vetenskapshistorikern steven shapin2 kom orienteringen inom
forskningens villkor för min del efterhand att förskjutas mot det personliga i vetenskapen. Konkret startade det hela med en blick på ett fotografi i en konferensrapport där en vit blus, omgiven av grå kavajer och mörka ylletröjor, gav inspiration till ett nytt forsk- ningsprojekt. om detta handlar mitt bidrag.
Vetenskapsfilosofen Mary Hesse
Filosofen i den vita blusen visade sig vara Mary Hesse, välkänd i vetenskapsteorin genom sina publikationer men i övrigt tämligen okänd. Det som väckte mitt omedelbara intresse var att Hesse var den enda kvinnan bland 42 filosofer på en konferens och frå- gan om det hade någon betydelse behövde ställas. inte främst för fotografiets komposition eller det möjligen tillfälliga i att just hon bar en vit blus medan samtliga andra gick i grått utan för att bilden troligen sa något mer om forskningens villkor. Men vad? innan vi ger oss i kast med olika försök att besvara den frågan presenterar jag kortfattat Mary Hesses vetenskapsfilosofi.
Hesse var verksam under 1950, -60- och 70-talen och blev professor emerita i Cambridge 1985. Hon började sin filosofiska bana som matematiker och logiker med ett speciellt engagemang i naturvetenskapernas vetenskapsfilosofi men som många andra av efterkrigsårens intellektuella hade hon både en klassisk bild- ning och ett dokumenterat intresse för breda filosofiska ström- ningar. Hesse distanserade sig tidigt från den vetenskapsfilosofi som genom den logiska empirismen dominerade fältet i början av hennes akademiska karriär. Hon inspirerades av tänkare som Wittgenstein, Quine och Kuhn och tog under sin aktiva tid del av de flesta kunskapsteoretiska utläggningar, hermeneutik och kri- tisk teori inkluderade.
ett av Hesses mest betydelsefulla bidrag, åtminstone för oss som var engagerade i den empiriska vändningen i vetenskapsteo-
2 steven shapin är en av de forskare som tillsammans med barry barnes, Da- vid bloor och Donald McKenzie la grunden för den nya brittiska vetenskaps- sociologi som växte fram under 1970-talet. På senare år har shapin skrivit flera uppmärksammade arbeten om bland annat smak, kostvanor och moral bland vetenskapare. se till exempel hans The Scientific Life: A Moral History of a Late Modern Vocation, Chicago 2008.
rin under 1970-talet och framåt då vetenskapssociologiska per- spektiv blev centrala, var hennes Revolutions and Reconstructions in the Philosophy of Science.3 Här ger hon ett filosofiskt försvar för
den nya vetenskapssociologin och det som kallades ”the strong Programme of scientific Knowledge”, på svenska helt enkelt det starka programmet. På så sätt öppnade Hesse upp för en avse- värt mer nyanserad debatt än den som tidigare följt i program- mets kölvatten där filosofer klart tagit avstånd från sociologins anspråk på att kunna förklara framgångsrik naturvetenskap och sann kunskap. För Hesse framstod emellertid sociologiska studier av vetenskapen som ett fullt legitimt och därtill värdefullt sätt att öka förståelsen av kunskapens förändring och utveckling. Hon menade att denna grundinställning överensstämde med den hon själv, liksom med henne samtida vetenskapsfilosofer som Kuhn och Feyerabend, kommit att omfatta både utifrån teoretiska ana- lyser och genom egen forskning om kunskapens natur.
i stora drag innebär Hesses med fleras grundsyn att veten- skaplig kunskap inte växer fram på ett helt rationellt sätt i entydig korrespondens med empiriska data utan i betydligt mer komplexa sammanhang där mångahanda faktorer spelar in. Dessa faktorer varierar över tid och innefattar både sociala och historiska föränd- ringar som påverkar hur verkligheten förstås och förändringar av tekniker, termer, analogier och instrument. inflytandet från såväl Wittgenstein som Quine och Kuhn är uppenbart och påverkade Hesses egna undersökningar genom hela hennes produktion.4
vetenskapliga teorier är bara delvis bestämda av empiriska data (av filosoferna Duhem och Quine kallad tesen om underdetermi- nering). i Hesses förståelse byggs teorier istället upp inom nät- verk, så kallade Hesse-nät, där förhandsuppfattningar, analogier, modeller, metaforer, tolkningar och, givetvis, sociala relationer av skilda slag bidrar till hur data förstås och kunskap blir till. teorier, liksom begrepp, får sin mening inom ett nätverk och då nätverk förändras till exempel på grund av nya förhandsuppfattningar, analogier, modeller, metaforer, tolkningar eller sociala relationer,
3 Mary Hesse, Revolutions and Reconstructions in the Philosophy of Science, brighton 1980.
4 ett av Hesses viktigaste verk för att förstå denna grundsyn är Mary Hesse, The Structure of Scientific Inference, london 1974.
