Christopher Arunasalam
Denna artikel bygger på min C-uppsats i militärhistoria, framlagd vid För svarshögskolan 2010.
Inledning
Indelningsverket har rötter från Gustav Vasas tid och under Gustav Il Adolfs regeringstid tillämpades principen att avlöna officerare i form av naturaskatter från anslagna kronohemmanen, något som benämnts som det äldre indel ningsverket. Systemet byggdes dock ut för att omfatta samtliga officerare i den icke-kontantavlönade armen. Detta skedde med hjälp av indragna hemman från den stora reduktionen under 1680-talet, genomförd av Karl X:J.l Resul tatet blev det så kallade yngre inledningsverket som godkändes vid riksdagen 1682. Det kvarstod sedan i relativt oförändrad form fram tills dess att man under 1800-talet successivt gick över till att avlöna de indelta officerarna med kontanta löner. Boställssystemet avvecklades slutligen 1875. En viktig anled ning till indelningsverkets tillblivelse var statens svårigheter att kontantavlöna 1. Fredriksson, Berndt, "Folk och försvar. Agrarsamhället och det militära indelningsverket i
Närke 1680-1901", i Fr«11 bergslng och bondebygd, Örebro lii11s 1m1se11111, Örebro 1997 och
Gerhardsson, Björn, "Boställen och karaktärshus. Något om boställssystemet i Örebro län och dess avveckling under 1800-talet", i Från bergslng och bondebygd, Örebro läns museum,
Örebro 1997: s. 12, Göran: "Indelningsverkets militära boställen. Vad vet vi egent ligen?", Militärhistorisk tidskrift 2002: s. 176.
en stor stående krigsmakt. Detta hade sin grund i Sveriges huvudsakligen agrara ekonomi som inte kunde generera kontanta skatteintäkter i tillräcldig utsträckning. Med indelningsverket kunde staten avlöna sin arme med natu raskatter direkt från skattebetalarna, utan att behöva insamla och omfördela resurser för det ändamålet på central nivå. Indelningsverket bestod även av rusthållet och båtmanshållet som däremot inte kommer att beröras närmare här.2 Därutöver hade indelningsverket en civil sida. I princip alla civila äm betsmän på regional och lokal nivå avlönades också med indelta löner. Det civila indelningsverket var dock till sin omfattning betydligt mindre än dess militära motsvarighet.
En aspekt av systemet var att man, genom att tillhandahålla så kallade karaktärshus, kunde lösa det inkvarteringsproblem som uppstod i fredstid för officerarna och underofficerarna. Ett karaktärshus var själva boningen på bo stället vars storlek och utformning berodde på innehavarens tjänst och värdig het. Övriga ekonomibyggnader så som fähus och stall var innehavaren själv ansvarig för att uppföra och underhålla. En major var således berättigad till ett större hus än vad en fåmik var. Officeraren skulle bo på och helst bruka sitt boställe. Avkastningen från detta öch räntorna från tilldelade hemman skulle utgöra lönen.3 Hur systemet fungerat i praktiken och mer i detalj är däremot mindre väl undersökt. Forskning som gjorts på enskilda indelningar och rege menten har visat att det ibland saknades ståndsmässiga karaktärshus.4
Syftet med denna artikel är att försöka kartlägga i vilken utsträckning in delningsverket löste sin uppgift att vid sidan av att vara ett lönesystem, också tillhandahålla inkvartering för dess officerare. Detta sker genom en analys av karaktärshusen på boställena vid de indelta regementena i Sverige-Finland mellan åren 1776 och 1807. Avsikten är att skapa en översiktsbild över förhål landena i riket. Frågeställningarna som här kommer att besvaras är: vilka regi onala skillnader avseende officerarnas inkvartering genom karaktärshus finns i riket? Hur utvecklades inkvarteringen under perioden? Vilka mönster fanns i kronans anslående av medel för reparationer och byggande av karal{tärshus? Resultaten diskuteras med utgångspunkt i hur detta påverkade indelnings- 2. Thisner, Fredrik: "Det senfeodala resurssystemet och den agrara revolutionen några upp slag inför en studie av indelningsverket 1721-1833", Militärhistorisk Tidskrift 2008: s. 31-32.
3. Gerhardsson, 1997: s. 70-71.
4. Se exempelvis 1hisner, Fredrik: Militiimatens - Officertjiinstens socialreprod11ktiv11 fimktion i Sverige och Danmark, ca 1720-1800, Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala
2007: s. 109-110.
