6.1 Utflyttade
Regeringens förslag: Författningsreglering ska ske av den praxis som innebär att en person ska anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila utom landet om han eller hon under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan där minst en gång i veckan eller i samma omfattning men med en annan förläggning i tiden.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, förutom att det enligt utredningens förslag till författningsreglering är dygnsvilan ”i ett land” som ska beaktas.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har berört förslagen i denna del. Skatteverket konstaterar att den föreslagna definitionen i 20 § andra stycket innebär att en person torde kunna avregistreras först om det efter utredning av personens samtliga hemvistländer kan konstateras antingen att hemvist saknas i Sverige eller att den egentliga hemvisten är i något visst land utomlands. Om det inte kan visas att hemvist helt saknas i Sverige menar Skatteverket att verket inte kommer att kunna vidta någon åtgärd som leder till omedelbar eller framtida avregistrering från folkbokföringen. Skatteverket föreslår därför att formuleringen utformas på sådant sätt att det är dygnsvilan ”utom landet” som avses i stället för ”i ett land”. Centrala studiestödsnämnden (CSN) poängterar vikten av att personer avregistreras som inte längre ska anses bosatta i Sverige så att folkbokföringsregistret innehåller korrekta uppgifter. Den omständigheten att personer som flyttar utomlands underlåter att anmäla det till Skatteverket borde enligt CSN:s uppfattning ha belysts närmare för att fastställa vad detta kostar samhället exempelvis i form av felaktigt utbetalda bidrag.
Skälen för regeringens förslag: Kriterierna för när en person ska avregistreras från folkbokföringen på grund av utflyttning till ett annat land motsvarar vad som gäller vid inflyttning enligt 3 § folkbokföringslagen (1991:481). Den som kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila utom landet under minst ett år ska alltså avregistreras från folkbokföringen, 20 § folkbokföringslagen. På motsvarande sätt som vid bedömningen av om en person kan anses bosatt i landet vid inflyttning kan frågan om dubbel bosättning uppkomma vid bedömningen av om en person ska avregistreras från folkbokföringen som utflyttad. Således ska den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet avregistreras om personen med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sin egentliga hemvist utom landet.
Den praxis som beskrivits i avsnitt 5.1, enligt vilken en vistelse anses regelmässig när en person under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan där minst en gång i veckan eller i samma omfattning men med en annan förläggning i tiden, gäller även i dessa situationer. I likhet med vad som föreslås när det gäller bedömningen vid inflyttning bör denna praxis författningsregleras även vad gäller bedömningen av bosättningen vid fråga om utflyttning.
Prop. 2012/13:120
55 För att bedömningen ska leda till avregistrering av en person som kan
anses bosatt både inom landet och utomlands är det enligt praxis tillräckligt att konstatera att personen inte har sin egentliga hemvist inom landet. Det är alltså inte nödvändigt att utreda den enskildes kopplingar till samtliga länder där denne kan tänkas ha sin egentliga hemvist. En sådan skyldighet bör inte heller i framtiden åläggas Skatteverket. Som Skatteverket har föreslagit bör utgångspunkten i definitionen av den regelmässiga vistelsen därför vara att dygnsvilan ska tillbringas ”utom landet” i stället för ”i ett land”.
6.2 Personer som inte längre har uppehållstillstånd
Regeringens förslag: Om en utlänning måste ha uppehållstillstånd för att få vistas i landet ska särskilt beaktas om sådant tillstånd saknas vid bedömningen av om han eller hon ska avregistreras som utflyttad.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag, förutom att bedömningen enligt utredningens författningsförslag ska utgå från när utlänningen inte längre kan anses ha sin egentliga hemvist här i landet och att författningsförslaget inte heller anger att avsaknaden av uppehållstillstånd särskilt ska beaktas.
Remissinstanserna: Försäkringskassan har föreslagit att 20 § folkbokföringslagen (1991:481) utformas i överensstämmelse med förslaget till ny lydelse av 4 § så att en person som saknar uppehållstillstånd och uppehållsrätt bör avregistreras från folkbokföringen om det inte finns synnerliga skäl för att personen inte ska avregistreras. Skatteverket, som i och för sig instämmer i utredningens förslag, skulle ännu hellre se att bestämmelsen utformas efter mönster av motsvarande norska bestämmelser som medger avregistrering av en utlänning som inte längre har uppehållstillstånd även om personen är kvar i landet. Skatteverket instämmer dock i utredningens uppfattning att regelverket är komplicerat men påpekar att det ur ett samhällsperspektiv skulle vara mer fördelaktigt med en automatisk avregistrering. I övrigt har remissinstanserna inte berört detta förslag.
Skälen för regeringens förslag: Av olika anledningar kan en person som har haft ett uppehållstillstånd senare komma att sakna ett sådant.
Den enskilde kan underlåta att ansöka om nytt tillstånd eller få avslag på sin ansökan om förlängt tillstånd. Ett uppehållstillstånd kan också återkallas. Det finns inte några bestämmelser som innebär att en person som har haft uppehållstillstånd ska avregistreras från folkbokföringen på grund av att han eller hon inte längre har tillstånd att uppehålla sig i landet. Frågan är om det finns skäl att införa sådana bestämmelser mot bakgrund av att uppehållstillstånd utgör en förutsättning för folkbokföring. Det skulle än mer tydliggöra att folkbokföring och möjligheterna att omfattas av svenska förmåner är knutna till personer som har rätt att vistas i landet.