förändras också teoriers och begrepps betydelse. i princip kan alltså ett obestämt antal teorier korrekt passa ihop med samma data beroende på vilka övriga omständigheter som avgör tolk- ningen. Den underliggande filosofiska tesen i ”Hesse-näten” är finitism och innebär att tidigare tillämpningar inte avgör fram- tida användning.5 Kunskap är med andra ord osäker och kunde ha
varit en annan än den som blev accepterad inom ett givet nätverk; en viktig utgångspunkt för de flesta vetenskapssociologer från det starka programmet och framåt.
om vetenskaplig kunskap inte korrekt och entydigt återger hur världen är utan snarare förhandlas fram i olika processer, kommer också frågan om kunskapsrelativism in i bilden. att manövrera mellan realism och relativism, liksom över huvud taget mellan ytterligheter, blev en av Hesses teoretiska utmaningar. Även om hon avvisade båda i sin absoluta form, försvarade hon samtidigt båda. Hon anslöt sig till ett slags modest relativism då samman- hanget spelade en avgörande roll för hur teorier uppkommer, men hävdade också vikten av den empiriska världen för teorival. verkligheten kan inte klassificeras hur som helst, allt går inte an, och det finns såväl konstruktioner som begränsningar i männis- kans klassifikationer av världen. Frågan om kunskapsrelativism kom att bli en av de mer framträdande i mina intervjuer med Mary Hesse som ägde rum efter det att den vita blusen fångat mitt intresse och vi fått kontakt.6
5 Finitismtesen beskrivs av vetenskapssociologer på följande sätt: ”the future application of terms are open-ended”. se t.ex. barry barnes, David bloor & John Henry, Scientific Knowledge: A Sociological Analysis Chicago & london 1996, s. 55.
6 Jag genomförde intervjuer med Hesse i hennes hem i Cambridge i flera omgångar under tidigt 2000-tal. Min ambition var då att skriva en forskar- biografi om hennes liv och verk men den tanken har efterhand kommit på skam. Jag har dock publicerat ett antal artiklar. se till exempel, Margareta Hallberg, ”struggling with academic biography” i niklas Forsberg & su- sanne Jansson (eds.), Making a Difference. Rethinking Humanism and the Humanities, stockholm 2011, s. 145–168 och Margareta Hallberg, ”Gender and Philosophy of science: the Case of Mary Hesse”, i Studies in History and Philosophy of Science Part a, 43, 2, 2012, s. 333–340.
Kvinna i mansdominerad forskarvärld
Jag blev alltså intresserad av att studera Mary Hesses forskarliv då programmet ”Forskningens villkor” gett upphov till många nya infallsvinklar på undersökningar av förutsättningar för veten- skapliga kunskapsprocesser. De flesta vetenskapsstudier har rik- tats mot institutioner, kollektiv, hela discipliner, vetenskapliga kontroverser eller upptäckter och inte specifikt mot personer. en sådan inriktning har snarare valts av biografer, som fascinerats av ett särskilt forskaröde.7 biografiskt anlagda projekt eftersträvar att
sammanföra liv och verk och att finna närvaron eller frånvaron av länkar mellan de båda. oftast biograferas personer som ses som betydelsefulla i social, politisk, litterär eller annan mening och gärna uppmärksammas de som levt motsägelsefulla eller händel- serika liv som eggar fantasin. en biografi kan antingen lyfta en människa, en epok eller en betydelsefull gärning eller också avslö- ja väl förborgade hemligheter och ge en annan bild än den som hittills omgett personen ifråga. i biografins namn är det mesta tillåtet så länge biografen inte förflyttar sig så långt ifrån händel- seförloppet att sanningen förbyts i lögn.
