Foucaults främsta och mest kända illustration till sin tes om hur övervakning och kontroll tar sitt sofistikerade grepp över individerna i samhället har han hämtat från fångvården. Detta sker på ett subtilt sätt i det framväxande 1800- talet och kulminerar i Benthams kända Panopticon, den bild av fängelset som ger möjlighet för en enda person att överblicka alla de intagnas göranden och låtanden från sin centrala kontrollposition. De militära arrestlokalerna var väl vid denna tid inte utformade på så sätt, men soldaten hade å andra sidan re dan en kontrollapparat över sig som avsåg att in i minsta detalj reglera hans göranden i såväl tid som rum. Kavalleristens liv var inrättat och inrutat på ett minutiöst sätt, och när reveljen gick gällde det att inte bli kvar i sängen utan vara klar med klädsel och bäddning vid morgonvisitation, då allt skulle vara snyggt och ordentligt i logementet. Praktiskt taget allt kunde anmärkas på och rendera straff i någon form och det lönade sig sällan att tala emot, i stället gjorde det ofta bara sal{en värre.
Det gick heller inte för sig att senare på dagen gå in på logementet och lägga sig med skorna eller ännu värre med stövlarna på, hur trött man än kunde vara. 83 Under den dagliga verksamheten var soldaten också infamt påpassad i allt vad han gjorde. Han fick inte vara för långsam eller för oenga gerad och han fick framför allt inte avvika från tjänsten. Detta skedde dock på många upptänkliga sätt, antingen som "olovlig bortgång från kasern eller läger" eller "olovligt undanhållande från tjänsten", oavsett vilken det var fråga om (stallvakt, gymnastik eller gemensam marsch till matsalen). Straff- och till rättavisningsjournalerna ger otaliga exempel på den uppfinningsrikedom som manifesterades för att i detalj hävda regeluppfyllelsen. Att "lämna vakten utan att väcka trumpetaren"84 skulle förstås kunna verka fatalt, men bakom tillsä gelsen att ha badat när han skulle vattna hästarna85 tycker man sig nästan vilja spåra en viss missunnsamhet. Men när det var kollektivt: bad på dagordningen fick man inte utebli86 utan det bestraffades med kasernförbud.
Det gällde också att skratta på rätt ställe och inte skratta åt löjtnanten på en teorilektion. 87 Framför allt fick man inte visa en överordnad någon form av 83. Jfr f.ö. idealbildningen i ett norrländskt sågverkssamhälle vid ungePår samma tid i Ambjörnsson
(1988): Den skötsamme arbetaren! 84. K 2 1909 (vol. 815).
85. K2 1911 ocb 1913 (ibid.). 86. Ti!lexempelK21916 (vol. 1 423). 87, K 2 1909 (vol. 815).
vanvördnad genom att svara, där hart när varje sätt att svara kunde uppfattas som "sturskhet" eller "näsvishet" och ge ytterligare straff. Och även om solda ten ville göra rätt, så kunde det bli fel. Det hände exempelvis gardisten som ropade "i gevär" för sekundchefen då denne var civil", 88 och som renderade en straffvakt, vilket drabbade även den som ropade "I för lågr89 eller han
som inte gjorde huvudvridning när så borde ha sketr.90
Inte ens då man hade permission gick man för överordnades vakande ögon. Det gick till exempel inte för sig att ha synts ute på gatorna med hän derna i fickorna eller med uppknäppt rock:91 eller att kliva på en spårvagn utan att observera och hälsa på en officer som furdades med samma vagn, vilket flera fall från K 1 vittnar om. Hållningen fick inte heller vara "vårdslös" på permission, vilket kunde rendera extra kasernvakt eller ett par veckors permis sionsförbud. 92
Fylleri ute i samhället innebar polishandläggning och rapport samt efter räkningar vid regementet. Hade man fatt permission beviljad och sedan inte utnyttjade den, så straffades man för det också!93, Permissions- eller kasern förbud var in på 1900-talet en ytterst vanlig sanktion för diverse förseelser. Ibland kunde den också förenas med anmälningsskyldighet för att försäkra att soldaten hölls kvar på plats, som dragonen vid K 2 som juletid 1917 hade anmälningsskyldighet varje halvtimma från kl.06.30 till 21.30!
Regelbundna inspektioner skedde också av boställer94 och soldaterna över
vakades noga på roten, till och med hälsotillståndet konrrollerades.95 Sedan gammalt fanns också regler för hur mycket av bostället som fick fårgas rött. Det var en fråga om rang, där den indelte fick nöja sig med röda knutar!% Följaktligen erbjuder det disciplinära förfarandet inom det militära under de studerade tidsperioderna ett gott exempel på det kontroll- och maktsamhälle som Foucault utmålar. Han såg det nya allmänna strafäystemet som bara en mer subtil och psykologiskt verkande form av den kroppsstraffspraxis som hade övergivits (och som dröjde sig kvar längre inom det militära än i det ci- 88. Kl 1911 (serie D II, vol. 4).
89. K I 1908 (ibid.). 90. K 1 1906 (ibid.) 91. K 2 1914, 1915 (voL 1423). 92. K 2 1909 (vol. 815). 93. K 2 1916 (voL 1423). 94. Ericson 2004: 164. 95. A.a.224 f. 96. A.a.132.
