Kollektiva identiteter skapas och upprätthålls genom riter och ritualer, men huvudsakligen genom att en gemensam historisk berättelse utformas.9 Trots historien var Polen 1918-1939 en nykomling bland Europas stater. Dess ter ritorium och statskick skilde sig väsentligt från det polsk-litauiska samväldets, vars fortsättning den polska staten ansåg sig vara. Militära (1918-1920) och utrikespolitiska (hela mellankrigstiden) insatser gjordes av den unga staten för att bygga upp och förankra Polen internationellt.10 Inåt måste den egna befolkningen bearbetas och ett historiemedvetande värdigt en självständig stat väckas. Historiemedvetande kan här karaktäriseras som ett sätt att konceptu ellt knyta samman dåtid, nutid och framtid genom historiskt berättande. Ett historiebruk kan bara bygga på det föreliggande historiemedvetandet och dess artikuleringar i samhället.11 I det polska fallet måste en förståelse av samban det mellan det gamla Polen, av dess historia under delningarna, världskriget, frihetskampen och nutiden byggas upp.
Turbulenta tider, som den som inramade den polska vägen till självstän dighetenl 918-1920, skapar vanligtvis ett behov hos eliterna att bevara eller förstärka allmänhetens historiska medvetande. Det polska historiebruket kan med utgångspunkt i Klas-Göran Karlssons typologi betecknas som "mora liskt" orienterat. Det tjänade behovet att "återupptäcka" historia som av olika skäl glömdes bort delningstiden och återupprätta Polen konceptuellt
som en statspolitisk enhet.12 Detta moraliska historiebruk skulle också i hög grad ge sig till känna i den polska historiska utvärderingen av Finland och Estland, medan inte passade in i pusslet med sin beständiga statlighet och långa fredsperiod. I och med att Sverige var en etablerad stat ("gammal" i 9. Axelsson, Erik: Historien i politiken: historie1t11vii11d11i11g i 11orsk och svemk EU-debatt 1990-
1994, Uppsala universitet, Uppsala 2006, s. 32. Axelsson hänvisar till sociologen Håkan
Thörns konstaterande att "en berättelse konstruerar en kollektiv identitet genom att namn ge ett kollektiv och lokalisera det i tid och rum"; Thörn, Håkan: Rörelser i det moderna.
Politik, 111odemitet och kolleluiv identitet i Europa 1789-1989, Tiden Arhena/Raben Prisma,
Stockholm 1997, s. 26.
10. Se bland annat Kami11ski, Marek K. & Zacharias, Michal J.: Po!ityka zagm11icz11a Rzecz
pospolitej 1918-1939 (Den polska republikem 11t1ikespolitik 1918-1939), Gryf, Warszawa 1998.
l 1. Gruber, Göran, Medeltide1: Samtida mobiliseringsprocesser kring det fa1fl11t11as värden, Linkö pings universitet Linköping 2010, s. 49-50.
12. Karlsson, Klas-Göran, Historia so111 vapen. Historiehmk och Sovjetunionens uppläsning 1985-
1995, Natur och kultur Stockholm 2005, s. 51.
Gellners typologi), verkade beröringspunkterna i historien vara färre än med Finland och Estland.
