift och en utvecklingsbetonad pedagogik, med upp- fostrande sysslor och sånglekar, liksom bildande berättelser, var centrala. barnet skulle dock inte skolas, det skulle utvecklas fritt och barnträdgårdsrörelsen ställde sig, med Fröbel, kritisk till dåvarande skola och utbildning, och dess form för undervisning. Detta för- hållningssätt har också varit en stark tråd genom historien.
seminarier för huvud, hjärta och hand 21
i uppbyggnaden av de nordiska förskolesystemen var utbildning mycket centralt. i lite mer än hundra år har det funnits organise- rad utbildning för socialt och pedagogiskt arbete med de yngsta barnen. Utbildningarna representerar ett könsuppdelat utbild- ningsväsende i en könsuppdelad samhällsordning. De utformades av kvinnor, med några få undantag – till kvinnor, utan undan- tag. De uttrycker könsarbetsdelning både vad gäller kunskaps- former, innehåll och arbetssätt, där utbildning för kvinnor länkas till begrepp som praktik, praktisk kunskap, värden, moral, este- tik och händighet. Undervisningen var förknippad med arbete i barngrupp, teori och praktik var nära förbundna. vid Pestalozzi- Fröbelhaus i berlin,22 inrättat av Henriette schrader, en av Frö- 20 sven Hartman, ”lärarutbildningarnas kunskapsbygge”, i birgitta Johansson (red.), Barnomsorgsutbildningarna i Norrköping 100 år, linköping 2002, s.79– 88.
21 se också Hilary rose, ”Hand, brain and Heart. a Feminist epistemology for the natural sciences”, i Signs. Journal of women in Culture and Society 9(1) 1983, 73–90.
22 barnträdgårdsledarinnor utbildades här från startåret 1873. Henriette schrader beskriver utvecklingen i sin bok Henriette schrader, Der
bels främsta uttolkare, fick intresset för etablerandet av seminarier och barnträdgårdar såväl stöd som inriktning.23 vid seminariet
möttes blivande seminarieledare från olika länder.24 Här deltar
kvinnorna i en internationell enkönad suboffentlighet som vidgar de tidigare sociala rummen och lägger grund för ett omfattande nordiskt och internationellt samarbete. Detta bidrar till uppbygg- naden i de olika länderna, trots motstånd från inhemsk politik.25
legitimitetsprocessen
De första utbildningarna för förskollärare kom att fylla en vik- tig funktion för områdets och yrkets legitimitet. Det kan också beskrivas i termer av professionalisering. Här överfördes och utvecklades ett gemensamt språk, en tydlig yrkesetik, en kognitiv bas från Fröbelpedagogiken och en identitet som betydelsefull. Dessa traditioner och ideologier har sedan – mer eller mindre-
Volkskinder garten im Pestalozzi-Fröbel-Haus, berlin 1890. 23 ibid.
24 tidiga besökare i berlin var Margit Holmgren, som senare startade folkkin- dergarten i Uppsala och anna eklund som senare tillsammans med signe åkerlund startade den första utbildningsmöjligheten till barnträdgårds- ledarinna i sverige, dvs. Margaretaskolan (Fröbelseminariet) i stockholm (1899). i berlin återfinns också Maria Moberg från norrköping år 1899 och vid samma tid deltog Maria Kjellgren, grundare av kindergarteninstitutioner och seminarium i örebro (1902). Här fanns också representanter för de fin- ska och danska barnträdgårds och seminarieutbildningarna, som kom att ha nära samhörighet med de svenska. Den norska seminare- och barnträdgårds- utvecklingen är något senare, seminariet i oslo startar 1935 och blev en del av högskolan i oslo först år 1994. se vidare eva balke, Barnevernsakademiet i Oslo gjennom 50 år: fra privat skole for førskolelærere til statlig pedagogisk høgskole, oslo 1988. skillnaden mellan de olika nordiska länderna kan relateras till för- hållandena mellan familj, kyrka och stat i respektive land.
25 Utbildningar mot de yngsta barnen var sammankopplade med frågorna om barnens och kvinnornas position i samhället och väckte under många år in- tensiva debatter och motstånd mot förändring av den ordning som föreskrev att barn skulle vara i hemmet, och med dem mödrarna. se exempelvis alva Myrdal, Stadsbarn. En bok om deras fostran i storbarnkammare, stockholm 1935. ”Hem” används som legitimerande begrepp för skapandet av utvidgade rum- som daghem, fritidshem etc. se exempelvis ingegerd tallberg broman, När arbetet var lönen. En kvinnohistorisk studie av barnträdgårdsledarinnan som folkuppfostrare. stockholm 1991.