Med staten som husvärd - en undersökning av officerarnas inkvartering inom indelningsverl<et 1776-1807 verkets praktiska tillämpning jämfört med vad förordningarna bestämt. Med andra ord handlar det om att försöka se om inkvarteringsproblematiken även fick vidare konsekvenser för systemets sätt att fungera. Ambitionen är därmed att öka förståelsen för boställenas funktion som inkvarteringsförättningar och på så sätt ge nya ingångslägen för vidare forskning i ämnet.
Teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning
Sveriges ekonomi var under 1700-talets andra hälft fortfarande i stort sett agrar. Under 1700-talets lopp tog emellertid den agrara revolutionen fart. Den svenska spannmålsproduktionen ökade med 75 procent mellan åren 1720 och 1815. 5 I Sverige var en stor del av skatterna frysta genom indelningsverket, vilket innebar att staten inte kunde ta del av stora delar av produktionsökning en. 6 Istället var det bönderna, som kunde behålla allt större delar av överskot tet och på sikt nyinvestera i jordbruket.? Med ökad produktion och välstånd ökade även priserna i landet, vilket gjorde att staten rimligen fick handskas med ökade utgifter såväl som med sjunkande skatteintäkter relativt sett. 8 De ökande kostnaderna och minskande skatteintäkterna borde rimligtvis även ha påverkat den stående krigsmaktens finansiering. 1700-talets kostsamma krig - inte minst det pommerska kriget 1757-62 - tillsammans med den stora andelen skatteintäkter låsta i indelningsverket borde lett till att den svenska statens kassor var tämligen tomma. Därmed var det svårt för staten att upp rätthålla alla systemets delar, exempelvis den ståndsmässiga inkvarteringen åt dess indelta officerare. De allt mer förmögna officerarna i Sverige som presen teras i Fredrik Thisners avhandling Militärstatens arvegods - Ojficertjänstens
socialreproduletiva funktion i Sverige och Danmark, ca 1720--1800, borde även
med tiden fått allt större anledning att välja bort brukandet av det statligt till handahållna, temporära, bostället och istället ägna sig mer åt en egen gård, en verksamhet som under seklet förmodligen blev mer lönande.9
Forskningen kring karaktärshusens praktiska betydelse inom indelnings verket är påfallande skral. Mycket av den forskning som gjorts har rört främst
5. Thisner, 2007: s. 24-25.
6. Arteus, Gunnar, Krigsmakt och samhälle i fi-ihetstidens Sverige, Militärhistoriska förlag, Stock-
holm 1982: s. 162.
7. Thisner, 2007: s. 24-25. 8. Arteus, 1982: s. 163.
9. Thisner, 2007: s. 192-193, 316.
karaktärshusens arkitektoniska historia.10 Fallstudier om enskilda boställenas funktion och bruk har gjorts av Fredriksson och Gerhardsson som undersökt boställen i Närke. 11 Fredriksson visar i sin studie visserligen på att vissa bo ställen inte brukades av sina innehavare, men ägnar sig mest åt boställenas ekonomiska och roll. Gerhardsson ägnar sig mer åt boställena från ett normativt perspektiv då han behandlar olika bestämmelser kring boställe nas underhåll och byggande. Han redovisar även de olika typritningarna som fanns för karaktärshusen samt listar ett antal boställen och deras utformning. Gerhardssons artikel rör dock tiden efter föreliggande undersölming. I en ar tikel i Militärhistorisk Tidskrift från 2002, försöker Göran Ulväng samman fatta forskningsläget och skriver där att ingen undersökning har gjorts för att se i vilken utsträckning ståndsmässiga karaktärshus saknades på boställena.12 Karakrärshusen borde dessutom under 1700-talets andra hälft ha nått sitt bäst före datum då det yngre indelningsverket varit i bruk sedan slutet av 1600- talet. Ulväng uppskattar livslängden på ett karaktärshus av trä till ca 50 år.13 Det fanns förvisso planer på att uppföra karaktärshus i sten med längre livs längd, men de genomfördes aldrig i någon omfattande grad. År 1770 utgick en kunglig förklaring som sade att vissa boställen så dålig åker och äng att kostnaderna för ett stenhus översteg summan för hela hemmanet. Trä och korsvirke skulle användas istället.14 Sedan dess har Fredrik Thisner, om än på lokal nivå, undersökt bristen på karaktärshus vid Upplands regemente. Där visar han att en stor andel av karaktärshusen faktiskt saknades på boställena, samt att boställena i stor utsträckning inte beboddes av sina innehavare. l5 Studiens uppläggning
Då jag har som avsikt att kartlägga samtliga indelta regementen i Sverige, faller det sig naturligt att använda en kvantitativ metod för insamlandet av informa tion. Av arbetsekonomiska skäl väljer jag att göra fem olika nedslag under un dersökningsperioden. Dessa har valts med åtta års mellanrum med undantag 10. Ulväng, Göran; "Indelningsverkets militära boställen. Vad vet vi egentligen?", klilitiirhisto-
risk tidskrift 2002: s. 17 4.