I det delade Polen (1795-1918) tilläts inte någon polsk historieskrivning annat än i Österrike-Ungern. Förutsättningarna för polskt nationsbygge var problematiska:
Three partitions, with disparate levels of social, economic, and political development in three very different empires, presented a very real chal lenge to those who imagined one united nation. Still, Poles had two traditions upon which to build: their memory of political indepen dence and the nations military heritage.13
Det historiska politiska oberoendet och nationens militära arv var även huvudingredienserna i det historiska bygget efter världskriget och självstän digheten. Innan 1918 användes bland annat nationella jubileer av polska in tellektuella för att binda samman de polsktalande i tre delningsområden till en konceptuellt sammanhållen nation. Arbetet med firanden och andra besläk tade företag var en motreaktion på de misslyckade upproren 1830-1831 och 1863-1864. Istället för de forna blodiga misslyckade spektalden där en stor del av de befintliga och kommande eliterna gick åt, skulle nationen byggas upp från grunden, genom organiskt arbete. Detta arbete skulle kunna karak täriseras som en tidsödande men genomgripande uppbyggnad av institutioner från bynivå och uppåt. 14 Denna pessimistiska syn på den polska nationens historiska utveclding och den väpnade kampen som ett misslyckande kapades i ett hugg av den nyvunna självständigheten 1918. I stället framstod de väp nade ansträngningarna de flesta misslyckade som nödvändiga på vägen till självständigheten, utan vilka Polens senare existens hade varit omöjlig. En ro mantisk och heroisk vision av det förflutna uppenbarade sig. Upproren fram ställdes som ett sätt att försvara det gamla polsk-litauiska samväldets institu tioner, och ett memento om dess storslagna förflutna och förlorade frihet.15 I denna tolkning var upprorsgärningen en länk mellan svunna tiders militära kraft (och segrar) och den nyligen genomförda frigörelsen.
13. Dabrowski, Patrice M., Commemorations and the Shaping of A1odem Pol,md, Indiana Uni versity Press, Bloomington 2004, s. 10.
14. Dabrowski, Commemorations and the Shaping of Modem Poland, s. 16-20.
15. Janowski, Maciej: "Mirrors for the Nation: Imagining the National Past among the Poles
74
and Czechs in the Nineteenth and Twentierh Century", i Stefan & Lorenz, Chris (red.): 1he Contested Nation. Etlmicil)\ Class, Religion and in National Histories, Pal- grave Macmillan, Basingstoke & New York 2008, s. 445.
Historia som värdegemenskap finsk, estnisk och svensk historia i polska ögon under mellankrigstiden
År 1919 skapades embryot till Militära historiebyrån ( Wojskowe Biuro His
to1yczne, WBH) vid Generalstaben. Den hade till uppgift att skriva militär
historia som kunde användas av den polska krigsmakten. Betoningen skulle ligga på "de polska krigen'' 1918-1920, med betoning på polsk-bolsjevikiska (1919-1920) och polsk-ukrainska kriget (1918-1919). Historien om "De polska krigen" skulle även förmedlas till allmänheten genom byråns försorg. Arbetsuppgifterna utökades med tiden. Studier av världskriget 1914-1918 och sammanställningar av främmande makters militära historia genomfördes för polska militärattacheer, analytiker, men också för den militära pressen.16 WBH utförde även vid behov särskilda beställningsarbeten åt generalstaben. När "Polska legionens" (polska frivilliga) insatser för den vita sidan i Finland 1918 framstod som okända för militärattachen i Helsingfors och generalsta bens 2:a avdelning (med ansvar för underrättelseverksamhet), beställdes en utredning från WBH.17
När Polens tioårsjubileum som självständig stat firades, skrev Zolnierz
Polski att landet hade en tusenårig historia av "ärorikt, oberoende varande,
och stod nu på tröskeln till sitt andra årtusende". Det återuppbyggda polska huset stod kvar tack vare folkets oförtröttliga arbete, och genom att Polen "blödde offervilligt" när det krävdes.18 Blodet som spilldes och de stora väp nade uppoffringarna under delningstiden var inte förgäves, även om de inte gett omedelbara resultat i form av frihet. Kosciuszkos uppror 1794 mot Ryss land och Preussen, som kontrollerade Polen vid denna tid, beskrevs som en central händelse vars eftermäle och gärning "långsamt och skyddat" grodde i det fördolda. Självständigheten vanns så småningom åter, vilket aktualiserade behovet för armen och officerskåren att respektera de grundläggande riddar dygderna som vilade på en kristen grund.19 Det misslyckade upproret mot Ryssland 1863-1864 vändes också till en fördel för Polen. Upproret var för visso dåligt planerat och dåligt beväpnat, men den nationella saken hade brett folkligt stöd. Det spillda blodet sjönk ned i den polska myllan och berikade den. Ur jorden skördade så småningom den polske bonden det bästa - "Den Stora Väpnade Gärningen - Legionerna", summerade skribenten.20 En till 16. Wawrzyriski, Tadeusz, Zespol akt wojskowego biura historycznego [1919) 1921.1939, http://
www.caw.wp.mil.pl/biuletyn/bl7/bl7 _5.pdf, besökt 2012-03-23.
