Artikeln avgränsas till tidsperioden 177 6-1807 av två orsaker: inkvarterings pengarna, som är nyckeln till karaktärshusproblematiken, reglerades i en för ordning från och med de första åren på 1770-talet. Något material som rör just utbetalandet av inkvarteringspengar förefaller alltså inte ha produceras tidigare. År 1809 delades riket och eftersom artikeln även behandlar rege mentena i östra rikshalvan, ter sig den bortre gränsen som naturlig. År 1807 var nämligen det sista året inkvarteringspengar utbetalades till de finska rege mentena. Åren som jag valt att närmare undersöka är följaktligen 1776, 1784, 1792, 1800 och 1807. I begränsad utsträckning används även visst material från andra år inom samma period. Artikeln begränsas av arbetsekonomiska skäl till officersboställen. Inkvarteringsförhållandena för underofficerarna och den övriga personalen, såsom prästerna och skrivarna berörs alltså inte här. Officerarna var även de största förmånstagarna inom indelningsverket, varför deras förhållanden ter sig särskilt angelägna att undersöka. Det totala antalet officerare i de regementen som omfattas i denna artikel stämmer väl överens med Nilssons uppgifter om antalet officerare inom indelningsverket. Därmed har jag ingen anledning att misstänka att något regemente utöver Adelsfanan salmas.22
Då många av utbetalningarna av inkvarteringspengarna inte var för fulla år, har jag valt att endast rälma med dem som fått betalt för minst fem måna der. Orsaken till att jag valt just fem månader är att detta var en period som dök upp frekvent, ofta i samband med den laga fardagen. Denna inföll på den 14 mars och var det datum fram till vilket ett befål och hans familj, alternativt den eventuella arrendatorn, fick bo kvar på bostället efter det att innehavaren blivit befordrad, avskedad eller dött och därmed förlorat den aktuella indel ningen. I de fall där befälet dött, fick hans änka bo kvar till denna dag, samt erhålla inkvarteringspengarna för denna period i de fall ett karaktärshus sal< nades.23
Därmed är det nu dags att närma sig studiens resultat. Inledningsvis avser jag att belysa nybyggen, därefter se på hur många karaktärshus som saknades samt dess betydelse för förmånstagarna och slutligen ge en bild av de regionala skillnaderna avseende avsaknaden av karaktärshus.
Esquadrons inkvarceringspengalista. 22. Nilsson, 1988: s. 108.
23. Gerhardsson, 1997: s. 72.
Nybyggen
Med staten som husvärd - en undersökning av officerarnas inkvartering inom indelningsverket 1776--1807
I Husesynskontorets huvudböcker är det möjligt att bilda sig en uppfattning om de summor som lagts på nybyggnationer och reparationer. I de flesta av huvudböckerna framgår inte explicit vad som är nybyggen och vad som är reparationer. Man får istället gå efter summorna och jämföra med vilka objekt de investerats i. Enligt Gerhardsson var kronan endast ansvarig för uppföran det och till viss del för reparationer av själva karaktärshuset, medan boställes innehavaren var ansvarig för de så kallade laga husen, exempelvis hemlighus, mjölbod och badhus.24 Undersöks de utbetalningar som gjorts under de år där nybyggen och reparationer går att separera, finner man att majoriteten av utbetalningarna är ganska små.
1776 var den högsta summan som utbetalades 1300 dsm. och utbetalades till överstesätet på Arnö. Den högsta summan som betalades ut till ett boställe mindre än för majors grad var ett löjtnantsboställe vid Jämtlands kavalleri och uppgick till 1135 dsm.25 Om man antar att löjtnantsbostället faktiskt fick ett helt nytt karaktärshus och pengarna till överstesätet endast rörde reparationer, kan man ana vad som prioriterades. Det är nämligen knappast rimligt att tro att båda dessa var nybyggen eftersom ett överstesäte rimligen skulle kosta av sevärt mycket mer att uppföra. Skulle båda dessa utbetalningar vara menade för reparationer skulle det med största sannolikhet innebära att inget nytt ka raktärshus uppfördes i hela riket detta år på statens bekostnad, eftersom inget annat boställe mottog en summa i den storleksordningen.
Förvånansvärt lite pengar verkar ha lagts på byggandet av karaktärshus. De totala summorna som lades på boställenas nybyggen och reparationer under de undersökta åren samt den relativa andel i förhållande till dessa som lades på regementsofficersboställen, framgår i tabell 2.