11. Fredriksson, 1997 och Gerhardsson, 1997. 12. Ulväng, 2002: s. 203.
13. Ulväng, Göran, 2002: s. 203.
14. Kongl. Maj:ts förldaring öfver then förnyade nrn:Ps'1n<-och boställsordningen ...
angående Caracters- och byggnader å milicie-boställen, § 1 1770-01-23. 15. Thisner, 2007: s. 108-109.
Med staten som husvärd - en undersökning av officerarnas inkvartering inom indelningsverket 1776--1807 för år 1807 (eftersom det inte finns fullständig information för 1808), med syfte att spegla utvecklingen över tid. Vid tolkningen av resultaten tillämpas en kvalitativ metod. Tolkningen tar då stöd i utvald litteratur och enskilda, samtida förordningar.
För att räkna ut hur många karaktärshus som faktiskt saknades i riket har jag använt mig av samma metod som Thisner gör i sin avhandling när han un dersöker Upplands regemente i detta avseende, närmare bestämt regements räkenskaperna och de utbetalda inkvarteringspengarna som redovisas där. 16 Samtliga regementen upprättade sådana listor och kopior av dem skickades in och sammanfattades i Husesynskontorets huvudböcker. Eftersom inkvarte ringspengar endast utbetalades till dem som saknade ett hus, säger således ut betalandet av inkvarteringspengar något om bristen på karaktärshus. Listorna anger namnet och graden på det befål som mottog pengar samt summan han erhöll. I en kunglig förordning från 1770 fastslås de gällande summorna som delas ut för respektive indelning.17 Dessa är fortfarande gällande för 1776, men för övriga år har jag inte hittat någon liknande förordning. Ett förtydli gande skall här göras: med saknade hus menas här ståndsmässiga karaktärshus. Med andra ord kan det möjligtvis ha funnits officerare boende på bostället, men inte i hus av den storlek eller typ som officeren i fråga var berättigad till. För att göra materialet överskådligt och för att kunna studera en mer all män utveckling över tid, har jag valt att dela upp de i artikeln ingående rege mentena i fem olika regioner. Regionindelningen framgår av tabell 1.
16. Thisner, 2007: s. 107.
17. Kongl. Maj:ts nådiga förklaring öfver then förnyade husesyns- och boställsordningen ... angående Caracters- och Laga byggnader å militie-boställen, §3 1770-01-23.
Tabell 1. De studerade regementenas regionstillhörighet
Södra Götaland Svealand Norrland Finland
Smålands Västgöta Kavalleri l<ungl. Liv Jämtlands Nylands och Kavalleri Regementet Dragoner Tavastehus Dragoner Norra Skånska östgöta Kavalleri Upplands Dalarnas Infanteri Karelska
Kavalleri Infanteri Dragonskvadronen
Södra Skånska Bohusläns Södermanlands Hälsinglands Åbo Läns Infanteri Kavalleri Dragoner Infanteri Infanteri
Jönköpings Skaraborgs Västmanland Västerbottens Österbottens Infanteri Infanteri Infanteri Infanteri Infanteri
l<almar Infanteri Östgöta Infanteri Närke och Värm- Björneborgs Infanteri lands Infanteri
Kronobergs Väslgöta-Da Is Tavastehus Läns
Infanteri Infanteri Infanteri
Älvsborgs Nylands Infanteri
Infanteri
Savolax Infanteri Kungl.