17. AAN, Sztab Gl6wny 617/38, 27 januari 1927, II avdelningen till WBH med mera. 18. Zolnierz Polsk i 1928: 46, "O czym pami<;tac musimy w dziesiqtq rocznic� wskrzeszenia nie
podleglosci".
19. Polska Zbrojna 1921, 5-8 oktober, "Klejnot rycerst:wa".
20. Zol11ierz Polski 1938: 3, "Poszli nasi w boj bez broni". Legionerna var en polsk frikår under
synes resultatlös uppoffring var alltså aldrig förgäves. Gamla förluster bidrog till framtida segrar. Det är uppenbart att kampen genom historien i polska generalstabens ögon hade ett självändamål.
En särskild plats i det allmänna medvetandet förbehölls Polens östligaste delar, huvudsakligen det som idag utgör västra och centrala Ukraina och Vit ryssland. Dessa områden hade historiskt sett inte bara utgjort ett territorium där polsk-litauiska samväldet drabbat samman med det moskovitiska riket och Ryssland, utan var också en region om vilken de gryende nationalistiska his toriografierna utkämpade en ständig kamp.21 När 14. fåltartilleriregementet i Poznan firade regementshögtid, hyllades de stupade vars gravar var "utspridda vid landets östgräns - Kresy zuschodie" (författarens kursivering). Platserna betraktades som "stumma monument" över de stupades trohet mot foster landet. 22 Kresy zuschodie (bokstavligen "de östliga utkanterna'') var således en mytomspunnen och kraftfull symbol. Kresy blev därmed en viktig del i det polska kollektiva medvetandet, då det var en symbol för en gränszon mel lan civilisation och barbari, mellan väst och öst, latinsk kristendom och det barbariska östs olika ortodoxt kristna och muslimska skepnader. Under mel lankrigstiden symboliserade Sovjetunionen arvtagaren till de forna fienderna: ottomanerna, tatarerna och det moskovitiska riket. Trots att polackerna var i minoritet i Kresy, tolkades det som evigt polskt, där det genuint polska måste försvaras såväl som odlas.23 När ordet begreppet användes, frammanades före ställningar om en polsk civilisatorisk mission i världen, som ett kristet bålverk mot ondskan. Kresy hade populariserats genom historiska romaner och dikt ning och appellerade till en allmänt känd kollektiv ide. 24
österrikiskt befäl som kämpade för centralmakterna.
21. Wendland, Anna Veronika: "The Russian Empire and its Western Borderlands: National Historiographies and Their 'Others' in Russian, the Baltics and the Ukraine", i Berger & Lorenz, 7be Contested Nation, s. 408-409.
22. Zolnierz Polski 1928: 25, s. 523. Samma form av ceremoni omkring ordern Virtuti A1ilitari återgavs i 7. Ulanregementets "Lubelskych" firande 1928, se Zolnierz Polski 1928: 16, s. 322.
23. Kapralska, Lucja: Pluralizm k11/t11ro1vy i etniczny a odrrbnofc regionalna Kresow po!11d11iowo- 11Jschod11ich 1/J !atach 1918-1939 (De S)'döstm utmarkernas regionala särart och k11/t11rella och etnislea p!umlism 1918-1939), Nomos, Krak6w 2000, sid. 7, 68 och 84-86. Grovt sett, avsågs ett område som idag utgör de västligaste länen i dagens Ukraina, Vitryssland och Litauen. I ett längre historiskt perspektiv kan man tala om område bort mot Smolensk och Dnjeprs östra strand.
24. Kapralska, sid. 7. Hentyk Sienkiewicz var den mest kände besjungaren av Kresy. Han fick Nobelpriset i litteratur 1905 för sina episka verk, de Resta av dem patriotiska och med det pols k -litauiska samväldets storhetstid i fokus.