när jag först iakttog konferensfotografiet drogs blickarna till Mary Hesse som kvinna och filosof. i just den ordningen och alltså inte i första hand som filosof och kvinna. Jag drabbades, så att säga, av min egen tids betonande av kön och genus innan jag korrigerade min tanke och vände på den. varför ser jag en kvinna när jag ser en filosof? Mary Hesse var ju en betydande filosof, som med begåv- ning, engagemang, uppriktighet och energi tog sig an några av den analytiska vetenskapsfilsofins största utmaningar under en epok när antingen den logiska empirismen eller den popperska kritiska rationalismen dominerade. På fotot framträder hon som kvinna i vit blus och fluffig frisyr men fanns det någonting i hennes verk som signalerade kvinna? eller representerade hon kvinnans margi- naliserade plats i den analytiska, filo sofiska traditionen där antalet kvinnor alltid har varit extremt lågt?
Michel Foucault hade föreslagit en specifik betydelse av begreppet ”gaze” för att fånga de strukturer som gör det möjligt
7 se Michael shortland & richard Yeo (eds.), Telling Lives in Science. Essays on Scientific Biography Cambridge 1996.
att föreställa sig något och att veta.8 sannolikt hade min speci-
ella blick på fotot från konferensen där Mary Hesse sticker ut i egenskap av kvinna sin förutsättning i att det på 2000-talet inte bara är möjligt utan näst intill omöjligt att inte se den kvinnliga filosofen bland alla män. Driven av nyfikenhet beslöt jag mig för att följa detta spår men utan egentliga biografiska ambitioner då jag enbart ville veta mer om villkoren för Hesses forskning och filosoferande under en period när vetenskapsfilosofin till synes genomgick stora förändringar. liksom Hesse är jag av uppfatt- ningen att sammanhanget och de begreppsliga nätverken spelar en avgörande roll för hur kunskap uppkommer och accepteras och för vilka tolkningar som får störst giltighet.
i närläsning av Hesses texter fann jag ingenting som antydde specifika intressen, metodologiska grepp eller uppfattningar som avslöjade hennes kön. Feministisk vetenskapsteori var ännu inte presenterad, intresset för breda teoretiska perspektiv var typiska för tiden men svåra att passa in i särskilda genusmönster, kriti- ken av den traditionella synen på vetenskaplig teori och kunskap delade hon med sina nära, manliga kolleger. när jag förde frå- gan på tal om hon uppfattade sig som annorlunda de manliga kollegerna ifråga om stil, tänkande, metod eller intressen, förne- kade hon det och lyfte istället fram de likheter hon noterat bland nära kolleger. vid våra många samtal berörde vi också feministisk vetenskapskritik men Hesse fann densamma essentialistisk och inte särskilt rimlig.
inte heller kunde Hesse till att börja med erinra sig händel- ser där hon upplevt sig tillhöra en mindre privilegierad grupp på grund av sitt kön. istället lyfte hon fram ålder som ett handikapp då de flesta kolleger var betydligt äldre.9 Ju mer hon berättade om
sina akademiska år, desto tydligare framstod det likafullt att Hes- se stött på ett antal svårigheter som inte kan relateras till yngre ålder. bortsett från det biologiska faktum att hon själv blev äldre
8 Michel Foucault, The Birth of the Clinic: An Archeology of Medical Perception, london 1991 (1963).
9 i intervjuerna återkommer kommentaren: ”they were much older than me, you see”. när jag ifrågasatte Hesses framhävande av ålder med påståendet att unga talangfulla män ofta tilldrar sig stort intresse från äldre kolleger, hyl- las och förses med förhoppningar om storslagna karriärer, instämde hon och medgav något motvilligt att hon kanske tagit miste.
och därmed inte längre tillhörde de unga, finns det flera exempel på situationer och sammanhang med negativ inverkan på hennes forskarkarriär som direkt kan kopplas till könsberoende utanför- skap när strukturella förändringar väl möjliggjort blicken på och insikten om ett sådant samband.