Livdragonregernentet
I tabellen har jag använt mig av en moderniserad version av regementsbe teckningarna som användes vid studiens början, år 1776. År 1791 genomgick några regementen organisationsförändringar. Östgöta infanteri och kavalleri omvandlades till Livgrenadjärregementet, ivnegemc:nti�t till häst delas upp i Husarer och kyrassiärer, och vissa infanteriregementen delades upp i jägare och lätt infanteri som till exempel de Kungl. Livdragonerna. 18 Detta gör att inte alla ursprungliga regementen från undersölmingsåren 1776 och 1784 finns kvar från 1792 och framåt. Detta kan ställa till med problem när det gäller att följa mönster över tid. Min lösning är att räkna in de "nya" rege mentena i deras gamla motsvarigheter, något som förefaller rimligt med tanke på att boställena inte avskaffades, det var endast deras regementstillhörighet som skiftade. Samtliga omstruktureringar skedde inom samma regioner och antalet indelningar förblev också de samma. bör dock sägas om kaval leriregementet Adelsfanan som här utelämnats. Regementet var utspritt över hela riket och är därför inte möjligt att placera i en specifik region. I övrigt ingår samtliga indelta regementen i denna undersökning.
18. Detta framgår av listorna i huvudböckerna samt Wirilander, Kaarlo, Oflicerskhen i Finland
under 1700-talet: en socialhistorisk a11handli11g om den finska 1tr111e11s officemre, Natur o. kul
tur, Stockholm, 1964: s. 18. 122
Med staten som husvärd - en undersökning av officerarnas inkvartering inom indelningsverket 1776-1807 Källor, termer och begrepp
Det huvudsakliga materialet jag använt mig av är alltså Husesynskontorets huvudböcker. De innehåller allt från utbetalningar för byggnationer på bo ställena, till tjänstemannalöner och listor för utbetalda inkvarteringspengar. Listorna skickades in till Husesynskontoret av de olika regementenas skrivare. Huvudböckerna innehåller genomgående sammanställningar där totalsum morna av de utbetalda inkvarteringspengarna per regemente kan utläsas. Hu vudböckerna sammanställdes vid början av varje år och de summor jag hänvi sar till refererar till de summor som blivit utbetalade för det föregångna året. Jag har som kompletterande källa även använt mig av Årstrycket för att hitta olika kungliga förordningar och kungörelser, med bäring på karaktärshusen.
Under undersökningsperioden använde man sig i Sverige av olika sorters myntsystem beroende på vilken tidsperiod man rör sig i. De två olika mynt system som här användes var riksdaler specie (förkortas här "rdr") och daler silvermynt (förkortas "dsm"). En riksdaler specie motsvarade sex dsm eller 18 daler kopparmynt.19 Det faktum att olika system används under perioden utgör emellertid inget större problem för denna studie, eftersom jämförelserna huvudsakligen sker momentant, det vill säga mellan kategorier inom ett och samma år. I de fall där jämförelser mellan flera år görs, görs jämförelserna istället i relativa tal.
Då många officerare innehade en högre grad än lön, kan det även behövas ett förtydligande av vad en indelning var för något och hur den förhöll sig till grad och lön. Indelningen var d\rekt avgörande för officerarens lön, då en "hö gre" indelning inte bara innebar ett större karaktärshus, utan kanske av större vikt, större avkastning från bostället och större anslagna räntevolymer. Thisner tar i sin avhandling upp problematiken som finns i diskrepansen mellan grad och lön hos officerarna, en problematik som även Nils-Göran Nilsson tidigare har behandlat.20 Eftersom jag studerar de faktiska husen på boställena, har officerarens grad ingen större betydelse - det är avlöningsförhållandena som här är de väsentliga. Den löjtnantsindelning som 1792 innehades av en övers telöjtnant räknas alltjämt som just en löjtnantsindelning oavsett graden hos innehavaren. 21
19. http:/ /www.myntkabinettet.se/web/Myntrakning.aspx
20. Thisner, 2007:, s. 66-67, Nilsson, Nils-Göran, "Rank or command?: the use ofbrevet rank in the 18th century Swedish army and its consequences for the modern history", i Aiag1111s
Nlörner & 1hommy Svemson (red.):C/asses, sh11ta and elites, Historiska institutionen, Univ.,
Göteborg, 1988: s.108.
21. Krigsarkivet: Krigskollegium, Husesynskontoret G 1 b, Huvudbok 1792, Carelska Dragone 123