Historia som värdegemenskap - finsk, estnisk och svensk historia i polska ögon under mellankrigstiden
Iden om Polen som en skans riktad österut vädrades ofta i militärpressen. 1938 skrev Zolnierz Pols/datt Polen hade kämpat mot Ryssland i fyra sekel. Gud gav polackerna ett brett bälte mellan Svarta havet och Östersjön att för svara. Under den jagiellonska dynastin på 1400- och 1500-talet, och senare under de valbara kungarna Stefan Batory, Sigismund III Vasa och Wfadyslaw IV Vasa (död 1648), stod Polen på höjden av sin styrka. Stora segrar över Moskva firades, men den polska statens nedgång kunde sedan tyvärr inte hej das. Under delningstiden 1795-1918 företogs flera misslyckade upprorsför sök, men det bästa tillfallet att strida mot den ryska "vilda och hämndlystna inkräktaren" uppstod i och med världskrigets utbrott 1914. Gränsen mellan Polen och Ryssland blev skiljelinjen mellan "det civiliserade Väst och det vilda, barbariska Öst", skrev redaktören i Zolnierz Polslei. Ryssland och Polen beskrevs som varandras motsatser - "eld och vatten" - oavsett Rysslands tsaristiska eller Sovjetunionens kommunistiska skepnad. Bolsjevikryssland ansatte den polska friheten så fort Polen kastat av sig det tyska oket. Genom segern mot bolsje vikerna visade polackerna att de var i stånd att realisera "mål, uppgifter och arbeten där gemensam vilja och ansträngning krävdes". Det polska folket hade även bevisat att det blivit kvitt de många brister som tidigare störtat det "i fångenskapens helvete".25 Raderna skrevs 1938, men skiljer sig knappast från 1919-1920 års artiklar som skrevs under en tid av akut bolsjevikryskt hot mot den polska självständigheten.26
Den vitt spridda polska övertygelsen var att Polen genom historien inte bara försvarat sin egen frihet, utan stått i hela Västerlandets tjänst som utpost mot det österländska barbariet. Kampen behövde bitvis inte vara framgångsrik eller taktiskt och operationellt sett fulländad; den bidrog ändå till den övergri pande segerrika strategin att hålla Polen och Europa fria.
Figur 1. Ett av de historiska monumenten vid Officersskolan i Komor6w; kungen Stefan Batory (1579-1582) med de kapitulerande moskoviterna, Narodowe Archiwum Cyfrowe (CAW) 1-W-837-1.
25. Zo!nierz Polsk i 1938: 23, "Wielkie nasze zwyci�stwo".
26. Zolnierz Polski 1920: 145, ,,Stoj"; Zolnierz Polski 1920: 146, ,,Zwyci�stwo wojsk polskich".
Förhållandet till Tyskland fanns ständigt i bakgrunden. Att stort utrymme ägnades Polens relationer med Finland, Estland och Sverige tyder på stor oro för det tyska inflytandet. Detta beskrevs alltid som havande negativa konse kvenser för den polska saken. Som bekant reste Tyskland upprepade krav på revidering av Versaillesfördraget vad gäller den östra gränsen och betecknade (framför allt under 1920-talet) Polen som Saisonstaat, "säsongstat", som inte förväntades bestå särskilt länge.27 Polens historiska drabbning med Tyskland framstår i materialet som lika tidlös som den med moskoviterna Ryssland - Sovjetunionen. Polsk-litauiska samväldet grumlade de tyska planerna på att fullständigt lägga det framtida Estland och Lettland under sig. Sedan utdelade "Polen'' (ingen hänvisning till Litauen, allierade och vasaller) det ödesdigra slaget mot Tyska orden vid Grunwald 1410.28 Liksom med moskoviterna var dock faran aldrig helt över - även efter stora segrar; Preussen deltog i det polsk-litauiska samväldets delningar 1772-1793-1795. Det nya Tyskland ut gjorde ett fortsatt hot, även om Sovjetunionen ansågs utgöra den största faran mot Polen ända fram till 1930-talets slut.29 Om den fortsatta polska inre mo biliseringen mot Tyskland, och de högst levande historiska föreställningarna om detta, vittnar affischen som annonserade "den antityska veckan" nedan. Texten i affischens nedre del utlovar ett upprepande av segern vid Grunwald om inte "preussaren" tog sitt förnuft till fånga och avstod från sin revisionspo litik. Lärdomen från affischen påminner om den som serverades i de militära skribenternas texter om Ryssland och Tyskland. Liksom affischens Tysldand förblir oföränderlig över tid, ses skribenterna Ryssland och Tysldand som eviga fiender oavsett vilken form de än antar. Det fientliga innehållet förblir kon stant.