Disciplinering av indelta och värvade kavallerister under 1800-och 1900-talen --ett civilisationsfenomen? vila). Den bestraffningsmani som utvecklades under stora delar av 1800-talet, speciellt inom det militära kan i enlighet därmed ses som en form av substitut för övergivandet av kroppsstraffen, en utveckling som för övrigt torde ha varit likartad inom de europeiska armeerna enligt Nygren, som hävdar att det är "oriktigt att i första hand uppfatta exercispryglingen och disciplinförfarandet som bestraffning i egentlig mening". Distinktionen mellan straffrättsligt och disciplinärt förfarande var oklar. Det extrajudiciella bestraffningssystemet efter preussiskt mönster blev snabbt skolbildande över Centraleuropa, och Nygren menar att disciplinen kom att "bokstavligen slås in i soldaternas kroppar" ,97
En diskussion om civilisering
Kan man under de cirka hundra år som studien omspänner skönja en process som erinrar om den som Elias skisserar i sin civilisationsteori?
Rent generellt har lagstiftningen humaniserats, så även inom militärstraff rätten. Från att dödsstraffet har minskat i lagstiftningen har det också - tidigt - minskat i tillämpning, först genom leuterationen, och likaså har kropps straffen alltmer försvunnit i praxis tills de helt slopats. Militärstraffrätten har i allmänhet inte legat långt efter den utveckling som skett inom den allmänna straffrätten. Under den studerade perioden har även prygeln försvunnit (som levde kvar inom fångvården till 1930-talet!),98 och även fängelse vid vatten och bröd och mistning av sängkläder har försvunnit, allt uppfattat som en humanisering av militärstraffrätten. Den personliga ersättningsskyldigheten för materiel som skadats i tjänsten (lansar, sablar och dylikt) och som un der 1800-talet föranledde krigsrätt, började mjukas upp, och den bestraffning som inträdde vid "kullridning", förekommer inte längre in på 1900-talet. Att mot denna yttre humanisering även en humanisering på det inre planet, en driftsublimering , ett etiskt tyglande av drifterna, skulle ha ägt rum, framstår däremot som svårt att belägga även om det minskade antalet fyllerier och det låga antalet våldsbrott talar i den riktningen. En viss förändring över tid kan möjligen också spåras av fallen i krigsrättsprotokollen från K 2 nedan. Även där kan man skönja en utveckling mot allt större humanitet, men säger det också något om driftsublimering?
År 1832 kallades dragonen nr 73 Säll till ryttmästaren för ett "allvarligt tilltal" för de oordentligheter han vid åtskilliga tillfallen skulle ha begått från 97. Nygren 1981:39.
98. Rudstedt, S. 1972:191.
roten. Han förbättrade emellertid inte sin sak då han ilsket begärde att bli ställd inför krigsrätt och yttrade: "Ta mig djefvulen jag tar stryk, utan vill jag ha kulan!", vilket tolkades som vanvördnad inför en överordnad och resulte rade i 40 par spö, vilket senare enligt kungliga cirkuläret 1812 förvandlades till 100 prygel att utdelas 50 om dagen, något som nr 73 Säll förklarade sig nöjd med (!)99
Samma år kastades dragonen Stengrund av sin bångstyriga häst. Då han vägrade att sitta upp på den igen och i stället fick order att sätta sig i trossen utbrast han då han vägrade även detta: "Ta mig fan om Cornetten befaller mig att sitta upp på Rackarkärran!" Det blev en vägran som kostade Stengrund ett halvt års fängelse på fästning! 100
Åx 1846 dömdes dragonen nr 35 Blixt för visad sturskhet och vanvörd nad mot överheten (sergeanten) likaledes till 100 prygel vid två på varandra följande tillfällen. År 1849 dömdes dragonen 93 Eklund för vanvördigt och föraktligt uppförande mot förman (korpral), som han även misshandlat under rusets påverkan "att i ena bot mista liv sitt och varda arquebuserad', men som av 1850 års generalmönsterrulla återfinns avförd sedan hans dom omvandlats till 3 års fängelse och avsättning efter att ha fått till kungs.101
År 1854 dömdes dragonen Brage för första resan stöld medelst inbrott samt rymning till 100 prygel samt kyrlwplikt (året innan det avskaffades102)
men fick avslag i krigshovrätten på en ändring, som emellertid beviljades ho nom av kung Oscar I, som av nåd lät omvandla straffet till 28 dagars fängelse vid vatten och bröd.103
Åi· 1868 fick dragonen nr 68 Hall till och med rätt mot sin ryttmästare (som rappat till honom med sitt ridspö) och friades från ansvar, om än först i krigshovrätten efter att först ha anklagats för ordervägran och dömts till 100 prygel, som han även hann avtjäna.104
99. Krigsrättsprotokoll 1832--1885, Vol. 636. 100. Krigsrättsprotokoll 1832-1885, Val. 636.
101. Ibid. samt Regementsexpeditionens arkiv, utgående order 1u· 139 i volym 49 och nr 26 i volym 50.
102. Kyrkoplikt var en form av kyrkotukt som enligt kvrlkola:t?:en 1686 utdömdes av världslig domstol och som innebar att den brottslige under gudstjänsten skulle stå på en särskild pliktpall nere i kyrkan och efrer kungörandet från predikstolen offentligt bekänna sin synd, uttrycka sin ånger och ta emot arn""'""· Kyrkoplikten avskaffades 1855 (Svensk Uppslagsbok 1993, Band 11; se även Sundin 1992:139 f, 307),
103. Krigsrättsprotokoll 1832-1885, Vol.636.
104. Ihid. (Som ett kuriosum kan nämnas att det av reg,�mr:nts,arkicVen framgår att kung Oscar varit skvadronchef för Livskvadronen under några år vid såvål Kl som K 2.)