7 Folkbokföring på fastighet, lägenhet och i kommun
7.1 Svenska kyrkans församlingsindelningar och
Svenska kyrkans församlingsindelningar
Riksdagen fattade den 8 december 1995 ett principbeslut om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. Den s.k. stat–kyrkare-formen trädde i kraft den 1 januari 2000 och innebar bl.a. att ändringar i församlingsindelningen numera är en helt intern kyrklig angelägenhet.
Grundläggande bestämmelser om Svenska kyrkans verksamhet och organisation finns dock fastslagna i lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan. En församling i Svenska kyrkan är enligt 4 § den lagen, en lokal enhet som omfattar de personer som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens område. Enligt paragrafen är församlingens grundläggande uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.
Församlingen är den minsta enheten i Svenska kyrkans administrativa indelning, som i övrigt består av pastorat, kontrakt och stift.
Församlingsindelningen är rikstäckande och kan ändras genom att en församling delas, att församlingar läggs samman eller att en del av en församling överförs till en annan församling. Beslut om ändringar inom ett stift beslutas av stiftsstyrelsen eller, om den rör flera stift, av Kyrkostyrelsen.
Församlingsindelningen har varit förhållandevis stabil ända sedan medeltiden. Efter stat–kyrkareformen har emellertid församlingar lagts samman i stor omfattning. Vid tiden för reformens genomförande år 2000 fanns det omkring 2 500 församlingar. I dag uppgår antalet till knappt 1 450.
Svenska kyrkan har inte någon skyldighet att se till att församlingsgränserna följer fastighets-, kommun- eller länsgränser. En fastighet kan därför tillhöra flera församlingar, även om antalet sådana fastigheter minskar allteftersom församlingarna läggs samman. Vissa församlingar tillhör mer än en kommun vilket har blivit något vanligare på grund av församlingssammanslagningen. Det finns dock en möjlighet för Svenska kyrkan att ändra den territoriella församlingsindelningen bl.a. med hänsyn till fastighetsförhållandena, 37 kap. 4 § kyrkoordningen (SvKB 1999:1). På motsvarande sätt har Lantmäteriet enligt 28 § fastighetsbildningskungörelsen (1971:762) en skyldighet att underrätta Svenska kyrkan om myndigheten har fattat ett beslut om en ändring av en fastighetsgräns som kan föranleda en ändring av en församlingsgräns.
Lantmäteriet har dessutom ett avtal med Svenska kyrkan, med stöd av vilket Lantmäteriet mot ersättning kan ta fram underlag och förslag till beslut om ändring av församlingsindelningen.
Redovisning av Svenska kyrkans församlingsindelningar
Svenska kyrkans församlingsindelning redovisas hos olika aktörer i samhället.
Prop. 2012/13:120
59 Svenska kyrkan har själv, förutom ett register över
församlingsindelningen, även en digital geografisk redovisning av denna.
Den senare uppdateras emellertid inte kontinuerligt när församlingsindelningen ändras utan enbart i samband med att indelningen i valkretsar och valdistrikt sker inför kyrkans val vart fjärde år. När kyrkan fattar beslut om ändring av en församlingsgräns skickas uppgiften om förändringen för registrering i registret om trossamfund, 14 § lagen om Svenska kyrkan.
Kammarkollegiet ansvarar för registret över trossamfund, 7 § lagen (1998:1593) om trossamfund och 2 § förordningen (1999:731) om registrering av trossamfund. Någon geografisk redovisning av församlingarna finns inte hos Kammarkollegiet.
Däremot ska Lantmäteriet enligt 37 § första stycket 9 förordningen (2000:308) om fastighetsregister redovisa indelningen i församlingar inom Svenska kyrkan på registerkartan. När församlingsindelningen ändras med hänsyn till kyrkans verksamhet ändrar Lantmäteriet, efter en årlig avisering från kyrkan, redovisningen i fastighetsregistrets textinformation och i registerkartan.
Uppgift om församling ingår i den så kallade LKF-koden, som består av sex siffror, två för län, två för kommun och två för församling. En församling som ligger i två kommuner får två LKF-koder. Skatteverkets folkbokföringsdatabas innehåller uppgift om LKF-koderna.
Församling i folkbokföringen
Kyrkobokföringen har gamla anor och utgjordes från början av Svenska kyrkans medlemsregister. Kyrkans territoriella församlingar kom därför att bilda indelningsgrunden för bokföringen. Personer som av olika skäl tillhörde icke-territoriella församlingar kyrkobokfördes dock fram till 1991 i dessa församlingar. I samband med införandet av den nu gällande folkbokföringslagen (1991:481) lades emellertid enbart de territoriella församlingarna till grund för folkbokföringen.