27. Wawrzeniuk, Piotr: "Officerare emellan - polska bilder av svenskar", i Personhistorisk tid skrift 2011: 2, s. 170-184.
28. Archiwum Akt Nowych (AAN), Sztab Gr6wny 616/251, 6 november 1937, Warszawa, biträdande chef för Militärhistoriska byrån överstelöjtnant Tadeusz Machalski till chefen för II avdelningen, "En skiss av Finlands, Estlands och Lettlands historia'' (Zarys historii Finlandii, Estonii i Lotwy).
29. Wyszczelski, Lech: W obliczu wojny. iVojsko po!skie 1935-1939 (Inför kriget. Den polska krigsmakten 1935-1939), Neriton, Warszawa 2008.
Historia som värdegemenskap - finsk, estnisk och svensk historia i polsl<a ögon under mellankrigstiden
Figur 2. "Bort, preussare! Vi kommer att upprepa Grun wald!" - Skytteförbundets (Zwi<jzel< Strze/ecl<t) reklam för "Den antityska veckan" 21-2B september 1930, med den polska kustremsan och den omstridda "korridoren" i bakgrunden, NAC 1-P-2808-2.
I mellankrigstidens polska historiemedvetande var alltså Sovjetunionen (tidigare Ryssland) och Tysldand tidlösa fiender och hot mot varje polsk stats bildning. Framför allt vad gäller Ryssland framställdes det historiska och men tala avståndet som oöverstigligt. Polen hade med skiftande framgång kunnat hålla Ryssland stången, men de tillfällen då det inte mäktat med detta var skickelsedigra. En gradvis försämring av Polens situation inträffade. Till slut mynnade den ut i delningarna och statlighetens försvinnande. Betoningen i de polska framställningarna ligger på Sovjetunionen som fiende, vilket beror på att den kommunistiska staten fram till andra hälften av 1930-talet sågs som den mest sannolika motståndaren i ett framtida lerig. Därför var det ock så ganska naturligt att Polen - i det polska historiemedvetandet - ansågs ha mycket gemensamt med Finland och Estland.
Förenade genom kamp - Finlands och Estlands historia
Grannländernas historia tolkades ofta specifikt för polskt inrikes bruk. Ur tex terna om Finland och Estland framträder bilden av stater vars erfarenheter och öden periodvis varit sammanflätade med Polens i en episk drabbning för friheten med udd österut. Det historiska förtrycket från de gemensamma fien derna accentuerades.