Hesses nätverk
att finna marginaliserande mekanismer i den akademiska miljö där Hesse verkade är tämligen enkelt, men det metodologiskt intressanta är att intervjuer och samtal inte alls förde frågan om eventuell marginalisering på grund av kön framåt. Den subjektiva upplevelsen hos Hesse själv var, liksom hos många av oss, befriad från den sortens minnesbilder och/eller konspirationer. andra källor, vi kan kalla dem objektiva, kan emellertid kasta nytt ljus över frågan och det är förstås precis så det är i forskningssamman- hang. viktigt att notera är att det inte handlar om att belägga sina teser, eller att falsifiera dem, snarare om att inte låta materialet begränsa forskningsuppgiften i onödan.
antropologen Clifford Geertz talade om den etnografiska plikten att öva sig i ”thick description” för att förstå handlingars mening i olika kulturer.10 en tjock beskrivning stannar inte vid
det uppenbara, det subjektiva eller välkända utan finns när det som undersöks har vridits och vänts på, betraktats från flera håll med hjälp av olika material, olika utgångspunkter. beskrivnings- processen är inte oändlig men den ska undvika att stoppa i förtid, det vill säga först när forskaren uttömt de möjligheter som finns att analysera och förstå vad som gett upphov till forskningsfrågan, kan hon avge sin rapport. Med idén om vikten av en tjock beskriv- ning gick jag vidare i undersökningen av Mary Hesses akademiska och sociala liv för att eventuellt upptäcka problem relaterade till kön, som ett av flera möjliga spår i studier av forskningens villkor.
Här är det på sin plats att påminna om Hesses med fleras teo- retiskfilosofiska grundantagande om det vetenskapliga kunskaps- bygget. Data kan tolkas på flera sätt och överensstämma med flera olika teorier. Den empiriska världen sätter ramar och begränsar
10 Clifford Geertz, The Interpretation of Cultures: Selected Essays, new York 1973 (2000).
men tolkningsflexibiliteten gentemot data innebär att någras tolkningar kommer att premieras, segra, beroende på kollektiva omständigheter.
i många av de sammanhang Hesse tillhörde spelar emeller- tid informella kontakter en lika stor roll som de mer traditionellt intellektuella. runt henne fanns kollegiala nätverk, lunchrums- möten, sociala aktiviteter som följer med akademiska positioner och andra informella relationer som skapas utanför seminarie- rummen. samtliga bidrar till att underlätta eller försvåra för en framgångsrik karriär. erkännande, synlighet och framgång upp- nås i gynnande miljöer och förutsätter andras intresse och gärna uppskattning. att betraktas som ”en i gänget” ska inte underskat- tas i akademin.
en annan aspekt rör hur kommunikation fungerar. Forska- re har visat att mindre formella former av kommunikation har stor betydelse för intellektuellt utbyte.11 informella nätverk ger
medlemmarna möjlighet att umgås friare i en avspänd atmosfär, lägga märke till andra sidor hos varandra än de som dominerar på föreläsningar, i labbet eller seminarierummet och att kommu- nicera öppnare och rakare än i formella sammanhang. informella kontexter är både inneslutande och uteslutande och de som faller utanför den informella, inre cirkeln, går dels ofta miste om viss information och blir dels lätt bortglömda när någon ska föreslås ingå i arbetsgrupper, kommittéer eller erbjudas olika uppdrag. Forskare har också visat att kvinnor på mansdominerade arbets- platser är särskilt utsatta för social isolering.12
Även vetenskapssociologer har tagit upp förhållandet mellan formell och informell kommunikation och hur de påverkar varan-
11 se t.ex. David edge, ”Quantitative Measures of Communication in science: a Critical review”, i History of Science 17 (1979), s. 102–134, Daniel J. brass, ”Men’s and Women’s networks. a study of interaction Patterns and in- fluence in an organisation”, i Academy of Management Journal 28, (1985), s. 327–343 samt klassikern Harriet Zuckerman, ”the Careers of Men and Wo- men scientists: a review of Current research”, i Zuckerman et al. (eds.), The Outer Circle: Women in the Scientific Community, new York 1991, s. 27– 56.
12 se a.M. thomson, ”terms of inclusion? rejecting the role of ’Honorary Man’ in the ivory tower”, i rachel Hile bassett (eds.), Parenting and Profes- sing: Balancing Family Work with an Academic Career, nashville 2005, s. 182– 191. se också, ann brooks, academic Women, buckingham 1997.
dra. För att förstå hur forskning går till behöver båda uppmärk- sammas. ofta, menar man, har den formella kommunikationen varit i förgrunden men det ger, med latours och Woolgars kom- mentar: ”an a posteriori rationalisation of the real process”.13
Hesse, visar det sig, tillhörde kategorin som identifierats som begåvade, strävsamma, skickliga men modesta.14 Hon erhöll
åtskilliga akademiska utnämningar, handledde ett flertal dokto- rander fram till disputation, bjöds in som gästprofessor till flera framstående universitet i såväl europa och Usa som australien. en strålande akademisk karriär ur de flesta traditionella aspekter.
