Att se skolan som en mötesplats full med resurser

Religion som skolämne blir en plats där elever med olika bakgrund och värderingar kan lära sig att förstå och respektera varandras olikheter. Utan grundläggande kunskaper i de olika religionerna blir det svårt för en elev med en annan tro eller som är icke-religiös att kunna bidra i undervisningen, att samtala om religiösa uppfattningar och översätta det till

tillgängliga argument (Rosenquist, 2007, s.84).

17 Skolan bedöms ibland ha en stor påverkan. Samhället består av flera delar där skolan är en del och har generellt samma värden som samhället har. De som gynnas är eleverna med

västerländsk bakgrund. Den livsförståelse som lärs ut påverkar eleverna i klassrummet. Sedan efterkrigstiden har skolans syfte varit att fostra demokratiska medborgare, något som vi numera kallar värdegrundsfostran (Osbeck, 2006, s.13-14). Religionsundervisningen kan hjälpa till att låta eleverna diskutera livsfrågor. Löfstedt skriver att elever i åtta-nioårsålder går igenom en fas där de reflekterar mer över livsfrågor, vilket gör religionsundervisningen till ett viktigt inslag i skolan (Löfstedt, 2011b, s.53-54).

Det svenska samhället är väl fungerande med interkulturell kompetens inom många områden som näringsliv, handel, turism och kommunikation men inte inom skolan. Där har begrepp som främlingsfientlighet, diskriminering och dold rasism istället blivit ett problem. Med interkulturell kompetens menar Lorentz att man har förmågan att kommunicera med andra trots att man inte delar deras värderingar, beteende eller kommunikativ förmåga. Han vill även påstå att dagens skola lär eleverna att leva och fungera i dagens svenska samhälle och inte i vårt svenska mångkulturella samhälle (Lorentz, 2016, s. 161-162).

I tidigare kursplaner har ordet kultur funnits med och då har läraren kopplat det till svensk kultur eller till Sverige. I den nya läroplanen, Lgr 11, har begreppet en ny betydelse. Kultur handlar bland annat om möten mellan olika kulturer och det som olika kulturer står för. Kultur blir interkulturella möten som i sin tur blir kunskap kring interkulturell kompetens som är en del av elevernas kompetens. Detta blir en interkulturell pedagogisk kompetens som blir en naturlig del av undervisningen för lärarna (Lorentz, 2016, s.169).

I en studie gjord av Holmqvist Lidh beskriver hon att elever inte vill vara öppna med sin religiösa identitet på skolor med låg andel minoritetselever och där det saknas en

multikulturell profil. Däremot visade det sig att elever var öppna med sin religiösa identitet på skolor med hög andel minoritetselever och med en multikulturell profil. Det visar även att i samhällen där religion är synlig är attityden mot klasskamrater som uppvisar en religiös identitet öppen, tillåtande och positiv. I samhällen där religionen är frånvarande möts elever med religiös identitet med det motsatta. Muslimer behöver inte i samma utsträckning försvara eller dölja sin tro som unga kristna upplever att de behöver göra. Detta kan ha att göra med att muslimer är en minoritet och genom det får en stark gemenskap och

sammanhållning(Holmqvist Lidh, 2016, s.40-42).

18 Skolan har flera arenor för religion än just religionsundervisningen där matsalen är en sådan plats. De elever som på grund av sin religion inte äter fläskkött behandlas ofta som en

praktisk fråga och grupperas med allergiker. De får specialkost och känner sig särbehandlade på grund av sin religion. En lösning på det är att servera kycklingkorv istället för fläskkorv som en rutin för skolan. En särbehandling ledde till en inkludering (Runfors, 2003, s.121).

Berglund skriver om muslimernas matregler och hur en vårdnadshavare berättar om hur hon själv inte äter fläskkött på grund av sin religion men att barnen äter det i skolan. De har även valt att inte berätta för barnens skola om deras religiösa positionering, allt för att inte sticka ut i det sekulära majoritetssamhället. Berglund beskriver även att det finns variationer inom kristendomen som gör att man avstår från att äta fläskkött. En förklaring till detta kan ha med kristendomens förankring i judendomen som inter heller äter fläskkött (Berglund, 2011, s.129-132).

En lärare berättar att vissa religioner inte syns på skolan. Om det inte finns några elever med den religiösa positioneringen eller religionernas församlingslokaler i närheten, blir det först i religionskunskapsböcker och uppslagsverk som religionerna syns. Läraren jämförde böckerna och såg att informationen som gavs i de äldre böckerna var felaktig. Ett exempel var att muslimer inte äter hamburgare (Berglund, 2011, s.128-189). Enligt en granskning av Skolverket 2006 visar många läromedel en negativ syn på muslimer men även på andra trosuppfattningar, funktionsvariation, kön, etnicitet och sexualitet (Wikström, 2011, s.158).