24. Gerhardsson, 1997: s. 70.
25. KrA, Krigskollegium, Husesynskontoret G lb, Huvudbok 1776.
Tabell 2. Summor som lades på nybyggen och reparation av boställen samt andelen tillhörande regementsofficerare/andelen av den totala summan som lades på dem
1776 1784 1792 1800 1807
Summa 11548dsm 3083 rdr 4151 rdr 4853 rdr 9133 rdr % Reg.off 25 %/49 % 33 %/67 % 15 %/42 % 48 %/77 % 27 %/18 % Källa: KrA, Krigskollegium, Husesynskontore!G lb, Huvudböckerna 1776, 1784, 1792, 1800och 1807
Någon konkret summa för vad ett karaktärshus, oavsett storlek, kostade har jag inte funnit, men den totala summan som lades på nybyggnationer och reparationer i hela riket 1776, var 11648 dsm,, varav gick till regements officersboställen. Totalt betalades det ut pengar för nybyggen och reparationer till 33 olika boställen år. Endast 8 av dem var regementsofficersboställen. Det betyder att nästan 50 procent av medlen lades på mindre än 25 procent av de boställen som sig pengar anslagna detta år, nämligen de som till hörde de högre officerarna. Än mer anmärkningsvärd blir denna skevhet om också nämns att det vid ett indelt infanteriregemente fanns tre regementsof ficersboställen, men hela 22 kompani- och subalterna officersboställen. Med andra ord utgjordes endast något mer än 10 procent av den totala stocken av officersboställen i riket av just regementsofficersboställen. 26
Vad som framgår här är att, med undantag för 1807, regementsofficers boställen konsekvent prioriterades men att det aldrig lades några särskilt stora summor på denna del av indelningsverket. Jämför man summorna som betal des ut i inkvarteringspengar, framgår det att det var ett relativt billigt alterna tiv. 1792 betalades totalt 1618 rdr. ut i inkvarteringspengar jämfört med de 3083 rdr. som spenderades på nybyggen och reparationer, det vill säga nästan halva summan. Skulle det vara så att en stor mängd karaktärshus, som kronan var skyldig att uppföra, saknades, kan man lätt förstå varför kronan föredrog att betala ut inkvarteringspengar istället för att bygga hus med tanke på den relativt låga kostnad som inkvarteringspengarna motsvarade. Det var en me tod för att, om inte lösa, så åtminstone hantera bostadsbristen på ett sätt som var skonsamt mot skattkistan.
Det blir svårt att försöka kartlägga någon direkt regional skillnad, rörande byggandet eftersom det oftast inte framgår vad som är nybyggen och vad som rör reparationer. Däremot går det generellt att studera antalet boställen som 26. 'Ihisner, 2007: s, 84,
Med staten som husvärd en undersökning av officerarnas inkvartering inom indelningsverket 1776-1807 tog emot pengar föi- ett av dessa syften och på så sätt se om någon region hade fler boställen som fick pengar än andra. Resultatet framgår av tabell 3.
Tabell 3. Antal boställen som fick pengar för nybyggande/reparationer fördelade på region och år
1776 1784 1792 1800 Södra 11 12 5 3 Götaland 12 13 10 5 Svealand 2 10 6 4 Norrland 6 3 1 3 Finland 1 2 4 5 1801* 3/2 3/2 - 1/4 6/1
Källa: l<rA, l<rigskollegium, Husesynskontoret G lb, Huvudböckerna 1776, 1784, 1792, 1800 och 1807. * För 1807 var listan uppdelad mellan nybyggen och reparationer och kolumnen i tabellen visar nybyg gen/reparationer
Antalet boställen som fick pengar är relativt jämnt utspritt över regionerna i södra och mellersta Sverige, emedan Norrland och Finland överlag hade färre boställen som fick ta del av pengar för reparationer och nybyggen. Norrlands resultat borde förvisso kunna förklaras med att det var den region som hade minst antal militära boställen. Finland förefaller däremot ha varit styvmoder ligt behandlat samtliga år utom 1807, då regionen hade flest antal boställen som erhöll pengar. Jämför man detta med resultaten i tabell 3, verkar en, i relation till tidigare år, ansenlig mängd pengar lagts 1807 på ett jämförelsevis lägre antal hus än tidigare år. Kan det möjligen ha varit ett försök att injicera nytt liv i indelningsverket i den östra rikshalvan?