Som Folkbokföringsutredningen konstaterar är dock regelverket kring uppehållstillstånden komplicerat och det kan uppstå situationer när det är
Prop. 2012/13:120
56
oklart vad som kommer att gälla för en person vars uppehållstillstånd löper ut eller återkallas, eller vars ansökan om uppehållstillstånd avslås.
En viktig utgångspunkt för folkbokföringen måste vara att personer inte ska riskera att avregistreras enbart av det skälet att handläggningen av ett ärende om uppehållstillstånd drar ut på tiden eller att det uppstår någon form av missförstånd i ett sådant ärende. I likhet med utredningen anser regeringen att det är svårt att knyta avregistreringen till ett specifikt beslut enligt utlänningslagen. Mot denna bakgrund och med beaktande av att det kan finnas andra omständigheter som, trots avsaknad av uppehållstillstånd, innebär att en person fortfarande ska anses bosatt i landet, bör det inte ske någon automatisk avregistrering av en person som saknar uppehållstillstånd på det sätt Försäkringskassan förespråkar och även Skatteverket helst hade sett.
Eftersom uppehållstillstånd i vissa fall är en grundläggande förutsättning för att få vistas i Sverige bör emellertid avsaknaden av ett sådant tillstånd vara av särskild betydelse vid bedömningen av en persons bosättning i landet. Regeringen instämmer därför i utredningens förslag om att 20 § folkbokföringslagen, som reglerar avregistrering till följd av utflyttning, ska kompletteras med en bestämmelse om att frånvaron av uppehållstillstånd utgör en omständighet som ska beaktas.
Enligt regeringens mening bör dock detta uttryckas i lagtexten så att det är vid tillämpningen av de allmänna reglerna om avregistrering vid avflyttning som denna omständighet ska beaktas i stället för, som utredningen föreslår, vid en bedömning av om utlänningen inte längre har sin egentliga hemvist i landet. Vidare anser regeringen att det i lagtexten bör anges att frånvaron av uppehållstillstånd är en omständighet som särskilt ska beaktas. Härmed ges ett tydligare utrymme för att, i enlighet med utredningens intentioner, i vissa fall låta frånvaron av uppehållstillstånd tillmätas en avgörande betydelse vid bedömningen av om han eller hon har flyttat från landet. Ett sådant fall kan vara då Skatteverket inte får kontakt med den enskilde för att kontrollera bosättningen.
Försäkringskassan har föreslagit att även frånvaron av uppehållsrätt ska utgöra ett skäl för avregistrering från folkbokföringen så länge det inte finns synnerliga skäl att ändå folkbokföra en person. Vad gäller uppehållsrätt måste dock beaktas att möjligheterna att kontrollera om en person har uppehållsrätt är begränsade. Här föreligger en tydlig skillnad mellan den på uppehållsrätt grundade rätten att vistas i landet och den rätt som manifesterats genom ett uppehållstillstånd. Därtill kommer att bedömningen av om en person har uppehållsrätt, vilket i avsnitt 5.2.
föreslås utgöra en uttrycklig förutsättning för folkbokföring, visserligen kommer att innefatta ett antagande om uppehållsrättens varaktighet.
Denna kommer emellertid likafullt enbart att avse de förhållanden som gällde vid bedömningstillfället. Som även utredningen konstaterat anser därför regeringen att det inte finns anledning att införa särskilda bestämmelser om avregistrering vid förlust av uppehållsrätt.
Prop. 2012/13:120
57
6.3 Europaparlamentariker
Regeringens förslag: I förtydligande syfte ska anges i lag att de särskilda bestämmelserna om avregistrering av europaparlamentariker endast ska avse dem som är valda i Sverige.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Skatteverket har tillstyrkt förslaget, som i övrigt inte har berörts av remissinstanserna.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 20 § andra stycket folkbokföringslagen (1991:481) kan en europaparlamentariker som flyttar utomlands till följd av sitt uppdrag välja om han eller hon vill vara fortsatt folkbokförd här eller avregistreras som utflyttad. Förutsättningen för att kunna vara fortsatt folkbokförd är att parlamentarikern har kvar sin anknytning till landet genom att disponera en bostad här.
Bestämmelsen är inte uttryckligen begränsad till att gälla enbart europarlamentariker som är valda här i landet. Anledningen till att europaparlamentariker inte ska behöva avregistreras från folkbokföringen är dock att de anses ha en särskild anknytning till det land där de har blivit valda. Det finns inte samma skäl att undanta en person som valts i något annat land. I förtydligande syfte och mot bakgrund av den ökande rörligheten mellan länder bör det därför uttryckligen anges i bestämmelsen att den endast gäller europaparlamentariker som är valda här i landet.
6.4 Försvunna personer
Regeringens förslag: Den som oavbrutet under två år saknat känd hemvist ska avregistreras som försvunnen i stället för som obefintlig.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har berört förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 21 § folkbokföringslagen (1991:481) ska den som oavbrutet under två år saknat känt hemvist avregistreras från folkbokföringen som obefintlig. Begreppet obefintlig för tankarna till att en person aldrig har existerat. Regeringen instämmer i utredningens förslag om att ersätta ordet obefintlig med försvunnen då det senare ordet bättre överensstämmer med vad som faktiskt avses. Till stöd för ordbytet kan dessutom anföras att ordet försvunnen används i lagen (2005:130) om dödförklaring.
Prop. 2012/13:120
58