Enligt 6 § folkbokföringslagen ska därför en person folkbokföras på den fastighet och i den territoriella församling inom Svenska kyrkan där han eller hon är att anse som bosatt. En person som är bosatt på en fastighet som innehåller flera bostadslägenheter ska dessutom folkbokföras på lägenhet. Med bostadslägenhet avses lägenhet som är registrerad i lägenhetsregistret enligt lagen (2006:378) om lägenhets-register. För det fall en persons bosättning inte kan hänföras till en viss fastighet men väl till en församling ska han eller hon anses bosatt i församlingen. Församlingsbegreppet används även inom folkbokföringen för att ange födelsehemort (den församling i vilken en nyfödd folkbokförs) och folkbokföringsort (den församling i vilken en person är folkbokförd).
Invändningar mot folkbokföringens koppling till församlingsindelningen Principiella invändningar har riktats mot att Svenska kyrkans församlingsindelning alltjämt utgör indelningsgrund för folkbokföringen trots att staten inte längre har någon bestämmanderätt över församlingsindelningen. Dessutom har församlingsindelningen i flera avseenden inte samma praktiska betydelse som tidigare. I stället har flera
Prop. 2012/13:120
60
alternativa indelningsbegrepp utvecklats för skilda verksamhetsområden.
Exempelvis har Statistiska centralbyrån utvecklat en indelning i s.k.
nyckelkodsområden som möjliggör redovisning av statistik för delområden inom en kommun, exempelvis befolkningsstatistik.
Nyckelkodsområdena används även för kommunernas egen indelning i planeringsområden. Ett annat exempel är Lantmäteriet som tillhandahåller koordinater för fastigheter kopplade till karta. Även om valdistrikten vid de allmänna valen i vissa kommuner överensstämmer med församlingsindelningen är utgångspunkten en annan, nämligen att ett lämpligt antal personer, 1000‒2000, ska hänvisas till en viss vallokal.
Valmyndigheten hänför personer som endast folkbokförts på församling till vissa speciellt utpekade valdistrikt. Många privata organisationer och företag använder postnummerindelningen för att åstadkomma lämpliga indelningar i sin verksamhet.
Däremot förutsätter uttaget av begravningsavgift att uppgifter om församling finns registrerade hos Skatteverket, 9 kap. begravningslagen (1990:1144). Sedan den 1 april 2007 baseras även domsagoindelningen i Stockholms län på församlingsindelningen, förordningen (1982:996) om rikets indelning i domsagor. Dessutom använder sig flera myndigheter av församlingsindelningen av praktiska skäl för att på olika sätt indela sin verksamhet.
Frågan om folkbokföringen även fortsättningsvis ska ske i en territoriell församling utreddes första gången av Utredningen om folkbokföring i församling. I utredningens betänkande, Folkbokföring efter stat–kyrkareformen m.m. (SOU 2000:17), föreslogs att territoriell församling skulle utmönstras ur folkbokföringslagen och ersättas med kommun. En person skulle alltså folkbokföras på den fastighet och i den kommun där han eller hon är att anse som bosatt. Enligt utredningens förslag skulle församlingsuppgifter finnas kvar i folkbokföringen under några år. Därefter skulle uppgifter om församling enbart finnas hos Svenska kyrkan. Samtidigt lämnades förslag till en lag om informationsutbyte mellan Svenska kyrkan och vissa myndigheter.
Ett stort antal remissinstanser riktade kritik mot utredningens förslag.
Remissinstanserna åberopade framför allt kulturella och historiska skäl.
Även statistik-, forsknings- och planeringsbehov anfördes som skäl för en indelning på lägre nivå än kommun. Med beaktande av kritiken gjorde den dåvarande regeringen bedömningen att det inte fanns skäl att genomföra någon förändring när det gällde folkbokföring i territoriell församling (prop. 2001/02:1 utg.omr. 3 avsnitt 4.6).
Mot bakgrund av det minskade antalet församlingar återkom regeringen till frågan om folkbokföring i territoriell församling i budgetpropositionen för 2006 (prop. 2005/06:1 volym 1 avsnitt 5.9).
Regeringen uttalade där sin avsikt att följa utvecklingen av församlingsindelningen och dess betydelse för folkbokföringen.
Riksdagen behandlade under hösten 2005 ett antal motioner om införande av ett nytt sockenbegrepp i folkbokförings- och fastighetsbildningssammanhang. Med anledning av motionerna gav riksdagen till känna att regeringen borde företa en ny översyn av frågan om folkbokföringen även i fortsättningen bör knytas till de kyrkliga församlingarna eller om någon annan lösning bör väljas (bet.
2005/06:SkU13, rskr. 2005/06:117).
Prop. 2012/13:120
61 På grund av riksdagens tillkännagivande fick
Folkbokförings-utredningen i uppdrag att på nytt se över frågan om folkbokföringen även i fortsättning ska knytas till de kyrkliga församlingarna eller om någon annan lösning ska väljas.