Det vi lärare bör ha med oss är att hur bra läromedel än är, ger de en förenklad och

generaliserad bild. En bok kan inte ge samma känsla och upplevelse som ett studiebesök kan förmedla (Roos, 2011, s.142).

von Brömssen har jämfört en brittisk studie med en av sina egna som visar att de elever som har etnisk svensk bakgrund var relativt ointresserade att lära sig om andra religioner och kulturer. De med annan etnicitet än svensk, hade betydligt oftare en önskan om att lära sig om andra religioner och kulturer (von Brömssen, 2003, s.302-303). Religionsämnet blir en plats där eleverna möts för att lära sig förstå och samtidigt respektera de olika skillnaderna

(Rosenquist, 2007, s. 84-85). Eleverna har visat att de övergripande kan tala om en kulturell och religiös mångfald där exempelvis klasskamraterna har olika värderingar, handlingar och uppfattningar. De är även medvetna om att vissa firar andra högtider, har olika matregler eller har regler från vårdnadshavare som ibland ställer till det i genomförande i planering och genomförande av vissa aktiviteter (von Brömssen, 2003, s.302).

19 Det finns flera sätt att arbeta med religionsundervisning. Abrahams barn-metoden är ett sätt.

Metoden går ut på att läraren återberättar berättelser från Bibeln och Koranen. Sedan får eleverna välja en person från en berättelse och skriva en egen berättelse. Den ska vara i jag-form och utgå från den personen perspektiv. Personen i berättelsen får reflektera över vad som hände och över sin egen situation. Genom denna metod övar eleven på flera förmågor.

Språket utvecklas genom skrivandet och viktiga livsfrågor bearbetas genom reflektion och diskussion. I denna uppgift blir eleven medveten om kristendomen, judendomen och islams likhet med de gemensamma berättelserna (Roos, 2011, s.144).

Vi kan se och beskriva kultur på olika sätt. I Runfors avhandling skriver hon om kultur och använder sig av begreppen ”plus-” och ”minuskultur”. ”Pluskultur” är det vi uppfattar som exotiskt och valbart från andras kultur. Det som upplevdes som oönskat eller tvingat är

”minuskultur” (Runfors, 2003, s.133). ”Pluskultur” kan vara saker som mat, musik, dans, klädsel, föremål, traditioner och ritualer. Det man ser som valbara. Det som upplevs som annorlunda, svårhanterligt och inskränker på vår valmöjlighet ses som ”minuskultur”

förklarar Runfors (2003, s.234). I intervju berättar lärare om olika träffar där man samlat elever och vårdnadshavare kring deras olika maträtter, bakverk och musik. Detta upplevs som en rolig aktivitet enligt läraren. Till ”minuskulturen” berättar andra lärare om elever som hänvisar till Ramadan för att slippa simundervisningen med rädsla att få vatten i munnen.

Anledningen var snarare att slippa delta i undervisningen(Runfors, 2003, s.113 och 115).

”Minuskultur” kan även vara att eleven uteblir från undervisning då deras religiösa högtider inte sammanträffar med skolloven. Eleven kan även utebli från skolutflykter, studiebesök, övernattningar eller fester (Runfors, 2003, s.120). I skolans normer finns det ett önskvärt beteende och sådana normer innebär även att olikheter kan vara svåra att se som tillgångar (Nilholm & Göransson, 2013, s.59).

I december kan lärare stöta på problem om undervisningen läggs upp utifrån att eleverna ska samtala om julen och hur man firar högtiden. I de fall elever har en annan religiös

positionering än kristendom kan de uppleva exkludering i undervisningen. Kittelmann Flensner beskriver ett tillfälle när en klass ska välja tre områden inom julen att skriva om. I klassen finns det en elev som är Jehovas vittne och en elev som är muslim, ingen av dem känner att de kan skriva om ”varför de äter julskinka” eller ”varför de ger julklappar”. De känner sig inte inkluderade i religionsundervisningen. Under andra observationer beskrev en

20 lärare och en elev att de andra uttryckte att de var konstiga som inte firade jul då de är

ateister(Kittelmann Flensner, 2015, s.209). Däremot ska eleverna lära sig om bland annat kristna högtider enligt läroplanens centrala innehåll och kunskapskraven i årskurs 3 (Skolverket, 2016, s.208 och 210).

Kittelmann Flensner skriver om ett tillfälle när en lärare pratar med sina elever om de börjat dekorera inför julen och frågar om ljusstakar och adventsljusstakar. När läraren frågar vad stjärnan och ljusstaken kan vara symboler för kommer det negativa kommentarer om judar och judendomen. I sådana här sammanhang är det dessvärre vanligare med negativa kommentarer kring islam och muslimer (Kittelmann Flensner, 2015, s.208). I enkätstudien som gjorts i Religion som resurs framkommer det att förhållandevis få av de unga muslimer som deltog i studien upplevt diskriminering. Drygt en tiondel av de muslimska deltagarna hade blivit utsatta av någon form av diskriminering. Anledningen att studiens resultat är annorlunda än andra studier kan vara att de som valt att delta i studien har en positiv inställning till det svenska samhället (Berglund, 2012, s.265 och 268-269).

Det framkommer i Holmqvist Lidhs avhandling att elever avstår att prata om sin egen religion i klassrummet för att de känner sig ensamma i sin religiösa positionering. Deras närmaste kompisar brukar veta om deras religiösa positionering men inte alla klasskamrater och lärare.

De anser inte att det är en självklarhet att tala öppet om det. Om det har kommit ut till klasskamraterna om deras religiösa positionering har det sällan varit för att de självmant valt att offentliggöra det. Det sker ofta av en slump genom att man talar om annat så som

fritidsaktiviteter (Holmqvist Lidh, 2016, s.125).