I Zolnierz Polski Ryter Finlands och Polens öden samman genom det ryska
förtrycket. Det svenska styret i Finland framstår som relativt positivt, framför allt jämfört med "det hatade, biodiska, barbariska, tsariska" Rysslands fram-
fart efter 1809. Trots löftena, bringade den ryska tiden ingen lycka.3° Fin land fråntogs sin privilegierade status före Världskrigets utbrott 1914, trots att finländska trupper hade deltagit i pacificeringen av det polska upproret 1863-1864. Finland skulle "degraderas" till Polens underkuvade rillstånd.31 Liksom Polen måste Finland slåss mot bolsjeviker i ett blodigt krig efter själv ständighetsförldaringen 6 december 1917. Bolsjevikerna stöddes av Finlands
"missledda arbetare". De "moskovitiska bolsjevikerna" och deras inhemska anhang blev nästan utraderade, "utan någon som helst nåd", summerade skri benten nöjt.32 Parallellerna mellan Polen och Finland skulle framställas för läsarna. Båda länderna hade utstått svekfullt ryskt styre. Polen revolterade och bestraffades medan Finland inte belönades för sin trohet. Dess politiska sta tus började - med russificeringen i slutet på 1800- och början på 1900-talet, att reduceras till Polens, vilket far det ryska "sveket" att framstå som ännu värre. Indirekt framgår det även att Finland hade utgjutit sitt blod för fel sak - Polens underkuvande. Motivet känns igen från den polska soldatpressen när polska soldaters krigsinsatser för de tre delningsmakterna fördes på tal. Det var bara legionärerna som sades vilja slåss för Polen,33 Legionerna var fristå ende polska förband inom den österrisk-ungerska armen 1914-1918. Efter Pilsudskis statskupp 1926 kom de forna "legionsofficerarna" att dominera den polska militären, och i stort även politiken.34
I en sammanställning gjord av WBH för generalstaben 1937 beskrevs Fin land, Estland och Lettland som offer för Tyskland och Ryssland/Sovjetunio nen. Under medeltiden förslavade tyskarna de L«Le>«.«<L ägarna till det stora
området från Ostpreussen till Estland med kristnande mission som förevänd ning. Tyskarnas hindrades lyckligtvis av den polsk-litauiska statens uppkomst 1386, eftersom de tyska kommunikationerna med Lettland och Estland försvårades kraftigt. Genom segern vid Grunwald 1410 "räddade Po
len de baltiska provinserna från att fullständigt översvämmas av tyskar". Förfat taren, överstelöjtnant Tadeusz Machalski vid Militärhistoriska byrån, menade att den polska segern var en garant för det framtida Estlands och Lettlands 30. Zolnierz Polski 1921 :42. Detta stämmer alltså inte riktigt med den gängse finska historie
skrivningen, där tillvaron inom Ryssland fram till utfärdandet av Nikolai II: s februarima
nifest 1899 ses som huvudsakligen fredlig och gynnsam för Finland. 31. Zol11ierz Polsk i 1921: 41.
32. Zol11ierz Polski l 921 :42. 33. Zolnierz Polski 1930: 31.
34. Stawecki, Piotr: V1ojsko marsz,dka jozefa Pi!sudskiego 12 V 1926-12 V 1935, Rytm, War szawa 2004, s. 19-20.
Historia som värdegemenskap finsk, estnisk och svensk historia i polska ögon under mellankrigstiden
"statliga självständighet" och "nationella särarter". Medan en del av det bli vande Estland skyddades genom anslutning till Sverige på 1500-talet, gjorde den polske kungen Stefan Batorys kampanjer mot moskoviterna 1579-1582 "slut på den moskovitiska expansionen västerut och räddade därmed Livland från den expansiva grannens anstormning".35 Polen tillskrivs en monumental roll, där Estlands och Lettlands kultur och därför framtida statlighet säkrades på ett tidigt stadium genom att det polsk-litauiska territoriet skar igenom de tyska kommunikationerna, och tack vare den "polska" militära segern över Tyska orden som markerade början på dess maktpolitiska tillbakagång. Polska segrar över den moskovitiska staten och den svenska entren på den maktpo litiska arenan bidrog i sin tur till att freda det framtida Estland och Lettland från att slukas upp av en annan farlig aktör i området.
Tyvärr råkade Polen och Sverige i krig på grund av att Sigismund III Vasa begåvade Polen med Estland, något som svenskarna inte kunde acceptera. En kedja av krig försvagade därefter Polen och Sverige så till den grad att de inte mäktade med att freda sina territorier från ytterligare makter. Den politiska arenan togs över av Ryssland under Peter I. Sverige förlorade sina baltiska pro vinser i 1700-talets början och slutligen även Finland 1809. Polen försvann från kartan och Kurland införlivades i Ryssland. Läsarna bjuds således på ett klassiskt exempel där en tredje part utnyttjar två stridande parters utmattning. När Polen och Sverige tappade garden, tog civilisationens fiende Ryssland ini tiativet - med ödesdigra följder för hela regionen.
En positiv del i denna olycksaliga utveckling var dock att förenande drag