Från första början av sin stationering i Stockholm förmedlade Carl Rothe till sina överordnade uppfattningen att hans svenska värdar lämnade ut militär information åt finländarna som de inte ville dela med sig av till andra länder. I september 1924 rapporterade Rothe till exempel att den svenska armen inte skulle bjuda in utländska observatörer till sin förestående höstmanöver - of ficiellt på grund av resursbrist men i själva verket för att man testade nya öv ningsreglementen som skulle hållas hemliga. Rothe hade emellertid fått veta att han själv fick närvara, dock inte som officiell gäst utan genom att tjänstgöra i ett av de regementen som deltog i övningen. Av detta framgick klart och tydligt, skrev Rothe, "att Sveriges militära myndigheter sätter Finlands mi litärattache i en helt annan och privilegierad position i förhållande till andra länders militärattacheer."19
Förutom att det svenska försvaret öppnade många av sina övningar och anläggningar för besök av finska militärer tog man också från mitten av 1920- 18, Turtola (1987), s, 62, 81.
19. Carl Rothe till chefen för generalstaben 6. 9. 1924; se även Rothc till chefen för general staben 13.12.1923 och 8.1.1924, samtliga i FRA, SArk 1402/6 (11), Den officiella kor respondensen mellan militärattachen och generalstaben gick på finska, det finska försvarets tjänstespråk, även om både avsändare och mottagare i många full var svenskspråkiga. Kor respondensen med svenska, norska och danska militärer sköttes på svenska. Alla citat ur finskspråkiga dokument är översatta av artikelförfattaren.
talet årligen emot 10-20 finska officerare till kurser och utbildningar i Sve rige. (Finska officerare skaffade sig dock högre utbildning också i andra länder under 1920-talet, framför allt i Frankrike och Tyskland.) En synlig markering av det särskilt goda förhållandet mellan Sverige och Finlands militärer var att många svenska officerare tjänstgjorde som lärare på den 1924 grundade krigs högskolan i Helsingfors.20
De finska militärattacheernas olika önskemål om information, studieplat ser och inbjudningar till Sverige beviljades i regel. Man kan dock anta att attacheerna utvecklade en god fingertoppskänsla för vad det lönade sig att be om och undvek att genera svenskarna med framställningar som sannolikt inte skulle beviljas. Generalstaben i Helsingfors begärde in faktauppgifter om allt mellan himmel och jord som man önskade att militärattachen skulle försöka ta reda på, från svenska armens erfarenheter av nya gevärsmodeller och norska artillerislädar för vinterbruk till hur tungt de olika skandinaviska armeerna las tade hästarna i trossen eller hur man bäst skötte sommarförvaringen av solda ternas skidor.21 Varje sådan begäran föranledde ofta en korrespondens i flera led med olika uppgiftslämnare och samarbetspartners i Sverige, Norge och Danmark. En stor del av korrespondensen handlade också om förfrågningar, tillstånd och praktiska arrangemang i samband med att finska officerare gjorde studiebesök i Sverige.
Som Turtola visat, arbetade den svenska generalstaben under hela 1920- talet utifrån bedömningen att Finlands fortsatta självständighet var viktig även för Sveriges militära säkerhet. Flera inflytelserika svenska officerare hade år 1918 deltagit som frivilliga i Finlands "frihetskrig", Carl Rothe hade själv un der kriget varit adjutant åt den svenske översten Ernst Under, vilket säkert var en bidragande orsak till hans utnämning till militärattacheposten i Stock holm. 22 En annan Finlandsfrivillig officer var den unge generalstabsofficeren Axel Rappe, som år 1923 gav ut boken Sveriges läge en krigspolitisk studie där
han argumenterade för att bästa sättet att trygga Sverige mot hotet Ryss land var att militärt hjälpa Finland att bevara sin självständighet. 23 De svenska officerare som ansåg att ett försvarsförbund med Finland låg i Sveriges intresse fortsatte driva kampanj för sin ståndpunkt i den 1927 grundade Ny Militär 20. Kronlund et al. (1988), s. 331.
21. Se bland annat korrespondensen mellan generalstaben och militärattachen i FRA, SArk- 1401/11, SArk-1402/6.
22. Ahtinen (2004), s. 23.
23. A,cel Rappe, Sveriges läge: en krigspolitisk studie (Stockholm 1923); Iimola (1987), s. 40-44, 49-51, 67-73; Oredsson (1993), s. 263-266.
Rapport från det militära samarbetets vardag finska militärattacheers syn på Sverige och svensk-finsk militär samverkan, 1924-1939
Tidskrift samt genom publiceringen år 1930 av den uppmärksammade artikel
samlingen Antingen-eller: Freds- och jörsvarsproblemet i saklig belysning.24 Som Sverker Oredsson påpekat, handlade kampanjen inte bara om att motarbeta den svenska nedrustning som drevs framåt av liberaler och socialdemokrater, utan även om en historieuppfattning med fokus på svensk stormaktstid där man kände en ödesgemenskap med Finland och uppfattade att länderna hade en gemensam historisk uppgift att utgöra Europas norra bålverk mot det ryska barbariet. 25
De svenska officerarna hade svårt att finna gehör bland politikerna för denna säkerhetspolitiska doktrin. I det vardagliga samarbetet med finländska militärer kunde de emellertid i liten skala och relativt omärldigt arbeta för sakens befrämjande. fem års erfarenhet av samarbetet med svenska mi litärer vidhöll sålunda Rothe år 1929 fortfarande att förhöll sig "med största välvilja" till Finlands försvar:
Till stöd för min uppfattning vill jag bara hänvisa till de otaliga kom menderingarna och besöken i Sverige under senaste svenska office rares svarsbesök i Finland samt till det faktum att Sverige överlåtit både arme- och marinofficerare som lärare till vår krigshögskola. I mitt dag liga arbete som militärattache har jag endast mött den största välvilja och hjälpsamhet såväl från Sveriges militärmyndigheters som enskilda officerares sida. 26
Kunskapsutbytet mellan de två försvarsmakterna blev så omfattande att militärattachen i Stockholm år 1934, major Lars Ehrnrooth, efter besök vid svenska krigsskolan och krigshögskolan rapporterade till Helsingfors att ing enting väsentligen skilde från den finska officersutbildningen; "den livliga växelverkan i form av studiekommenderingar och utbyte av reglementen och facklitteratur har liksom likheterna mellan terrängen i Finland och Sverige varit ägnade att förenhetliga de ledande principerna för utbildningen."27
24. Helge )ung (red.), Anti11gen-eller :fi'eds- och .forsv11rsproblemet i s11k/ig belyming (Stockholm
1930); Turtola (1987), 104-107. 25. Oredsson (1993).
26. Carl Rothe till Finlands minister i Oslo, Östen Ellving [kopia sldckad till chefen för gene ralstaben i Helsingfors] 3.5.1929, FRA, SArk-1402/12 (26).
27. Lars Ehrnrooth till chefen för generalstaben 20.6.1934, Tukholman sotilasasiamiehen sel ostus ajalta 1.-30.Vl.1934 [Militärattachens i Stockholm rapport för tiden 1.-30.4.1934), FRA, SArk-1621/3 (9).