Men hon har likafullt ofta endast hänvisats till i en eller annan fotnot av både med henne samtida och senare vetenskapsforskare och filosofer.15 Hennes viktigaste vetenskapliga arbeten har kort-
fattat recenserats och hon fick byta förläggare för varje ny bok. Under åren i Cambridge där hon utnämndes till professor i ”His- tory and Philosophy of science” 1960 och stannade till 1985, var hon under flera år medredaktör för tidskriften Studies in History and Philosophy of Science. tidskriften gavs ut av den institution där hon var verksam i 25 år och där hon utöver redaktörskapet publi- cerade ett stort antal artiklar. Men då tidskriften firade sitt tju- goårsjubileum och personliga reflektioner från en av grundarna gavs, nämndes Mary Hesse endast i förbigående som en bland flera som ställde intressanta frågor om vetenskapens utveckling.16
över huvud taget blev de många åren i prestigefyllda Cam- bridge inte särskilt lyckosamma för Hesse. Det var en stor ära att bli utnämnd som professor just där, hon publicerade mycket men hon blev isolerad. De flesta colleges var könsuppdelade på så sätt
13 bruno latour & steve Woolgar, Laboratory Life: The Construction of a Scien- tific Fact, Princeton, nJ 1979 (andra utgåvan), s. 75.
14 Framkommer i de många samtal jag haft under åren med flera av dem hon mött, bland andra David bloor, simon schaffer, steven shapin, liba taub John Ziman & robert M. Young.
15 ett betydande undantag är David bloor, en av grundarna av det starka pro- grammet, som lyft fram Mary Hesses stora betydelse för ett filosofiskt för- svar av vetenskapssociologin och som krediterat henne för såväl nätverksteo- rin som finitismen, det vill säga den från Wittgenstein stammande idén om klassi fikationers oändlighet.
16 larry laudan, ”thoughts on HPs: 20 Years later”, i studies in History and Philosophy of Science 20 1989, s. 9–13.
att männen satt för sig i särskilda sällskapsrum medan de få kvin- norna hänvisades till studenternas. Hesse hamnade därmed utanför de kollegiala samtal som försiggick utanför seminarierna. De man- liga kollegerna var viktiga för rena intellektuella utbyten då Hesse ingick i samma tankekollektiv som de men då hon var enda seniora forskaren av kvinnokön, hade hon inga kvinnliga kolleger att resa med, fika med, skämta eller utbyta olika erfarenheter med. i våra samtal återkom hon ofta till detta, både som klagan och reflektion över vad det eventuellt kunde ha betytt om de varit flera.
vid sociala sammankomster träffades kollegerna med sina res- pektive och Mary Hesse, som förutom att vara den enda kvinn- liga professorn inte heller hade någon partner, blev dessa sam- mankomster oviktiga och ofta till och med plågsamma. Hesse var svårplacerad och hänvisades till de respektive damernas samtal, som rörde sig runt helt andra teman än kollegernas. ”De talade om barn och barnbarn, kakrecept och en och annan utflykt med bilen”, som hon lakoniskt uttryckte det i våra samtal. en viss bit- terhet kunde skönjas i dessa beskrivningar men framför allt gav de stöd åt att Hesses kön spelat en stor roll för henne själv i de sociala nätverk hon tillhörde.
Reflektioner över Hesses akademiska karriär
Frågan vilken roll hennes kvinnokön har haft för den akademiska karriären är mer komplex. Genom sin framträdande position i brittisk vetenskapsfilosofi, sina många utmärkelser, höga produk- tivitet, inbjudningar, konferensdeltagande, etc., etc. representerar Hesse knappast den från systemet exkluderade kvinnan, med Der- rida kvinnan som: ”represents precisely the one who is outside of the system, excluded from the system”.17 Hesse tillhörde i hög
grad systemet, var inkluderad, efterfrågad, respekterad.
samtidigt kan frågan ställas om hon hade varit mer uppskat- tad, framgångsrik och ihågkommen om hon istället varit man. För egen del finner jag den frågan mindre intressant, mindre vik- tig, för med utgångspunkt i forskningens villkor, om än genom